I skolan ställs höga krav på språklig förmåga hos barn och för barn med språkstörning kan det innebära svårigheter att klara skolans kunskapskrav. En språkstörning kan också leda till svårigheter med sociala relationer och socioemotionell problematik till följd av den nedsatta språkliga förmågan. För att barn med språkstörning ska klara skolgången är de ofta i behov av logopediska insatser, men trots detta avslutar majoriteten av regionerna i landet logopedisk vårdkontakt vid skolstart. Möjligheten att få logopediska insatser skiljer sig beroende på var i Sverige barnet bor. Tidigare studier visar att ansvarsfördelningen mellan skolan och hälso- och sjukvården skiljer sig över landet, vilket riskerar att leda till ojämlikheter i vilka språkliga insatser barn med språkstörning i skolåldern erbjuds. Syftet med studien är att undersöka hur logopeder inom hälso-och sjukvården upplever arbetet med barn med språkstörning i skolåldern för att bidra till en mer likvärdig utbildning och vård. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med elva logopeder, anställda inom fem olika regioner. Intervjuerna transkriberades och analyserades med innehållsanalys. Resultatet i studien visade att flera logopeder upplever en otydlig ansvarsfördelning mellan skola och hälso- och sjukvård gällande uppdraget att tillgodose barnets behov av språkliga insatser. Logopederna upplever att arbetet med barn med språkstörning i skolåldern begränsas av resursbrister och personbundna egenskaper (exempelvis kunskap, intresse och erfarenheter) både i skolan och hälso- och sjukvården. I intervjuerna belyser logopederna vikten av att se barn med språkstörning från flera perspektiv och att ge fortsatta logopediska insatser också under skolåren för att minska risken för konsekvenser till följd av en språkstörning. Tydliga och evidensbaserade riktlinjer för arbetet med barn med språkstörning lyfts som fördelaktigt. Slutligen konstaterades att en god samverkan mellan skolan, hälso- och sjukvården och vårdnadshavarna upplevs vara betydelsefullt för att barn med språkstörning i skolåldern ska få en mer likvärdig utbildning och en mer jämlik vård. / School education puts great demands on a student's language ability, and for students with development language disorder (DLD) it might mean difficulties in achieving educational goals. Language difficulties might lead to socio-emotional problems and struggles with social relationships. Students with DLD are often in need of speech and language pathologists (SLP) efforts to achieve educational goals. However, in the majority of the regions in Sweden no further SLP contact is offered to children with DLD from when they start their schooleducation. The possibility of receiving speech and language interventions differs depending on where in Sweden the student resides. Previous studies show that the division of responsibilities between school and healthcare is unclear in Sweden which might lead to unequal care for children with DLD. This study aims to investigate SLPs working in healthcare and their experience of supporting school-aged children diagnosed with DLD. The study is based on semi-structured interviews conducted with eleven SLPs, employed in five different healthcare regions in Sweden. The interviews were transcribed and analyzed with content analysis. The results showed that several SLPs in the healthcare systems experience an unclear division of responsibilities between school and healthcare regions regardingfulfilling the needs of the children with DLD. The SLPs experience challenges working with school-aged children with DLD, since the school and healthcare lack resources and due to different personal characteristics (for example knowledge, interests and experiences). The SLPs highlights the importance of a holistic perspective and to proceed with speech and language interventions to reduce the risk of consequences of the DLD diagnosis. Evidence-based guidelines are highlighted as a factor of success when working with children diagnosed with DLD. Finally, the study strengthens the understanding that well-functioning collaboration between school staff, health service and care givers is important for students diagnosed with DLD to obtain more equal education, care and support. / Likvärdig utbildning för barn med språkstörning - En studie av måluppfyllelse, erfarenheter och deltagande

Background: Children and youths with neurodevelopmental disorders are less physically active and have inferior physical fitness levels than their typically developed peers. Organized activities, especially team sports, can be challenging to this group due to common socio-behavioral, linguistic, and personality characteristics and limitations in motor proficiency. Physical activity and team sports may benefit this group by improving cognition, attention, socio-emotional functioning, and motor skills. Aim: Explore the conditions for including children and youths with neurodevelopmental disorders in team sports in Sweden. Methods: A mixed-methods approach was applied. Semi-structured interviews investigated the structural and organizational practices surrounding barriers and enablers to inclusion and coach education. A nationwide web survey described the coaching population and assessed perceived knowledge and conditions for inclusion in team sports. Soccer, ice hockey, floorball, handball, and group gymnastics represented the team sports. A qualitative content analysis was applied to interview data, followed by descriptive and bivariate (chi-square and simple multinomial logistic regression) analyses and multiple multinomial logistic regressions. Results: This neurodiverse group was described as difficult to target due to its heterogeneity. Sports associations described going through an identity introspection and working on inclusion issues at large but had different ways of addressing neurodevelopmental disorders, and varying strategies to educate coaches. Most coaches reported receiving education outside of sports. 40% of coaches claimed to have knowledge of neurodevelopmental disorders, associated with personal experiences, female gender, and coaching older junior teams. 71.6% of coaches felt comfortable accommodating this group, also related to personal experience, coaching under 8 teams, knowing whom to turn to for support, and coaching older junior teams. Conclusion: While most coaches felt capable of accommodating children with neurodevelopmental disorders, coach knowledge was based on personal experiences and interests. Sports associations addressed the inclusion issue but need to develop their educational opportunities for coaches. Increased knowledge could make team sports more accessible to children with invisible disabilities. / Bakgrund: Barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är mindre fysiskt aktiva och har sämre fysisk kondition än sina neurotypiska jämlikar. Organiserade aktiviteter, särskilt lagidrott, kan utgöra en utmaning för denna grupp på grund av vanliga sociala, språkliga och personliga egenskaper och beteenden, samt motoriska begränsningar. Fysisk aktivitet och lagidrott kan gagna denna grupp genom att förbättra kognition, uppmärksamhet, socio-emotionella och motoriska färdigheter. Syfte: Att utforska förutsättningarna för att inkludera barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inom lagidrotten i Sverige. Metod: En blandad metod tillämpades. Semistrukturerade intervjuer användes för att undersöka strukturell och organisatorisk praxis kring hinder och möjliggörare för inkludering och ledarutbildningar. En nationell webb-baserad tvärsnittsundersökning beskrev gruppen med ledare och undersökte ledares självskattade kunskap och förutsättningar för inkludering inom lagidrotten. Fotboll, ishockey, innebandy, handboll och truppgymnastik representerade lagidrotten. En kvalitativ innehållsanalys applicerades på intervjumaterialet, följt av deskriptiva och bivariata (chi2 samt enkel multinomial logistisk regression) analyser samt multivariata logistiska regressioner. Resultat: Denna neurodiversa grupp beskrevs som en svår målgrupp på grund av sin heterogenitet. Idrottsförbunden beskrev hur de analyserar sig själva och arbetar med inkludering i bred bemärkelse men har olika sätt att adressera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, samt varierande strategier för att utbilda ledare. De flesta ledare rapporterade att de genomgått sin utbildning utanför idrotten. 40% av ledarna ansåg sig ha kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vilket kunde associeras med personlig erfarenhet, kvinnligt kön och att träna äldre juniorer. 71,6% av ledare kände sig bekväma i att bemöta denna grupp, vilket också kunde associeras med personlig erfarenhet, att träna under 8-åringar, veta vem man kan vända sig till för hjälp, samt att träna äldre juniorer. Slutsats: Medan de flesta ledare kände sig kapabla att bemöta barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, baserades ledares kunskap på personlig erfarenhet och intresse. Idrottsförbunden adresserade inkluderingsfrågan men behöver utveckla utbildningsmöjligheterna för ledare. Ökad kunskap skulle kunna göra lagidrott mer tillgänglig för barn med osynliga funktionsnedsättningar.

Developmental language disorder (DLD) is a communication disorder which can greatly affect a child’s ability to achieve academic goals. In Sweden, all children have the right to receive the support they need in school. To ensure the needs of students with DLD are being met, more studies are needed regarding teachers’ knowledge about DLD as a diagnosis, their experiences related to working with these students, and their experiences of relevant interprofessional teamwork. The purpose of this study is therefore to shed light on the professional situation for teachers of students with DLD. The results of the study are based on focus group interviews with 19 teachers from 17 different counties in Sweden. The interviews were transcribed and then analyzed using content analysis. The study found that the participating teachers experience DLD as a diagnosis which greatly affects students’ goal achievement as well as their socio-emotional well being. The participants also underlined the lack of instruction related to DLD in teacher training programs and described that this lack of instruction sometimes led them to feel unprepared in their work with these students. Interprofessional collaboration was lifted as an especially important aspect of work with children with DLD, but many experienced the circumstances at their workplace as suboptimal for effective teamwork. The teachers specifically expressed a desire for more collaboration with SLPs and highlighted the importance of knowledgeable and competent school leadership. The results of the study indicate a need for children with DLD to be more highly prioritized both in the education of teachers but also in the allocation of resources within schools. Additionally, in order to achieve more equitable access to education for these students, teachers feel that SLPs need to be more closely involved at the school level. / Likvärdig utbildning för barn med språkstörning - En studie om måluppfyllelse, erfarenheter och deltagande