Bakgrund: Multisjuka äldre patienter har behov av kommunala hälso-sjukvårds insatser. Samverkan av dessa insatser sker via ett digitalt kommunikationssätt SAMSA. Planeringen inför hemgången sker mellan berörda aktörer där den ska genomföras under ett SIP-möte. Vårdandet utgår från att multisjuka äldre patient bör ge ett samtycke, därefter genomförs stegen i samverkansprocessen. Distriktssköterskors professionella roll utgår ifrån på att ge stöd och en trygg hemgång. Samverkan mellan berörda aktörer och planläggningen styrs av en ny lag om samverkan. Syfte: Belysa hur distriktssköterskor upplever arbetet utifrån den nya samverkanslagen vid utskrivningen av multisjuka äldre till hemmet. Metod: Med den kvalitativa forskningsintervjun samlades data in från fem distriktssköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Ur analysen framträdde fyra kategorier: Samverkan vid utskrivningen, Digitala kommunikationssätt, Föränderliga utskrivningsdatum och Olika aktörer som är beroende av varandra. Konklusion: I resultatet framkommer att brist på information och dokumentation mellan berörda aktörer påverkan samverkan. Patienter och anhöriga upplever ofta brister i informationen från slutenvården. De digitala kommunikationssätten fungerar men är under inlärningstid. Det är viktigt med uppdateringen i systemet innan hemgång. Aktörerna bör ta sitt ansvar där alla kompletterar och inte ersätter varandra.

This study will problematize formative assessment based on the three most prominent critical implementation aspects that previous research has highlighted. The three implemental critical aspects that this study will examine are teachers’ perception of lack of expertise, lack of time and instrumental use of documentation. The survey was conducted in a medium-sized municipality in Sweden. 27 mathematic teachers answered a questionnaire survey with the aim to clarify whether the teachers in the investigated area are experiencing the implementation problem or not. The result shows that a large part of the investigated mathematical teachers don´t use formative assessment, as they experience lack of competence and lack of time to implement formative assessment. Another result is that the teachers uses documentation of students´ performances in an instrumental way. Which may be because the teachers to a large extent felt that they had poor knowledge of formative assessment and its implementation, even though a large part was educated in the assessment form. This study can help to highlight a possible educational need, and help mathematic teachers to increase knowledge about the three critical implementation aspects.

Denna studie tar avstamp i den förändrade skrivningen om barns integritet i förskolans kommande läroplan (Lpfö 18) vilket relateras till tidigare forskning som vittnar om stora brister i förskolans arbete med barns integritet i samband med dokumentation. Syftet med studien är att, ur både barns och förskollärares perspektiv, undersöka barns integritet i samband med dokumentationsformerna fotografi och film. Mer specifikt behandlas barns förståelse av dessa dokumentationsformer, barns rätt att säga nej till att bli fotograferade och filmade samt förskollärares sätt att arbeta för att göra barnen medvetna om och ge dem förutsättningar att värna om sin integritet i samband med fotograferande och filmande i förskolan. Studien baseras på intervjuer med fyra förskollärare och fyra barngrupper inom en och samma enhet men skilda förskolor. Resultatet analyseras utifrån de teoretiska utgångspunkterna barnperspektiv, barns perspektiv, barns vuxenperspektiv samt Shiersdelaktighetsmodell. En central skillnad mellan studiens resultat och tidigare forskning är att etik och integritet i förskolans dokumentationspraktiker tycks mer uppmärksammat än tidigare visat. Utöver detta framkommer att barnens förståelse för dokumentationsformerna fotografi och film kan ses som ett resultat av deras egen erfarenhet och utgör endast en del av den förståelse de vuxna har. Det barnen ger sitt medgivande till kan därmed inte sägas omfatta dokumentationens fullständiga syfte utan endast det som de är medvetna om. Ytterligare ett framträdande resultat är barnens tydliga entusiasm inför att bli fotograferade och filmade. Rätten att säga ja tycks således viktigare för barnen än rätten att säga nej. Utifrån detta konstateras angelägenheten i att problematisera det behov av synliggörande som barnen ger uttryck för.

Studiens syfte är att synliggöra diskurser kring begreppet integritet samt integritet i relation till förskolepedagogers dokumentationsuppdrag. Studien svarar på två frågeställningar: Hur samtalar pedagoger om begreppet integritet? Hur samtalar pedagoger om barns integritet i relation till dokumentationsuppdraget? En kvalitativ metod utfördes i form fokusgruppsamtal bestående av totalt 12 deltagare som alla var verksamma i existerande arbetslag på olika förskolor. Samtalen analyserades genom en diskursanalys. Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Resultatet visar på tre framträdande diskurser: Föränderlighetsdiskursen, Motståndsdiskursen samt Orosdiskursen. Pedagogerna samtalade kring hur integritet som begrepp förändrats i förskoleverksamheten och hur större fokus läggs på medgivande till att deltaga i dokumentationer. Om barn som visade motstånd till att dels medverka i dokumentationer dels rörande den personliga och kroppsliga integriteten. En oro beskrevs också fram, hur situationer kan misstolkas trots att inget otillbörligt skett.

Revideringen av förskolans läroplan innebär ett ökat ansvar för att verksamheten utvärderas, följs upp och utvecklas. Pedagogisk dokumentation kan ses som en effektiv metod att använda sig av och därav syftar studien till att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med pedagogisk dokumentation som metod för att utveckla verksamheten. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv med kommunikation och samspel som bärande begrepp. Som datainsamlingsmetod använde vi oss av semistrukturerade intervjuer med förbestämd intervjuguide. Resultatet visar att pedagogisk dokumentation ställer höga krav på personalen, men ses som ett effektivt verktyg i verksamhetsutvecklingen. En mångfald av perspektiv och kunskaper av pedagogisk dokumentation bidrar till synliggörandet av utvecklingsområden, som i sin tur sedan utvecklas med stöd av olika verktyg. Slutsatsen är att pedagogisk dokumentation är en komplex metod som kräver närvarande och intresserad personal samtidigt som det är ett effektivt verktyg för att säkerställa en utveckling av verksamheten. En förutsättning i arbetet med pedagogisk dokumentation är kunskap och förståelse för begreppet.

Studien använder sig av ett didaktiskt perspektiv, då arbetet med pedagogisk dokumentationär till för att analysera och reflektera över vad som sker, hur lärande ska skapas, varför lärandet skapas och för vem lärandet är till för. Det är relevant att undersöka just pedagogisk dokumentation för att det är ett aktuellt ämne som får mycket plats i arbetet på förskolan. Vårt intresse ligger i själva arbetsprocessen som sker när en pedagogisk dokumentation skapas, närmare bestämt pedagogernas reflektioner över dokumentationen. Pedagogisk dokumentation är något som varje pedagog utformar utefter den individuella verksamheten. Det är en process i processen, där en process kan vara att hantera, analysera och utvärdera den egna dokumentationen. I föreliggande uppsats innebär en process ett pågående lärande, ett arbete som är i en ständig progression. Det är något som aktivt sker och alltid utvecklas framåt och är konstant. Syfte Syftet med denna studie är att skapa större kunskap om pedagogers reflektion om dokumentation och på vilka olika sätt dokumentationen betraktas som blivande pedagogisk. Mer specifikt riktar studien sig mot att undersöka vad pedagoger reflekterar över och för vem den pedagogiska dokumentationen utförs. Med hjälp av en kvalitativ studie vill vi undersöka hur pedagogers olika arbetsprocesser med dokumentation kan se ut. Metod I denna studie valdes en kvalitativ metod. Att använda en kvalitativ metod ger en större inblick i den pedagogiska verksamheten genom att den insamlade empirin fångar allt som sägs under en intervju. Denna kvalitativa studie i form av intervju har inspirerats av enfenomenografisk semistrukturerad intervju, där frågorna är utformade för att lägga fokus på det centrala ämnet i studien; reflektionen kring pedagogisk dokumentation. I arbetet med analys av empirin har en fenomenografisk analysmodell använts. Resultat Resultatet pekar på att arbetet med pedagogisk dokumentation är ett arbetsverktyg som är till stor hjälp för pedagoger som arbetar inom förskoleverksamheten. Det går att arbeta med pedagogisk dokumentation på många olika sätt men det slutgiltiga resultatet med arbetet med pedagogisk dokumentation är för att skapa en progression. Progressionen är till för verksamheten, för pedagogen och för barns lärande. Att arbeta med pedagogisk dokumentation i relation till de didaktiska frågeställningarna: hur, vad, varför och för vem gör att den pedagogiska dokumentationen blir mer innehållsrik och skapar en reflektion som speglar på professionen, barns utveckling och hur en aktivitet förs vidare.

BakgrundI bakgrunden beskrivs erfarenhetsbaserad litteratur från förskolans verksamhet som bygger på erfarenheter och kunskaper om portfolion och dess användning. Inom förskolan kan portfolion vara en pärm som synliggör barnets lärande och utveckling i form av olika alster. Portfoliometodik är ett arbetssätt som handlar om kunskapssyn, barnsyn och förhållningssätt. I arbetet med portfolion observerar och dokumenterar pedagoger barnets lärande och utveckling. Portfoliometodiken utgår även från läroplanen i förskolan och skolan. Barnets portfolio är ett viktigt underlag för att samverkan med föräldrarna och skolan ska fördjupas.SyfteSyftet med studien är att undersöka pedagogers uppfattningar om portfolio och portfoliometodik i förskolans verksamhet. Samt att undersöka svårigheter som kan påverka arbetet med portfolion.MetodUndersökningen är kvalitativ. Verktyget som användes var kvalitativ intervju. Fem intervjuer är genomförda med pedagoger från två olika förskolor från två kommuner i västra Sverige.ResultatResultatet visar på att pedagogers olika synsätt påverkar arbetet med portfolion. Det gäller urvalet av dokumentationer samt portfolions syfte i verksamheten. Det framkommer även att de båda förskolorna har kommit olika långt med sin portfolio. Portfolions dokumentationer kan därför spegla både läroprocesser och utveckling hos barnet eller endast steg i utveckling. / Program: Lärarutbildningen

BakgrundPortfolio används för att synliggöra barns lärande och utveckling för barn, förskollärare och föräldrar. Portfolion är ett hjälpmedel för att kunna följa barns lärandeprocess. Genom samspel med förskolläraren kan barnet genom reflektioner kring portfolion få syn på sitt eget lärande och sin egen utveckling. Samspelet mellan barn och vuxen samt mellan barn och barn ligger till grund för att lärande ska ske. I bakgrunden har de didaktiska frågorna vad, hur och varför samt hur portfolion kom till Sverige bearbetats. Litteratur som utgår frånportfolio, dokumentation samt barns lärande och utveckling i förskolan har används ibakgrunden.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur förskollärare ser på arbetet med portfolio i förskolan. Studien behandlar även varför förskollärare arbetar med portfolio, hur de arbetar med den samt vilken funktion den har i förskolan.MetodStudien är kvalitativ och kvalitativa intervjuer har genomförts. Resultatet har analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys. Sju förskollärare från fem olika förskolor som på olika sätt uttryckt att de arbetar aktivt med portfolio har intervjuats.ResultatFörskollärarna menar att det är viktigt att det finns en tydlig tanke bakom portfolioarbetet på förskolan. Resultatet visar att förskollärarna anser att syftet med portfolion är att barn ska få syn på sin egen utveckling och sitt eget lärande. Det lyfts även som betydelsefullt att portfolion ska spegla det enskilda barnets personlighet och intressen. Förskollärarna i studien menar att samspel ofta uppstår mellan barnen kring deras portfolio. / Program: Lärarutbildningen

Det prehospitala vårdarbetet är komplext och det är en utmaning för sjuksköterskor att kunna balansera medicinsk och vårdvetenskaplig kunskap. Sjuksköterskors dokumentationsansvar syftar till att trygga patientens säkerhet samt utgöra ett underlag för fortlöpande utvärdering och revidering av utförd vård och behandling. Patienter med centrala bröstsmärtor är en stor patientgrupp inom prehospital akutsjukvård. Är dokumentationen i ambulanssjukvård en garanti för patientens säkerhet i samband med akut bröstsmärta? Syftet är att undersöka faktorer som kan påverka ambulanssjukvårdens dokumentation med fokus på vård och behandling av patienter med central bröstsmärta. Studien är en kvantitativ, retrospektiv journalstudie. Författarna ville undersöka vad som dokumenteras och vad som möjligen påverkar dokumentationen. Resultatet visar att dokumentationen påverkas av patientens ålder, ambulansuppdragets prioritet och insatstid. Det kunde inte påvisas att dokumentationen var sämre nattetid. Skillnader mellan män och kvinnors sätt att uttrycka smärta skapade nya frågor kring dokumentationen. Det var även förbryllande att behandlingsriktlinjerna inte följdes helt vad gäller EKG-undersökning medan det verkar vara lättare att dokumentera fysiologiska mätvärden. Vidare framkom det med tydlighet att dokumentation av omvårdnaden inte är prioriterad vilket kan bero på tidsbrist, okunskap och att omvårdnaden anses självklar. Ytterligare en förklaring kan vara att dokumentation i akutsjukvården traditionellt sett varit medicinskt inriktad. En uppföljning med intervjuer av ambulanssjuksköterskor om deras omvårdnadsåtgärder och dokumentation kan tillföra ytterligare kunskap i ämnet. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

BAKGRUND: För att utveckla en skapande verkstadsverksamhet där barnet står i centrum, i egenskap av en kompetent individ, måste ledarskap och grupprocesser kritiskt granskas. Genom pedagogisk dokumentation synliggörs problemområden att förändra och utveckla. Reggio Emilia-filosofin bidrar med den pedagogiska grunden och synen på barnets rätt till sin egen kreativa process.SYFTE: Att ta reda på hur en verkstadsverksamhet för barn, där samma barngrupper sällan återkommer, kan utvecklas med hjälp av pedagogisk dokumentation.METOD: Studien baseras på aktionslärande som metod, då uppstart och utveckling av verksamheten är i fokus.RESULTAT: Resultatet visar att miljön i vilken barnen vistas antingen kan skapa förutsättningar eller hinder för dem. Genom ett kritiskt förhållningssätt gentemot miljön och genom att välja att förändra den har vi även möjlighet att förändra barnens agerande i miljön. Genom att använda oss av deltagande observationer i konstverkstaden har vi fått kunskap om vår egen verksamhet och vårt pedagogiska ledarskap.