Uppsatsen är skriven med syftet att undersöka hur elever framställer sig själva genom socialamedier, men även hur sociala medier kan påverka högstadieelevers förmåga att behärskamedie- och informationskunnighet och demokratiska frågor. Dessutom kommer ett fokusriktas mot hur sociala medier kan användas i och runt ämnet samhällskunskap för att stärkaeleverna inom medie- och informationskunnighet. Undersökningen är en kvalitativ studie därfokusgruppsintervjuer har varit metoden som använts. I undersökningen är det totalt tregrupper av elever som undersökts, med 4-6 elever i varje grupp. Vidare har empirinanalyserats med hjälp av Goffmans dramaturgiska perspektiv, dels för att tydliggöra elevernasidentiteter, men också för att se hur de påverkas av de sociala rum de befinner sig i. Resultatetav studien visar att eleverna framställer sig på olika sätt beroende på kontext på socialamedier, samtidigt som de hela tiden måste visa en identitet som inte utmärker sig från detsociala rum som är gemensamt konstruerat av eleverna. Dessutom visar resultatet attrespondenterna inte använder sociala medier i syftet att diskutera och förstå demokratiskafrågor, som exempelvis politiskt deltagande. Avslutningsvis kommer studien fram till attinom samhällskunskapen och andra ämne behövs mer arbete med medie- ochinformationskunnighet för att elever ska få godare kunskap om sociala medier, så attdesinformation och propaganda inte sprids.

I denna forskningsöversikt har vi fokuserat på No-ämnena, särskilt biologi, i relation till utomhuspedagogik för elever i årskurs 4–6. Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på fördelar med utomhuspedagogiken inom lärande och elevers hälsa. Denna forskningsöversikt är utförd genom en kvalitativ metod där de olika publikationerna är refereegranskade. Publikationerna som analyserats är både nationella och internationella, detta för att beskriva en helhetssyn. Resultaten visar att när eleverna erbjuds utomhuspedagogik minskar stress hos eleverna och därmed främjas lärande. Det är genom att eleverna undervisas med utomhuspedagogik som metod som de får uppleva innehållet i undervisningen i lämplig kontext och får erfara förstahandsupplevelser. Utomhusmiljön skapar motivation hos elever och ger en naturlig återhämtning för eleverna. Via utomhuspedagogik ges eleverna möjlighet att använda flera sinnen i sitt lärande och arbeta med konkret material och därmed bidrar aktiviteten till ökad motivation och lärande. Utomhuspedagogiken öppnar upp för ett sociokulturellt arbetssätt och ger eleverna större möjlighet till att kommunicera och delge tankar och idéer. Elever och lärare ser utomhuspedagogiken som ett positivt sätt att lära genom att man är i direkt kontakt med naturen och eleverna får utforska oväntade händelser. Eleverna känner sig inte begränsade utomhus utan med utomhuspedagogiken väcks nyfikenhet och intresse till innehållet i undervisningen.

Denna studie berör sexualundervisningen och belyser den utifrån ett elevperspektiv. Studiens syfte är att undersöka uppfattningarna som elever i årskurs 7 har kring den sexualundervisning som de fått på mellanstadiet. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes med elever från två olika skolor i Sverige. Denna data transkriberades i första hand för att sedan tolkas och analyseras, vilket gjordes genom två olika analyser. Den första analysen gjordes utifrån en av studiens teoretiska utgångspunkter, fenomenografi, för att tolka det empiriska materialet. Den andra analysen gjordes utifrån studiens andra teoretiska utgångspunkt, fenomenografisk didaktik, för att analysera resultatet av det empiriska materialet. Detta med syfte att motivera resultatets mening och didaktiska relevans. Elevernas uppfattningar har i resultatet kategoriserats i tre beskrivningskategorier, ”meningsfullt”, ”betydelselöst” och ”avsaknad av”. Förbättringsområden som uppkom kategoriserades i fem teman: tid, läraren, undervisningsinnehåll, undervisningsstruktur samt sociala medier och internet. Informanternas utsagor i kategoriserad kontext utgör studiens utfallsrum, vilket är av didaktisk relevans då dessa utsagor bidrar till kunskap kring hur undervisningsämnet uppfattas utifrån ett elevperspektiv. Det empiriska materialet framställs i resultatet och analysen, där ”avsaknad av” var den mest framträdande beskrivningskategorin inom samtliga teman, även om ”meningsfullt” och ”betydelselöst” var framträdande i vissa av studiens teman.

Syftet med studien är att få en djupare inblick i vad som är meningsfullt skrivande för elever i en årskurs 2 och om detta är synligt i skrivundervisningen. Genom bidraget vill vi kunna engagera och motivera våra framtida elever samt utforma skrivundervisningen efter vad eleverna anser är meningsfullt. Detta vill vi belysa genom att undersöka vad elever anser är meningsfullt skrivande. Tidigare forskning är både nationell och internationell samt innehåller en del komponenter som är samstämmiga med vårt resultat. Det teoretiska perspektivet studien utgår från har fokuserats på sociala aspekter av skrivandet. I vår fallstudie med kvalitativa metoder har elevintervjuer, observationer och fältanteckningar tillämpats. Studiens begränsningar omfattar urvalet till endast en klass, därför ska resultatet ses utifrån den kontexten. Sammanfattningsvis har studiens resultat visat att skrivundervisningen i skolan inte alltid är meningsfull för eleverna, beroende på skrivuppgifternas utformning. Däremot visar resultatet att skrivundervisningen är meningsfull när den har ett tydligt syfte som fyller en funktion i elevernas liv, att skrivandet sker utifrån egna intressen samt genom kommunikation där skrivandet har en mottagare.

Syftet med studien har varit att undersöka vad som motiverar elever när det kommer ämnet. till uppgifter i ämnet bild samt hur betygen påverkar deras inställning till Genom en historisk översikt av bildämnet kan det bidra till en större förståelse för varför ämnet fått plats i läroplanen och hur det utvecklats allt eftersom samhället förändrats till där vi är idag. Metoden som använts för studien är semistrukture kvalitativa intervjuer där elever i mellanstadiet intervjuats. Vidare har resultaten analyserats med utgångspunkt i motivationsteorin, med inriktning på in rade r e och yttre motivation, och vad som efter f rågar framgått efter genomförda intervjuer är att eleverna mera fritt skapande på bildlektionerna. Dessutom bör lärarna förklara tydligare vad eleverna ska göra och lägga fram lärandemålet med bilduppgifterna. Förhoppningen är att denna studie bidrar till att öka förståelsen för lärare som undervisar i bild och hur undervisningen i ämnet kan organiseras.

The study focuses on students' experiences of feedback and the purpose is to give teachers a better basis for providing relevant feedback that is useful for students to increase their learning. The study is based on qualitative methods where semi-structured interviews have been used to study the problem of what students consider to be relevant feedback and to answer the questions. Central to the study is the student perspective where students can give their views on feedback. Through semi-structured interviews, students in primary and secondary school have been able to give their views on how they would like their feedback to be conveyed so that they will see it as relevant. The results show that good feedback, which develops students' learning, begins with good communication and is performed in a classroom climate that creates a willingness in students to take on feedback. In addition, the feedback is designed in such a way that all students have a full understanding of the task and the process that will lead to a result. Regardless of whether the feedback takes place only at a task level, it is important that the students have a willingness to take on the feedback. This will be developed through good communication between the student and the person who will help them reach the next state of knowledge. / Studien fokuserar på elevers erfarenheter och upplevelser av återkoppling och syftet är att gelärare ett bättre underlag för att ge relevant återkoppling som är användbar för elever ochverkar kunskapshöjande. Studien bygger på kvalitativa metoder där semistruktureradeintervjuer har används för att studera vad elever anser är relevant återkoppling samt attbesvara frågeställningarna. Det centrala i studien är elevperspektivet där eleverna får ge sinsyn på återkoppling.Genom semistrukturerade intervjuer har elever i grundskolan och gymnasiet fått ge sin syn påhur de skulle vilja ha sin återkoppling förmedlad för att de ska se den som relevant.Resultatet visar att en bra återkoppling, som är kunskapshöjande, börjar med en godkommunikation och ett klassrumsklimat som skapar en vilja hos eleverna att ta sig anåterkopplingen de får. Dessutom ska återkopplingen utformad på ett sådant sätt att alla eleverhar en full förståelse för uppgiften och processen som ska leda fram till ett resultat.Oavsett om återkoppling sker enbart på en uppgiftsnivå är det viktigt att eleverna ska ha envilja att ta sig an återkoppling. Viljan tas fram genom en god kommunikation mellan elevenoch den som ska hjälpa den nå till nästa kunskapsläge.

Syftet med denna studie är att undersöka hur verksamma lärare, elever på gymnasieskolan och Skolverket upplever vart religionsämnet är på väg, samt eventuella utmaningar med ämnet. De frågeställningar vi har utgått från är: vad anser religionslärarna är viktigt och relevant, finns det något som de hade önskat fanns med i kursplanen eller som skulle kunna tas bort? Vad anser eleverna i gymnasieskolan är relevant och viktigt innehåll i religionsundervisningen? Hur ställer sig Skolverket till kursplanen i religionskunskap, vad tycker de är viktigt och varför? Finns det något behov av att förändra innehållet? Vad är utmaningen med religionsämnet? Från studiens syfte och frågeställningar, skapades två intervjuguider, en till verksamma religionslärare och en till Skolverket samt så skapades en enkätundersökning som elever på gymnasiet fick ta del av. Resultatet har relaterats till delar av ramfaktorteorin samt till delar av sekulariseringsteorin.   Resultatet visade att samtliga lärare anser att deras största utmaning var tidsaspekten i förhållande till den omfattande kursplanen, medan Skolverket inte såg någon utmaning med ämnet. Både lärare och eleverna lyfter fram att de delar som var de mest relevanta och meningsfulla var livskunskapsfrågor, men detta moment är något som faller i skymundan då världsreligionerna tar upp mest utrymme i kursen. Slutsatsen vi kan dra utifrån vårt resultat är att både lärare och elever anser att det finns ett stort behov av att ämnet bör behandla existentiella frågor och identitetsfrågor. Skolverket anser att kursplanen behöver revideras och har kommit ut med ett nytt utkast, som samtliga lärare ställer sig positiva till.

Studien syfte är att undersöka hur gymnasieelever i behov av stöd beskriver delaktighet vidövergången mellan högstadiet och gymnasiet. Övergångar kan generellt utmana elever ochupplevas som en komplex situation för den som befinner sig mitt i processen med att bytaskola eller stadium. Genom att ta del av och lyfta fram elevernas egna beskrivningar av bytetfrån ett stadie till ett annat har vi som ambition att bidra till förbättrad organisation ochplanering av de rutiner som omger övergångsprocessen i skolan. Studien har antagit enkvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer vilka genomförts med eleversom går första året på gymnasiet.I resultatet framkommer en ganska samstämmig bild av elevernas beskrivningar kringövergången mellan grundskolan och gymnasiet. Eleverna beskriver “någonting skriftligt” somskickas till mottagande skola och de antar att detta skriftliga innehåller information kringdiagnos och stödbehov. Vidare beskrivs brist på information och delaktighet i processen vilketskapar oro och osäkerhet. Det egna ansvaret kring att förklara och tydliggöra sina behov förlärare på den mottagande är framträdande. De framgångsfaktorer som är tydliga studien, iövergången mellan skolformerna, är enskilda lärares betydelse och till viss del det egnaansvaret i själva processen. Utifrån resultatet kan vi konstatera att övergången mellangrundskolan och gymnasiet är ett område med utvecklingspotential och relevant attuppmärksamma för fortsatt forskning.

"Läraren har alltid sista ordet. Om elevers uppfattningar av hur deras inflytande i skolan kan ta sig uttryck." är ett examensarbete på 10 poäng på lärarhögskolan i Malmö av Jenny Rosengren. Det som föranlett arbetet är i första hand Rosengrens upplevelse av styrdokumenten som vaga beträffande hur elever kan utöva inflytande i skolan samt vad de kan få vara med och bestämma om. Arbetets syfte är att konkretisera elevinflytande genom att förtydliga demokratins gränser och möjligheter i klassrummet. Arbetet svarar på följande frågeställning: Hur upplever elever att deras inflytande i skolan kan ta sig uttryck? Arbetet utgår från enskilda intervjuer med sex elever. Resultatet av intervjuerna visar att eleverna upplever att de i hög grad kan påverka undervisningen i skolan men att läraren alltid har sista ordet. Resultatet visar också på en oroande tendens hos eleverna att se skolan mer som en arbetsplats präglad av effektivitet än som en demokratisk mötesplats. / "The final word is always the teacher’s. About pubils’ experiences of how pupils’ influence in school can be expressed."

Denna studie har som huvudsyfte att undersöka formativ bedömning ur våra elevers perspektiv. Genom att sätta oss in i vad det formativa arbetssättet innebär och vad Lgr11 säger om detta fick vi en fin möjlighet att samtidigt utvecklas som pedagoger och bedömare. Lgr 11 anger tydligt att lärare förväntas arbeta mer formativt då aktuell forskning visar stora vinster för de enskilda elevernas kunskapsinhämtning. Våra elever har vid två tillfällen fått besvara enkäter med frågor om hur de upplever lärares bedömningar av deras kunskaper och vilken feedback de vill ha. Vårt arbete ger en kort tillbakablick hur bedömning i allmänhet utvecklats sedan antiken och hur de båda begreppen summativ och formativ bedömning uppkommit och utvecklats. Vi redovisar sedan enkätresultatet och analyserar detta utifrån den teori vi läst. Teorin går i korthet ut på att eleven måste veta var de är i sin kunskapsinhämtning, vart de ska och hur de ska ta sig dit. Vi går igenom några av de hjälpmedel som ett formativt arbetssätt kräver i form av tydliga instruktioner, bedömningsanvisningar, kamratbedömningar och matriser.Våra elever har fått uppleva formativ bedömning och utveckla sina funderingar kring detta. Vår slutsats är att de av våra elever som behöver mest stöd har uppskattat det formativa arbetssättet mer. 14 av 18 elever uttryckte att de först och främst behövde veta vad de skulle göra för att bli bättre, utan att uttrycka att de ville ha betyg som feedback. Av de elever som fortfarande vill ha betyg har tre av fyra meritvärde över 202,5. Vårt resultat visar också att det är elever med högt meritvärde som tycker att bedömningen blivit otydligare, vilket vi har några tolkningar kring. Vi ser att vi lärare har utvecklats både som bedömare och pedagoger och att det naturligtvis kommer våra framtida elever till del.