I den nuvarande kursplanen för svenska (2000) står att skönlitteraturen är en del av kulturarvet och att den bl.a. syftar till att förmedla kunskaper och värderingar. Läsning av skönlitterära texter ska leda till att elever bl.a. utvecklar sin personlighet. Svenskämnets utveckling har präglats av olika grundskolereformer och debatter. Inom svenskdidaktisk forskning finns det olika uppfattningar om hur undervisningen skall se ut och vad den skall innehålla. Syftet med denna uppsats är att genom att undersöka hur skönlitteraturens plats och syfte i kursplanen har förändrats skapa en djupare förståelse för hur kursplanens framställning av litteraturundervisningen har betydelse för ett erfarenhetspedagogiskt arbetssätt. För att kunna göra detta har vi formulerat två frågeställningar som vi arbetat utefter, dessa är: •Vilken plats har skönlitteraturen haft? •Hur har det utvecklats (tom Lpo 94, kursplan 2000)? Vi är också intresserade av hur svenskämnet skulle kunna se ut genom ett erfarenhetspedagogiskt perspektiv. Genom textanalys granskar vi svenskämnets kursplaner från Lgr 62 till nuvarande kursplan. Vi utgår från skönlitteratur som ett tema i ämnets kursplaner och vid granskningen har vi undersökt hur olika aspekter av temat gestaltas i texten. Som hjälp vid analysen har vi ställt följande frågor till kursplanerna: 1.Vilket utrymme ges skönlitteraturen i och genom kursplanen? 2.Vad är syftet med att läsa skönlitteratur? 3.Vilken typ av skönlitteratur förespråkas i kursplanen? 4.Kan man skönja det vidgade textbegreppet i kursplanerna? I undersökningen utgår vi från de frågor vi ställt till texterna. Under varje frågeställning diskuterar vi kursplanerna i kronologisk ordning. Granskningen av kursplanerna har resulterat i att vi identifierat andra teman som är nära knutna till skönlitteratur, ämnets helhet, samtal och reflektion, kulturbegreppet och högt & lågt. I diskussionen knyter vi genom dessa teman ihop undersökningen med vårt syfte och forskningsfrågor samt att vi för ett resonemang runt svenskämnets innehåll med ett erfarenhetspedagogiskt perspektiv. Avslutningsvis tar vi upp några frågor för vidare forskning.

Syftet med denna studie är att undersöka motivet till användande av skönlitteratur i skolundervisningen samt att undersöka vilken/vilka ämnesbeskrivningar/ ämnesförståelser lärarna lutar sig mot vid användningen av skönlitteratur i undervisningen. Studien har genomförts genom intervjuer med nu verksamma svensklärare. Ett anmärkningsvärt resultat är att fyra av fem svensklärare först svarade att de använder skönlitteraturen för att det står i läroplanen. Sedan nämndes andra motiv som ordförståelse, läsförståelse, personlig utveckling och omvärldsförståelse. Det har visat sig vara att vanligt förfarande gällande varför-frågan att direkt hänvisa till läroplanen, både när det gäller de utfrågade lärarna i denna studie samt i tidigare forskning. Magnussons tre olika ämnesbeskrivningar: erfarenhets-, färdighets- och bildningsmotiven visade sig ha en betydande spridning gällande de utfrågade svensklärarnas tankesätt. Ingen av de utfrågade lärarna använde sig endast av en ämnesbeskrivning. Lärarna använde två och ibland alla tre olika ämnesbeskrivningar för att motivera användandet av skönlitteratur i undervisningen. Det visade sig att bedömning av läsning enade lärarna i ett färdighetspedagogiskt tänkande. Det är betydligt enklare att bedöma och mäta vad elever kan om litteraturen istället för att mäta och bedöma vad eleverna kan genom litteraturen. Samtliga fem lärare hade också olika erfarenhetspedagogiska motiv gällande läsning av skönlitteratur. Detta kan tolkas såsom att lärarna i viss mån använder sig av sociokulturella glasögon i undervisningen eftersom erfarenhetspedagogiken och den sociokulturella teorin har stora likheter. De bildningspedagogiska motiven visade sig främst genom valet av litteratur. Några lärare använde sig av skönlitteratur skrivna av nobelpristagare. Ett pris som ger författaren status. Det anses av flera lärare att det är bildande att läsa en text författad av en nobelpristagare. Därför kan valet av nobelpristagares böcker ses som en form av bildningsmotiv.

Syftet med den föreliggande studien var att med utgångspunkt i relevant forskning och de tre ämneskonceptionerna för svenskämnet analysera hur två läromedel, som används i svenskundervisningen i årskurs 2 på gymnasiet legitimerar och organiserar litteraturundervisningen i svenskämnet. Metoden som har använts i studien var en kvalitativ, komparativ pedagogisk textanalys av två läromedels innehåll. Materialet jämfördes med tidigare forskning och de tre svenskämneskonceptionerna för att kunna jämföra de perspektiv som läromedelsförfattarna har tagit och för att undersöka vad detta skulle kunna få för konsekvenser i litteraturundervisningen. Resultatet visar att läromedlen, till viss del, innehåller spår av alla tre ämneskonceptioner. Materialet i fråga är i linje med och stöds av kursplanen för svenskämnet i Lgy 11 (Skolverket). Trots detta drogs slutsatsen att användningen av läromedel i gymnasiets svenskämne bör med fördel kombineras med hela, skönlitterära verk för att uppnå ämnets fulla potential.

Detta examensarbete utforskar de tre folksagorna ”Sparven med den avklippta tungan”, ”Prins Hatt under jorden” och ”Kung Trastskägg” utifrån deras innehåll i relation till gymnasieskolans värdegrundsuppdrag och de olika svenskkursernas centrala innehåll. Genom att applicera de litteraturdidaktiska teorierna erfarenhetspedagogiken och främmandegöringspedagogiken på det analyserade materialet utforskas även materialets didaktiska potential. Resultatet av studien och analyserna visar bland annat att värdefullt diskussionsunderlag baserat på samtliga av värdegrundens sju huvudpunkter går att finna på ett flertal ställen i de utvalda folksagorna. De applicerade teorierna fungerar som argument för varför diskussioner av och arbeten med det analyserade materialet lämpar sig för elever i gymnasieskolan.

Beroende på lärares ämnes- och kunskapssyn kan de välja bort eller prioritera delar som de själva anser bör inkluderas i undervisningssammanhang. Tidigare forskning visar att litteraturundervisningen genom tiden har färgats av en kunskapssyn där läsning ska bidra till att utveckla elevernas personlighet, att skapa goda medborgare och att den litteratur som ska läsas i skolan bör bidra till elevernas fortsatta utveckling att ”göra rätt”. Det har även framkommit att litteraturen har en självklar plats i det gemensamma läsandet bland barn och vuxna på förskolan medan det på mellan- och högstadiet har förvandlats till en självgående aktivitet med få tillfällen till samtal. Fokus för denna litteraturdidaktiska studie var att undersöka vilken kunskapssyn lärare, som idag undervisar i förskoleklass till årskurs 3, bär med in i litteraturundervisningen och undersöka hur litteraturundervisningen ser ut bland dessa årskurser. Detta genom att besvara frågeställningarna: Vilka arbetssätt är vanligast förekommande i förbindelse med litteraturundervisningen i åk F-3? Vilken litteratur används i lärarledd undervisning? Vilken kunskapssyn på litteraturundervisningen ger lärarna uttryck för? Val av metod för denna studie var en enkätundersökning med en svarsfrekvens på 111 svar. Enligt de resultat som framkom i studien, bär lärare med sig den erfarenhetspedagogiska kunskapssynen in i litteraturundervisningen. Detta innebär att lärare i arbetet med litteratur utgår från elevernas intresse och erfarenheter och utformar innehållet efter deras behov och önskemål. Lärare väljer även litteratur och arbetssätt som passar elevgruppen bäst och använder litteraturens innehåll som underlag för en språk- och kunskapsutvecklande undervisning. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-03-23</p>

Syftet med denna studie är att undersöka vilka didaktiska möjligheter Harry Potter-serien av J.K. Rowling kan ha i årskurs F – 3. För att undersöka detta har vi genomfört en kvalitativ samtalsintervju med två elever i årskurs 2 kring deras tankar och erfarenheter av Harry Potter-serien, samt en läsvaneenkät som 62 elever i årskurs 2 deltog i. Utöver dessa datainsamlingar valde vi även att analysera två fan fiction-texter baserade på Harry Potter-serien skrivna av samma elever som vi intervjuade. Den teoretiska grund vi tagit avstamp i är Alkestrands avhandling Magiska möjligheter – Harry Potter, Artemis Fowl och Cirkeln i skolans värdegrundsarbete (2016) och Langers Litterära föreställningsvärldar: litteraturundervisning och litterär förståelse (2017).Frågeställningarna vi utgått från i vår undersökning lyder: Hur ser elevers erfarenheter och tankar kring Harry Potter-serien ut i årskurs F – 3? Hur ser de föreställningsvärldar som eleverna skapar sig kring Harry Potter-serien ut? Vilken didaktisk potential kan Harry Potter-serien och fantasylitteraturen innehålla?Slutsatsen vi kan dra av våra analyser av enkätsvaren, samtalsintervjun och elevernas fanfiction samt genom den teori vi utgått från är att Harry Potter-serien har didaktisk potential i årskurs F – 3. Vårt främsta argument för detta är att det hos eleverna som deltagit i vår undersökning finns ett stort intresse för serien eftersom många sedan tidigare har erfarenhet av den. Att använda elevers erfarenheter som utgångspunkt för lärande är ett fenomen som kallas för erfarenhetspedagogik, vilket blivit ett centralt begrepp för oss i skrivandet av vårt examensarbete eftersom det understryker skönlitterära texters didaktiska potential.Nyckelord: fan fiction, fantasylitteratur, Harry Potter, läsning, erfarenhetspedagogik, undervisning, litteraturdidaktik, F – 3

Under vår lärarutbildning har vi blivit inspirerade av erfarenhetspedagogik och tematisk undervisning men vi har haft svårt för att hitta läromedel i svenska som andraspråk som är upplagda efter detta. Vårt syfte var därför att skapa en del av en lärarhandledning som kan användas i Svenska som andraspråk A på gymnasiet. Vår frågeställning var: Hur skulle man kunna utforma ett flexibelt undervisningsmaterial i svenska som andraspråk som främjar en kommunikativ och språkutvecklande undervisning och samtidigt är tematiskt upplagt, erfarenhetspedagogiskt och verklighetsförankrat? För att kunna göra detta har vi utgått ifrån teorier och forskning som rör undervisning i svenska som andraspråk och svenska samt andraspråksinlärning i allmänhet. I beskrivningen av projektet har vi motiverat de val som vi gjort under projektets gång och visar hur vi har tänkt vad gäller val av innehåll och utformning. Vidare har vi analyserat och problematiserat lärarhandledningen och vår arbetsprocess med hjälp av en loggbok, ett responsgruppmöte samt utifrån forskning. Något som vi upptäckte under projektets gång var hur problematisk kursplanen och dess behandling av kulturbegreppet är och att det krävs en stor medvetenhet om detta när man utformar ett undervisningsmaterial i svenska som andraspråk.

En del av svenskämnets kärna är litteratur och skönlitteraturen har därmed sin givna plats i svenskundervisningen i gymnasieskolan. Dock är inte gymnasieelevers motivation att läsa skönlitteratur på förhand given och lärare gör sitt bästa för att inspirera och motivera sina elever att läsa. Syftet med denna undersökning är att beskriva och kritiskt diskutera de didaktiska överväganden ämneslärarstudenter med förstaämne svenska menar är viktiga att göra, i förhållande till elevers intresse och motivation att läsa skönlitteratur i skolan. Detta har vi undersökt genom semi-strukturerade fokusgruppsintervjuer och sedan tolkat resultatet genom Self-Determination Theory som formulerats av Edward L. Deci och Richard M. Ryan, samt genom John Deweys erfarenhetspedagogik. Tidigare forskning inom området för läsmotivation behandlas också och ställs i relation till lärarstudenternas attityder. Elevers motivation att läsa skönlitteratur menar lärarstudenterna beror på en mängd olika faktorer men elevers intressen, tidigare erfarenheter och relationer i klassrummet står ut. Dock finns en osäkerhet i vilken utsträckning elevers intressen och erfarenheter ska utöva inflytande på undervisningen. Det visade sig att lärarstudenterna till stor del förväntade sig att elever ska vara extrinsikalt motiverade att läsa och att det främst är den typen av motivation som studenterna menar att de kan ge eleverna. Men vi fann även en vilja att ta tillvara ovan nämnda faktorer vilket tyder på att synsätten här går isär bland lärarstudenterna. Valet av litteratur i undervisningen menar lärarstudenterna också är en viktig aspekt för att motivera elever att läsa. Även vem som ska göra valet och hur det ska gå till togs upp av studenterna. Lärarstudenternas egna tidigare erfarenheter av litteratur, främst kanonlitteratur, visade sig även spela en avgörande roll i valet av litteratur. Detta visade sig i vissa fall innebära en uteslutning av litteratur och att valet av litteratur inte sattes i relation till elevernas redan gjorda eller potentiella erfarenheter utan istället grundades på lärarstudenternas erfarenheter. En av slutsatserna vi drar är att en uppfattning av olika typer av motivation kan underlätta för läraren att motivera sina elever genom att ägna sig åt autonomi- och kompetensstöttande praktiker samt värdesätta elevernas erfarenheter som utgångspunkter för undervisningen.

Vi vill nyansera Lars-Göran Malmgrens (1996) tre ämneskonceptioner och påvisa möjligheten av en litteraturbaserad erfarenhetspedagogik som har andra och mer tidsenliga bildningsidéer än Malmgrens "svenska som ett litteraturhistoriskt bildningsämne".Vårt syfte är att i görligaste mån konkretisera detta svenskämne, som vi har valt att kalla svenska som ett litterärt bildningsämne. Avslutningsvis har vi ställt upp kriterier för detta litterära bildningsämne, där vi väver samman teori och empiri för att ge en bild av hur ett sådant ämne skulle kunna se ut. / We want to slightly modify Lars-Göran Malmgren's three subjects and point out the possibility of a literature-based pedagogy founded on experiences of the students that have other and more modern ideas of education than Malmgren's "Swedish as a literary historical subject". Our aim is to make this subject, which we have chosen to call Swedish as a literary educational subject, tangible. To conclude, we have created a set of criterias for this subject where we merge theory and empirical findings to show how such a subject could work.

I detta arbete är författarnas syfte att utifrån ett urval av unga män och kvinnor undersöka flickors läsvanor och attityder till läsning, hur relationen mellan skolans och unga män och kvinnors literacy förefaller, samt hur olika lärare bedriver och utformar litteraturundervisning utifrån olika ämneskonceptioner. Parallellt med detta har arbetet har arbetet ämnat att berika deras didaktiska kompetens inför den kommande professionen som svensklärare på gymnasiet. Metoden består av kvalitativa studier i form av semistrukturerade intervjuer, samt en kvanitativ enkätundersökning. I interjvuerna undersöktes svaren från två gymnasielärare på en gymnasieskola i en svensk storstad. Dessa hade varit verksamma lärare under en längre tid. Därtill intervjuade författarna sju gymnasieelever ¬¬– fyra manliga och tre kvinnliga – i årskurs tre på en skola i södra Sverige. Eleverna studerade vid det samhällsvetenskapliga programmet med inriktningarna ekonomi och media. I den kvantitativa studien undersökte författarna läsvanor och attityder till läsning i skolan och på fritiden bland 47 gymnasieelever på samma skola som de intervjuade lärarna arbetade på. Eleverna var mellan 16 och 19 år och studerade vid det naturvetenskapliga och det samhällsvetenskapliga programmet. Ett av resultaten som författarna kom fram till är att flickor i deras material inte tycktes läsa mycket mer än pojkar. Dock pekade enkätundersökningen på en genomgående entusiasm till läsning av olika slag bland pojkar och flickor. Utöver detta vittnade de intervjuade flickornas svar om att de uppskattade texter som förefaller verklighetstrogna. Författarna upptäckte också att många elever önskade att få sina textvärldar erkända i undervisningen. Samtidigt ställde sig lärarna kritiska till vissa av de texter som ingår i ungdomars textväldar. Det var i synnerhet kortare, splittrade blogginlägg och andra nätbaserade texter som lärarna var skeptiska till. I arbetet visade det sig dessutom att eleverna uppskattade en undervisning som byggde på en erfarnhetspedagogisk ämneskonception. Lärarna i studien gav intrycket av att de utformade sin undervisning utifrån en sådan ämnessyn, även om deras undervisning hade inslag av andra ämneskonceptioner. Ett annat resultat som författarna kom fram till är att många elever inte tycks få sina skriftpraktiker erkända i klassrummet. Slutsatserna som författarna drar är först och främst att flickor uppskattar att läsa om sådant som påminner om det verkliga livet och sådant de möter i vardagen, men också om sådant som gör det möjligt att drömma sig iväg från verkligheten. Därutöver drar de slutsatsen att unga kvinnornas textvärldar består av olika nätbaserade texter, så som nättidningsmagasin, bloggar och sociala medier, men även av visuella medier så som TV-serier och filmer. Den tredje slutsatsen som dras i arbetet är att det förekommer ett ömsesidigt motstånd gentemot olika literacyformer mellan elever och lärare. Författarnas fjärde slutsats är att elever inte har en negativ inställning till skriftpraktikers form, utan att det är det innehåll som behandlas vid läsning som de är skeptiska mot. Slutligen drar de slutsatsen att elever tycks uppskatta ett erfarenhetspedagogiskt svenskämne som tillgodoser deras litterära preferenser och att lärarna i studien till viss del förespråkar en sådan ämnessyn, även om deras undervisningen inte genomsyras av en helt entydig ämneskonception.