Min studie syftar till att studera hur barn med ett bristfälligt språk kommunicerar, interagerar, inkluderas eller exkluderas under den fria leken.  Det ligger även i mitt intresse att undersöka hur pdagogerna på förskolan ser på inkludering av barn utan ett verbalt språk inom förskoleverksamheten.

Syftet med denna studie har varit att, med stöd av några invandrade individers egna erfarenheter försöka förstå samt bidra till en fördjupad förståelse för både det som underlättar för nyanländas lärande av det svenska språket, samt vad det är som försvårar för det. En kvalitativ metod genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjupersonerna bestod av fem utlandsfödda personer. Resultatet analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande och diskuterades sedan utifrån tidigare forskning i ämnet. Resultatet visar på att informanterna möttes av olika hinder och utmaningar under språkinlärningen, dessa bestod mestadels av yttre faktorer vilket skapat en känsla av utanförskap. Samtidigt belyser resultatet att det huvudsakliga stödet handlar om att få möjlighet att använda det svenska språket socialt samt få stöd i att komma ut i sociala sammanhang utanför skolan.

Studiens övergripande syfte är att undersöka potentiella neoliberala värderingar i planeringen för Norra Djurgårdsstaden och hur de påverkar planeringen för stadsdelen. Vidare avser studien att undersöka socioekonomiska konsekvenser av neoliberalt inflytande i planeringen, som drabbar sociala grupper i stadsdelen. För att uppnå syftet har en fallstudie i stadsdelen Norra Djurgårdsstaden genomförts. I studien har semistrukturerade kvalitativa intervjuer och kvalitativa innehållsanalyser genomförts.  Studien visar att Stockholms stads planering för Norra Djurgårdsstaden påverkas av neoliberala värderingar i olika sammanhang som genom stadens samverkan med privata aktörer, stadens främjande av företag och stadens ekonomiska ambitioner i planeringen för stadsdelen. Studiens resultat visar även att Stockholms stad bedriver en indirekt neoliberal planering, eller en planering som består av både traditionella planeringsvärderingar och neoliberala värderingar. Detta genom planeringspraktiker som till synes verkar bestå av inkluderande praktiker men som i själva verket består av flera exkluderande planeringspraktiker. Dessa exkluderande planeringspraktiker synliggör hur staden prioriterar målgruppen höginkomsttagare samtidigt som målgruppen låginkomsttagare exkluderas genom neoliberala värderingar i planeringen för stadsdelen Norra Djurgårdsstaden.

Läroplanen för förskolan Lpfö98 (2010) lyfter fram bildskapande som ett kommunikationsmedel likvärdig tal – och skriftspråket och Mouritsen (ref. Eva Änggård, 2006:58) menar att själva processen i bildaktiviteten måste studeras för att förstå vissa aspekter av barns bildskapande. Mouritsen menar att under bildskapandet kanske barnen också samspelar genom att prata med varandra och i detta samspel får bilden sin betydelse. Änggård (2005) skriver dock att forskningen i hög grad fokuserat på produkten, det vill säga de färdiga bilderna, och i mindre utsträckning de processer i vilka bilderna tillkommer i. Studiens syfte är därför att nå kunskap om hur barn samspelar och kommunicerar med varandra under bildskapande aktiviteter i förskolan, hur barnen använder sina bilder i kamratkulturen samt vilka konflikter som kan uppstå i den bildskapande aktiviteten. Fokus är att undersöka hur barn inkluderar och exkluderar varandra i dessa aktiviteter. Jag har genomfört en kvalitativ fallstudie på en kommunal förskola med tre avdelningar. Det empiriska materialet samlades in genom observationer som därefter analyserades utifrån ett socialsemiotiskt perspektiv, begreppen kamratkultur och interaktivt utrymme samt Marit Hopperstads fyra interaktionskategorier för att synliggöra barns samspel och kommunikation i bildskapande aktiviteter. I resultatet framkommer att bildskapande är en social aktivitet där barnen diskuterar, kopierar och ifrågasätter varandras bilder. Barnens kommunikation blir utgångspunkt för nya bilder och bilden används ibland som rekvisita i leken där barnens fantasier blir synliga på pappret. Därför är barnens bildskapande i hög grad inkluderande. Dock synliggjordes exkluderande strategier som att barn ignorerade kamraters bilder och förfrågan om att få delta i aktiviteten. Att anklaga sin kamrat för att kopiera och kritisera teckningar i ordalag som ”ful” förekom också som ett sätt att exkludera.

Problemområde: Forskning inom specialpedagogik fokuserar i stor utsträckning på hur lärare ska kunna inkludera samtliga elever i undervisningen. Trenden ute på skolor visar dock på att exkludering av elever i behov av särskilt stöd ökar (Berhanu, 2010). Således finns en motsättning mellan teori och praktik. Vidare menas att alla elever ska inkluderas och samtidigt nå samma mål. Jag närmar mig dessa dilemman genom att belysa bedömningen av elevers kunskaper och ställer mig frågan om ett förnyat synsätt kring just bedömning kan ses som ett led i att kunna individualisera undervisningen för att kunna inkludera så många elever som möjligt, samtidigt som målen i kursplanerna än dock står i centrum?Syfte: Mitt syfte med examensarbetet är att nå en djupare förståelse för hur elever i behov av särskilt stöd i matematik, inkluderade i ordinarie klassrumsundervisning, tänker kring och upplever bedömning och olika bedömningsformer. Teoretisk ram: Arbetet utgår från olika syner på kunskap; behavioristisk-, konstruktivistisk- och sociokulturell kunskapssyn. Dessa kunskapssyner ligger till grund för tre specialpedagogiska forskningsperspektiv; kompensatoriskt-, kritiskt- och dilemmaperspektivet (Nilholm, 2007). Dessa presenteras och beaktas i teoridelen av arbetet. Dessa perspektiv ligger till grund för forskning som bedrivs kring inkludering och är således av betydelse för mitt arbete.Metod: Arbetet har en hermeneutisk ansats med halvstrukturerade intervjuer som metod. Då jag med detta arbete inte syftar att generalisera och dra allmänna slutsatser utan istället vill fördjupa förståelsen för hur just de elever jag intervjuat tänker kring de frågeställningar jag har ställt upp väljer jag en kvalitativ metod. Intervjuer har gjorts med sju stycken elever i årskurs 7-9. Resultat med analys: De resultat som jag i mitt arbete kommer fram till visar på att statiska bedömningsformer gör inkluderade elever med matematiksvårigheter exkluderade. Exkluderade på så vis att de sällan eller aldrig ges möjlighet att visa sina kunskaper på ett alternativt sätt som kan passa deras styrkor. Eleverna i undersökningen beskriver vidare en bedömning av summativ karaktär. I deras ögon bedöms man främst på de skriftliga, traditionella matematikproven och hur man arbetar på lektionerna. Konklusion: Bedömningen behöver anpassas efter eleven och inte tvärtom. Kursplanernas mål må då vara de samma för alla men vägen till målet kan te sig olika ut beroende på varje elevs förutsättningar och behov. Jag ser därför att en bedömning av färdigheter i en inkluderande miljö måste grunda sig på elevernas styrkor för att lyfta fram varje enskild elevs potential att lyckas.Implementering: Specialläraren har en viktig roll i att värna om elevers intressen, styrkor och förmågor samt ge förslag till ordinarie lärare på alternativa bedömningsformer där man utgår från just elevers styrkor. Individualiseringen måste även gälla bedömningen. Att man måste se och utgå från elevernas styrkor och anpassa undervisning samt bedömning efter dessa blir en viktig del för specialläraren att förmedla till lärarkollegorna.

Vi har i vårt arbete undersökt och beskrivit pedagogers uppfattning om vilka faktorer som kan komma att påverka exkludering av barn i förskolan och elever i skolan samt sökt ett eventuellt samband mellan exkludering och barns ålder, den fysiska miljön samt pedagogers förhållningssätt. Vi har gjort en kvalitativ undersökning, där vi har använt oss av metoden triangulering, dvs. gjort intervjuer med pedagoger, egna observationer samt sociogram. Med denna metod har vi kunnat belysa våra frågeställningar från flera håll och därmed fått en högre validitet. I vår undersökning har vi kommit fram till, att både på förskola och inom skolan ansåg respondenterna att det sociala klimatet mellan barnen kan ge upphov till exkludering. Att barn påverkar varandra genom verbala konversationer, vem man väljer att arbeta med i ett grupparbete eller vem man väljer att leka med kan vara faktorer som leder till exkludering för enskilda barn och elever. Miljön där barn och elever vistas har betydelse för barns sätt att hantera sin dagliga verksamhet och kan bli en faktor som sedan leder till exkludering. Även pedagogers förmåga att läsa av barnens signaler och deras förhållningsätt till barn/elever kan påverka barnet negativt och vidare kan det leda till exkludering.

Arbetet handlar om inkludering och beskriver en kommuns strategi för att förändra sin verksamhet från en exkluderad särskola till att alla elever erbjuds plats på sin hemskola.

Immigrationen har ökat till Sverige under senare år. Detta leder till att det ställs högre krav på arbetet kring språk i förskolan. Studiens syfte går ut på att undersöka hur pedagoger arbetar för att främja barns språkutveckling. Det finns två frågeställningar som hjälper till att besvara studiens syfte. Frågeställningarna behandlar pedagogernas arbetssätt, bemötande och kunskaper. I tidigare forskning presenteras hur barn kan lära sig språket och i teorin presenteras synsättet som ligger i fokus för analysen som är utifrån ett sociokognitivt perspektiv. I resultatet presenteras empirin som är hämtad från intervjuer och observationer, dessa är analyserade utifrån tidigare forskning och teoriavsnittets innehåll. Vad förskollärarna som deltog i vår studie ansåg främjade barns språkutveckling var bland annat konversationerna under matsituationerna samt benämna saker och ting korrekt och använda ett varierat ordförråd. En faktor som påverkar hur barn utvecklar språket är socialt samspel med omgivningen, exempelvis vuxna som är delaktiga i barnens vardag och det är där pedagogerna får en betydelsefull roll för barnen på förskolan.

I denna kvalitativa studie har jag intervjuat tre informanter vilka arbetar som resurspersonal i förskolan. Syftet med studien är att synliggöra deras bild av sitt uppdrag.Frågeställningen löd följaktligen: Hur resonerar resurspersonalen kring sitt uppdrag, det vill säga arbetet med funktionsnedsatta barn? Vilken roll har resurspersonalen i den dagliga verksamheten? Vilka faktorer anser resurspersonalen vara av största betydelse för barnets utveckling? I studien diskuteras resultatet i förhållande till Enös (2005) om förskolepersonalens professioner. Där vill hon synliggöra personalens kompetens och kunskap. Tideman (2005) och Lutz (2009) tar upp begreppen normalitet och avvikande och menar att alla ska inkluderas i den pedagogiska verksamheten. Björklid (2005) menar att det är viktigt att barnet är delaktig i miljön och att det får vara med och bestämma hur den ska se ut. I arbetet belyser resurspersonalen att alla pedagoger ska ha samma ansvar medan resurspersonalen har huvudansvaret för träningen och kontakten med övriga institutioner. De tycker alla att deras insats för barn i behov av särskilt stöd är viktig. De hade önskat att de hade fått gå på fler kurser och fått mer kunskap och utbildning. I dag får resurspersonalen själva söka kunskap och även instruera sina kollegor.

Syftet med vår studie är att beskriva och analysera de uppfattningar som pedagoger på resurskola/skoldaghem har beträffande deras arbetssätt och förhållningssätt i mötet med sju- till tolvåriga flickor respektive pojkar. Vi har även ett delsyfte, där vi vill undersöka hur delar av respektive organisation ser ut samt vad denna kan innebära för pedagogerna och eleverna. Vi intervjuade sex pedagoger från tre olika resursskolor samt fyra föräldrar. Sammanfattningsvis visar vårt resultat att det enligt både pedagoger och föräldrar, skett en positiv utveckling för de fyra elever/barn som ingått i vår studie. I det stora hela arbetade och förhöll sig pedagogerna lika mot både pojkar och flickor. Eftersom antalet flickor var få i jämförelse med pojkarna ledde detta till en pojkaktig miljö på resusskolorna. Organisationen på respektive resurskola hade, enligt oss, en stor inverkan på pedagogernas arbetsätt, vilket i sin tur påverkar eleverna / The Importance Of The Pedagogical Approach In The Interaction With Pupils At Resource Schools.