No description available.

Studien syftar till att undersöka hur socialsekreterare upplever att barnrättsperspektivet beaktas inom arbetet på försörjningsstöd, samt hur organisatoriska förutsättningar påverkar i vilken mån barns rättigheter tas i beaktande vid handläggningen av försörjningsstöd. Resultatet visar att handlingsutrymmet påverkar i vilken utsträckning barnrättsperspektivet tas i beaktandet i handläggningsprocessen. Socialsekreterarna beskriver också att kunskap om lagstiftning är förutsättning för att kunna beakta ett barnrättsperspektiv inom försörjningsstöd. Vidare visar även resultatet att det är gemensamt för socialsekreterarna att de anser att det är vårdnadshavarna som har det huvudsakliga ansvaret att tillgodose barnets grundläggande behov. Slutligen indikerar resultatet även att det finns brister när det kommer till att följa organisatoriska riktlinjer till följd av hög arbetsbelastning och utmanande arbetsuppgifter / This study aims to examine social workers experiences about the child rights perspective in the processing of social assistance. The study also aims to examine how organizational guidelines affect how the child rights perspective is taken into account in the processing of social assistance. The result shows that social workers, in the role as street level bureaucrats, are affected by their discretion to what extent the child rights perspective is taken into account. Social workers also describe that knowledge about legislation is a condition for being able to take the child rights perspective into account. The results show that social workers emphasize that the caregivers have the main responsibility to fulfill their children's needs. In conclusion, the results indicate that social workers, who work with social assistance, experience that there is a limited discretion when it comes to child rights perspective in the processing of social assistance. The result also indicates that there are deficiencies when it comes to following the organizational guidelines due to high workload and resource demanding work tasks

The purpose of the study is to gain an increased understanding of individuals who havereceived income support. The thesis has the following three problem statements: The perceived contact with administrators? In what way the individual perceives the given support from the surroundings? What social consequences were experienced during the time with incomesupport? Seven semi-structured interviews were conducted to achieve the purpose. The respondents reconstructed their experiences regarding receival of income support. The respondents that participated have previously received income support and are todayproviding for themselves in the form of salary from work or study grants. The collectedempirical data have been produced based on a qualitative research method. The theoretical starting points that have been used are based on trust and reliance, Sense ofcoherence and the Compass of shame.The results indicates that the contact with the administrator was of significance for the individual and the value of maintaining the same contact was regarded highly. Furthermore, social support is noted as health-promoting as the respondents' relationships with family and friends have proven to be meaningful, manageable, and understandable in relation to the studied social phenomena. In some cases, have reducedinteraction occurred with friends. Geographical circumstances have affected the reduction of interactions, which was perceived as strained for some respondents.The conclusions related to the results were that the interviewed persons felt limitedregarding their own possibilities for maneuvering the situation in relation to receivingincome support. This experience was expressed as uncomfortable and shameful. / Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse för individens upplevda erfarenheter av att erhålla försörjningsstöd. Studien har besvarat följande tre frågeställningar: Hur upplevdes kontakten med handläggare? På vilket sätt uppfattar den enskilde stöd från omgivningen? Vilka sociala konsekvenser av försörjningsstödet upplevdes? Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes, där respondenterna fått rekonstruera sina erfarenheter gällande erhållandet av försörjningsstöd. De deltagande respondenterna har tidigare erhållit försörjningsstöd och försörjer sig idag med antingen lön från arbete eller studiebidrag. Den insamlade empirin har framställts utifrån en kvalitativ forskningsmetod. De teoretiska utgångspunkter som har används är tillit och förtroende, KASAM och skamkompassen. Resultatet visade på att kontakten med handläggaren var betydande för den enskilde och värdet att behålla samma kontakt värderades högt. Vidare uppmärksammas det sociala stödet som hälsofrämjande då respondenternas relationer till familj och vänner visat sig vara meningsfullt, hanterbart och begripligt i relation till det studerade sociala fenomenet. Inte i alla fall har minskad interaktion förekommit med vännerna, däremot har geografiska omständigheter påverkat den minskade interaktionen vilket upplevdes ansträngt för en del respondenter. Slutsatsen indikerar att respondenterna upplevde det begränsade personliga handlingsutrymme som besvärligt i relation med försörjningsstödet. Upplevelsen av att erhålla försörjningsstöd målades upp som obekvämt och skamfullt

The overarching aim of this paper is to study the professional encounter in its complexity. The requirements for receiving welfare is set by the professional and it's the professionals decision if they are met in the proper manner. This makes the assessment of the clients conditions and the correctness of the assessment hence important. There are several levels which is necessary for the social worker to take into consideration. We have therefore made a socio-analysis by using a theoretical model of Johansson (2006) where he uses the Social Psychology of the encounter to create a model with four levels, which is always present in the professional encounter: structural, positional, relational, and experience level.  Our base was that the one responsible for handling these levels was the professional which led us to search for literature concerning the professional approach. Our study is formed as a qualitative case-study. Our empirical data consist of qualitative interviews with four social workers handling social allowance.The results shows that the complexity of the professional encounter requires a professional approach. Furthermore it shows a need for more reflection of all factors of the meeting in its context.  But these abilities are by no means obvious.

Bakgrund: Inom politik och media beskrivs unga arbetslösa som oengagerade, lågutbildade och socialt inkompetenta. Denna uppfattning förstärks när allt fler unga inte lyckats komma in på arbetsmarknaden och blir långvarigt arbetslösa. För att åtgärda problemet att ta sig in på arbetsmarknad, sätts de in på arbetsmarknadsåtgärder. Stämmer medias bild över verkligheten? Hur ser åtgärderna egentligen ut och hur påverkas de unga vuxna över tid som arbetslös? Ligger ansvaret för arbetslösheten på personerna själva eller finns det andra bakomliggande faktorer? Hur kan systemet eventuellt förbättras? Metod: För att ta reda på svaren har vi gjort en systematisk litteraturstudie där vi använt oss av 29 artiklar. Resultat: Ju längre arbetslöshet, desto svårare förutsättningar att komma ut på arbetsmarknaden. I takt med tiden försämras dessutom den fysiska, psykiska och sociala hälsan hos individen, vilket medför dubbla negativa konsekvenser. Om man är utan fullständigt gymnasiebetyg eller körkort, är chanserna för jobb bland de minsta. Dagens satsningar ligger framför allt på aktiveringsinsatser. Trots detta avslutar 25 procent gymnasiet utan fullständigt betyg. Slutsats: Arbetslöshet måste åtgärdas så tidigt som möjligt. Ett av de bästa alternativen för både individ och samhälle, är satsningar på kompletta gymnasiebetyg och billigare körkortskostnader. Detta skulle medföra att fler får grundförutsättningar och kvalifikationer för de flesta arbeten som saknar krav på eftergymnasial utbildning.

The aim of this study is to gain an understanding for the factors behind the successful establishment in the Swedish labor market for foreign-born women who have a college or university degree from their home countries. This has been achieved by applying a qualitative method, whereas semi-structured interviews with five foreign-born women have been conducted. The theory used in the analysis are the theories of "social and cultural capital" and "empowerment". The findings of the study show that level of education, work experience, language skills affect foreign-born opportunities to enter the labor market. Moreover, the findings show that the interviewees perceived several obstructions to their inclusion in the Swedish labour market. These include language barriers and lack of social networks. The interviews also show that people who have an academic education from their home countries need to adapt their education to the Swedish labor market to find a qualified job. The results of the study also show that new arrivals need to apply for income support during the first period in Sweden, due to the fact that they lack their own income and assets.

Social benefits were forecasted to increase by 13 percent to 2022 before the pandemic hit the economy (Prop. 2018/19:1). In the latest forecast it has almost doubled: an increase of 24 percent to 2022 (Prop. 2020/21:1). Youths and immigrants are particularly affected by the downturn, especially since labor market sectors were both groups often have their first job are in the center of attention for government restrictions to lower the spread of Covid-19. These two groups are overrepresented among social benefit recipients when being unemployed (Socialstyrelsen, 2020), since they have not qualified to national unemployment insurances (Rosengren, 2017). The municipal social assistance was intended to be the outermost safety net. Though the transfer should be short-term, over 40 percent of the households receiving social benefits do it for more than ten months, and the share increases[1]. Social benefit could now be considered a complement to national transfers and an extra unemployment benefit for those who are not eligible for the national social safety system on the labor market. Municipalities are allowed to demand participation in different activities – henceforth called activation – as a prerequisite for social benefit eligibility. Under the assumption of full-time activation for social benefit recipients, the difference in leisure between employment or unemployment with activation is zero (0). This affect the cost of labor for the individual, which is usually partly described as the relative value of leisure (non-monetary costs). If it does not cost any leisure to leave unemployment for employment, the disutility of work decrease. Social benefits also reimburse monetary labor costs, such as commuting, wherefore there is no difference in fixed labor costs either. Differences in disposable income is then the only remaining variable to decide the individuals labor supply, according to conventional labor market theory; if the disposable income when working exceed the disposable income when not working, the individual should work. A social benefit recipient is eligible for the job stimulus after six months of social benefit dependency, giving a 25 percent earnings disregard on the net labor income. This is an exception from the usual one-to-one discount (or 100 percent marginal effect) on the transfer when receiving other incomes, such as national transfers or wage. The stimulus is intended to increase the incentives for working and motivate those who are long-term recipients to be active on the labor market[2]. During this time period, all recipients have a larger disposable income if working compared to not working – combined with the other assumptions above, this means all recipients should work when being eligible for job stimulus. Available data (Socialstyrelsen, 2016) shows only 1.8 percent of all recipients actually had labor incomes and got the earnings disregard, inferring a deviation from the expectations of common labor market theory. Meaning there could be an unknown variable in the utility function, decreasing the utility from working more than the utility increase from the job stimulus. There are a variety of possible explanations, such as asymmetric information, stigmatization, matching problems et cetera. In this thesis, the focus will be effort. This is the explanation closest to the standard model, where the disutility of lost leisure due to labor is the centerpiece. In my previous thesis (Rosengren, 2019), I introduced a draft of an effort model. In this model, working came with a larger effort than activation giving rise to a disutility. The income differential needs to exceed the cost of the extra effort if the individual should choose to work. Expanding the standard model could provide a more sufficient tool for analyzing labor market participation and employment effects in the social benefit system. This thesis provides a model for analyzing the individual’s decision on the extensive margin – to work or not to work – in transfer systems, with regard to effort, shirking and effective leisure. I simulate the effort level corresponding to the share of social benefit recipients observed to have labor income during the job stimulus spell. Finding the effort in activation being approximately 71.5 percent of the effort when employed. I also forecast the effect of the planned increase in the job stimulus from 25 to 50 percent by the same simulation; 1 percent of the social benefit recipients are expected to leave activation for employment due to the doubled job stimulus. I optimize effort (from the policy-maker’s perspective) at different skill levels to find the effort level were all will supply labor. If enforcing 99.65 percent effort 83.44 percent are expected to leave activation for work. / Allt fler arbetslösa försörjer sig på ekonomiskt bistånd istället för de statliga arbetslöshetsersättningarna. Ekonomiskt bistånd eller försörjningsstöd är inte utformat med drivkrafter för arbete i beaktande. Exempelvis får den som tar emot bidraget inget utbyte av att börja arbeta förrän arbetsinkomsten överstiger försörjningsstödsnormen. För ett hushåll med två vuxna och fyra barn innebär det ca 30 000 SEK efter skatt. Finns det dessutom inga aktivitetskrav förlorar hushållet samtidigt fritid av att börja arbeta. Jobbstimulansen infördes för att få drivkrafter för arbete i försörjningsstödet. Det innebär att den som haft ekonomiskt bistånd i sex månader och börjar arbeta får behålla 25 procent av nettoinkomsten, istället för att bidraget minskar krona för krona när löneinkomsten ökar. Under antagandet om heltidsaktivering för försörjningsstödsmottagare är den tillgängliga fritiden lika för den som arbetar och för den som är arbetslös, därmed är den rörliga kostnaden av att arbeta lika. Eftersom försörjningsstödet kompenserar för eventuella kostnader som uppstår för den som börjar jobba, såsom förskoleavgift eller pendlingskostnader, påverkas inte disponibelinkomsten av fasta kostnader för att arbeta heller. Försörjningsstödsmottagare med jobbstimulans och heltidsaktivering kan således tjäna mer pengar och därmed öka sin nytta, utan att öka sin onytta (eftersom fritiden är oförändrad), genom att börja arbeta. Utifrån arbetsutbudsteori skulle förväntan vara att alla skulle börja arbeta under sådana förutsättningar. Trots det visar en uppföljning att bara 1,8 procent arbetar. Det kan finnas olika förklaringar till att så få börjar arbeta; bristande information om jobbstimulansen, sök- och matchningsproblem och så vidare. I den här uppsatsen prövas skillnader i ansträngning genom att anpassa en modell för arbetsutbud till det svenska socialbidragssystemet, och ge bidragstagare möjlighet att lata sig eller skolka i aktiveringen – inspirerat av den etablerade shirking theory – för att utöka sin effektiva fritid. Studier visar att människor upplever skolk eller lathet som substitut till ledighet. Även om den faktiska fritiden är densamma för den som arbetar och den som är arbetslös men deltar i aktivering, kan skillnader i ansträngning därmed innebära att den effektiva fritiden skiljer sig. När den som kan få jobbstimulans ska börja arbeta innebär det då en minskad effektiv fritid, och därmed en onytta eller upplevd kostnad av arbete. Försörjningsstödsmottagaren väljer sin ansträngning, som ger upphov till olika mycket onytta beroende på individens färdigheter där den med mer färdigheter har en lägre onytta av arbete eller ansträngning. Om personen arbetar eller inte beror på om den ökade nyttan av att börja arbeta med jobbstimulans överträffar onyttan av den minskade effektiva fritiden av att börja arbeta, givet individens färdigheter. I uppsatsen undersöks effekten av förändringar i olika variabler – ansträngning, färdighet och jobbstimulans – och jag finner att jobbstimulansen bara påverkar nyttan på marginalen, i jämförelse med stora effekter av ökad ansträngning eller ökade färdigheter. Vidare simuleras vilken ansträngningsnivå som korresponderar med att 1,8 procent arbetar och därmed har större nytta av jobbstimulansen än av den extra effektiva fritiden. Det visar sig att ansträngningen i aktiveringen verkar vara 71,5 procent jämfört ansträngningen på ett jobb. Om jobbstimulansen fördubblas, till en offentligfinansiell kostnad av 100 miljoner SEK, ökar andelen som börjar jobba bara med drygt en procentenhet vid bibehållen ansträngningsnivå. I uppsatsen beräknar jag även optimal ansträngningsnivå för att alla vid en viss färdighetsnivå ska börja arbeta. Det visar sig att om ansträngningsnivån höjs med knappt 20 procentenheter till 90 procent, skulle andelen som börjar arbeta stiga från 1,8 procent till 51 procent. Utöver dessa nya tillskott – förklaringsmodeller och resultat – till fältet, innehåller uppsatsen dessutom förslag på empiriska tester av andra förklaringar. För att genomföra simuleringar och kalkyleringar, har en modell över det svenska bidrags- och skattesystemet byggts i Matlab. Även den är att betrakta som ett tillskott.

Syftet med denna kandidatuppsats är att analysera hur svenska medier skildrar automatisering och robotisering inom biståndshandläggning. I denna studie analyseras 60 olika artiklar från olika svenska dagstidningar. Artiklarna har publicerats mellan april 2017 och februari 2021, ett urval som representerar hur diskussionerna gick efter den nya lag som tillåter automatiserade beslutsstöd i den offentliga sektorn.  Uppsatsen fokuserar på hur robotar, som RPA, konstrueras i artiklarna, vilka diskurser som kan urskiljas och vilka aktörer som formar diskurserna. Studiens teoretiska grund är ett socialkonstruktionistiskt- och diskursteoretiskt perspektiv som brukas för analys och tolkning av det empiriska materialet. Den valda metoden utgår från Faircloughs kritiska diskursanalys och hans tredimensionella metod. En kvantitativ innehållsanalys används som ett komplement till den kvalitativa utgångspunkten för att kvantifiera hur ofta aktörer uttalar sig och om vad de yttrar och därmed bidra till en större kontext. Genom att analysera ord, koncept, teman och innehåll generellt, har det hittats fem olika diskurser rörande automatisering i försörjningsstöd i Sverige. Studiens resultat av analyserad empiri visar att de fem dominerande diskurserna av RPA i artiklarna, enligt storleksordning från störst till minst förekommande, var effektivisering, laglighet, profession, bemötande och kontroll. I och med att effektiviseringdiskursen överlägset var störst kan den enligt socialkonstruktionismen ses motsvara den sociala verkligheten. Majoriteten av de aktörer som i störst utsträckning uttrycker sig och därav formar diskurser i de studerade artiklarna är olika typer av chefer inom socialtjänsten och ordföranden i nämnder. Handläggares och utvecklares utrymme är synnerligen begränsat, likaså klienter och brukare av försörjningsstöd. / The purpose of this bachelor's thesis is to examine how the Swedish media portray automation and robotization in subsistence allowance. In this study, 60 different articles from various Swedish newspapers are analyzed. The articles have been published between April 2017 and February 2021, a selection that represents how the discussions went after a new law was passed which allows automated decision support in the public sector. The essay focuses on how robots, such as RPA, are constructed in the articles, which discourses can be discerned and which actors shape the discourses. The study's theoretical basis is a social constructionist- and discourse theory perspective that is used for analysis and interpretation of the empirical material. The chosen method is based on Fairclough's critical discourse analysis and his three-dimensional method. A quantitative content analysis is used as a complement to the qualitative starting point to quantify how often actors express themselves and about what they express and thereby contribute to a larger context. By analyzing words, concepts, themes and content in general, five different discourses have been found regarding automation in subsistence allowance in Sweden. The study's results of analyzed empirical evidence show that the five dominant discourses of RPA in the articles, in order of magnitude from largest to least occurring, were Efficiency, Legality, Profession, Client interaction and Control. As the Efficiency discourse was by far the largest, according to social constructionism it can be seen as corresponding to social reality.  The majority of the actors who express themselves to the greatest extent and thereby shape discourses in the studied news articles are various types of managers in social services and the chairmen of municipal committees. The  visibility of social workers working with subsistence allowance and developers of the RPA-algorithms are extremely limited, as are the users of subsistence allowance.

Bakgrunden till detta examensarbete tar avstamp i automatiseringens utbredning inom välfärdssektorn. En aktiv digitaliseringspolitik bedrivs på nationell nivå där argument som effektivitet och rättssäkerhet motiverar implementeringen av ADM, eller automatiserat beslutsfattande. Dock har denna politik en inverkan på det sociala arbetets handlingsutrymme och hur det bedrivs. Syftet med studien är därmed att undersöka hur automatiserat beslutsfattande påverkar biståndshandläggares handlingsutrymme. Metodansatsen i examensarbetet är en litteraturstudie av kvalitativ karaktär vars empiri utgörs av vetenskapliga artiklar. Dessa artiklar har sedan studeras med hjälp av tematisk analys, där vi utifrån extrakt i datamaterialet ringat in återkommande mönster och generella temana. Resultaten analyseras och diskuteras utifrån nyinstitutionell teori och Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati. Våra fynd pekar på att automatiserat beslutsfattande ökar såväl som minskar handlingsutrymmet samt i de flesta fall medfört en organisatorisk uppdelning av försörjningsstödet, där handläggare får antingen mer klienttid eller fler ärenden att övervaka. Vidare visar resultaten att arbetsmarknadsåtgärder i många fall förflyttats från handläggare till jobbcoacher. Utifrån vår teoretiska analys drar vi slutsatsen att automatiserat beslutsfattande utesluter och/eller omdefinierar Lipskys handlingsutrymme. Vi kommer även fram till att det höjer rättssäkerheten samt både kan öka och inskränka möjligheten till relationsskapande. Avslutningsvis kan automatiserat beslutsfattande förstås som en nödvändighet utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv.

This study explores the experiences of the Swedish front-line social workers (socialsekreterare) in the municipal income support unit, Young Adults, monthly assessing the income support applications as well as daily processing the activation programs for young adult clients with mental ill-health combined with social-medicinal vulnerabilities, also referred to as young adults with complex needs. Furthermore, this study aims to illuminate the ever changing conditions of the Swedish welfare state and its underlying driving forces through the lens of the social workers. 9 Semi-structured distance interviews with 11 social workers from 6 municipalities belonging to 5 regions in Sweden, were conducted for the collection of qualitative data. It has been analyzed by the inductive-deductive coding as well as a theoretical frame consisting of concepts such as discretiona and advocacy of M. Lipsky, and reciprocal interaction (Wechselwirkung), form and contents, and call of G.Simmel. The result and analysis show that the rehabilitative approach based on the interactions and relations with the clients, is prevalent through the social workers’ processing of the activation program. It seems to be effective in a dyad, between the social workers and the client while the social workers’ discretion is maximized for the utilization of the agency (unit) activation resources. However, it proved not to be as effective in a triad or more when an extern agent outside of the unit, Young Adults begins to be involved. The tension is a fact and the social workers’ discretion is minimized when they have to process the activation program for the clients who are neither “active enough” to have a job in the ordinary labor market, nor “sick enough” to be eligible for the stately activity compensation (aktivitetsersättning) from the Social Insurance Agency (Försäkringskassan) which heavily relies on the medicinal expertise for its decision making. The social workers’ experience to fail to deliver the best possible results out of the activation programs, and the client relationship built on the rehabilitative approach turns out to be unsustainable, which can indicate the discrepancy between the rehabilitative approach as well as the activation programs, as content, and the unit, Young Adults, as form. Even though the social workers daily carry the ideological as well as the social-political tensions between the medicalization and the activation through the ever changing reality of the Swedish welfare state, their mandate to make an impact on the decision making of the activity compensation program, is rather limited, reflecting the Swedish welfare state’s expectation for the professionalism of the social workers. Rather striking that the social workers, however, confess that they in spite of the pressure of organizational efficiency as well as socio-economic discourse of digitalization undermining the concept of the unit, Young Adults, are not willing to give up the rehabilitative approach for the client’s sake but also to protect their unit, Young Adults, which postulate that they are not the gatekeepers in the agency but the advocate for the clients. In this moment, they also seem to know, and even have the call, the essential, if not mandatory, element needed to be landed in the perfect society of G. Simmel.