Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare uppfattar integritetsuppdraget i förskola och hur de beskriver förverkligandet av det. Undersökningen har genomförts kvalitativt med en intervjumetod där åtta förskollärare ingår. En hermeneutisk tolkande ansats har använts för att nå förståelse i det som undersöks. Teoretisk utgångspunkt var Biestas syn på god utbildning utifrån dimensionerna kvalifikation, socialisation och subjektifiering. Studiens resultat visar att förskollärare uppfattar att uppdraget främst innebär respekterande av barns integritet. Vidare framkommer att den kroppsliga integriteten ges tydligare utrymme i uppdrag och praktiserande därav, än den personliga integriteten. Integritet i likhet med andra värdebegrepp tangerar närliggande områden vilket gör begreppets betydelse svår att ringa in. Det innebar att informanters uppdragsbeskrivningar berörde autonomi, identitet och inflytande. Det i sin tur visar att begreppet behöver diskuteras och synliggöras. Resultatet visar även att god utbildning i integritet innefattar utbildning om rättigheter och skyldigheter. Därtill behöver önskvärda sociala normer överföras vilket sker med förhållningssätt, före­bildlighet och diskussioner. Den viktigaste komponenten i integritetsarbetet är barns subjektifiering. Den utgörs av barns självständiga och ansvarsfulla förståelse för konsekvenser av sina handlingar i relation till andra. Studiens slutsats är att förskol­lärare medvetet behöver möjliggöra barns subjektifiering vilket i synnerhet inkluderar att stötta och utmana barn att själva utforska egna och andras integritets­gränser i verklig social samvaro.

When children gives good conditions to create a trustful attachment, with a secure preschool staff, they are given the opportunity to develop on many levels. However, when children create insecure attachment patterns, children need help to be able to develop good relationships consciously. Four in-depth interviews were conducted with active preschool teachers, with a focus on the phenomenon of relational work in preschool. Both conditions and obstacles to give all children a possibility to trustful attachment and a sense of security in preschool appears in the result. The result shows that trustful attachment activities is affected by the preschool teachers’ approach to attachment activities, approach to children and self-awareness of how trustful attachment activities can be carried out. Furthermore, the preschool teachers emphasizes that external factors such as time, group size, organization, physical environment, rules and regulation as well as educational level and staff density affect the work of trustful attachment activities. The preschool teachers cannot influence these factors in the organization. The preschool teachers experience that it is important that the principal and the municipality are aware of these in order to be able to support and change the activities for the better. The result shows that preschool teachers perceive that trustful attachment activities are opportunities for development and learning for the children. The conclusion is that the factors above needs to be taken into account in preschool, in order to create good conditions in the daily work with trustful attachment activities. / När barn får bra förutsättningar att skapa en trygg anknytning så ges de möjlighet att utvecklas på många plan, men när barn skapar otrygga anknytningsmönster så behöver barn hjälp för att medvetet kunna utveckla goda relationer. Empirin samlades in genom fyra djupintervjuer med aktiva förskollärare, med fokus på fenomenet anknytningsarbete i förskolan. I resultatet framkommer både förutsättningar och hinder för att ge alla barn en bra anknytning och en trygghet i förskolan. Förskollärarens förhållningssätt, barnsyn och självmedvetenhet upplevs påverka hur anknytningsarbete utförs och hur resultatet av detta visar sig i verksamheten. Vidare lyfter förskollärarna att yttre faktorer så som tid, gruppstorlek, organisation, miljö och strukturer samt utbildning och personalsituation, som förskollärarna inte kan påverka i lika stor utsträckning, påverkar arbetet med att knyta an till barn i verksamheten. Förskollärare upplever att det är viktigt för rektor och huvudman får en bild av deras perspektiv och upplevelser, för att kunna stötta och även ändra verksamheten till det bättre. Resultatet visar att förskollärare upplever att anknytningen påverkar möjligheterna för utveckling och lärande hos barnen. Slutsatsen är att dessa faktorer behöver uppmärksammas inom förskolan för att skapa goda förutsättningar i det dagliga arbetet med anknytning.

Dagens förskolor möter ständigt de allra yngsta barnen i åldrarna 1-2 år och förskolans utbildning ska lägga grunden för ett livslångt lärande. I förskolans utbildning ingår undervisning som ska genomsyras av utforskande och upplevelser, därtill estetiska uttryskformen drama ingår i förskollärarens arbetssätt. Flera studier framhäver att drama är en inlärningsmetod med positiva effekter på barns lärande men det saknas både studier och metoder på allra yngsta barns nivå. Till följd där av syftar denna studie till att  öka kunskaperna om svenska förskollärarens erfarenheter av drama som pedagogiskt verktyg i arbete med de yngsta barnen. Studien tar sitt stöd i Sternudds (2000) dramapedagogiska perspektiv som visar på den didaktiska komplexiteten inom dramapedagogiken. Det empiriska materialet granskades via kvalitativa semistrukturerade intervjuer där fem verksamma förskollärare har deltagit. Resultatet granskades med utgångspunkt i innehållsanalys som metod och kopplades till studiens teorier och tidigare relevanta studier. Förskollärarna har en positiv syn på drama som verktyg och använder drama som metod i undervisning med de alldra yngsta barnen. Resultatet visar på att dramaaktiviteter bidrar till att de yngsta barnen skapar upplevelser och förundran samt förskolläraren iscensätter och illustrerar dessa olika dramaaktiviteter. En slutsats av undersökningen visar även på att det finns en framtidssyn om vidare kompetensutveckling i samband med drama som pedagogiskt verktyg. / Today's preschools constantly meet the youngest children aged 1–2 years, andthe preschool's education should lay the foundation for lifelong learning. Thepreschool's education includes teaching that is imbued with exploration andexperiences, and the aesthetic form of expression, drama, is part of thepreschool teacher's working methods. Several studies emphasize that drama isa learning method with positive effects on children's learning, but there is alack of both studies and methods at the level of the youngest children. As aresult, this study aims to increase knowledge about the Swedish preschoolteacher's experiences of drama as a pedagogical tool in work with the youngestchildren. The study takes its support from Sternudd's (2000) four dramapedagogic perspectives that show the didactic complexity within dramapedagogy. The empirical material was reviewed via qualitative semi-structuredinterviews in which five working preschool teachers have participated. Theresults were reviewed using content analysis as a starting point and linked tothe study's theories and previous relevant studies. The preschool teachers havea positive view of drama as a method and use drama as a method in teachingwith the youngest preschool children. The results show that drama activitiescontribute to the youngest children creating experiences and wonder, and thepreschool teacher stages and illustrates the various drama activities. Aconclusion of the survey also shows that there is a future view of furthercompetence development in connection with drama as a pedagogical tool.

Bakgrund: Forskning visar att barn upplever oro och rädsla i samband med anestesi. Anestesisjuksköterskan är en av de som behöver möta barnets känslor. Genom att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter kan förståelse skapas samt ge möjlighet till fördjupad kunskap inom barnanestesi. Syfte: Studiens syfte var att belysa anestesisjuksköterskans erfarenheter av mötet med barn i förskoleåldern i samband med anestesiinduktion. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats genomfördes. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer där totalt tolv anestesisjuksköterskor intervjuades. Dataanalys genomfördes enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa latenta innehållsanalys. Resultat: Två övergripande teman identifierades, med fyra kategorier och sju subkategorier. Det första temat, goda förutsättningar för ett vårdande möte, innefattar handlingar, strategier och faktorer som ger goda förutsättningar för att mötet med barn i förskoleåldern i samband med anestesiinduktionen ska bli vårdande. I det andra temat, hindrande faktorer för ett vårdande möte,lyfts anestesisjuksköterskans erfarenheter av vad som hindrar förutsättningarna för ett bra och vårdande möte.   Slutsats: Mötet med barn i samband med anestesiinduktionen är både utmanande och roligt. Anestesisjuksköterskan behöver anpassa sig efter det unika barnet, involvera föräldrar, tillämpa sina tidigare erfarenheter och inneha en handlingsberedskap för att kunna främja ett vårdande möte. Preoperativa förberedelser spelar en avgörande roll för såväl anestesisjuksköterskan, som för barn och föräldrar. Mötet kan dock ge upphov till känslomässig påfrestning då anestesisjuksköterskan kan behöva utföra tvingande handlingar vilka kan hindra förutsättningar för ett vårdande möte. / Background: Research shows that children experience worries, and fear associated with anesthesia. The nurse anesthetist’s is one of those who needs to meet the child’s feelings. By highlighting the nurse anesthetist’s experiences, understanding can be created and allow in-depth knowledge regarding pediatric anesthesia.  Aim: The study aimed to highlight the nurse anesthetist’s experiences of meeting with children of preschool age in connection with anesthesia induction  Method: A qualitative method with an inductive approach was used. The data collection consisted of semi-structured interviews where twelve nurse anesthetists were interviewed. The data analysis was carried out according to Graneheim and Lundmans (2004) qualitative latent content analysis. Results: Two overall themes were identified, with four categories and seven subcategories. The first theme, good presumptions for a caring meeting, includes actions, strategies and factors which gives good presumptions for the meeting with children of preschool age in connection with the anesthesia induction to turn out caring. In the second theme, obstructive factors for a caring meeting, the nurse anesthetist’s experiences of what obstructs the presumptions for a good and caring meeting are highlighted. Conclusion: The meeting with children in connection with the anesthesia induction is both challenging and fun. The nurse anesthetist needs to adapt to the unique child, involve the parent, apply their experiences, and have an action plan to promote a caring meeting. Preoperative preparations play a crucial role for the nurse anesthetist as well as for the child and parents. The meeting can give rise to emotional stress when the nurse anesthetist needs to perform coercive actions that obstruct the presumptions of a caring meeting.

The aim of the study is to examine whether and how the children who have difficulties with the language receive the help they need from the preschool teachers in order to improve their language development. Interview of semi-structured model with five preschool teachers at different kindergartens in the same municipality was conducted, where the pedagogues experiences were requested which methods/routines they work with to detect if children have language problems and what methods/ tools they use to help and stimulate language development, and how they have worked with that has given the best language enhancement in children with language difficulties. The theoretical starting points in my study are sociokulturellt perspektiv, what child can be achieve with help without help, as well as phonological awareness that is the doctrine of the sound and its function. TRAS – the schedule Early registration of language development is a tool to promote language difficulties. It is also important to keep in mind that each child has their own language development rate. TRAS – the schedule is a useful tool with extensive questions, to identify what the child is struggling with and shows what is reasonable to be able to be in a certain age. TRAS is also a useful tool for detecting minor language problems. Babblarna and FonoMix used to stimulate language development in the municipality. Some kindergartens also use character support and support for supporting language development. Engaging high-quality reading and games with language elements increase the interest in communicating. Rhymes and chants can also increase language development. But most important is a good approach and to do something together with the kids. / Syftet med studien är att undersöka om och hur de barn som har svårigheter med språket får den hjälp de behöver av förskollärarna för att deras språkutveckling ska förbättras. Intervju av semistrukturerad modell med fem förskollärare på olika förskolor inom samma kommun utfördes, där pedagogernas erfarenheter efterfrågades om vilka metoder/rutiner de arbetar med för att upptäcka om barn har språksvårigheter och vilka metoder/verktyg de använder för att hjälpa och stimulera språkutvecklingen, samt vilket sätt de har arbetat med som har givit bästa språkförbättringen hos barn med språksvårigheter. De teoretiska utgångspunkterna i min studie är sociokulturellt perspektiv, vad barnet kan uppnå med hjälp och vad det kan uppnå utan hjälp, samt fonologisk medvetenhet som är läran om ljudet och dess funktion. TRAS–schemat tidig registrering av språkutveckling är ett verktyg för att främja språksvårigheter. Det är även viktigt att tänka på att varje barn har sin egen språkutvecklingstakt. TRAS–schemat är ett användbart verktyg med omfattande frågor, för att ringa in vad barnet har svårt för och visar på vad som är rimligt att kunna i viss ålder. TRAS är även ett användbart verktyg för att upptäcka lättare språksvårigheter. Babblarna och FonoMix används för att stimulera språkutvecklingen i kommunen. Vissa förskolor använder även tecken som stöd och bildstöd för att stimulera språkutvecklingen. Engagerad högläsning med kvalitet och lekar med språkinslag ökar intresset att kommunicera. Rim och ramsor kan också öka språkutvecklingen. Men det viktigaste är ett bra förhållningssätt och att göra någonting tillsammans med barnen.

The aim of this study is to provide knowledge about how preschoolers discuss about carbon dioxide bubbles and its buoyancy. To answer the study´s questions, three focus groups with a total of twelve children and six group interviews with a total of eight children, have been used as a method. In the implementation of the focus groups and the group interviews, the experiment dancing raisins was used. The experiment was used as a concrete material to make the carbonic acid visible to the children. A social constructivist perspective has been used during the analyzes of the data. From the keywords that emerged during the analysis, nine categories have been identified and divided to answer the questions of the study. The result shows that when the children were to describe the carbonic acid, they used the words bubbles and bubble water. Only one child said the word gas, but none of the children used the word carbonic acid. The result also shows that the children in the study have previous experiences that the appearance and characteristics of objects affect whether they float or sink. The result shows that the children mainly used everyday concepts and lack scientific concepts when describing the phenomenon. The result of the study can contribute to a developed chemistry teaching in the preschool, by letting preschool teachers know what words children use to describe a phenomenon and thus adapt the chemistry content of the preschool.

Syftet med vårt examensarbete är att få en inblick i hur lärare agerar och kommunicerar med förskolebarn i åldern ett till tre år om rumsuppfattning i utemiljön. Som metod använder vi oss av kvalitativa intervjuer och observationer för att besvara våra tre frågeställningar. Resultatet visar att lärarnas intresse och kunskap att tolka barnens både verbala och ickeverbala uttryck är en förutsättning för att inspirera till nya läranden om rumsuppfattning. Utemiljöns föränderliga möjligheter inspirerar både barn och lärare i deras kommunikation och utmanar till nya lärande om rumsuppfattning. / The aim of our study is to gain insight into how teachers act and interact with preschool children aged one to three years in space perception in the outdoor environment. The method we use qualitative interviews and observations to answer our three questions. The results show that teachers' interest and knowledge to interpret children both verbal and non-verbal expression is a prerequisite to inspire new learners of spatial awareness. Outdoor environment changing opportunities inspires both children and teachers in their communication and challenge to new learning about spatial awareness.

The main purpose of the study is to investigate how children use picture books in the everyday practices in the Swedish pre-school. More specifically, I want to study the use of picture books based on the child's interaction with the book. How does the dialogic process between the child and the picture book proceed? How is the peer group used in book practices? What draws children to certain books - as favorites of the individual or of the group? How do they use the pictures in the books? What do they do when on their own with books and how does this usage differ from teacher-initiated activities with the books? By focusing on the 3- to 5-year-old children's book interactions, the study contributes to our understanding of how children use picture books for their identity work. A basic assumption is to see children as social agentswho influence and are influenced by the world they live in. The empirical data comprises over 35 hours video recorded interactions. Episodes of child initiated book practices were transcribed in detail, and the theory of subject positioning was applied for its analysis. The study shows that children in their picture book activities, in the every day peer-group interactions, use the books as a contact surface between them. In addition they use the book arenas for negotiations of subjectpositions, where they position themselves or are positioned as powerful or powerless persons. Children employ a rich repertoire of strategies (verbal and nonverbal) for excluding and including themselves and others in ongoing book activities. The empirical material show clearly that the pictures constitute an 'idea box' for children, from which they can take inspiration or use as tools in activities such as play, fantasy, and conversation. We can see that preschool children also produce and negotiate the meaning of the pictures. In some cases, the children use all of the pictures while in others they use only isolated pictures that are pulled out of their context and "take on a life of their own." The children use the pictures in several different ways: as a play arena for their games and activities; as props for play in progress; as markers of positions in their play; and as pictures for creating stories. Children actively use picture books in their day-to-day lives at the educational institution. Through this use, children create meaning for the cultural content of the books by testing subject positions that the pictures offer. In their use of picture books, it becomes apparent that children are competent to use and discover books on their own and sometimes need to share the experience with other children and with adults. Through the use of picture books, the children acquire experience of books and use them to create meaning; that is, they create a sort of children's cultural competence for themselves.

Syftet med arbetet är att bidra med kunskap om förskolebarns föreställningar om lek, i åldrarna 4-5 år. Jag studerar här barns perspektiv på lek med inspiration av fenomenologisk teori. För att besvara frågeställningarna Hur beskriver barn vad lek är för dem och Vad är det i leken som lockar barn att leka användes metoden semistrukturerade intervjuer med ett förutbestämt frågeschema i intervjuer med 17 förskolebarn. Detta har möjliggjorts genom att använda sig av barns perspektiv samt det fenomenologiska perspektivet som inspiration där människan erfar världen genom kropp och sinne. Resultatet visar att merparten av förskolebarnen leker för att de tycker att det är kul, att de helst leker med kompisar än leker själva samt att de dras till leksituationer beroende på materialets placering och användningsområden. I analysen framkommer det att sociala relationer, miljöer och redskap påverkar lekens utfall. / The purpose of this study is to contribute to knowledge on 4-5 years old children's conception of play in preschool. The study is inspired by phenomenological theory. To answer the questions How do children describe what play is for them and What is it in play that attracts children to play I used semistructurered interviews with a predetermined questionnaire to interview 17 preschool children. This has been made possible by using the child's perspective as well as the phenomenological perspective as inspiration where one experiences the world through body and mind. The result shows that the majority of preschool children play because they think it's fun, they prefer to play with friends rather then play by themselves and they are drawn to playsituations depending on the location and the use of the material.

Syftet med studien är att ta reda på hur femåriga barn i förskolan förklarar och kommer på lösningar kring ett problemlösande experiment kring det fysikaliska fenomenet flyta-sjunka. Metoden som valts att använda var videoobservation. Studien baseras på en videoobservation under ca 25 minuter med fyra barn i femårsåldern. Aktiviteten delades in i två olika delar, där första delen fokuserar på hypoteser kring om olika föremål skulle antingen flyta eller sjunka och den andra delen fokuserar på ett problemlösande, där barnen skulle få något som tidigare sjönk att kunna flyta. Resultatet i studien visar på att barnen har fokus på tyngd, form och storlek utifrån om ett föremål ska flyta eller sjunka. Barnen visar också stort intresse och initiativtagande till att lösa den problematiserande uppgiften de fick i början av aktiviteten, de konstruerar och formar olika material och de lyckas forma en aluminiumbåt som bär en kotte och tre stenar. / The purpose of the study is to find out how five-year-old children explain and find solutions in relation to a problem-solving experiment around the physical phenomenon float-sink. The method that was opted to use was video observation. The study is based on a video observation that lasted for 25 minutes with four children who were around five years old. The activity was divided into two different parts, the first part focused on hypotheses around the outcome of different objects in water, if they would either float or sink. The other part focused on problem solving, where the children should get something that earlier sank to float. The result of the study shows that the children focused on weight, form and size of the objects, in predicting whether they would sink or float. The children also show a big interest and take initiative to solve the problem that they were given in the beginning of the activity. They construct and shape the different materials and they succeed by creating an aluminium boat that could carry a pinecone and three stones.