Studien undersöker förskollärares erfarenheter och beskrivningar kring att möta barn och vårdnadshavare med annat modersmål än svenska och samverkan mellan förskolan och förskoleklassen i relation till flerspråkiga barn. Studien bygger på en tematisk analys av fem intervjuer med förskollärare verksamma i förskola och förskoleklass och tar ansats i det teoretiska perspektivet, relationskompetens. Studiens resultat visar att förskollärarna beskriver hur de försöker främja flerspråkiga barns språkutveckling genom att använda sig av olika material och metoder. Samtliga förskollärare lyfter fram bildstöd, kroppsspråk, gester, miner samt tydlighet som särskilt betydelsefulla metoder i mötet med både barn och vårdnadshavare som har svenska som andraspråk. I vårt resultat är pedagogers förhållningssätt samt ledorden trygghet och tydlighet återkommande och beskrevs som viktiga aspekter i arbetet med barn som har svenska som andraspråk. Studien belyser förskollärarnas olika erfarenheter kring överlämningssituationer mellan förskola och förskoleklass som beskrivs som bristfälliga. Resultatet synliggör informanterna önskan om en mer enhetlig och likvärdig samverkan mellan förskolan och förskoleklassen för att kunna säkerställa att inte språksvaga elever faller mellan stolarna i övergången mellan verksamheterna.

Den här studien handlar om hur förskollärare och specialpedagoger arbetar för att bemöta och inkludera barn i koncentrationssvårigheter i förskola och förskoleklass. Undersökningen bestod av en kvalitativ intervju där Teresa intervjuade fyra förskollärare och två specialpedagoger i förskoleklass och Moa tre förskollärare och två specialpedagoger med inriktning mot förskolan. Teoretiska utgångspunkter som studien utgick från grundades i ett sociokulturellt perspektiv med fokus på bemötande, samt ett specialpedagogiskt perspektiv som diskuterades utifrån ett relationellt perspektiv. Centrala begrepp som lyftes under samma rubrik var den proximala utvecklingszonen, scaffolding, inkludering, tydliggörande pedagogik samt lågaffektivt bemötande. Resultatet presenterades utifrån olika delstudier som sedan jämfördes i diskussionen. Studiens huvudsakliga resultat visade att bemötandet handlade om att se och möta varje enskilt barn, att utgå från barnens intressen samt göra anpassningar utifrån dem. Detta bemötande lyfter respondenterna även som ett arbetssätt för att arbeta inkluderande. Vi tolkade att förskollärare och specialpedagoger i såväl förskola som förskoleklass hade liknande svar på hur en ska bemöta och inkludera barn i koncentrationssvårigheter. Det förekom däremot skillnader i hur anpassningar gjordes i vardera skolformen. Resultatet tolkades som att det upplevdes lättare att arbeta inkluderande i förskolan. Enligt vår uppfattning har förskolan inte lika begränsade ramar som skolan, som har en annan uppbyggnad och struktur. Samtliga respondenter lyfte tydliggörande pedagogik som betydelsefulla strategier för barn i koncentrationssvårigheter. Det innebär bland annat att ge tydliga instruktioner, förbereda vad som kommer hända under dagen och vad som förväntas av barnet i olika situationer. Ytterligare strategier som förskollärare i förskoleklass beskrev att de använde var konkreta hjälpmedel, exempelvis hörselkåpor, time timer och bänkskivor för att ge stöd åt alla barn i undervisningen.

Förskoleklassen har ett obligatoriskt kartläggningsmaterial som heter Hitta matematikendär syftet är att lärarna ska få förståelse för elevers kunskaper i matematik. I materialet utgör mönster en del av bedömningen. Med en systematisk litteraturstudie som metod har tio artiklar analyserats och sammanställts med fokus på mönster och algebra. Syftet med studien är att klargöra på vilka sätt förskoleklasselevers förståelse för mönster kan ha påverkan på den framtida algebrainlärningen. Syftet är också att se hur läraren kan arbeta för att främja förskoleklasselevers lärande av mönster. I artiklarna synliggörs bland annat det sociokulturella perspektivet, positivismen och det kognitiva perspektivet. Resultatet av artiklarna indikerar att tidig mönsterinlärning har en positiv påverkan på den framtida algebrainlärningen om undervisningen sker på rätt sätt. Utifrån artiklarna presenteras några arbetssätt som främjar elevernas lärande av mönster.

Matematikundervisning är tänkt att ske i en progression genom årskurserna i skolan. För att detta ska ske även vid övergångar mellan stadier i skolan krävs överlämningar av t.ex. den tidigare undervisningens innehåll och elevens kunskaper. Det finns dock indikationer på brister i överlämningen mellan den sedan 2018 obligatoriska förskoleklassen och årskurs 1. Syftet med vår studie är att undersöka hur lärare beskriver överlämningen av elevers matematikkunskaper mellan förskoleklass och årskurs 1. Genom analys av intervjuer med lärare i både förskoleklass och årskurs 1, indikerar studien att lärare upplever att det saknas struktur och stöd för överlämning och samverkan mellan de två skolformerna. Vidare kan vi se att detta är problematiskt utifrån ett likvärdighetsperspektiv. Vår slutsats är att aktuella styrdokument är otillräckliga och otydliga som stöd för lärarna i överlämningen mellan förskoleklass och åk 1.

No description available.

Högläsning är idag en aktivitet som används dagligen i undervisningen i årskurs 1-3. Däremot uppmärksammade vi under vår verksamhetsförlagda utbildning att högläsning används i mån av tid eller som en avkopplingsmetod före raster. Högläsning i skolan är en utgångspunkt för barns framtida lärande och utveckling men i kursplanen i svenska för grundskolan år 1-3 står det inget om högläsning som en del av utbildningen eller som en aktivitet för att främja elevers språkliga utveckling. Syftet med denna litteraturstudie är att studera hur forskning beskriver att högläsning bidrar till elevers språkutveckling samt hur skönlitteratur väljs av lärare till högläsning.  Litteraturstudien baseras på flertal vetenskapliga artiklar, böcker och avhandlingar. Resultatet visar att det är flera olika faktorer som påverkar lärares val av skönlitteratur till högläsning. Genom att läraren använder planerade och spontana högläsningsstunder börjar eleven reflektera över texten både gällande sammanhang och syfte. Tillgång av skönlitterära verk är av stor vikt för att eleverna ska få möjlighet att utvecklas språkligt. Boksamtal mellan lärare och elev vid högläsning är en effektiv metod för elevers språkutveckling samt reflektioner över texten.

Övergången mellan förskola och förskoleklass är ett stort steg för barnen. För att övergången ska bli så bra som möjligt för barnen bör en bra samverkan mellan förskola och förskoleklass finnas. I läroplanen för skolan och förskolan (Lgr 11, s. 9 & Lpfö 98, s. 17) står det att verksamheterna ska samverka med varandra för att stödja barnen i deras utveckling och lärande. Syftet med min studie är att undersöka hur lärare i förskola respektive förskoleklass uppger att deras samverkan vid övergången mellan förskola och förskoleklass fungerar. Föratt uppnå syftet intervjuade jag förskollärare både i förskolan och i förskoleklass. De frågeställningar som har väglett mig genom mitt arbete är: Vilket är syftet med samarbetet, vilken information om barnen ska utbytas och hur ser överlämningen ut organisatoriskt? Den teoretiska utgångspunkten jag valt till mitt arbete är den utvecklingsekologiska teorin. Teorin innefattar olika system och dessa system kan påverka barnen både indirekt och direkt. Den utvecklingsekologiska teorin innebär att det finns en ömsesidig påverkan mellan miljön ochindividerna. Resultatet av studien visar att förskollärarna i förskolan och förskoleklassen ser ganska lika på samverkan mellan verksamheterna. De tycker att den är viktig för barnens fortsatta utveckling. De skiljde sig en del i vad de ansåg om hur övergången organiseras. Förskollärarna i förskoleklassen ansåg att det fungerade bra medan förskollärarna i förskolan ansåg att de inte hade mycket att säga till om. De slutsatser jag kom fram till är att synen förskollärare i förskolan och förskollärare i förskoleklass har skiljer sig på vissa punkter,medan de på andra punkter är eniga. Alla informanter är ense att det är för barnen samverkan ska ske. Åsikterna skiljer mycket när det gäller vilken information om barnen som ska utbytas.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare arbetar med naturvetenskap i förskolan samt förskoleklass. Forskningsfrågorna som studien utgår ifrån är; Vad är naturvetenskap enligt förskolläraren? Hur arbetar förskolläraren med naturvetenskap i förskolan/förskoleklass? Vilken utbildning inom naturvetenskap har förskolläraren samt har förskolläraren tagit eget initiativ till att vidareutbilda sig inom ämnet? Studien är kvalitativ med sex semistrukturerade intervjuer, uppdelade på tre i förskolan samt tre i förskoleklass och med dessa ämnar den besvara samtliga forskningsfrågor. Den teoretiska bakgrunden för studien är fenomenologi med fenomenologisk design som analytiskt tillvägagångssätt. Resultatet visade att begreppet naturvetenskap inte ges en definition utan samtliga informanter tolkar begreppet olika. Naturvetenskap ses som ett stort och brett ämne, som innehåller begrepp som djur, natur, kemi och fysik. Övergripande visade resultatet att samtliga förskollärare arbetar med djur och natur, men förskollärarna i förskolan reflekterade även över ämnena kemi och fysik. Resultatet visar också på att i förskolan arbetar de varierande med biologi, kemi och fysik vilket skiljer sig från förskoleklassen där informanterna mestadels nämner biologi när de beskrev undervisningen. Resultatet visade på vikten av att följa barnens intressen vid utformandet av undervisningen samt att undervisningen skedde i varierade miljöer inom förskolan men i förskoleklass skedde det mestadels inomhus. Vidare visar resultatet att informanterna som intervjuats har olika minnen från undervisning av naturvetenskap under sin tid på universitetet. Resultatet visar också att samtliga informanter tagit eget initiativ till att vidareutbilda sig inom ämnet.

Studiens syfte var att undersöka omfattningen av förskolepersonalens arbete med övergången mellan förskola och förskoleklass. Syftet undersöktes med hjälp av en kvantitativ enkätstudie riktad till all förskolepersonal med pedagogiskt uppdrag. Studiens resultat visar att olika förskolors omfattning av övergångsarbete varierar beroende på förutsättningar, såsom exempelvis förskolans placering eller samverkan med förskoleklassen. Studiens slutsats är att omfattningen av förskolepersonalens arbete med övergången mellan förskola och förskoleklass är relativt hög. Olika former av övergångsaktiviteter arrangeras i hög omfattning av förskolepersonalen, och samverkan mellan skolformerna sker i hög omfattning.

Syftet med denna studie har varit att undersöka några förskoleklassbarns förståelse av de geometriska formerna kvadrat, cirkel, triangel samt rektangel. Dessutom har syftet varit att analysera barnens kunskapsutveckling före och efter geometrilektionerna. Studien genomfördes genom intervjuer och observationer med både barnen och läraren för att ta reda på deras tankar om formerna. Studien utgår ifrån Piagets teorier om barns kognitiva utveckling samt van Hieles teorier kring barns tänkande i geometri. I studien används även Douglas H. Clements, et al. (1999) forskningsrapport om geometriska former. I denna studie visar resultaten att cirkeln var den lättaste formen för barnen att namnge. Triangel visar sig vara den svåraste för barnen att namnge. Studien påvisar även en relativ kunskapsutveckling hos barnen beträffande geometriska former efter geometrilektionerna.