Syftet med arbetet är att ge en bild av hur ett antal förskollärare ser på läroboken i sin undervisning i förskoleklass samt att ta reda på hur de gör sina val av läroböcker. Studien genomfördes i form av djupintervjuer med sex förskollärare verksamma i förskoleklass. Resultatet presenteras såsom skillnader och likheter i synsätt. De viktigaste slutsatserna är att samtliga pedagoger ser läroboken som ett komplement och som en källa till inspiration. Det faktum att läroboken ses som ett komplement har sannolikt att göra med förskollärarnas pedagogiska grundsyn som i samtliga fall mer eller mindre har eleven i blickfånget. Hur valet av lärobok går till varierar och pedagogerna kopplar i varierande utsträckning valet av lärobok till rådande läroplan.

AbstractArbetets art: C – uppsats i Barndoms – och ungdomsvetenskapSidantal: 38Titel: Hur sexåringar tänker och agerar omkring rättvisa i skolan. Författare: Cecilia Magneklint-HillmanHandledare: Ann- Sofi RåstamDatum: 2006-05-22Bakgrund: Vad är rättvist eller orättvist i skolan? Är det rättvist att alla barn gör allting samtidigt och lika mycket, eller blir det orättvist om inte alla är med? Är alla barn verkligen intresserade av samma sak samtidigt? Vad är rättvisa för barn och hur agerar de i rättvisesituationer i skolan? Syfte: Syftet med min studie är att försöka få kunskap om hur sexåringar i förskoleklass tänker och agerar omkring rättvisa. Jag vill också ta reda på om det är skillnad på flickors och pojkars syn på rättvisa. För att personal i förskoleklass och skola ska kunna bemöta eleverna på ett adekvat förhållningssätt utifrån deras sätt att tänka och agera i rättvisefrågor.Metod: De metoder jag använder för att försöka få svar på min frågeställning är kvalitativa intervjuer av barn och pedagoger samt observationer av barnen. I min studie deltar elva sexåringar varav fyra flickor och sju pojkar. Fyra pedagoger som arbetar med barnen deltar också i studien. Resultat: I min studie har jag kommit fram till att sexåringar tänker och agerar på olika sätt omkring rättvisa. I min undersökning upptäckte jag några små könsskillnader i hur barnen agerar men inte i hur de tänker. Flickorna hade svårare att släppa sitt egocentriska handlande medan pojkarna visade större generositet när det gällde rättvisa och tolerans.Diskussion: Ur värdepedagogisk synvinkel visar barnens svar, om hur de tänker om rättvisa, att lärarens roll som moralisk förebild och moralförmedlare, är viktig. För barnet är likhetsprincipen det primära rättvisebegreppet. Den så kallade behovsprincipen, att behandla barnen efter deras behov, är för barn i sexårsåldern svårare att förstå. Min undersökning visade att sexåringar kan förstå behovsprincipen och då är det viktigt att lärare och pedagoger ofta arbetar utifrån det begreppet för att stimulera och stödja barnens moraliska kunskaper.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka skriftspråkshändelser som sker i meningsfulla och funktionella sammanhang i förskoleklassen och på fritidshemmet. Syftet är även att undersöka vilken utvecklingspotential det finns i skriftspråkshändelserna som eleverna planerat eller spontant deltar i. Utifrån vårt syfte formulerades följande frågeställningar: Vilka skriftspråkshändelser deltar eleverna i under sin skoldag i förskoleklassen och på fritidshemmet? Vilken potential finns i dessa skriftspråkshändelser med hänsyn till elevernas skriftspråksutveckling? Vårt empiriska material utgörs av delvis deltagande observationer och en semistrukturerad intervju. Genom observationerna framgår det vilka planerade och spontana skriftspråkshändelser som eleverna deltar i under skoldagen och på fritidshemmet. Vid intervjun diskuterades förskoleklassens skriftspråksverksamhet. Av vårt resultat framgår bland annat att elevernas skriftspråkshändelser främst stöttades av praktikerna kodning och meningsskapande, medan textanvändning förekom färre gånger och kritisk textutforskning saknades helt. Vår första slutsats är att det funktionella sammanhanget och helhetsperspektivet kring skriftspråkshändelserna fattas i flera av övningarna och därmed inte stärker elevernas skriftspråk i den mån som de skulle kunna göra. En andra slutsats som vi drar utifrån vårt resultat är att skriftspråkshändelserna och verksamheten har outnyttjad potential med hänsyn till eleverna skriftspråksutveckling. En tredje slutsats är att leken borde ha en central plats i förskoleklassen tillsammans med skriftspråket.

Syfte och frågeställning: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur förskoleklassens verksamhet formas i gränslandet mellan förskola och skola. Undersökningen avgränsas till att omfatta två olika förskoleklasser. Syftet är också att undersöka om det finns skillnader på: lärarnas krav och förväntningar på eleverna, lärarnas/skolans arbetssätt, lärarnas samverkan med eleverna och elevernas skoltid i dessa två klasser.De frågeställningar vi utgått ifrån är: Vilken verksamhet bedrivs i en förskoleklass? Vilka faktorer kan inverka på verksamheten?Metod: Arbetet bygger på intervjuer av pedagoger samt observationer av verksamheten i två förskoleklasser. Observationerna använde vi för att beskriva verksamheten och intervjuerna för att förstå den. Resultat: De viktigaste resultaten i vår undersökning: Förskoleklassen blev inte som det var tänkt från början, en mjuk övergång till skolan. Det är inte förskolepedagogiken som har kommit in i skolan, utan det är skolkoden som tagit överhand istället. Miljön har stor betydelse för barns utveckling olika miljöer inbjuder till olika sätt att ta till sig kunskap.

Abstrakt Att gå från att vara ett förskolebarn till att bli ett förskoleklassbarn kan ses som ett naturligt steg för barnet. Det kan vara en omvälvande upplevelse att få möta allt det nya och okända. Att främja en gynnsam övergång för barnet är viktig för barnets framtida utveckling och hälsa. Det blir särskilt viktigt för de barn som är eller kan komma att bli i behov av särskilt stöd. Studien undersökte specialpedagogens beskrivning av sitt arbete i övergångsprocessen mellan förskolan och förskoleklass, framför allt främjandet av en god övergång. Frågor skickades ut till specialpedagoger både i förskolan och förskoleklass som sedan sammanställdes och analyserades genom att använda de teoretiska utgångspunkterna kategoriskt och relationellt perspektiv. I studien påvisades specialpedagogernas viktiga roll för att skapa en likvärdighet för barn i behov av särskilt stöd. I studien framkom det att synen på barnet och dess lärande och utveckling skilde sig åt i förskolan och förskoleklass. I syfte att minska steget mellan förskola och förskoleklass, behövde samarbetet utvecklas för att förstå och utveckla kunskap om varandras verksamheter. Det fanns mallar i arbetet som användes i syfte att främja en god övergång. Detta genom att exempelvis information om barnet gavs vidare till skolan och att arbetssätt som användes i förskolan som gynnat barnet följde med i övergången. Det gjorde att barnet fortsätter att vara ett barn i behov av särskilt stöd även om den möter en ny verksamhet.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares upplevelser av överlämningssamtalen mellan förskola och förskoleklass samt dess innehåll och betydelse. Frågeställningarna som besvarats är, Hur är upplevelsen av organisationen kring överlämningssamtalen mellan förskola och förskoleklass? Vilket innehåll har samtalen och hur upplevs det av förskollärarna? På vilket sätt upplevs varje enskilt barn synliggöras vid övergångarna? Studien är kvalitativ och åtta förskollärare i förskola och förskoleklass har intervjuats. Intervjuerna var semistrukturerade och utgick från en intervjuguide. Studien har en fenomenologisk teori som utgångspunkt samt att en tematisk analys har använts i bearbetning och transkribering av intervjuerna. Resultatet i studien visar att förskollärare i både förskola och förskoleklass upplever samtalen som stressiga för att de ofta bara har fem minuter per barn. Samtidigt som några upplever att de har ett bättre samarbete mellan skolformerna än andra när det kommer till överlämningssamtalen. Samtalen går ut på att informera mottagande förskollärare om barnen som ska börja i skolan, där upplevelsen skiljer sig åt hur förskollärare i förskola och förskollärare i förskoleklass upplever samtalen. En del upplever samtalen bra och en del något som behöver utvecklas, några av de förskollärare som deltagit i studien förklarar att informationen om barnen behöver ses över och bli bättre. Då förskollärare i förskoleklass uttrycker att de ofta upplever att de får ta del av information som inte är relevant. Förskollärarna beskriver att de samtalar om barnen som grupp eller enskilt, barnen är inte medverkande på samtalen men får vara delaktig i vad som sägs om dem i det övergångsdokumentet som lämnas till förskoleklassen.

Studien syftar till att undersöka uppfattningen av begreppet undervisning, hur uppfattningenav begreppet påverkar undervisningen och om det skiljer sig mellan förskolan ochförskoleklassen. Genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer har vi granskat pedagogernasuppfattning kring begreppet undervisning och skapat oss en bredare bild av komplexiteten ibegreppet. Vi har utfört två delstudier, en i förskola och en i förskoleklass. I delstudie 1medverkade fyra informanter från olika förskolor och i delstudie 2 medverkade fyrainformanter från olika förskoleklasser. Utgångspunkten för att tolka resultatet är enfenomenologisk analys och studien utgår således från fenomenologin. Resultatet visar på attdet finns en tydlig koppling till tidigare forskning där det finns en dragkamp mellanverksamhetsformerna. Samtidigt som det finns en önskan att få in förskolansundervisningsmetoder i skolan visar både forskning och vår egen studie att det går åt andrahållet och att förskolan blir mer skolifierad. Att denna förskjutning sker har flerabakomliggande faktorer som utökade och tydligare styrdokument, ett större pedagogisktansvar och ökade kunskapskrav på både barnen och pedagogerna.

Varje barn har rätt att lära sig om sin omgivning och närmiljö. Undervisning om naturen måste börja redan i förskoleklass, men denna sortens undervisning kan se väldigt olika ut beroende på skola och kommun. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i förskoleklass undervisar om naturen. Frågeställningen undersöks i relation till den didaktiska triangeln med de tre didaktiska frågorna vad? varför? hur? i fokus. Studien vilar på en sociokulturell grund med sambandet mellan tänkande och kommunikation som grund. Genom djupgående samtal kring olika lärares naturvetenskapliga praktiker har beslut kring undervisning diskuterats och problematiserats. Empirin har insamlats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har gjorts med sex olika lärare från tre olika kommuner i södra Sverige. Empirin har sedan behandlats och bearbetats med hjälp av en innehållsanalys. Den didaktiska frågan varför? visade att syftet med naturundervisningen var att ta tillvara på elevernas nyfiken och intresse för sin närmiljö, samt att väcka omtanke och ta hand om miljön. Den didaktiska från vad? visade att de två viktigaste faktorerna vid val av ämnesområde var läroplanen och elevernas intressen. Den didaktiska frågan hur? visade att flera olika metoder användes dels för att variera undervisningen, dels för att individanpassa efter klassens behov.

Föreliggande studie syftade till att bidra med kunskap till det pedagogiska fältet om barns övergångar från Reggio Emilia- och Montessoriförskolor till förskoleklass som bedriver traditionell pedagogisk undervisning. Detta genom att undersöka vad förskoleklasslärare har för uppfattningar dels om arbetet med barn från dessa pedagogiker och dels vilka spår från pedagogikerna som går att se hos barnen. Undersökningen gjordes utifrån ett sociokulturellt perspektiv, där utgångspunkten är att barnet formas av sina tidigare erfarenheter och lär utifrån de sociala sammanhang det ingår i. Studien byggde på kvalitativa intervjuer med sju förskoleklasslärare från olika skolor i varierande miljöer och socioekonomiska förutsättningar. Med en fenomenografisk ansats låg fokus på de variationer av uppfattningar som fanns bland respondenterna, och utifrån dessa varierande uppfattningar kategoriserades materialet och bearbetades med tematisk analys. Resultaten tydde på skilda uppfattningar mellan förskoleklasslärarna om de upplever skillnad att ta emot och arbeta med barn från Reggio Emilia- och Montessoriförskolor, på vilket sätt de uppfattar att det är skillnad samt huruvida problematiskt eller oproblematiskt det är. Det skilde sig också huruvida intervjupersonerna uppfattar spår av pedagogikerna hos barnen, och de som uppfattade spår kunde se det i följande tre områden: 1. Kunskap, färdigheter och vanor av lärande, 2. Fostran och vanor av verksamhetsform, 3. Personlighet och tänkande. I diskussionen lyftes de viktigaste resultaten som framkommit i studien och ställdes i relation till tidigare forskning, allt utifrån ett sociokulturellt perspektiv, med slutsatser om pedagogiska implikationer.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur pedagoger arbetar med grovmotorik i förskoleklass. Tidigare analyser tyder på att det inte finns någon tydlig läroplan för förskoleklass pedagoger om hur de ska arbeta med grovmotorik. Hur känner pedagoger i förskoleklass att grovmotoriken prioriteras och hur arbetar dem med grovmotorik?  Tidigare forskning diskuteras och centrala begrepp tydliggörs i arbetet, för att få en tydligare förståelse för grovmotorik. Det finns även forskning som visar att genom att arbeta med grovmotorik kan öka koncentrationen hos många barn och detta kan i sin tur leda till bättre resultat i skolan. Man kan även arbeta med grovmotorik genom att kartlägga elever i just grovmotorik för att se hur elever utvecklas inom motoriken, detta kallas för sensomotorisk träning och detta kan leda till att man hjälper elever som har svårigheter med motoriken, vilket enligt forskningen är sammankopplat med koncentrationssvårigheter.  För att ta reda på syftet gjordes enkätundersökningar och två intervjuer med utbildade pedagoger som metod, för att få relevanta svar.  Resultatet visar att flera av pedagogerna anser att det arbetar med grovmotorik på ett omedvetet sätt och förlitar sig på skog och lekplatser. Några av pedagogerna anser också att det fokuserar och arbetar med grovmotoriken medvetet och har tänktet i huvudet, vilket leder till att de arbetar med grovmotoriken på många olika plan i verksamheten utan att de tänker på det.   Slutsatsen av arbetet är att flera pedagogerna nämner att de vill arbeta med sensomotorisk träning och känner att det bör finnas en tydligare plan för att arbeta med grovmotoriken i förskoleklass.