Syftet med undersökningen är att ta reda på hur pedagoger i förskola och förskoleklass kan arbeta för att göra barns lärande kring grundläggande taluppfattning lustfyllt i meningsfulla sammanhang. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med tre förskollärare och två matematikutvecklare. Vi använde oss av semistrukturerade frågor.   Av resultaten framgår att pedagogerna har en medveten och strukturerad planering där barnen utmanas på rätt nivå. Pedagogerna både väcker intresse för matematik och tar tillvara på barnens egna idéer. Det gör att barnens grundläggande taluppfattning stärks på ett lustfyllt och meningsfullt sätt och barnen utvecklar lust att lära och tillit till sin egen förmåga.   Slutsatserna av undersökningen är att dialogen mellan pedagog och barn är mycket betydelsefull. Pedagogers förhållningssätt och val av metod och material spelar stor roll för barns lärande kring grundläggande taluppfattning. Genom att pedagoger anpassar och varierar nivån på matematiska utmaningar stärks barns självkänsla och lärandet stimuleras.

Syftet med detta arbete har varit att ta fram en hemsida med teknikövningar som pedagoger verksamma inom förskoleklass skall kunna ha användning av i sin undervisning i teknik. En strukturerad intervju har genomförts för att få svar på frågeställningarna. Resultatet beskriver pedagogernas syn och medvetenhet innan de tagit del av övningarna och hur deras syn förändrats efter de genomfört övningarna. Som slutsats kan man i förhållande till frågeställningarna i detta examensarbete se att pedagogernas medvetenhet och syn på teknik har förändrats efter slutfört arbete med övningarna.

Syftet med studien är att synliggöra vilka tankar och uppfattningar barn i förskoleklassen har om det skrivna språket. Syftet har mynnat ut i två olika frågeställningar som vill undersöka hur barn i förskoleklassen uppfattar betydelsen av att lära sig skriva och hur barnen uppfattar lärprocessen gällande skrivutveckling. För att lyfta barns perspektiv om skriften användes semistrukturerade gruppintervjuer med sammanlagt 28 stycken barn i två olika förskoleklasser. Ett resultat var att barnen uppfattade skriften som en viktig komponent för den framtida skolgången och vuxenlivet. De fördelar som barnen uppfattade om att lära sig skriva var att det bidrar till ett nytt sätt att kommunicera med andra och att det ökade graden av självständighet. Ett resultat var att barnen hade olika inställningar till skriften, både positiva och negativa. Barnen uttryckte olika faktorer som påverkar deras egen lärprocess samt vilka strategier de använder för att utvecklas. De vuxna hade stor betydelse för inlärningen och barnen behövde lugn och ro i sitt skrivande. De nämnde även att specifika material spelar roll för motivationen.Studien kan medföra till att vuxna får en ökad medvetenhet om vilka tankar barnen har om det skrivna språket. Barnen vill ha stöd i sin utveckling och material som tilltalar dem. Miljöerna och undervisningen bör anpassas på ett sätt som kan stödja barns skrivutveckling.

Syftet med studien är att bidra med kunskaper om förskoleklassens verksamhet med fokus på lärares och barns handlingar i samtals- och skriftspråksorienterade lärarledda aktiviteter. Centrala frågor i studien handlar om vad som händer i mötet mellan läraren och barnen och vilka förutsättningar för barns samtalande och skriftspråkande som skapas i interaktion mellan läraren och barnen i de lärarledda aktiviteterna. Metoden har inspiration av etnografisk ansats. Datamaterial består framför allt av delvis deltagande observationer där fältanteckningar skrivits för att dokumentera dessa. I studien ingår tre förskoleklasser från tre olika skolor. Varje förskoleklass har observerats vid sju tillfällen. Datamaterialet har analyserats med hjälp av tematisk analys, begrepp från tidigare forskning samt utifrån studiens teoretiska utgångspunkt, det sociokulturella perspektivet. Av resultat framgår att alla barn till stora delar gör samma övningar under de lärarledda aktiviteterna. Läraren och barnen rör sig i höglästa berättelser på ett såväl intratextuellt som intertextuellt sätt och när de tillsammans arbetar med att skriva så förekommer både ett styrt och ett friare skrivande. Resultat visar även att det förekommer en viss upprepning av ett innehåll som vissa barn har kunskap och erfarenhet av sedan tidigare, exempelvis från förskolan.

Denna studie handlar om flerspråkighet i förskoleklass och undersöker hur pedagogerna förhåller sig till flerspråkighet samt hur de beskriver att de använder andra modersmål i sin verksamhet. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare som arbetar i förskoleklasser med flerspråkiga barn. Som analysverktyg för att se hur resultatet besvarar studiens forskningsfrågor används den sociokulturella teorins begrepp den närmaste utvecklingszonen och stöttning. Resultatet av studien visar att pedagogerna är medvetna om betydelsen av att de flerspråkiga barnen får använda sina modersmål i verksamheten och pedagogernas berättelser visar även på ett positivt förhållningssätt till flerspråkighet. I resultatet framkommer också hur pedagogerna beskriver flera olika sätt de använder sig av andra modersmål i sin verksamhet. Analysen visar hur det kan tolkas som olika sätt att stötta de flerspråkiga barnens språkutveckling både på modersmålet och på det svenska språket. Resultatet visar även att pedagogerna beskriver hur de anpassar sin undervisning efter barnens språkliga nivå för att alla ska ha möjlighet att tillägna sig den undervisning som förekommer i förskoleklassen.

Sammanfattning   I studien har de båda berättarformerna högläsning och muntligt berättande undersökts och jämförts. Studiens huvudsyfte var att undersöka om det fanns någon skillnad i elevers förståelse av en sagas innehåll vid användningen av de två berättaformerna högläsning respektive muntligt berättande. Studien undersökte även om elever uppvisade större engagemang vid den ena berättarformen jämfört med den andra. Studiens material samlades in via enkäter, intervjuer och observationer som utfördes i två förskoleklasser. Varje klass delades upp i två grupper, så totalt genomfördes studien i fyra grupper. I studien medverkade 32 elever i åldrarna fem till sju år.    Min undersökning visar att båda berättarformerna (högläsning och muntligt berättande) är lika viktiga för elevers utveckling och lärande. Det framgår tydligt att den muntliga berättarformen generade flest antal korrekta svar i procent vid enkäterna i samtliga grupper. Elevernas egna upplevelse av sagostunden skilde sig inte anmärkningsvärt beroende på vilken berättarform som användes. Eleverna beskrev sin upplevelse som positiv både när de lyssnade till högläsningen och det muntliga berättandet. Resultatet av observationerna redogör för att eleverna under båda berättarformerna uppvisade ett engagemang. Dock varierade graden av engagemang vid de olika berättarformerna. Eleverna visade ett intresse för berättelsen när den lästes högt men de uttryckte inte samma förväntan och engagemang som under det muntliga berättandet. Att överge högläsning till förmån för muntligt berättande är inte ett önskvärt scenario, inte heller är det önskvärt att ignorera det muntliga berättandets värde som pedagogiskt verktyg. Eleverna i denna studie visar att båda berättarformerna behövs. De ger även uttryck för en önskan om att inför mer muntligt berättande i skolans värld. Högläsning och muntligt berättande är båda källor till avkoppling och ett sätt att förmedla kunskap. Båda aspekterna av berättarformerna är lika viktiga och båda behövs! / Abstract    In this study, the two narrative forms reading aloud and storytelling has been examined and compared. The study's main objective was to investigate whether there was any difference in pupils' understanding of a story's content in the use of the two narrative forms reading aloud and storytelling. The study is also intended to investigate whether pupils show greater dedication to one narrative form over the other. Material for the study was collected through questionnaires, interviews and observations which was conducted in two preschool classes. Each class were divided into two groups, so overall the study was conducted in four groups. The study involved 32 pupils aged five to seven.  The study shows that both narrative forms (reading aloud and storytelling) are equally important for pupils' development and learning. Storytelling generated the highest number of correct answers percentage during surveys in all groups. The pupils' own experience of the story time did not differ remarkably depending on the narrative form used. Pupils described their experience as positive both when they listened to reading aloud and storytelling. The observations shows that during story time where both narrative forms was used pupils showed that they were dedicated to the stories. However, the level of dedication varied during the story time depending on which narrative forms was used. The pupils showed an interest in the story when it was read aloud, but they did not express the same anticipation and dedication as during the storytelling. To abandon reading aloud for the benefit of storytelling is not a desirable scenario, nor is it desirable to ignore the value of storytelling as an educational tool. Pupils in this study show that both narrative forms are needed. They also expressed a desire to introduce more storytelling into the world of education. Reading aloud and storytelling are both sources of relaxation and a way to pass on knowledge. Both aspects of the narrative forms are equally important and both are needed!

Studiens syfte var att beskriva och jämföra förskollärares perspektiv på barns övergångar och samverkan mellan förskola och förskoleklass. Studien började med en litteraturstudie som behandlade historia och teorier rörande samverkan och övergångar. Vidare bygger studien på intervjuer med fem förskollärare varav två är verksamma i förskolan och tre i förskoleklass. Studien är kvalitativ och grundar sig i en livshistorisk metod. I analysen nyttjas ett socialkonstruktionistiskt perspektiv som kombineras med nyinstitutionalistisk teori och institutionaliseringsbegreppet. Resultatet visar att förskollärare verksamma i förskolan fokuserar på barns trygghet och det livslånga lärandet och att förskollärare verksamma i förskoleklass fokuserar på barn i behov av särskilt stöd och trygghet. Resultatet och diskussionen visar på att samtliga förskollärare beskriver hur man organiserar för barns övergångar i det närmaste identiskt vilket i studien analyseras som institutionell isomorfism - likformighet mellan organisationernas struktur i avseendet barns övergångar mellan förskola och förskoleklass. Resultatet visar också på att det finns en vilja till att samverkan, främst från förskolans håll. Det glapp som tidigare fanns mellan förskola och skola har istället flyttats och hamnat mellan förskola och förskoleklass. Detta trots att ambitionen med förskoleklassens tillblivelse var att överbrygga avståndet mellan verksamheterna.

Denna studie är gjord i förskoleklass inom ämnet bild för att generera kunskap om hur riktad bildundervisning kan påverka barns utveckling av färdighet förmåga och förståelse för bildskapande. Studien tar avstamp i Vygotskijs sociokulturella perspektiv och teori om den proximala utvecklingszonen (Vygotskij, 1998) och syftar till att problematisera en vanlig förekommande bild av att riktad undervisning i estetiska ämnen kan störa barns kreativa inre utveckling. Den metod som används i studien är inspirerad av interventionsstudiens upplägg. Interventionen bestod av de 26 målarstunder med riktad undervisning och handledning. I studien ingick 49 barn från två klasser. Interventionerna genomfördes i grupper om 10-13 barn per gång. Varje barn i klass A målade tillsammans med en undervisande pedagog sju gånger och klass B vid sex tillfällen. Empirin består av bilder från de 26 målarstunderna, utskrivna texter från fem av dessa tillfällen, samt en samtalsintervju med pedagogerna på skolan. Studiens resultat visar att en bildpedagog som bedriver riktad undervisning där nya tekniker och material presenteras, kan ha en betydande roll för att barns utveckling av färdigheter i att hantera nya tekniker inom bildskapandet. Studiens resultat visar också exempel på hur barn på olika sätt kan använda sina nya färdigheter för att utveckla sin egen och andras kreativitet.

Denna studie utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv och syftet var att synliggöra vad förskoleklasspersonalen använder för metoder och aktiviteter för att främja elevernas språk och språkutveckling. För att genomföra studien användes en kvantitativ enkätstudie med mestadels slutna frågor men även några öppna frågor. Enkäten skickades ut till personal som arbetar i förskoleklass. Enkätfrågorna sorterades utifrån vilken av studiens frågeställning de tillhörde och svaren analyserades med hjälp av beskrivande statistik. Resultaten visade att personalen i förskoleklass bland annat använder sig av Bornholms modellen, grupp- och par arbeten samt ljudlekar för att främja elevers språk och språkutveckling i förskoleklass. Flera av personalen använder samma metoder. Även på de öppna frågorna var det flera av respondenterna som beskrev liknande aktiviteter och metoder. / This study is based on a socio-cultural perspective and the purpose was to show what the preschool class staff using for methods and activities to promote the students' language and language development. To carry out the study, a quantitative survey was used with mostly closed questions but also some open questions. The questionnaire was sent out to staff working in preschool classes. The questionnaires were sorted on the basis of which of the study's question they belonged to and the answers were analyzed, using descriptive statistics. The results showed that teachers in the preschool class, among other things, uses the Bornholm model, group and couple work as well as sound plays to promote pupils' language and language development in preschool class. Several of the teachers use the same methods. Even on the open questions, several of the respondents described the similar activities and methods.

Bakgrund Från och med hösten 2018 är förskoleklassen obligatorisk, vilket också innebär en skolplikt för alla sexåringar. I detta arbete lyfts forskning om elevers första möte med skolan genom forskningsområden så som mognad inför skolstart, måluppfyllelse och lärares perspektiv på förskoleklassen. Dessutom granskas i bakgrunden grundskoleutredningens innehåll, som ligger till grund för beslutet av förskoleklassens obligatriska skolform, samt kvalitetsgranskningen av förskoleklassens verksamhet vilken genererade en revidering i läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmets del som handlar om förskoleklassen. Syfte Syftet med denna undersökning är att ta reda på vilka reflektioner pedagoger har om den obligatoriska förskoleklassen och vilka effekter de ser till följd. Metod I denna studie har jag använt fenomenografisk forskningsansats som analysverktyg till den insamlade data som gjordes genom halvstrukturerade intervjuer med förskollärare. Sammanlagt genomfördes fem intervjuer med informanterna en och en. Resultat Ur resultatet kunde det efter analys identifieras fem effektkategorier, status, likvärdighet för elever, likvärdighet för lärare, ökad tydlighet i innehåll och samverkan. Informanterna förväntar skillnad inom avtal för lärare, skillnad i status för yrket och ökad jämställdhet för både lärare och elever. 10 årig grundskola i förhållande till grundskoleutredningens övriga innehåll framgick ur resultatet som ett problemområde där det påvisade otydlighet.