Uppsatsen syftar till att göra en genuskritisk undersökning av en text Att göra lärandet synligt i vilken Reggio Emilias filosofi presenteras. Med hjälp av feministisk poststrukturalism, diskursanalys och dekonstruktion har jag i materialet kunnat identifiera en stark särartsdiskurs om kön, som bygger på två könskategorier, flickor och pojkar, som är ömsesidigt uteslutande och varandras motsatser. Trots att man inom Reggiodiskursen ofta betonat en konstruktionistisk kunskapssyn och hur ”alla barn är kompetenta och intelligenta” om de bara får vistas i intelligenta lärandemiljöer framstår synen på kön som essentialiserande. Det vill säga det framstår som om kön finns givet inom barnet oavsett lärandemiljö. Genom dekonstruktion går jag dock bakom och försöker tillfälligt lösa upp dessa dikotomier för att synliggöra hur en kategorisering utifrån två kön som varandras motpoler inte behöver ses som naturgiven. Det blev tydligt att barnen faktiskt inte ens i texten alltid beter sig på ett sätt som överensstämmer med dessa diskurser. Pojkarna verkar också använda fysisk närhet i ett intensivt samarbete och arbetar mestadels två och två med staden. Flickorna verkar också ägna mycket tid till förbindelser i form av gator som symboliska gränser. Det finns alltså motstridigheter i texten som kan plockas upp och användas för att rubba de till synes fasta kategorierna flickor och pojkar.

This thesis concerns the feminist consciousness-raising novel of the 1970s. The aim of the thesis is to examine narrative strategies which, according to the consciousness-raising practice, are adapted to enlighten the political aspects of the personal. The focus is both on strategies that address the protagonist and on those that address the reader. I also examine in which way the use of these strategies is dependent upon ideas of class and gender. I find that the narrative situation, in this case the relationship between the protagonist and the narrator, is central to the use of the consciousness-raising narrative strategies. In Anna-Lisa Bäckmans Fia i folkhemmet och Fia med manifestet, the protagonist Fia is positioned as an oppressed working-class woman, which results in a narrative situation that gives the protagonist a limited space of action and that gives the narrator the power to interpret the experiences of the protagonist. In Margareta Sarris Ta dej en slav och Mor ror åran är trasig, the relationship between the protagonist and the narrator is more equal, due to its dialogic form that enables the protagonist Lisa to talk back to the narrator. The consciousness-raising narrative follows a heteronormative development that is characteristic of all novels examined. The analysis demonstrates that the narrative situation is important to the plot. Lisa is able to change the course of her life according to the novel’s feminist analysis, which Fia to a lesser degree, is not. The analysis also demonstrates that the narrative position is constructed according to gender as well as to class.

In this essay I study two novellas by Anne Charlotte Leffler, “En bal i societeten” and “I krig med samhället”. In order to do this, I use some of the differences between male and female writing that Ingeborg Nordin Hennel discusses in her study “Ämnar kanske fröken publicera något?”: Kvinnligt och manligt i 1880-talets novellistik. For the analysis of “I krig med samhället” I also use the text “Stabat mater” by Julia Kristeva. Anne Charlotte Leffler describes femininity both as a shortcoming and as a possibility in her authorship. In this essay I focus on femininity as a shortcoming. In my opinion “shortcoming” is not the proper description. I have therefore introduced the term “novella of disillusionment” to describe the novellas. My idea is that the female protagonist through disillusionment comes to the understanding of the double standards and limiting conventions of women. This is the insight that underlies femininity as a possibility. I want to show how the two novellas lead to disillusionment for Arla. In “En bal i societeten”, the young Arla’s disillusionment is about romantic love. The novella criticizes bourgeois matrimony. It also discusses authorship and theatrical art. The novella is impressionistic. I examine the portrayed women because they give a voice to and criticize double standards. Another distinct theme is the relationship between mothers and daughters as part of the oppressive patriarchal system. The men appearing in the novella are more of stereotypes. Their primary interest is in their relationship to Arla. The narrator uses often a double gaze where the second look is female and antipatriarcal. In the analysis of “I krig med samhället” I focus on Arla’s development. The main male character is a young radical writer, typical of male writers in the 1880s. My interest is solely in his relationship to Arla. His radical ideas do not include the emancipation of women and the companionate marriage proves to be disillusionment for Arla. His view of women is influenced by the ideals of the discourse of the Madonna. This both restricts Arla, and gives her a possible way of life, based on a feminine experience. I also discuss the perspective of the narrator that confronts the views of Lefflers male colleagues. I also discuss the complex relationship between Arla and her teenage daughter. In the final part of the essay I clarify the disillusionment by comparing Arla’s fate with some works by Leffler that can better be categorized as describing femininity as a possibility, in particular, the novel “En sommarsaga”. In my opinion “I krig med samhället” is the precursor of the novel.

Denna studie utforskar vilka föreställningar åtta högstadietjejer har om genus och huruvida de anser att ett dramapedagogiskt likabehandlingsprojekt påverkar dem eller omgivningen. De teoretiska perspektiv som används innefattar begrepp som genusnormer, genuskontrakt och konstruktion av genus. Studien följer två åk 7 klasser i två olika skolor medan de deltar i arbetet. Jag väljer att följa dessa båda, då jag får intrycket att klassernas gruppklimat skiljer sig åt markant. Genom att observera det dramapedagogiska projektet får jag inblick i vilka metoder som används samt en uppfattning om hur eleverna själva problematiserar ämnet genus, hur de reagerar på uppgifterna, såväl som hur klasserna fungerar. Studien fortsätts genom intervjuer med fyra tjejer från varje klass för att få en djupare förståelse för deras tankar om genus samt hur de har emottagit genusarbetet. Under intervjuerna visar det sig att alla åtta tjejer uppfattar sig underordnade killarna. De påtalar många situationer i vilka de blir nedvärderade av sin omgivning på grund av sitt kön. Fortsättningsvis är de högst medvetna om vilka begränsningar som finns för både tjejer och killar. Det framkommer att genusnormer är viktiga att följa och att de själva på olika sätt strävar efter att passa in. Vad gäller frågan om projektet påverkat dem eller omgivningen skiljer sig uppfattningarna i de två klasserna emellertid åt. I den ena klassen hävdar tjejerna att de själva fått många nya tankar om genus såväl som att både klass och lärare varit tankfulla efter projektet. Tjejerna från den andra klassen menar att projektet varken påverkat dem eller klassen. Jag relaterar de olika uppfattningarna till de intryck jag får av respektive klassklimat under observationerna. I den klass där eleverna anser projektet givande är atmosfären negativ och grupperad, medan stämningen i den andra klassen känns öppen och tillåtande. De tjejer som har ett tryggt klassklimat menar att de inte känner sig särskilt begränsade av genusnormer.

Detta avhandlingsarbete undersöker hur psykologer förhåller sig till de olika betydelser av kön som finns i de sammanhang de befinner sig i när de utövar sitt yrke. Genom att utforska de betydelser som barn- och ungdoms­psykologer ger skillnader mellan flickor och pojkar har jag identifierat svårigheter och möjligheter när det gäller att inkludera sociala och kulturella aspekter i beskrivningar av barns och ungas psykologiska utveckling inom psykologiprofessionen i Sverige. Ett inkluderande av sociala och kulturella aspekter skulle bidra till en förståelse för hur barns psykologiska fungerande hänger ihop med de samhälleliga sammanhang de befinner sig i, och kunna användas för att ge barnen ett bättre stöd i behandlingsarbete.   Metod Elva intervjuer med svenska barn- och ungdomspsykologer, samt tre svenska läroböcker i utvecklingspsykologi analyserades. Analyserna utgick från socialkonstruktionistiska och diskurspsykologiska perspektiv.   Resultat Analyserna visade att psykologerna gav kön, genus och jämställdhet flera olika betydelser och att dessa olika betydelser ofta var motstridiga. Ett glapp identifieras mellan övergripande beskrivningar av barn och ungas utveckling där ambitionen att beskriva psykologisk utveckling som en interaktion mellan biologiska och kulturella faktorer tydligt kom till uttryck, och de mer konkreta beskrivningarna av psykologisk ut­veckling där ett biologiskt och/eller individinriktat synsätt gavs företräde. Detta glapp kom framförallt till uttryck i läroböckerna. I barn- och ungdoms­psykologernas tal om sitt arbete blev ett annat glapp synligt. När de talade mer övergripande om vad ett professionellt förhållningssätt till kön innebar baserade sig talet på strävan efter neutralitet och en syn på kön som ovid­kommande för psykologisk behandling. När talet handlade om det konkreta behandlingsarbetet konstruerades kön som skillnader. Barn- och ungdoms­psykologerna tycktes sitta fast i ett dilemma mellan en könsneutral retorik och ett bemötande och en behandling som utgick från könsskillnader som ”naturliga”. Det snäva individfokus som kom till uttryck i psykologernas berättelser lyfts fram som en förklaring till att psykologerna inte själva tycktes uppmärksamma detta glapp under sitt berättande. En fråga där psykologerna ställde kritiska frågor kring jämställdhet och lika fördelning av resurser handlade om att så få flickor i yngre åldrar besöker barn- och ungdomspsykiatrin. Vid dessa tillfällen kom en vilja att omfatta flickors och pojkars olika livsvillkor som förklaring till könsskillnader till uttryck. Då det i deras tal inte fanns några kopplingar mellan den olika fördelningen av resurser och över- och underordning mellan kvinnor och män på en samhällsnivå, verkade psykologerna dock sakna tillgång till analytiska redskap att fullfölja tankarna om olika livsvillkor. Försöken att kontextu­a­lisera flickornas ”osynlighet” tycktes då landa i en anpassning efter köns­stereotyper för ”deras eget bästa”. Jag identifierade några undantag från detta mönster. Några få psykologer uttryckte explicit ett jämställdhets­intresse och en önskan att arbeta på ett jämställt sätt i sitt behandlings­arbete. Analyserna av deras berättelser visar att professionella ideal när det gäller kunskapssyn hade stor betydelse för om, och hur, de kunde motarbeta ett könsstereotypt förhållningssätt i sitt arbete. En strategi att arbeta för jämställdhet utifrån ett neutralt kunskapsideal tycktes leda till ett fokus på ”likabehandling” och osynliggöra skillnader i värdering och handlings­ut­rymme mellan flickor och pojkar. En strategi att arbeta för jämställdhet som baserar sig i idealet ”rättvist resultat” tycktes öppna upp för möjlig­heter att upprätthålla uppmärksamheten på orättvisor och maktprocesser mellan könen.   Slutsats Möjligheterna att inkludera kulturella och sociala betydelser av kön i psykologiskt behandlingsarbete med barn och unga verkar hänga nära samman med psykologers professionella ideal för vad som är legitim kun­skap. I vilken utsträckning psykologerna hade tillgång till analytiska redskap att reflektera över kopplingar mellan problemen hos de flickor och pojkar de träffade och över- och underordning mellan kvinnor och män på en sam­hälls­nivå var också viktigt. Sådana tankemässiga redskap, som utgår från feministiska teorier och genusvetenskap, saknades till stor del i de intervjuer och de läroböcker som granskades. / This thesis examines how Swedish child psychologists relate to the meanings of gender in the surrounding culture. By exploring the meanings that psycho­logists working in child- and youth psychiatry, schools, and in the developmental field give differences between girls and boys I have aimed to identify obstacles against, and possibilities for more inclusive ways to under­stand and theorize the psychological development of children and young people. Such inclusive ways would contribute to an understanding of how children’s psychological functioning is related to the societal context in which they live their life, as well as to strategies for psychotherapy.   Methods Eleven interviews with psychologists working with child and adolescent interventions in Sweden, and three Swedish textbooks on developmental psychology were analysed. The analyses were informed by constructionist and discourse-psychological approaches.   Results The analyses showed that both the books and the psychologists gave gender and gender equality many different meanings and that these meanings often were contradictory. A gap was identified between general descriptions of the development of children where an ambition to emphasize interactions between biological and social factors was clearly expressed and more specific parts of the descriptions of child development where priority was given to biological and/or individual-based explanations. This gap was particularly prominent in the textbooks. In the child psychologists’ nar­ratives about their practice another type of gap was more prominent: When talking on a general level about gender and treatment the psycholo­gists construed a child’s gender as irrelevant to treatment. However, when talking about specifics of their practice the psychologists framed gender in terms of differences between boys and girls. The child psychologists seemed to be stuck between a view of gender as neutral and irrelevant, and assumptions of gender differences as ”natural”. The psychologists evidenced no conscious reflections on this gap, possibly because of the strong individual focus that they expressed. On a few occasions an ambition to encompass how living conditions could cause differences between girls and boys was expressed. Some psychologists noted that among younger children less clinical attention was paid to girls than to boys and saw this as unfair; however, none of them reflected on whether there could be connections between this asymmetry and patterns of gendered power and subordination in society. I therefore concluded that the psychologists seemed to lack analytical tools for such a contextualisation. What began as an attempt to bring in the girls’ context then became conserving and lead to a strategy to adjust the girls to expectations in the girls’ surroundings “for their own good”. I identified a few exceptions from this pattern. A few psychologists spontaneously ex­pressed an engagement in gender equality issues and wanted to promote gender equality in their work as therapists. The analyses of their interviews point to how child psychotherapists’ ideals regarding legitimate therapeutic knowledge impact their thinking about whether, and how, to counteract gender stereotypes through therapy. Efforts to promote gender equality that are based in an ideal of neutral knowledge seemed to lead to a focus on “equal treatment” and to work to conceal the asymmetries in valuation and freedom of action of girls and boys. Efforts to promote gender equality that are based in an ideal of justice as the outcome seemed to open possibilities to maintain attention on injustice and power issues related to gender.   Conclusion The possibilities to include cultural and social meaning of gender in psychotherapy with children and young people seem to be closely related to professional ideals regarding legitimate therapeutic knowledge. The extent to which the psychologists had been given analytical tools to reflect on connections between the various problems of the girls and boys they treated, and patterns of gendered power and subordination in society was also important. That kind of tools, based in feminist theory and gender studies, were to a large extent missing in the interviews and the develop­mental psychology textbooks that were analysed.

The main domain in which eating disorders are defined is medical, whereas socio-cultural perspectives are less common. Because social workers seeks to explain different problems taking societal factors into account, we asked ourselves if social workers have a way of understanding eating disorders, that is different from a medical point of view. Two focus group interviews were conducted; the one composed by social workers with experience of working with eating disorders, and the other by social workers without that experience, which enabled comparisons. The interviews were analyzed using socio-cultural and feminist perspectives. The result showed that the social workers use socio-cultural perspectives in explaining eating disorders. Both groups also emphasized the medical perspective, but the first group where less willing than the other to depart from this perspective. The conclusion were made that the social workers having experience of working with eating disorders are more into the medical discourse than are the ones without this experience. / Ätstörningar tolkas företrädesvis utifrån ett medicinskt perspektiv, medan förklaringar med utgångspunkt i perspektiv som betonar samhälleliga och kulturella orsaker är mindre vanliga. Eftersom sociokulturella faktorer, inom det sociala arbetets disciplin, är en central referenspunkt till de förklaringar som söks till olika problem, frågade vi oss om socionomer har ett annat sätt att se på ätstörningar, som skiljer sig från ett medicinskt synsätt. Två fokusgruppintervjuer genomfördes med socionomer med respektive utan erfarenhet av arbete med ätstörningar. På så sätt kunde jämförelser mellan grupperna göras. Materialet analyserades med hjälp av sociokulturella och feministiska perspektiv. Resultatet visade att socionomerna har en syn på ätstörningar som inkluderar sociokulturella faktorer. Även det medicinska perspektivet framhölls av båda grupperna, men gruppen med erfarenhet av arbete med ätstörningar var mindre benägen att frångå detta perspektiv. Av detta drogs slutsatsen att socionomerna som arbetar med ätstörningar är mer influerade av det medicinska synsättet än socionomerna utan denna erfarenhet.

Diss. Linköping: Linköpings universitet, 2006.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2006.

Syftet med uppsatsen är att undersöka och belysa hur förskollärare beskriver sitt arbete med genus, jämställdhet och likabehandling i förhållande till de olika styrdokumenten. Syftet är också att få ett intryck av hur förskollärarna uppfattar och genomför uppdraget att motverka traditionella könsmönster i verksamheten. Det är även av relevans att undersöka vilken roll utbildning och fortbildning inom det aktuella ämnet kan ha för förskollärarna i deras arbete, samt vilken betydelse de menar att utformningen av miljön kan ha i arbetet med genus, jämställdhet och likabehandling. Undersökningen bygger på kvalitativa metoder där intervjuer genomfördes och fördelades på fyra förskolor. De teoretiska perspektiv som använts är feministisk poststrukturalism, läroplansteori och policystudier. Resultatet av intervjuerna visar på att det bland förskollärare finns en viss medvetenhet kring genus och traditionella könsmönster. Det framgår dock att förskollärarna i viss mån saknar den kunskap och de verktyg som behövs för att kunna arbeta med framskrivningarna i styrdokumenten kopplat till genus, jämställdhet och likabehandling på ett konsekvent sätt. Då förskollärarnas erfarenheter visade på att de inte har fått den kunskap de känner att de behövt genom sina utbildningar ger resultatet tydliga fingervisningar om behovet av utbildning och fortbildning inom området genus i förskolan.