Syftet med denna uppsats är att identifiera mönster för hur Försvarsmakten arbetar med att framställa kvinnor i deras kampanjfilmer. För att kunna uppfylla studiens syfte formuleras följande frågor: Vilka diskursiva grepp använder Försvarsmakten för att framställa kvinnor i deras kampanjfilmer? och Hur kan representationen av kvinnor förstås utifrån ett intersektionellt perspektiv?. Genom en multimodal kritisk diskursanalys tillsammans med en kombination av analysverktyg behandlar undersökningen tre kampanjfilmer hämtade från Försvarsmaktens hemsida; Vi låter Sverige vara i fred (2017), Vi låter Sverige vara i fred (2018) och Kom som du är (2019). I försök att dessutom nå en övergripande förståelse för den sociala kontextens betydelse i Försvarsmaktens framställning av kvinnor bygger uppsatsens teoretiska ramverk på forskning kring socialsemiotik, intersektionalitet samt feministisk poststrukturalism. Undersökningen identifierar fyra återkommande mönster, medan en del mönster visar på Försvarsmaktens progressiva arbete i framställningen av kvinnor visar andra på motsatsen då en traditionell struktur inom verksamheten fortsätter att bekräftas genom de roller som kvinnor tilldelas, respektive inte tilldelas.

Studien handlar om hur könsnormer påverkar förskollärares interaktion med barn och vilka möjligheter ges till barn med olika kön för att kunna utveckla sina språkliga kunskaper. Ett annat syfte med studien är att få kunskap om hur förskollärares förhållningssätt kan bidra till jämställdhet. Tre frågeställningar har valts:  • Hur interagerar förskollärare med barn av olika kön?  • Får förskollärares interaktion med barn av olika kön några språkliga konsekvenser? • På vilket sätt bidrar förskollärares förhållningssätt till jämställdhet i förskolan? För att uppnå syftet med studien och besvara frågeställningar valdes kvalitativ metod, i form av observation. Sociokulturellt perspektiv samt feministiskt poststrukturellt perspektiv var utgångspunkt i studien. Resultatet visar att förskollärare ställer olika krav på pojkar och flickor och därmed interagerar med dem på olika sätt. Pojkar får generellt mer hjälp av förskollärare innan de ber om det medan flickor åkallar förskollärares uppmärksamhet när de stöttar på ett problem. Detta förhållningsätt begränsar och främjar pojkars respektive flickors möjlighet till språkanvändning. Förskollärare stimulerar mer flickor till berättande medan de i första hand uppmuntrar pojkar till att stå i centrum. Dock går det inte att dra generaliserande slutsatsen att förskollärarens olika sätt att interagera med barn är beroende av barnens kön och utesluter andra implicita anledningar, bland annat barnens mognad. Könsneutralt eller kompensatoriskt arbetssätt kan användas i jämställdhetsarbete. Detta kan återspegla sig vid val av ord och rekvisita i undervisningar och i bemötande av barn. I studiens resultat framkommer att användning av könsneutralt ord för att beskriva och kommentera barns utseende och kläder såväl som för att döpa figurer i samling främjar jämställdhet. Dessutom bidrar kompensatorisk metod till att pojkar och flickor får inträda i biroll respektive huvudperson. En annan aspekt i resultatet handlar om organisation av rutiner och aktiviteter. Utifrån studiens resultat framgår att i undervisningssituationer som är välplanerade, genomtänkta och målstyrda i rimlig grad överskrider förskollärare stereotypa könsnormer medan i stressande situationer, bland annat tambursituationer eller samling som utförs i hela barngruppen, upprätthålls och förstärks traditionella könsnormer.

Denna uppsats behandlar hur bruket av hen har sett ut i bloggtexter sedan början av 2000-talet. Syftet med undersökningen är att studera på vilket sätt man använder pronomenet hen i vardagligt språk och hur detta har förändrats med åren. De främsta aspekter som undersöks är skillnader mellan relevant och icke-relevant användning av hen, skillnader mellan referentiell användning och metaanvändning, samt skillnader mellan olika typer av referentiellt hen. Resultaten i undersökningen visar att frekvensen av hen ökar år 2012 och därefter fortsätter att ligga på liknande nivåer fram till 2017. Utöver detta visar undersökningen att både metaanvändningen och icke-relevanta förekomster av hen går ner kraftigt efter år 2011, samt att de vanligaste referentiella funktionerna av hen är anonymiserande och generiskt hen. Även objektsformen henom har gått ner kraftigt sedan 2001. Utifrån dessa resultat förs argument för att det är främst den minskade metaanvändningen som visar på att bruket av hen har etablerat sig i det svenska språket. För objektsformen henom diskuteras att denna inte längre brukas i svenskan och att formen har bytts ut mot hen som istället används som både subjekts- och objektsform.

Uppsatsens syfte är att belysa hur feminism och jämställdhet diskuteras i den strategiska planeringen i Stockholm. Genom att analysera Stockholms översiktsplan ur ett feministiskt perspektiv ämnar uppsatsen att undersöka hur jämställdhet reflekteras över i stadsbyggandsmålen. Vidare så har även intervjuer genomförts med planerare i Stockholm för att skapa en uppfattning om hur jämställdhet och sociala mål reflekteras över inom samhällsplanering och vilka förutsättningar Stockholm har att planeras jämställt. Resultatet visar på att det finns mycket ambitioner på att planera jämställt och för alla men att många perspektiv bortses från i ambitionen att inkludera alla i planeringen vilket kan leda till upprätthållandet av ojämställda sociala strukturer i samhället. För att utveckla en mer jämställd planering måste fler perspektiv och dimensioner av samhället integreras i planeringen, det kan göras genom ett normkritiskt och intersektionellt synsätt. Vidare visar resultatet på att dessa perspektiv måste integreras i hela planeringsprocessen för att skapa en förändring i strukturer som upprätthåller ojämlika maktförhållanden i staden. / The objective of this thesis is to elucidate how feminism and equality is discussed in relation to strategic urban planning in Stockholm. The analysis will evaluate how equality is treated and discussed in Stockholm’s comprehensive plan and how it is generally discussed within planning in Stockholm. The thesis starts with presenting a background on sustainability and equality in Stockholm followed by a theoretical background on environmental justice and the concept of the right to the city in relation to equality. Further on a theoretical background on post structural feminist theories and the concepts norm critical thinking, subjectivity, intersectionality and a discussion about the implications of language on the discourse will be presented. In the next segment the methods used will be presented, which are Bacchi’s (2009) method to analyse a discourse, ‘What’s the problem represented to be? ́, and semi structural interviews with professionals in Stockholm. The next section is a presentation of the results from the analysis and interviews, which indicates that equality in strategic planning would improve by including feminist perspectives such as intersectionality and norm critic thinking to integrate more people in the objective of the city.

Abstract Denna observationsstudie har som syfte att med utgångspunkt i feministisk poststrukturalistisk teori undersöka pedagogers språkliga bemötande i förskolan utifrån ett genusperspektiv. Studiens syfte besvaras utifrån frågeställningarna: Hur bemöter pedagoger flickor och pojkar olika utifrån ett genusteoretiskt perspektiv? Hur synliggörs eventuella skillnader i hur pedagoger bemöter barn (i förskolan) baserat på deras ålder och kön? Frågeställningarna besvaras med hjälp av Butlers genusteori (2007) som utgör en del av det feministiska poststrukturalistiska perspektivet. Studier har visat att pedagoger i förskolan bemöter barn utifrån de stereotypa könsnormerna och att det finns en tendens att förstärka könsroller istället för att motverka och arbeta normkritiskt. Nyckelbegreppen som studien utgår ifrån är begreppen kön och genus som är nyckelbegrepp även i Butlers teori (2007). Av resultatet framgår att pedagoger tenderar att omedvetet bemöta barnen utifrån kön och den sociala konstruktionen som skapats kring genus. Pedagogerna skapar skillnader mellan könen och förstärker könsmönster som de egentligen ska arbeta emot.

Utifrån dagens mediesamhälle är intryck och föreställningar hur vi bör vara konstanta, inte minst med könsnormer och andra inflytelserika normer. Huruvida just kön representeras i media skapar stora referensramar till hur normer kring dessa blir till. I följande undersökning är jag således intresserad av att se hur politiska partier i sin marknadsföring och politisk kommunikation förhåller sig till rådande könsnormer; syftet med studien är därmed att undersöka hur politiska partier konstruerar föreställningar om kön i deras kampanjmaterial till riksdagsvalet 2022. Studien har följaktligen avgränsats genom att undersöka valaffischer från de två dominerande partierna Socialdemokraterna och Moderaterna, som inför valet även innehav de statsministerkandidater som var aktuella att leda Sverige. Undersökningen genomfördes med en visuell textanalys där affischernas interaktion, distans och komposition undersöktes utifrån en symboliskt makt- och könsaspekt. Studien lutade således mot en feministisk teoretisk grund, där resultatet visar att partierna i sina valkampanjer anspelar på ett manligt genusuttryck för att lyfta fram sina starka ledare.

Specific machines furnish the contemporary socio-technical imaginary: ‘Robot companions’ that supposedly herald the age of robots, an age that is signified by the realization of robot technologies that are taking over labor from humans in every sphere of ‘everyday human lives’. How do we want these robot companions to work and look and how do we want to live with these machines?  This thesis explores the engineering of relating humans and machines in the specific context of contemporary robotics from a queer feminist technoscience perspective. The ways in which such engineering processes implement ‘human-likeness’ in realizing the figure of the robot companion are of special concern. At the heart of this study is one robot model: Armar, developed at the Institute for Anthropomatics and Robotics at the Karlsruhe Institute of Technology. Participating in the local everyday practices of establishing the efficient robot-human interface in the kitchen laboratory, this study investigates the ways in which Armar is made domestic as a prospective care service provider and companion in the kitchen. This study applies a posthumanist frame of research to investigate the practices of making anthropomatic kitchen robots. It employs an understanding of this making in terms of ‘performing the kitchen’. This further entails querying the ways in which norms of ‘humanness’ are translated into the human-like robot as well as the idea of pre-figured embodied entities with individual properties that meet in the laboratory. Thus, this thesis maps the labors and reciprocities of learning to see and experience this specific robot model as a future human-like companion for humans by analyzing the apparatuses of bodily co-production between human and machine that are at work in the kitchen laboratory. / Avhandlingen undersöker sociotekniska processer inom samtida robotik som både upprätthåller och skapar människa – maskin relationer ur ett feministiskt teknovetenskapligt perspektiv. Speciellt undersöks hur ingenjörer skapar robot-människa gränssnitt för hushållsrobotik och implementerar människolikhet i skapandet av framtidens robotsällskap. En specifik robotmodell, Armar, och dess utveckling följs vid Institutet för Antropomatik och Robotik, Tekniska Högskola i Karlsruhe i södra Tyskland. Armar ”bor” och verkar där i ett kökslaboratorium, en simulerad vardagsyta utvecklad för forskning och offentliga demonstrationer. Men hushållsrobotar har också en speciell plats i vår kulturella föreställningsvärld. I denna studie undersöks det sociotekniska och kulturella processen att domesticera robotar och ge dem status som prospektiva hjälpredor och sällskap i köket. Som en sådan kartläggning av ömsesidigt människa-maskin skapande teoretiserar studien den kroppsproducerande apparaten (Haraway 1991) som sätts i spel i detta kökslabb och i robot-människa gränssnittet. I studien utforskas ickemänsklig agens och posthumanistisk performativitet (Barad 2003) samt gränsdragningsarbetet mellan Jaget och Andra, människa och maskin, subject och objekt. Avhandlingen gör ett bidrag till förståelsen av kroppsliga normer och socio-materiella ömsesidigheter i skapandet av förmänskligat robotsällskap. / Ob in Medienberichten oder Kinofilmen – aktuell prägen Maschinen das sozio-technische Imaginäre, die nach menschlichem Vorbild entwickelt werden, um in das ‘alltäglich-menschliche’ Leben einzutreten und dieses nachhaltig zu verändern. In ihrer Allgegenwärtigkeit künden sie das Zeitalter der Roboter an, das verspricht, den Lebensstandard, den sich der globale Norden zuschreibt, zu verbessern. Im Fokus dieser Studie steht ein spezifisches Robotermodell, Armar, das am Institut für Anthropomatik und Robotik des Instituts für Technologie in Karlsruhe (Deutschland) entwickelt wird. In der Analyse von Interviews, teilnehmender Beobachtung sowie Fotomaterial untersucht diese Studie die alltäglichen Praktiken im Robotik-Küchenlabor, durch die Armar zur Begleiter_in und Care-Arbeiter_in in der Küche wird. Die posthumanistische, queer-feministische Rahmung der Analyse erlaubt es, die Herstellung des anthropomatischen Küchenroboters als ein Performing the Kitchen zu verstehen. Die Arbeit fokussiert damit auf die Bedingungen und die Akteur_innen – sowohl menschliche als auch nichtmenschliche – und fragt nach den Normen des Menschlichen, die bei dem Arbeiten an einer ,menschenähnlichen‘ Maschine produziert, aber auch verändert werden. Dabei zeichnet sie nach, dass Entitäten mit verkörperten Eigenschaften nicht präexistieren, sondern aus komplexen Mensch-Maschine-Verhältnissen der Ko-Produktion hervorgehen.

Målet med språkaktivism är att förändra samhället genom att förändra språket. Språkaktivism bedrivs ”underifrån” i syfte att utmana och på lång sikt upphäva diskriminerande samhällsstrukturer. I den här avhandlingen undersöks diskussioner om feministisk språkaktivism som förts i Sverige från 1960-talet till 2015. Under denna period har kvinnorörelsen, homo- och bisexuella, trans*aktivister och queera personer skapat en mängd nya ord för att ifrågasätta och förändra rådande normer kring kön och sexualitet; ombudskvinna, hen, hoan, h@n, kvinniskor, intergender, cisperson och pansexuell är bara några av dem. Aktivistiska språkförändringar ger upphov till re_aktioner av olika slag. Dessa är inte sällan uttryck för ett försvar av rådande sociala och samhälleliga könsnormer. När det till exempel gäller det omdiskuterade pronomenet hen så är det inte kombinationen av bokstäverna h, e och n i sig som upprör, utan det är de normkritiska intentionerna bakom bruket av ordet som skapar debatt. Att vissa grupper aktivt förändrar språket och att andra re_agerar så starkt på dessa förändringar visar att språket tillskrivs betydelse för upprätthållandet av samhälleliga normer och maktstrukturer. I avhandlingen analyseras, utifrån en diskursanalytisk ansats, diskussioner om feministisk språkförändring som har förts i tre kontexter: inom aktivistiska grupper, i kommentarsfält på nätet och inom den institutionaliserade språkvården. Avhandlingens centrala forskningsintresse är inriktat på relationen mellan språk och kön och relationen mellan språkförändringar och förändringar i den utomspråkliga, sociala världen och hur dessa relationer förstås i de tre kontexterna. / The aim of this thesis is to analyze discussions on feminist language change focusing on the period 1960–2015. The data comprises discussions from three different contexts: feminist communities, public forums for discussion on the internet and official language organizations. The analyzed data from the feminist communities consists of a range of different sources of text, for example newspapers, magazines, novels from the women’s movement, lesbian poetry, queer and trans*activist blogs, biographies, comics and plays, to name but a few. In addition to this two focus group discussions were conducted with five teenaged and five adult activists, each with a queer and/or trans*activist background. The data for the analyses of the discussions in public internet forums consists of 1 865 negative reactions to feminists’ language interventions. For the analyses of the reactions from the official language organizations, data was culled from 16 handbooks with language recommendations from the Language Council of Sweden and the Swedish Academy. My central research interest is how the actors in these three contexts understand and describe the relation between language and gender, and between strategic language change and changes in the social, non-linguistic world. Furthermore I investigate in which forms of gender-related discrimination the language changes are supposed to intervene. I adopt a critical discourse analytic and interdisciplinary approach that combines linguistic theories and methods with those from Gender Studies. The results show that Swedish language activists from the 1960s to the 1990s focused on linguistic interventions aimed at challenging patriarchal norms. In the 1980s homosexual activists, especially lesbian activists, began to intervene in heteronormative concepts. Until around the middle of the 1990s feminists acted from a binary concept of gender. From then on, queer and trans*activists have tried to challenge the idea of two, stable and natural gender categories. Language activists have seen language as performative and a tool for constructing reality. Even those who react negatively in forums on the internet to feminist language change assume that language has performative effects on the conceptualization of gender. The official language organizations, on the other hand, describe language in their recommendations mostly as something unpolitical that reflects rather than constructs society.

I denna studie undersöks Feministiskt Initiativs (F!) motion om att byta ut könsprefixet -man till det könsneutrala -person i kommunpolitiken. Detta med fokus på bytet av tjänsteman till tjänsteperson i de utvalda kommunerna för undersökningen. Dessa är Malmö stad, där motionen gick igenom, Umeå kommun, där motionen inte gick igenom, samt Uppsala kommun där motionen gick igenom efter revidering. Jag undersöker även ordet hen och relaterar detta till motionen för att se ifall det finns tendenser till att jämnställt språk ökar. Syftet är att undersöka användningen av yrkesbeteckningarna tjänsteman och tjänsteperson samt pronomet hen i dessa tre kommuner. Detta undersöks genom en kvantitativ metod på kommunernas hemsidor där förekomster av tjänsteman, tjänsteperson och hen räknas. Mina teoretiska utgångspunkter utgår från Hirdman (1988) om genussystemet och Milles (2019) om könsprefixet -man i kommunpolitiken. Jag använder mig även av Pauwels (2011) om kvinnors förtryck i språket och Nordenstam (2003) om början på den feministiska diskursiva aktivismen. Jag har också valt att använda mig av Milles (2002) som beskriver de två typer av diskriminering som kvinnan blir utsatt för i språket samt Jobin (2004) om bland annat hur könsneutralt språk uppmärksammades i riksdagen för första gången.  Resultatet visade på att användningen av tjänsteperson har ökat i samtliga kommuner samtidigt som användningen av tjänsteman minskat. Detta även i Umeå kommun, där motionen inte gick igenom. Detta visar på hur viktig själva diskussionen om könsneutralt språk är, oavsett om motioner eller förslag om förändringar av språket, går igenom eller inte. Hen användes inte i så stor utsträckning i någon av kommunerna innan motionen tagits upp och Uppsala kommun var den kommun som använde hen i störst omfattning före motionen tagits upp. Användningen av hen har däremot ökat i alla kommunerna efter motionen tagits upp.

This study uncovers the reactions and responses of Swedish civil society organisations to the abolition of the Swedish feminist foreign policy. Sweden, a pioneer in 2014 as the first country to develop and adopt a feminist foreign policy, took a surprising turn in 2022 by becoming the first to abolish it. Through qualitative methods of document analysis and key informant interviews, this study aims to understand how these crucial foreign affairs actors responded to this policy shift. The findings reveal deep-seated disappointment and concern about the negative development of Sweden’s foreign affairs, as the government dismantled Sweden’s gender equality commitments without offering new, measurable strategies. By engaging with feminist international relations theory, the results illuminate potential regression in global gender equality achievements, human rights, and democratic values as the government severs dialogical and financial ties with civil society.