Offentliga toaletter kan ofta vara ofräscha, tråkiga och utformade med kalla material och utan intresse för att skapa en trevlig miljö utöver att strikt tillgodose nödvändigheter. I mitt examensarbete har jag försökt ge liv åt den offentliga toaletten. Här vill jag låta färg, form och lekfullhet ta plats i funktionen. Vare sig du kom- mer för att ensam pausa en stund, eller om du passerar i all hast och bara söker en vanlig (men bra!) toalett, ska du finna en plats gjord med omsorg. Med grund i feministisk stadsplanering har jag försökt svara på be- hov som ofta förbises i utformandet av offentlig miljö, t.ex genom att planera barntoaletter och amningsrum. Toaletten har jag placerat i Slussens tunnelbanestation, eftersom det där idag inte finns en gratis offentlig toalett, trots att tusentals passerar här dagligen. Slussens kakel, konstutsmyckningar och estetik har påverkat toalettens uttryck, i sammanflätning med känslan och arkitekturen i antika bad, hammam och japansk bad- kultur. Färgglada, udda och omsorgsfullt utformade toaletter jag stött på, i många fall utomlands och gjorda under tidigare delen av 1900-talet, har inspirerat mitt designförslag, men också lagt grunden för mitt val av tema i detta examensprojekt. / Public toilets are often unclean, dull and designed with cold materials with no interest in creating a pleasant environment other than strictly satisfying needs. In my degree project, I have tried to bring life to the public toilet. Here, I want to let colour, form and playfulness be a part of the functionality. Whether you come to pause alone for a moment, or if you are in a hurry and just looking for an ordinary (but good!) toilet, you should find a place made with care. Based on feminist urban planning, I have tried to provide for needs that are not always included in the design of the public environment, for example by planning children’s toilets and a breastfeeding room. I have placed the toilet in Slussen’s metro station, where today there is no free public toilet, even though thousands of people pass here daily. Slussen’s tiles, art decorations and aesthetics have influenced the expression of the restroom, intertwined with the feeling and architecture of antique baths, hammams and Japanese bathing culture. The colourful, odd and carefully designed toilets I have come across, in many cases abroad and made during the early part of the 20th century, have inspired my design proposal, and also laid the foundation for my choice of theme in this degree project.

No description available.

I Spit on Your Grave is a low budget rape/revenge-movie released in 1978, directed by Meir Zarchi. The plot follows Jennifer Hills, who is brutally raped by a group of men and then left for dead. She survives and then proceeds to seek revenge on her rapists. In 2010, a new adaptation was released, with a similar plot and characters, directed by Steven R. Monroe. This study sets out to examine the differences between the portrayal of protagonist Jennifer Hills in the 1978 original and the 2010 version of I Spit on Your Grave. Using qualitative content analysis and a structuralist and semiotic perspective, the study also aims to explore what these differences can tell us about the societies responsible for producing the movies. The theories examined in order to properly answer these questions are mainly feminist film theory derived from acknowledged film theorists and scholars such as Carol Clover and Laura Mulvey. The material analyzed consists of scenes where Jennifer is present, and the results show that Jennifer in 1978 is portrayed in a more feminine manner, heavily influenced by the femme fatale from the 1940’s film noir. She uses her beauty and body to seduce the men in order to kill them, whereas Jennifer in 2010 is portrayed as a woman whose characteristics after the rape transforms into those of a man. In order to get revenge on her rapists, she has to behave more like them. Rather than a beauty, Jennifer is portrayed as a monster. Zarchis' film from the 1970’s seems to reward women behaving and looking like women, while Monroes film from 2010 encourages women to act like men, in order to survive.

I denna studie undersöks karaktären Lara Croft i filmerna Lara Croft: Tomb Raider (2001) och Tomb Raider (2018) utifrån frågeställningarna: Hur skildras karaktären Lara Croft i filmerna Lara Croft: Tomb Raider (2001) respektive Tomb Raider (2018), vilka likheter och skillnader finns? Vad kan eventuella likheter och skillnader bero på? I analysen kallas karaktären i filmen från 2001 (en adaption av de ursprungliga datorspelen Tomb Raider från 1990-talet) för ”gamla Lara” och karaktären i filmen från 2018 (en adaption av nyversionen av samma datorspel från 2013–2018) för ”nya Lara”. Först diskuteras den visuella skildringen av Lara Croft utifrån Laura Mulveys begrepp ”den manliga blicken” och ”to-be-looked-at-ness” samt Yvonne Taskers iakttagelser där det finns stora skillnader mellan filmerna. Gamla Lara tillgängliggörs inom en traditionellt kvinnlig kontext genom sexighet, hon objektifieras för den manliga blicken och präglas av ”to-be-looked-at-ness”, medan nya Lara inte gör det. Nya Lara tillgängliggörs dock inom en traditionellt kvinnlig kontext genom att vara ett romantiskt intresse för en man. Sedan diskuteras Lara utifrån den ”postfeministiska supertjejen” som Janine Engelbrecht beskriver och där finns också stora skillnader. Gamla Lara präglas starkt av det postfeministiska (och orealistiska) supertjejidealet medan nya Lara är mer mänsklig. Nya Lara präglas av en realism som har potential att utmana förväntningarna på vad en kvinna kan vara och göra i verkligheten medan gamla Lara snarare representerar en fantasi. Sist diskuteras Lara utifrån Rikke Schubarts Dotterarketyp och där finns mest likheter. Både gamla och nya Lara har internaliserat traditionellt manliga intressen, egenskaper och beteenden, de har ingen önskan att lämna sitt traditionellt manliga yrke (äventyrare och arkeolog) utan ser fram emot nästa fartfyllda utmaning. Varken gamla eller nya Lara längtar efter en traditionellt kvinnlig livsstil med romantik eller shopping. Både gamla och nya Lara har dock ett utvecklat bakgrundsnarrativ (där pappan är central) som ”förklarar” varför hon befinner sig i en traditionellt manlig kontext. Frånvaron av en mamma i Laras narrativ kan också ses som en förklaring till varför hon inte uppvisar traditionellt kvinnliga intressen eller beteenden. Skillnaderna hos nya Lara med avseende på den visuella skildringen och det postfeministiska supertjejidealet kan kopplas till (framförallt) feministisk kritik som riktades mot gamla Lara på just dessa punkter. De hjälteegenskaper som feministiska analyser belyst som positiva hos gamla Lara har bevarats även hos nya Lara vilket kan vara orsaken till de många likheter som återfinns gällande Dotterarketypen.

The representation of women in parliament is a subject that has been up for debate since the beginning of the 20th century and the beginning of women’s suffrage. Gender quotas is a way to increase the representation of women in modern parliaments, even in the Swedish riksdag. This qualitative, comparative study shows that out of the eight Swedish parties of parliament, six is implementing gender quotas but in different ways and for different reasons. These reasons get brought into light in official party documents where the parties discuss their stance on gender equality politics and gender quotas. The parties’ opinion on gender quota is defined by three different kind of arguments: the argument of equal representation, the argument of resources and the argument of interest. The left-wing parties tend to use all three of the arguments, while the right-wing parties tend to be more sceptical of the use of gender quotas and therefore use two or less arguments. The parties’ stance on gender quotas are furthermore analysed from the perspective of the theory of feminist institutionalism. Parties who use all three of the arguments, or all the argument except the argument of resources, tend to have a feminist approach to their politics. These parties use gender quota as a way of reforming the parliament’s structure. Other parties who focus on justice and resource as arguments of gender quotas is often more conservative or focused on preserving the structure on which the riksdag is built upon.

Denna uppsats handlar om den samtida konstnären Oh de Laval och utforskar med en semiotiskt förankrad analysmetod appropriering i två olika konstverk och samhörigheten mellan dem. Verken som analyseras i studien är Oh de Lavals, Luncheon on the grass, 2019 och Édouard Manet, Le Déjeuner sur l'herbe, 1863 och stöds av Pablo Picasso, Le Déjeuner sur l'herbe, 1959-1962. Studiens övergripande syfte undersöker hur appropriering av konst förekommer i de olika verken som analyseras samt en juridisk synvinkel kring ämnet. Studien stöds av teoretiska ramverk som inkluderar postkoloniala och feministiska perspektiv som öppnar upp frågor om ras, jämställdhet, kulturell appropriering och kvinnors representation i konsten.

No description available.

Denna studie använder sig av cyberfeministisk och multimodal kritisk diskursanalys som teorier för att närma sig den populära hashtaggen #femalegaze på sociala medieplattformen TikTok. Studien undersöker hur kvinnor använder sig av denna hashtag för att skapa diskursiva interventioner till dominanta diskurser rörande genusnormer. Genom att analysera materialet för denna studie så går det att se hur kvinnorna som skapar innehåll till denna hashtag försöker omförhandla dominanta diskurser rörande kvinnors framställning online, deras sexualitet, sexuella uttryck och rätt till begär, idealkvinnan som passiv och reaktiv likaväl som att framförhandla hur kvinnor kan presentera sig själva utifrån en kvinnliga blick. Genom detta kan man även se hur dessa kvinnor använder denna hashtag för att omförhandla sig själva och andra kvinnor från objekt till aktiva subjekt. Hashtaggen och specifikt den kvinnliga blicken kan även ses användas som en tankefigur av kvinnorna, liknande cyberfeminismens cyborg, som agerar som en motpol till patriarkala diskurser. De använder denna tankefigur på flertalet aspekter av sitt liv för att omförhandla dominanta patriarkala diskurser. Genom att skapa detta innehåll och använda den kvinnliga blicken som en tankefigur så använder kvinnorna den relativt slutna cybermiljö skapad på TikTok med denna hashtag för att forma en arena där de kan samlas och genomföra diskursiv intervention till normativa, hegemona diskurser rörande genusnormer.

Kvinnan har genom alla tider, till följd av de strukturella ojämlikheterna i samhället, mer eller mindre negligerats i stadsplaneringen. Både planeringsteorin och planeringspraktiken har historiskt karaktäriserats av maskulinitet och utgått från mannen som norm. En trend som enligt Larsson och Jalakas (2014) går att vända genom att integrera ett feministiskt perspektiv i planeringen. De menar att ”För kvinnor var – och är – staden ett befrielseprojekt, ett sätt att komma ifrån seglivade patriarkala och förtryckande strukturer.” (Larsson & Jalakas, 2014, 24). Det vill säga, genom att utmana normerna inom stadsplaneringen väntas jämställdheten öka. Vidare anses ett postmodernt feministiskt perspektiv som genomsyras av intersektionalitet identifiera de underliggande ojämställda strukturerna och generera jämställda stadsmiljöer genom inkluderande stadsplanering. Därmed anses det feministiska perspektivet addera en dimension av ifrågasättande till stadsplaneringen, som jämställd stadsplanering inte kan nå. Trots att det postmoderna feministiska perspektivet inkluderar fler aspekter än kön och genus, som till exempel etnicitet, klass och ålder, används begreppet feminism i den här studien i sammanhanget av grupperna kvinnor och män. Uppdelningen är relevant då stadsplaneringen utifrån intervjuerna har visat sig utgå från könsuppdelad statistik och forskning om att planering som sker utifrån kvinnans erfarenheter gynnar alla i samhället. Däremot bidrar det intersektionella perspektivet med vetskapen om att både kvinnor och män består av fler underkategorier som är av relevans i planeringen. Trots att intresset för feministisk teori har ökat inom arkitekturforskningen under de senaste decennierna identifierar teoretiker inom diskursen feministisk stadsplanering att diskursen inte fått fäste inom planeringspraktiken. Ett konstaterande som i den här studien anses märkligt med tanke på att målet med Sveriges samhällsplanering är att integrera ett jämställdhetsperspektiv i planeringsprocessen. Då det feministiska perspektivet på stadsplaneringen är processinriktat anses det öka medvetenheten kring sociala orättvisor och omdana stadsplaneringen från grunden. Judith Butlers (u.å.) teori om att kön är ett resultat av genus tolkas i den här studien som att genus skapas ur människors handlande vilket kan påverkas av den fysiska miljön, som i sin tur kan påverkas av stadsplaneringeringen. Alltså kan stadsplaneringen påverka skapandet av genus och vad som ter sig kvinnligt och manligt. Det har visat sig att planering som utgår från kvinnan och hennes vardagsperspektiv gynnar samtliga grupper i samhället och gör planeringen mer jämställd. En förutsättning för att feministisk stadsplanering ska kunna ge upphov till ökad jämställdhet är att de yrkesverksamma i branschen har riktlinjer och verktyg att tillgå som kan översätta teorin till praktiken. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur yrkesverksamma förhåller sig till diskursen och vilka riktlinjer de har att tillgå i olika planeringsdokument för att praktisera diskursen. De kvalitativa metoder som ligger till grund för studien är dokumentanalys samt halvstrukturerade intervjuer. Studien har visat att både litteraturen och de yrkesverksamma identifierar en avsaknad av en tydlig definition av diskursen feministisk stadsplaneringen, men de yrkesverksamma ser ingen vits med att utarbeta en då en definition ändå inte underlättar praktiserandet av diskursen. Däremot efterfrågar de yrkesverksamma tydligare riktlinjer och verktyg för det praktiska arbetet. Utifrån dokumentanalysen och intervjustudien framgår att görandet av feministiska stadsplanering bör ske utifrån lokalt anpassade verktyg som inspirerats av allmängiltiga riktlinjer. Både teorin och empirin indikerar att feministisk stadsplanering som har ett intersektionellt perspektiv och utgår från medborgarna skapar jämställdhet i den fysiska planeringen. Resultatet visar även att det bör ske en kunskapshöjning av planerarkåren, vilken behöver bli mer humanistisk för att kunna adaptera planeringen till medborgarnas behov. / Through the ages, women have been neglected in urban planning because of structural discrimination. Both planning theory and practice have been characterized by masculinity and gender norms. A trend that, according to the theory, can be reversed by integrating the feminist perspective into the planning practice. A postmodern perspective permeated with intersectionality will identify the underlying unequal structures and, through inclusive urban planning, generate equal urban environments. Thus, the feminist perspective is believed to call into question the urban planning, beyond the powers of equitable urban planning. Although the postmodern feminist perspective includes more aspects than sex and gender, such as ethnicity, class and age, the term feminism is here used in the context of the groups of women and men. The division is relevant as urban planning, based on the interviews, has proven to be based on statistics broken down by gender and research based on the knowledge that planning that is based on a woman's experiences benefits everyone in society. However, the intersectional perspective contributes to the knowledge that both women and men consist of sub-groups that are of relevance to the planning. Although interest in feminist theory has increased in the field of architectural research over the past few decades, theorists within the discourse of feminist urban planning can’t recall that the discourse has been implemented. A finding that, in this study, is considered strange considering that the goal of Sweden's urban planning is to achieve gender mainstreaming throughout the whole planning process. As the feminist perspective on urban planning is process-oriented, it is considered to raise awareness of social injustice and change urban planning from scratch. Judith Butler’s (n.d. Swedish u.å.) theory about sex being social constructed is here interpreted as gender being created from people's actions and that an action is influenced by the physical environment, which in turn is influenced by the urban planning. Thus, urban planning can influence the creation of gender and what appears female and male. It has been shown that urban planning that is based on women and their everyday perspective favours all social groups and makes planning more equal. That the professional planners possess knowledge, guidelines and tools of how to implement the feminist perspective into practice is a pre-condition of the planning’s success. The qualitative methods that form the basis of this study are document analysis and semi-structured interviews. The study has shown that both the literature and the planning profession identify a lack of a clear definition of the feminist urban planning discourse, but the professionals see no point to coin one since a definition doesn’t facilitate the practice of the discourse. However, the professionals demand clearer guidelines and tools for the practical work. Based on the document analysis and the semi-structured interviews, it appears that the practice of feminist urban planning should be based on locally adapted tools that are inspired by general guidelines. Both theory and empiricism indicate that feminist urban planning that has an intersectional perspective and starts from a citizens’ perspective generates equality in spatial planning. The result also shows that the planning profession needs a humanistic awareness-raising campaign in order to be able to incorporate the needs of the citizens into the urban planning.

Syftet med studien är att synliggöra hur normer om kön och genus gestaltas i aktuell barnlitteratur. Metoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys av tio barnböcker. Barnböckerna som analyserades var de mest lånade barnböckerna bland förskolorna i ett och samma landskap. Analysen av barnlitteraturen bestod av att undersöka hur huvudkaraktärer, bikaraktärer och handling skildras utifrån studiens teoretiska ramverk feministisk poststrukturalism och Nikolajevas schema som användes som verktyg i analysen. Resultatet visade på exempel på performativt genus, normbrytande, könsneutralt och könspermutation. Slutsatsen var att både normbrytande och icke normbrytande gestaltningar av kön och genus syntes i barnböckerna. Barnböckerna visade på en variation där män framställdes med stereotypiska egenskaper men även i mer normbrytande roller. Kvinnor skildrades även med mer maskulina egenskaper och med feminina egenskaper. Det framkom dessutom att kvinnor var underrepresenterade i barnböckerna och hade färre huvudroller än männen. / The purpose of the study is to make visible how norms about sex and genderare portrayed in current children's literature. The method used was a qualitativecontent analysis of ten children's books. The children's books that wereanalyzed was the most borrowed children's books among preschools in thesame region. The analysis of children's literature consisted of looking at howmain characters, supporting characters and plot are portrayed based on thetheoretical framework of the study, feminist poststructuralism and Nikolajevasscheme, which was used as tools in the analysis. The results showed examplesof performative gender, norm-breaking, sex-neutral and sex permutation. Theconclusion was that both norm-breaking and non-norm-breaking depictions ofsex and gender appeared in the children's books. The children's books showeda variation where men were portrayed with stereotypical characteristics butalso in more norm-breaking roles. Women were also portrayed with moremasculine characteristics and with feminine characteristics. It also emergedthat women were underrepresented in children's books and had fewer leadingroles than men