Målet  med  denna  fenomenologiska  undersökning  baserad  på  kvalitativa  intervjuer  är  att   undersöka  rektorers  syn  på  drama  och  dramapedagogik.  Undersökningen  är  baserad  på   intervjuer  av  fyra  rektorer  som  är  eller  har  varit  yrkesverksamma  som  skolledare  i  Skånska   grundskolor.  Det  som  blev  tydligt  under  undersökningen  var  att  rektorerna  är  positivt  inställda   till  drama  och  dramapedagogik  i  svensk  skola.  Däremot  saknar  rektorerna  möjlighet  att   anställa  dramapedagoger  endast  för  att  undervisa  i  drama  eftersom  ämnet  inte  finns   representerat  i  Lgr  11.  För  att  undervisa  i  ett  ämne  måste  det  finnas  inom  ramen  för   lärarexamen,  vilket  drama  ej  gör.  Rektorernas  förslag  är  att  dubbla  examina  skulle  ge  dem   möjlighet  för  skolan  att  tillgå  dramapedagogers  expertis.  I  Lissabonagendan  (Consortium,   2010)  framhålls  vikten  av  att  nationell  och  internationell  styrning  och  dokumentation  som   nödvändig  för  att  säkerställa  utveckling  och  kvalitetssäkring  inom  drama.  Detta  gäller  även  för   svensk  del.  Avsaknaden  av  riktlinjer  inom  läroplanen  har  påverkat  drama  och   dramapedagogiken  inom  svensk  skola  i  den  grad  att  dramapedagogiska  tjänster  har  minskat.   Detta  trots  att  rektorerna  ser  stora  vinningar  inom  drama  som  metod  för  kreativt  lärande,   praktisk  kunskapsinlärning  och  gruppdynamiskt  utvecklande.

Bristen på legitimerade lärare i Sverige är ett problem grundat i flera orsaker, däribland en negativ bild av läraryrket och yrkets låga status. Flera röster på området har uppmärksammats men lärarstudenternas röster tycks vara frånvarande. Studien syftade till att lyfta hur ämneslärarstudenter resonerar kring statusbegreppet generellt och läraryrkets status specifikt. Utifrån en tolkande fenomenologisk analys som metodologiskt ramverk genomfördes fyra semistrukturerade en-till-en intervjuer med ämneslärarstudenter för att lyfta deras tankar och perspektiv på statusbegreppet och läraryrkets status. Deras tankar sattes sedan i relation till en idealtyp av ett högstatusyrke för att belysa likheter och skillnader i deras resonemang. Studiens resultat visar att lärarstudenterna resonerar olika kring betydelsefulla faktorer för status och att de förhåller sig olika mycket till idealtypen i sina resonemang. Inom ramen för idealtypen lyfts hög lön och utbildning som viktigt medan andra viktiga faktorer som media, yrkestitlar och att hjälpa människor också användes för att tillskriva status.

Bakgrund: Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård kommer dagligen i kontakt med suicidnära patienter och är delaktiga i det suicidpreventiva arbetet. Studier beskriver att sjuksköterskor kan använda sig av sin kunskap, erfarenhet och intuition för att upptäcka att en patient är suicidal. Suicidavsikt kan kommuniceras icke verbalt genom subtila tecken, som kan uppfattas av sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av den icke verbala kommunikationen inför ett suicid, för att öka medvetenheten om och förståelsen av detta fenomen vid suicidprevention. Metod: Kvalitativ metod med fenomenologisk hermeneutisk ansats har använts. Sju sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård intervjuades om sina erfarenheter av det studerade fenomenet, där intervjumetoden var narrativ och ostrukturerad till sin form. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter av fenomenet presenteras i sex teman: Att se en förändring hos patienten, Att uppleva patienten som svårtolkad, Att känna patientens existentiella ångest, Att förstå patienten utifrån en helhetssyn, Att se patienten få insikt samt Att uppfatta att patienten gör ett avslut. I den tolkade helhetsförståelsen ger teorier om suicid en djupare förståelse för fenomenet som beskrivs i temana. Konklusion: Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård kan uppfatta och tolka icke verbala budskap från patienter som är suicidnära och de kan använda denna kunskap som ett komplement till en suicidbedömning.

Denne studien handler om fenomenet øvingsstrategier i sang. Hensikten med studien er ut fra en empirisk psykologisk fenomenologi, å utforske hva noen lærere i sang retter sin bevissthet mot når det gjelder øvingsstrategier. Studiens forskningsspørsmål er: ”Hvilke strategier erfares som betydningsfulle for sangøving?” og ”Hvilken rolle anser sangpedagoger å ha i forhold til sine elevers øvingsstrategier?”. Tidligere forskning om øvingsstrategier viser at det finnes stor variasjon i hva øving kan innebære, og at det ikke finnes én strategi som fungerer, men en variasjon av flere gir best resultat. Oppgaven har sitt teoretiske utgangspunkt i Empirisk Fenomenologisk Psykologi, der forskeren er ute etter respondentenes subjektive opplevelser og erfaringer i forhold til studiens tema. Undersøkelsen har blitt gjennomført med halvstrukturerte kvalitative intervjuer av etablerte og nyutdannede sanglærere fra både Norge og Sverige. Resultatet er delt inn i meningsmønstre, og de tre store psykologiske temaene selvstendighet, struktur og bevissthet rammer inn respondentenes uttalelser. Respondentene mener ut fra subjektive erfaringer at gode øvingsstrategier bygger på sangerens selvstendighet (jeg velger å øve), struktur (hvordan øvingen ser ut) og bevissthet (jeg gjør det jeg har planlagt å gjøre). I diskusjonen viser det seg at respondentenes uttalelser bekrefter mye av resultatene i den tidligere forskningen som presenteres i bakgrunnskapittelet. / This study is about practice strategies in singing. The purpose of this study is, from a empiric phenomenologic psychology, to investigate what some singing teachers direct their awareness toward when it comes to practice strategies in singing. The studys research questions are: ”Witch strategies are experienced as meaningful in singing practicing?” and ”What role consider singing teachers they have in relation to their students practice strategies?”. Prior research in practice strategies shows a great variation in what practice involves, and there is not only one functioning strategy, but a variation of several strategies provides the best outcome. The study has its theoretical basis in empiric phenomenologic psychology, where the researcher search for the respondents subejctive experiences to the subject of the study. The survey has been conducted with semi structured qualitative interviews of established and newly educated singing teachers from Norway and Sweden. The result is divided into meaning patterns, and the three psychological topics independence, structure and awareness frames the respondents statements. The respondents thinks from subjective experiences that good practice strategies are built on the singers independence (i choose to practice), structure (how the practice situation looks like) and awareness (I do what I planned to do). In the discussion it appears that the respondents statements confirms much of the result from the prior research presented in the background chapter.

<p>Det finns få vårdvetenskapliga studier av personer som lever med eller vårdas för olika former av förmakstakykardi. Det saknas även riktlinjer för sjuksköterskor hur de ska omhänderta patienter med förmakstakykardier i lika stor utsträckning som vid andra hjärtsjukdomar. Syftet med detta examensarbete är att beskriva innebörder att leva med och vårdas för förmakstakykardi. Studien har ett livsvärldsperspektiv och ett dialektiskt perspektiv på processen mellan vård och besvär. Data samlades in med kvalitativa intervjuer. Fyra män och tre kvinnor intervjuades. Datan analyserades med en fenomenologisk hermeneutisk metod enligt Lindseth och Norberg (2004). I resultatet belyses processen mellan vård och besvär av förmakstakykardi. Resultatet visar att patienter vars förmakstakykardi har gått över innan de kommer till sjukhus har svårt att få någon diagnos. Resultatet påvisar också att vården inte förser patienterna med den kunskap de behöver i sitt dagliga liv och att det är ett större problem för patienterna att takykardin återkommer än när den pågår. Om dessa aspekter inte tillgodoses så kan det uppstå ett vårdlidande.</p> / <p>There are few studies with a caring science perspective of people who lives or being cared for different forms of supraventricular tachycardia. There is also a lack in guidelines for nurses how to care for patients with supraventrikulär tachycardia in comparison with other heart conditions. The aim of this study is to describe meanings of living with and being under care for supraventricular tachycardia. The study has an lifeworld perspective and a dialectic perspective on the process between caring and inconvenience. Data was collected with qualitative interviews. Four men and three women where interviewed. The data was analyzed using an phenomenological hermeneutic method as described by Lindseth and Norberg (2004). The result enlightens the process between care and inconvenience of supraventricular tachycardia. The result shows that patients with a supraventricular tachycardia that ends before they reach the hospital have difficulties to be diagnosed. The result also points out that the given care dos not provide the patients with the knowledge they need in their daily life and it is a greater problem for the patients that the tachycardia returns then it is when its actually going on. Failing these aspects may inflict a suffering caused by care.</p>

<p>The study aims to demonstrate the significance of educators lived experiences of stimulating children's physical development. It has been noted that children are occupying themselves with more and more sedentary activities, which may lead to that they do not develop motor skills at the pace expected. To understand educators lived experiences from a phenomenological hermeneutic perspective empirical relevance has been collected through narrative interviews. The results shows that educators find it difficult to understand the Curriculum goals for motor activity and that the desire to stimulate motor development is great, but the realization is conspicuous by its absence. The discussion highlights educator’s commitment and motivation and the importance of being a reflecting practitioner.</p> / <p>Syftet med studien är att belysa innebörder i pedagogers levda erfarenheter av att stimulera barns motoriska utveckling. Det har uppmärksammats att barn sysselsätter sig med allt mer stillasittande aktiviteter, vilket kan leda till att elever inte utvecklar motoriken i den takt som förväntas. Empirin har samlats in genom narrativa intervjuer för att kunna tolka pedagogers levda erfarenheter ur ett fenomenologisk hermeneutiskt perspektiv. Resultatet visar att pedagoger har svårt att tolka läroplanens mål för motoriken och att viljan till att stimulera till motorisk utveckling är stor, men handlandet lyser med sin frånvaro. Diskussionen belyser pedagogers engagemang och motivation samt vikten av att vara en reflekterande praktiker.</p>

I samband med industrialismens framväxt inrättades institutioner i större skala. Den ökade mängden omhändertagna på institution vid 1800‐talets slut kan förklaras med fler medicinskt diagnostiserade, en ökad utstötning, lägre tolerans för avvikande beteende, läkarintresse för ett nytt revir, låg utskrivningsfrekvens och hospitaliseringseffekter. Antalet vårdplatser inom den psykiatriska vården minskade under 1900‐talets sista hälft. År 1992 tillsatte regeringen den så kallade psykiatriutredningen som slog fast att personer med kronisk psykiatrisk sjukdom utgjorde en grupp i samhället som karaktäriserades av allvarligt handikappade personer som berövats sina medborgerliga rättigheter och som hade få resurser till sitt förfogande. Psykiatrireformens intentioner genomsyras av bland annat begreppen normalisering och autonomi. De psykiskt funktionshindrades levnadsvillkor skall normaliseras för att öka deras möjligheter att leva som andra, vilket betyder att de ska delta i besluten om sin egen vård och behandling. Avhandlingen har sin grund i ett hermeneutiskt perspektiv, det vill säga att människor aldrig kan förstå något helt fördomsfritt eller förutsättningslöst. Förförståelse kan förstås som en form av föraning/förkänsla och första idé om det sökta fenomenet, vilket leder förståelsen i en viss riktning. Perspektivets innebörd är att ingen förståelse kan växa fram förutsättningslöst, dvs. växa fram utan någon på förhand given inställning från forskarens sida. Studiens övergripande syfte är att belysa vårdares attityd till personer med psykiska symtom. Avhandlingen består av fyra delarbeten med såväl kvantitativ som kvalitativ design. Data har insamlats med hjälp av frågeformulär, skattningsskalor samt narrativa intervjuer. Resultatet i delstudie I visar att fyra typologier som upptäckts i en tidigare kvalitativ intervjustudie existerade (god, ond, tokig och osynlig). Delstudie II visar att vårdarnas syn på inneliggande deprimerade patienter i hög grad bestäms av diagnosen. Syftet med delstudie III var att klargöra om patientens och vårdarens bild av patientens historia, nutid och framtid överensstämde med varandra. Resultatet visar på en tydlig skillnad mellan parterna. I delstudie IV var syftet att belysa före detta patienters upplevelser av att vara inlagda på en psykiatrisk avdelning. Studien visar att de tidigare patienternas upplevelser mestadels var negativa och att de kan tolkas som om det under sin sjukhusvistelse varit utsatta för ett subtilt förtryck. För att förstå vårdarnas syn på den drabbade personen kommer resultatet i studien att tolkas utifrån en teoretisk referensram inspirerad av den franske filosofen Michael Foucaults och den ryske filosofen Mikhail Bakhtins texter. Tolkningen visar att vårdarna har en tendens att undvika “annanhet” (otherness) och därigenom se patienten enbart som en karaktär, en typologi. Härigenom kommer patienten att placeras i ett ”ingenmansland”, i en kontext där han/hon inte tillhör vårdargemenskapen samtidigt som kontakten med den gamla privata gemenskapen upphör. Genom att se patienten som ett enskilt fall undviker vårdarna att se det lidande som finns i ”rummet” och därigenom blir det ”rum” som skapas till en ”isvärld” som inte är livsbejakande och därför ohälsosam för patienten. Att förändra vårdarnas attityder är en långvarig samhällelig process som kräver inte bara resurser i form av utbildning och handledning utan kanske främst utrymme för kontinuerlig diskussion och debatt. Grunden för förändringen finns redan idag i psykiatrireformens ideala normaliseringsbegrepp. Kravet är dock att politiker och tjänstemän inom vård och omsorg börjar leva upp till lagens intentioner. Detta kräver dock att synen på en person med psykisk sjukdom psykiskt handikapp måste ändras på samma sätt som till exempel synen på homosexuella ändrats från att de varit marginaliserade och levt i ett utanförskap, till att bli sedda som fullvärdiga samhällsmedborgare. För att bryta det strukturella maktmönstret behövs en total samhällelig attitydförändring. Endast en politisk förändring är inte tillräcklig.

Det övergripande syftet med avhandlingen var att belysa innebörden i interaktionen mellan personer med demens och så kallat störande beteende och deras vårdare. I delstudierna I och II deltog en kvinna med frontallobsdemens och störande beteende (Ruth) respektive en kvinna med schizofreni, demens och störande beteende (Alice) och deras vårdare. Fjorton respektive 30 deltagande observationer samt sex respektive sju reflekterande samtal med vårdare genomfördes. Texterna tolkades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I delstudie III gjordes narrativa intervjuer med sex vårdare och i delstudie IV genomfördes 10 informella samtal med tre personer med demens och störande beteende. Dessa texter tolkades med hjälp av fenomenologisk hermeneutisk metod. Innebörden i interaktionen mellan personerna med demens och störande beteende och deras vårdare handlar om att befinna sig i kaos och pendla mellan motsatser: att känna sig hemlös och hemma och att ”vara herre ”och ”vara slav”. Vårdarna upplever konflikter mellan att göra gott för individen och/eller kollektivet samt mellan de demensdrabbades beroende och önskan om självbestämmande. Såväl personerna med demens och störande beteende som deras vårdare pendlar mellan att känna sig hemlösa och hemma. Ruth lever i en fragmenterad värld där hon slåss för att skydda sitt revir. Hon kämpar också för att bli bekräftad samtidigt som hon bekräftar andra. Vårdarna bekräftar henne genom att möta henne i hennes värld. Alice lever i en tudelad värld där hon pendlar mellan ”himmel och helvete”. Hon misstror vårdarnas avsikter och slåss för sitt liv men hon visar också sin uppskattning och bekräftar vårdarnas ansträngningar. Även vårdarna upplever en tudelad värld. Innebörden i att leva med demens och störande beteende på institution handlar om att vara omgiven av oordning, fångad av begränsningar, satt åt sidan men också räknad med. Vårdarna befinner sig också i kaos och förstår inte vad det störande beteendet betyder. De upplever att de är fråntagna initiativet och känner sig utmattade och hjälplösa. Då och då upplever de att de har kontroll och känner sig dugliga och accepterade. Vårdarna pendlar mellan att ”vara herre” och ”vara slav”. Dialektiken mellan herre och slav handlar om kampen för ömsesidig bekräftelse. När vårdaren möter den demensdrabbade i sin egen (vårdarens) värld reduceras personen med demens till ett objekt. Därmed objektifierar vårdaren också sig själv. När vårdaren möter personen med demens i hans eller hennes värld, betraktar vårdaren den demensdrabbade som en betydelsefull person vars existens är viktig att bekräfta. Därmed känner sig också vårdaren betydelsefull. I hemmastaddheten bekräftas både personen med demens och vårdaren och kampen mellan herre och slav övergår i en Jag- Du relation. Störande beteenden är beteenden som inte bekräftar den andre. När vårdarna inte blir bekräftade upplever de personerna med demens vara störande och när personerna med demens inte blir bekräftade upplever de vårdarna vara störande. Bekräftelse uppstår i interaktioner som präglas av hemmastaddhet medan störande beteende visar sig i interaktioner som kännetecknas av hemlöshet.

Det finns få vårdvetenskapliga studier av personer som lever med eller vårdas för olika former av förmakstakykardi. Det saknas även riktlinjer för sjuksköterskor hur de ska omhänderta patienter med förmakstakykardier i lika stor utsträckning som vid andra hjärtsjukdomar. Syftet med detta examensarbete är att beskriva innebörder att leva med och vårdas för förmakstakykardi. Studien har ett livsvärldsperspektiv och ett dialektiskt perspektiv på processen mellan vård och besvär. Data samlades in med kvalitativa intervjuer. Fyra män och tre kvinnor intervjuades. Datan analyserades med en fenomenologisk hermeneutisk metod enligt Lindseth och Norberg (2004). I resultatet belyses processen mellan vård och besvär av förmakstakykardi. Resultatet visar att patienter vars förmakstakykardi har gått över innan de kommer till sjukhus har svårt att få någon diagnos. Resultatet påvisar också att vården inte förser patienterna med den kunskap de behöver i sitt dagliga liv och att det är ett större problem för patienterna att takykardin återkommer än när den pågår. Om dessa aspekter inte tillgodoses så kan det uppstå ett vårdlidande. / There are few studies with a caring science perspective of people who lives or being cared for different forms of supraventricular tachycardia. There is also a lack in guidelines for nurses how to care for patients with supraventrikulär tachycardia in comparison with other heart conditions. The aim of this study is to describe meanings of living with and being under care for supraventricular tachycardia. The study has an lifeworld perspective and a dialectic perspective on the process between caring and inconvenience. Data was collected with qualitative interviews. Four men and three women where interviewed. The data was analyzed using an phenomenological hermeneutic method as described by Lindseth and Norberg (2004). The result enlightens the process between care and inconvenience of supraventricular tachycardia. The result shows that patients with a supraventricular tachycardia that ends before they reach the hospital have difficulties to be diagnosed. The result also points out that the given care dos not provide the patients with the knowledge they need in their daily life and it is a greater problem for the patients that the tachycardia returns then it is when its actually going on. Failing these aspects may inflict a suffering caused by care.

Uppsatsen undersöker via fem intervjuer hur biståndshandläggare resonerar kring ett biståndsärende gällande hemtjänstinsatser i äldreomsorgen och hur de motiverar sina bedömningar och beslut. Intervjuerna har företagits på biståndsenheten i Östersund i Jämtlands län. En vinjett som beskriver ett påhittat biståndsärende har stått som utgångspunkt för alla intervjuer och en fenomenologisk hermeneutisk analysmetod har använts vid framtagandet och tolkandet av resultaten. Resultaten som framkommit i studien antyder att biståndshandläggarna i Östersund tenderar att se till både sociala, fysiska, medicinska och psykiska behov hos kunden vid biståndsbedömning. När det kommer till gränssättning av hemtjänstinsatsers omfattning tenderar handläggarna också att vara relativt generösa i sina bedömningar. Hur gränserna sätts verkar emellertid vara något otydligt, delvis eftersom de inte har hjälp av några fastställda riktlinjer och att begreppet skälig levnadsnivå är så pass svårdefinierat. Förslag på framtida forskning, som ges i uppsatsen, är dels att utreda om det stämmer att biståndshandläggarna i Östersund är lika bra på att se helhetsbilden vid biståndsbedömning som studiens resultat föreslår. Att mer noggrant undersöka hur socialtjänstlagens begrepp skälig levnadsnivå tolkas av biståndshandläggarna – och hur det påverkar dem i deras bedömningar – är också ett förslag till vidare forskning. / Through five interviews the essay examines how care managers reason about a case concerning home help services in elderly care and how they motivates their judgments and decisions. The interviews have been undertaken in the city of Östersund in Jämtland. A vignette describing a fictitious case has been the starting point for all interviews and a phenomenological hermeneutical analysis has been used in the producing and interpretation of the results.                       The results emerging from the study suggests that care managers in Östersund tend to look to both the social, physical, medical and psychological needs of the customer when making their decisions. When it comes to setting boundaries of home care interventions the care managers also seem to be quite generous. How to set the boundaries does however appear to be somewhat unclear, partly because they do not have the help of established guidelines and that the concept of decent standard of living (skälig levnadsnivå) is so difficult to define. One suggestion for future research that is proposed in the paper is to investigate whether it is true that care managers in Östersund are as good as it seems to see the big picture of customers needs as the study suggests. Another suggestion is to more closely examine how the concept of decent standard of living is interpreted by care managers and how it affects them when they make their judgments and decisions.