Studien handlar om vikten av språklig medvetenhet för elevers tidiga läs- och skrivinlärning. Studien ger en inblick i vilka hinder som elever kan ha när de ska lära sig läsa och skriva. Studiens empiri består av intervjusvar från fyra lärare och en speciallärare och ger en inblick i vilka metoder de olika lärarna använder sig av och hur de arbetar för att motverka de hinder som eleverna möter i sin tidiga läs- och skrivinlärning. Två av lärarna använde sig av metoden skriva sig till läsning och de ansåg att denna metod är bra, då eleverna redan tidigt får träna på att skriva bokstäver. Eleverna får använda sig av sina tidigare kunskaper vilket ger dem en bättre självkänsla och ett större intresse för att lära sig läsa och skriva. Studien påvisar också hur stor påverkan elevernas olika förkunskaper har när de börjar skolan.

Thepurpose of my study is to investigate pedagogues experience of working methodsto promote linguistic phonological development in pre-school children whoselanguage development is weak. The aim is further tohighlight the obstacles and opportunities that the pedagogues in the studyconsider to aggravate and stimulate the work of language development inchildren with weak phonological awareness and how the organization's designaffects the teachers 'work in this area. Today's society places highdemands on reading and writing skills for citizens who, in turn, place highdemands and good knowledge of reading and writing lessons for all educators andteachers. Through qualitative semistructured interviews, I interviewed fiveeducator active pre-school class. The five teaching educators are from fivedifferent schools in four municipalities. The results of the study have shownthat all educators work conscious language development with language games,more or less systematically and organized. The Bornholm model is the screeningmaterial and exercises used most frequently. The biggest obstacles theeducators need to deal with is the absence of colleagues. Then the planningtime that everyone considers necessary to provide quality education is lost.Factors that promote linguistic work on phonological awareness are commoncompetence development and collaboration in the work team. In my limited study,I have gained insight into how language development works in the municipalities.I have also received good examples of language development, fun working method andmethods.

This study investigates how four teachers working in preschool class–grade 3 perceive the concept of phonological awareness, how they work to stimulate this awareness and whether they see any change over time. Four teachers were interviewed and turned out to have different perceptions of what phonological awareness is. The interviewed teachers obtained their teaching certificates in different years, which can explain the differences in their knowledge and use of the concept. Half of them worked according to the Bornholm model, which is based on phonological awareness. Those who said that they worked more according to the Whole Language and LTG method nevertheless sometimes used rhymes and chants and language exercises, mostly because they appreciated the playfulness and pleasure of these exercises. Through in-service training and contact with other teachers, the interviewed teachers have become increasingly interested in the concept of phonological awareness.

Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vad det finns förbakomliggande faktorer för elever med lässvårigheter. Dessutom kommerstudien att undersöka ett läromedel som används av mer än hälften av Sveriges elever. Detta görs för att undersöka om elever med lässvårigheter gynnas avläromedlet. Teorin som använts i studien är det sociokulturella perspektivetsom inriktar sig på elevers utveckling, lärande och språk och fokus kommerligga på lässvårigheter. Metoder som kommer att användas i studien ärinsamlingsmetod och analysmetod. Litteratur kommer samlas in och därefteranalyseras genom innehållsanalysen, där data samlas in och kategoriseras iväsentliga kategorier för studien. Studiens resultat visar bredden avbakomliggande faktorer för lässvårigheter, även om inte alla belyses i den härstudien, men även hur faktorerna går ihop med varandra. Flertal elever medstudiens bakomliggande faktorer kan gynnas, men en avgörande roll är hurskicklig läraren är i arbetet med läromedlet och eleverna och det ärbetydelsefullt att finna den bakomliggande faktorn för elevens lässvårighetinnan arbetet med läromedlet och upplägget används.

Studien belyser läsinlärningens betydande roll för varje elevs läsförmåga, med syfte att undersöka vilka metoder lärare använder i den tidiga läsinlärningen för att elever ska utveckla fonologisk medvetenhet i årskurserna F-3, samt vilka strategier som skapar motivation i läsinlärningen. Det resulterade i frågeställningarna: Vilka metoder och undervisningsmoment i den tidiga läsinlärningen använder lärare inom årskurserna F-3 för att utveckla elevernas fonologiska medvetenhet?  Hur skapar lärare strategier för att underlätta för och motivera elevers läsinlärning? Bakgrund och tidigare forskning presenterar olika läsinlärningsmetoder i syfte att ge läsaren goda kunskaper om forskningsområdet. Semistrukturerade intervjuer med 14 verksamma lågstadielärare ligger till grund för vår empiri. Empirin vägs samman med tidigare forskning i diskussionsdelen och utifrån ett pragmatiskt perspektiv och “lära genom görandet” som teoretiskt perspektiv. Via empirin framkom tre teman; arbete med elevaktiva övningar, lärares struktur på läsundervisningen och lärarnas arbetssätt och mätning gällande progression av avkodningsförmågan. Resultatet visade att samtliga lärare använder olika läsinlärningsmetoder och undervisningsmoment för att skapa kreativa och elevaktiva lektioner, där strategier som rim och ramsor, stavelseträning, kooperativa övningar, Bornholmsmodellen, Fonomix och andra språklekar innefattas. Genom att utveckla den fonologiska medvetenheten förbättrades elevernas läsflyt. Studien visade att lärarna inte använder endast en läsinlärningsmetod, utan valde ut delar av metoderna som de ansåg vara mest framgångsrika och givande för eleverna. Genom att lärarna arbetade varierat och använde mycket repetition i undervisningen skapades glädje och motivation, vilket ledde till att eleverna utvecklade ett intresse genom att de fick vara delaktiga i sin egen utveckling av den fonologiska medvetenheten. / The purpose of this study was to highlight the significant role that learning how to read has in each pupil's life. This study aims to examine which methods teachers use in grades F-3, when the pupils are learning how to read, to get them to be skillful readers and form phonological awareness. The study also examines which strategies teachers use to motivate early reading. This resulted in the questions: What methods and tools do teachers use in grades F-3, when pupils are learning to read and develop their phonological awareness? How teachers use strategies to aid and motivate pupils' early reading ability? The study is based on semi-structured interviews with fourteen working primary school teachers. The study holds a pragmatic perspective, with “learning by doing” as a theoretical perspective. Through the analysis of the empirical data three themes emerged: teaching with pupil active exercises, teacher's structure of reading instruction and how teachers work and measure the progression of pupils' decoding skills. The study concluded that all teachers use different reading strategies and teaching tools to create creative and pupil engaged lessons, where work with rhymes, syllable training, cooperative exercises, the Bornholm model, Fonomix and other language games are included. When phonological awareness has developed, pupils showed better reading fluency and higher results in reading exercises. The study shows that the teachers do not only use one method when the pupils are learning to read. Instead, teachers selected parts of different methods that they consider to be the most successful, effective, and most rewarding exercises for the pupils. Because the teachers worked variedly and used a lot of repetition, joy and motivation were created, which led to the students developing an interest by being able to participate in their own development of phonological awareness.

De riskfaktorer som kan mätas eller avgöras i förskolan kan bara delvis förutsäga omfattningen av kommande lässvårigheter. Dessutom finns en påtaglig ärftlig komponent som sannolikt påverkar omfattningen av behovet av undervisningsinsats. De faktorer som kan ge en antydan om kommande lässvårigheter och som en förskolepedagog enkelt kan skapa lekar kring och bedöma är: RAN, förmågan att kunna skriva det egna namnet, hittepåord och bokstäver, koncentrationssvårigheter, finmotorisk koordination och kanske förmågan att uttala nonsensord. Pojkar har en högre risk. För att öka möjligheten att tidigt identifiera förskolebarn i riskzonen för kommande lässvårigheter skulle lästräning kunna påbörjas i förskoleklass (6-års-klass). Detta gäller oavsett om barnet har läs-svårigheter eller ej. De valda metoderna för läsinlärning bör vara olika i början av lästräningen jämfört med längre upp i åldrarna. Befintlig forskning tyder på att barn som börjar lära sig läsa i första hand behöver träna fonologisk medvetenhet och att phonics är en viktig metod i denna träning, men att ’hjärnans fonologiska mognad’ gör nyttan tveksam för barn yngre än 6 år – särskilt om dessa barn är pojkar. Spännvidden av orsaker, och att läsförmågan både kan förbättras och försämras över tid, tyder dock på att riskidentifiering i förskolan inte räcker till och att det sannolikt enda sättet att säkerställa adekvat utbildning till barn med lässvårigheter är kontinuerliga och tätt återkommande mätningar av hur väl barn tar till sig grundskoleundervisningen i läsning. Genom mätningarna kan utbildningen löpande justeras och anpassas till barnets behov här och nu. Över huvud taget uppvisar resultaten från tvillingstudier och från longitudinella studier att lästillägnandet har stora likheter med träning i sporter och musikinstrument: först måste grunden nötas in, varefter förmågan senare förfinas genom tålmodig och allt svårare upprepning. Detta är än viktigare för barn med lässvårigheter. Den fortlöpande försämringen av PISA-resultaten kommer inte att kunna brytas av åtgärder i förskolan eller genom systematisk satsning på phonics, utan det handlar om den politiska viljan finns inom det svenska skolväsendet för att ge alla barn samma chans i livet.

Bakgrund och syfte. Ordflödestest undersöker en persons förmåga att generera så många ord som möjligt under en minut. Orden kan börja på en viss bokstav eller tillhöra en särskild kategori. FAS är ett vanligt ordflödestest där orden som ska genereras börjar på bokstäverna F, A och S. Exempel på kategoriska ordflödestest är djurflöde, som går ut på att säga så många djur som möjligt, samt verbflöde där instruktionen är att säga så många saker man kan göra (handlingar). Forskare har undersökt vilka mentala färdigheter som ligger till grund för ordflödesförmågan, framför allt planerande och reglerande (exekutiva) funktioner samt språklig förmåga. I forskning används ofta FAS och djurflöde för att undersöka olika delar av den språkliga förmågan. Även verbflöde har undersökts i dessa sammanhang, men inte i lika stor utsträckning. Däremot har verbflöde en större roll i forskning på planerande och reglerande funktioner hos äldre personer som har exempelvis Alzheimers eller Parkinson. Forskningen har lett till att ordflödestest används i kliniska sammanhang som en del i utredningen av dessa sjukdomar. I praktiken används även FAS och djurflöde vid utredningar av dyslexi, språkstörning och koncentrations-/hyperaktivitetssvårigheter (ADHD). Forskning har visat motstridiga resultat om vilka typer av ordflödestest som är nedsatta vid dyslexi och språkstörning, eller vilka mentala förmågor som är viktiga vid genomförande av ordflödestest. I denna studie undersöks FAS, djurflöde och verbflöde hos studenter inom högre utbildning med och utan dyslexi. Syftet är att utreda om ordflödesförmågan är nedsatt hos studenter med dyslexi. Studien undersöker om ordflöde kan bidra till att förklara spridningen i läsförmåga. Metod. I undersökningen deltog 42 studenter, varav 16 hade dyslexidiagnos och 26 kontroller utan dyslexidiagnos. Deltagarna genomförde test som undersöker läsförmåga, fonologisk förmåga, snabb benämning samt ordflöde av FAS, djur och verb. Resultat. Prestationen på ordflödesförmåga var signifikant nedsatt hos studenter med dyslexi jämfört med kontrollgruppen. En multipel regression med bakåteliminering genomfördes för att undersöka om FAS, djurflöde och verbflöde kunde förutsäga spridningen i läsförmåga när fonologisk medvetenhet och snabb benämning kontrollerades för. Regressionsanalysen visade att verbflöde, tillsammans med fonologisk medvetenhet, kunde förutsäga läsförmåga hos studenter med och utan dyslexi. Diskussion. Den nedsatta ordflödesförmågan hos studenter med dyslexi diskuteras utifrån faktorer som utbildning och andra mentala förmågor. Resultatet pekar på ett unikt samband mellan verbflöde och läsförmåga hos studenter med och utan dyslexi. De strukturer i hjärnan som aktiveras vid verbflöde är även strukturer som ligger till grund för andra mentala förmågor. Dessa mentala förmågor har även visats vara nedsatta hos personer med dyslexi. Generellt indikerar dessa nya fynd att verbflöde har en betydelse i förhållande till läsförmåga och dyslexi som behöver undersökas vidare. Resultatet diskuteras även utifrån ett kliniskt perspektiv. / Verbal fluency is commonly measured in cognitive assessments and has been shown to measure aspects of verbal ability and executive function, as well as to involve specific cortical areas during performance. Verbal fluency tasks, in which participants generate words during a given time limit, have been used in research and assessments of neurobiological disorders and impairments. Dyslexia is a neurobiologically based reading disorder that is characterized by difficulties in word decoding and spelling. Research on verbal fluency in individuals with dyslexia shows that semantic and letter fluency is impaired. However, studies show inconsistent results. This study examines performance on semantic fluency (animals), action fluency (verbs), and letter fluency (FAS) in 42 students with developmental dyslexia (DD, n = 16) and a control group with typical reading development (TD, n = 26). Participants also perform a test battery that measures reading and phonological abilities, amongst others. Additionally, it is examined if verbal fluency performance can contribute to predicting reading ability, when phonological awareness and rapid automatized naming (RAN) are taken into account. Results show that verbal fluency performance was impaired in the DD group, and that action and letter fluency were relatively more impaired than semantic fluency. A backward elimination regression showed that action fluency and phonological awareness were significant predictors of reading ability, together explaining 48 % of the variance. The impaired verbal fluency ability is discussed in relation to factors such as education and cognitive abilities. Further, the findings point to a possible unique connection between action fluency and reading ability in students, in addition to phonological awareness. The possibility that the relationship between action fluency and reading may be partly explained by common neurocognitive underpinnings is discussed. These novel findings indicate that action fluency has a pertinent role in reading ability and dyslexia, which should be further examined.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur lärare med erfarenhet av Wittingmetoden beskriver sitt arbete med den samt om det på vetenskaplig grund går att argumentera för användning av metoden. Frågeställningarna är, om och varför lärare med erfarenhet av Wittingmetoden anser den vara lämplig för undervisning i läs- och skrivinlärning i årskurs 1–3 samt om det barn som redan kan läsa med ett visst flyt och förståelse i början av årskurs 1 också har nytta av metoden och i så fall hur. Frågeställningarna har uppstått när uppsatsförfattaren har ifrågasatt beskrivningar av metoden i kurslitteratur under lärarutbildningen. Beskrivningarna hävdar bland annat att metoden är så pass grundlig att den inte är relevant för undervisning av dagens elever då många av dem redan har en del förkunskaper. Underlag till studien utgörs dels av intervjuer med 10 lärare med utbildning i samt längre eller kortare erfarenhet av Wittingmetoden, dels av litteratur om Wittingmetoden, skriven av dess upphovskvinna Maja Witting samt tidigare forskning inom läs- och skrivinlärningsområdet kopplat till vissa karakteristiska delar av Wittingmetoden. Resultatet visar att Wittingmetoden ofta är inkorrekt beskriven samt att den förhåller sig mycket väl till vad den senaste forskningen menar är god och avgörande läs- och skrivundervisning i alfabetiska skriftspråk, nämligen ett arbetssätt med utgångpunkt i fonologisk medvetenhet och sammanljudning av fonem och grafem. Till detta ska sedan läggas olika arbetssätt för att skapa förutsättningar för god läsförståelse såsom utökat ordförråd, lärares högläsning, läsförståelsestrategier och allmänbildning. Sådan undervisning kan också, visar forskning, vara till nytta för den tidiga läsaren, särskilt det som gäller läsförståelse. Informanterna menar att Wittingmetoden är högst relevant och lämplig för läs- och skrivinlärning, liksom för ytterligare utveckling, för alla elever men att det finns lärare som den passar sämre för.