The aim of this thesis is to examine some of the educational and sociological conditions underlying the production of teaching in friluftsliv within the Physical Education (PE) subject in Swedish compulsory school. Despite the value awarded to the Scandinavian outdoor practice friluftsliv, in both the national PE curriculum document and in Physical Education Teacher Education (PETE) in Sweden, it does not seem to be thoroughly implemented in compulsory school teaching. Through analyses of interviews with PE teachers and PE teacher educators, as well as of curriculum documents, using the perspectives of Basil Bernstein and Pierre Bourdieu, I explore conditions underlying the expressions of friluftsliv teaching in Swedish PE. The pedagogic discourse for friluftsliv in Swedish PE is described as a teaching that should take place in a natural setting remote from civilisation, involve risks, and require time, technical equipment, financial resources, and cooperation. This discourse for friluftsliv is shown to be similar to the values emphasised in friluftsliv education in PETE. Although proven to be difficult to implement in school, this discourse appear to form the conception of friluftsliv teaching for PE teachers in Sweden. Under the influence of the performance code, friluftsliv is transformed into outdoor activities with which the PE teachers are familiar, or is totally left out of PE teaching. A turn towards options that are seen as unthinkable in relation to the current pedagogic discourse may benefit the achievement of the aims set out in the national PE curriculum. Values such as environmental awareness, sustainable development and cultural perspectives on the landscape could strengthen the classification of friluftsliv and PE in compulsory school. Further, an increase of socially critical and constructivist perspectives during PETE could make unthinkable options in friluftsliv thinkable and contribute to a break with the reproduction of teaching practices in PE. / At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 1: In press. Paper 2: Submitted.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka hur idrottslärare utformar friluftslivsundervisningen för rullstolsburna elever som går i klasser med icke rullstolsburna. Vi ställde följande frågor: Hur bedriver idrottslärarna friluftsundervisning i skolan samt vilka möjligheter och begränsningar finns det för rullstolsburna elever i friluftslivsundervisningen?   Metod Vi har genomfört kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med tre stycken idrottslärare på tre olika skolor. De intervjuade idrottslärarna undervisar eller har undervisat i idrott och hälsa i en klass där en rullstolsburen elev har ingått.   Resultat De intervjuade idrottslärarna bedriver en relativt varierad friluftslivsundervisning där de rullstolsburna eleverna är med i friluftslivsundervisningen i det de kan, vilket är det mesta av nämnda undervisning. Lärarna menar att det största hindret är den eländiga terräng som skogen ibland kan bjuda. En av lärarna bedrev extra undervisning i friluftsliv för sin rullstolsburna elev så att denne skulle kunna nå målen. En annan lärare upplevde att han inte gjort tillräckligt för att erbjuda sin elev en fullgod friluftslivsundervisning och menade att hans utbildning inte förberett honom för den situationen. En tredje lärare beskriver dilemmat med att anpassa undervisningen för mycket, eftersom det då kan ha en negativ inverkan på kvalitén i undervisningen för de andra eleverna.   Slutsats Det verkar inte vara möjligt för en rullstolsburen elev att delta fullt ut i friluftslivsundervisningen som den ser ut idag. Idrottslärarna har i två av fallen inte fått någon möjlighet till fortbildning, vilket är en begränsning enligt tidigare forskning. Med mer resurser och kunskap skulle friluftslivsundervisningen kunna göras mer rättvis för rullstolsburna elever.

No description available.

I Sverige har andelen naturskyddade områden ökat kraftigt under andra halvan av 1900- talet och arealen motsvarar idag ungefär 10 % av landets totala (SCB, 2006). Merparten av dessa områden återfinns i våra 28 nationalparkerna och drygt 2500 naturreservat. Syftet med att bilda skyddade områden är många gånger att bevara biologisk mångfald eller att skapa nya livsmiljöer för känsliga arter, men kan även innebära att ge besökare tillfälle att uppleva mer opåverkad natur (Naturvårdsverket, 2005c). I takt med att, även avlägsna naturområden, blivit alltmer tillgängliga och intresset ökat för naturturism och friluftsliv ökar också behovet av att kontrollera och hantera den påverkan som kan uppstå. Syftet med arbetet var att ge svar på hur ansvariga myndigheter och förvaltare av skyddade områden i Sverige hanterar balansen mellan friluftsliv och naturskydd. Studien har visat att det fortfarande saknas relevant forskning inom vissa områden t.ex. vad gäller besökarstudier och hur djurlivet påverkas. Den forskning som bedrivits och den litteratur som finns tillgänglig härstammar huvudsakligen från Nordamerika och saknas i stor utsträckning från svensk sida. När det gäller den faktiska förvaltningen, av såväl naturreservat som nationalparker, så är denna likartad och bygger huvudsakligen på en kombination av en grundläggande direkt styrning genom föreskrifter och mera allmänna indirekta metoder, i form av bland annat information och anlagda leder, vilka ofta syftar till att kanalisera och koncentrera besökarna. Skötselplanerna fyller i stort sin grundläggande funktion men är idag något eftersatta och i behov av en revidering där åtgärder som rör friluftslivet och dess påverkan ges större utrymme och där man så långt som möjligt söker använda sig av nyare kunskap inom området. En något förändrad attityd till naturvård och friluftsliv kan dock skönjas och planer för framtida åtgärder håller för närvarande på att utvecklas.

Sammanfattning Syftet med denna studie var att undersöka huruvida den psykiska hälsan påverkas av vistelse i naturmiljö jämfört med stadsmiljö. Vidare var syftet att undersöka om sinnestillståndet och även koncentrationsförmågan ser olika ut i de olika miljöerna. Slutligen undersöktes även respondenternas uppfattning om vikten av vistelse i de olika miljöerna för psykisk hälsa och välmående. Frågeställningar: Hur påverkas sinnestillståndet av vistelse i naturmiljö respektive stadsmiljö? Hur påverkas koncentrationsförmågan av vistelse i naturmiljö respektive stadsmiljö? Hur viktig är naturmiljö respektive stadsmiljö för känslan av psykisk hälsa och välmående? Metoden vi använt är fältstudie, i form av promenader med paus för lösande av "tankenötter", det vill säga diverse problem som löses genom logiskt tänkande och tolkning, följt av en semistrukturerad intervju med åtta studenter/gymnasister från Stockholms län, varav två män och sex kvinnor i åldrarna 16-30. Intervjuerna spelades in på diktafon, efter vilka materialet transkriberades och mailades ut till respektive respondent för eventuella korrigeringar och godkännande. Resultatet av studien visar på att samtliga respondenter känner att naturmiljön erbjuder avslappning och återhämtning samt bidrar till att de känner sig piggare jämfört med stadsmiljöns mer hektiska och händelserika miljö. De flesta ansåg dock att det var skönt att komma ut och promenera oavsett miljö. Majoriteten kände att de förbättrade koncentrationsförmågan i naturmiljön och att det var lättare att fokusera på de "tankenötter" som skulle lösas där, jämfört med i stadsmiljön. Samtliga respondenter anser att båda miljöerna är viktiga för deras välbefinnande och att en balans mellan båda är att föredra, samtidigt som de anser att naturen ger dem en bättre känsla av psykisk hälsa och välmående. Vår slutsats är att sinnestillstånd, koncentrationsförmåga samt känsla av psykisk hälsa och välmående påverkas positivt av vistelse i naturmiljö då den främjar lugn, avslappning och återhämtning jämfört med stadsmiljön som ökade närvaron och stressgraden genom att det fanns desto fler intryck, stimuli och störningsmoment i omgivningen. Vi anser därför att naturen bör utnyttjas mer då den absolut är en varaktig och hälsofrämjande miljö.

I pedagogiken som vägledarskap i naturligt friluftsliv baseras på handlar det om att lära genom verkliga situationer. Den syftar till att deltagarna på en färd, genom egna upplevelser och erfarenheter, ska utveckla färdigheter för att själva kunna ge sig ut på liknande färder i framtiden. Huvudsyftet med den här studien är att undersöka hur en lärosituation på en färd kan se ut, och vilken roll vägledaren har för att en situation ska inträffa och leda till lärdomar. Studien bygger på deltagande observation under två vinterfärder och efterföljande intervjuer med vägledarna. Till grund för vad vägledarna förmedlar under färderna finns deras egna uppfattningar om friluftslivet. När vägledarna beskriver sin syn på friluftsliv tar de upp att friluftslivet i princip innebär att flytta sitt liv ut i naturen, och att de känner sig hemma i att vistas i naturen. De beskriver också betydelsen av den upplevda enkelheten, den fysiska aktiviteten och hur ökade kunskaper i friluftsliv förstärker den positiva upplevelsen. Inför de båda färderna har vägledarna olika förutsättningar att förhålla sig till. Hur väl vägledarna känner gruppen sedan innan och hur lång tid de har på sig totalt tillsammans med gruppen är faktorer som har betydelse för hur de agerar under färden. I min analys beskriver jag två olika typer av lärosituationer. Den första är de som direkt bygger på vägledarnas planering av färden och som de i förväg har kunnat räkna med att de ska inträffa. Här har valet av tid och plats en grundläggande betydelse. Den andra typen av lärosituationer är tillfällen när något oförutsett händer och deltagarna eller vägledarna behöver ändra på ursprungsplanen och anpassa sig efter de nya förutsättningarna. I de oförutsedda situationerna finns, förutom erfarenheter kring den konkreta situationen, också lärdomen att vistelse i den oförutsägbara naturen innebär att behöva vara flexibel och beredd att anpassa sig efter de förhållanden som råder. En förutsättning för lärandet i alla de olika situationerna är ett förhållningssätt gentemot gruppen där vägledarna strävar efter att alla ska bli delaktiga och ta eget ansvar. Jag har i min studie kunnat se flera exempel på hur vägledarna på olika sätt arbetar för att främja gruppens delaktighet och medansvar.

I denna studie undersöks vilka faktorer som påverkar idrottslärares val av undervisning i momentet friluftsliv och utevistelse. Med faktorer menas idrottslärares habitus, den egna definitionen av friluftsliv samt de förutsättningar och begränsningar som finns i skolan. Idén till undersökningen uppstod efter att ha läst Naturvårdsverkets rapport om naturkontaktens betydelse för barns hälsa och miljöengagemang. Ur ett pedagogiskt perspektiv betonas utomhusundervisningens påverkan på kunskaper, attityder och beteenden i naturen samt vilken betydelse naturkontakten har för framväxten av ett mer hållbart samhälle. Denna studie lyfter fram friluftsliv som potentiell undervisningsmetod för att introducera eleverna till naturen. Urvalsgruppen har varit idrottslärare eftersom friluftsliv endast berörs i kursplanen för ämnet idrott och hälsa. Alla idrottslärare i studien är bosatta på orter i närliggande landskap till Gästrikland. Samtliga har förutsättningar till att bedriva friluftsliv och friluftsaktiviteter med hänsyn till den natur som beskrivs i intervjuerna. Resultatet i studien pekar på att idrottslärarnas yrkesmässiga erfarenheter tycks har en mer ofördelaktig påverkan på undervisningen än de personliga erfarenheterna. De personliga erfarenheterna kan sammanfattas med att idrottslärarna, oberoende bakgrund, idag äger både intresse och engagemang för friluftsliv. Vilja att bedriva friluftsundervisning finns hos idrottslärarna, men som ensam ansvarig för momentet blir det svårt att genomföra den undervisning som önskas. Ekonomi, kollegor, organisation och tid är de faktorer som majoriteten av idrottslärarna begränsas av i sin undervisning i friluftsliv och utevistelse. Studien påvisar att miljön kan vara avgörande för vilka aktiviteter som bedrivs, men däremot inte att miljön är avgörande för att kunna bedriva friluftsliv. Alla skolor bevisar att de arbetar med friluftsliv utefter de förutsättningar som finns. Friluftsundervisningen i stort påverkas inte av skolans läge i förhållande till naturen, men däremot friluftsdagarna. Antalet friluftsdagar tycks vara beroende av de naturtillgångar som finns i närområdet.

Syftet med denna undersökning är att undersöka blivande idrottslärares erfarenheter av och smak för natur och friluftsliv och hur det kommer till uttryck i deras föreställningar om natur och friluftsliv i utbildningen och skolämnet idrott och hälsa. I studien, som har en kvalitativ ansats, har använts ostrukturerade intervjuer i fokusgrupper. Resultatet är analyserat med hjälp av Bourdieus teorier och begrepp om fält, kapital, habitus och smak. Resultatet visar att respondenterna i denna studie har erfarenhet av friluftsliv av det enkla slaget. När de börjar sin lärarutbildning i friluftsliv uppstår en krock i mötet mellan respondenternas habitus med enkelt friluftsliv i närmiljön och lärarutbildningens ”spelregler” där vana och erfarenheter av mer exklusivt friluftsliv erkänns värde. Smak eller avsmak för friluftsliv förstärks under utbildningen. Respondenterna upplever också en problematik med tolkning av begreppen natur och friluftsliv som är mångfasetterade. Natur beskrivs som å ena sidan orörd vildmark och å andra sidan som en park i staden. En aktivitet betraktas som friluftsliv i ett sammanhang och samma aktivitet betraktas som idrott i ett annat.  Resultatet visar också på en samsyn hos respondenterna vad gäller hur undervisning i friluftsliv inom ämnet idrott och hälsa ska genomföras i framtidens skola. Intresse eller smak för friluftsliv är enligt respondenterna en förutsättning för att kunna undervisa på ett professionellt sätt. Det räcker inte med att vara kompetent didaktiskt och färdighetsmässigt och en viktig aspekt för respondenterna är också att följa styrdokumentens intentioner vad gäller friluftsliv. / The purpose of this study is to investigate the prospective PE teachers' experiences of and taste for nature and outdoor life, how it is reflected in their beliefs about nature and outdoor activities in education and school physical education. The method of the study, which has a qualitative approach, has been unstructured interviews and focus groups. The results are analyzed with the help of Bourdieu's theories and concepts of field, capital, habitus and taste. The result shows that the respondents in this study have had experiences of outdoor activities that are of a simple nature. When they start their teacher training in outdoor activities, there is a collision between the respondents' habitus with simple outdoor life in their local environment and the teacher training "game rules" where the experience of more upscale and advanced outdoor activities are recognized and valued. Taste or distaste for outdoor activities is amplified during training. Respondents also experience problems with the interpretation of the concepts of nature and outdoor activities that are multifaceted. Nature is described on the one hand as untouched wilderness and on the other hand as a park in the city. An activity is considered an outdoor activity in one context and the same activity is regarded as a sport in another context. The results also show a consensus among respondents when regarding the teaching of outdoor activities in physical education and how it should be implemented in the future of the school. Interest in or a taste for outdoor activities, according to respondents, is essential to teach in a professional manner. It is not enough to only have a didactic skill but an important aspect for the respondents are also the ability to follow the policy documents’ intentions with regard to outdoor recreation.

The aim of this thesis is to examine some of the educational and sociological conditions underlying the production of teaching in friluftsliv within the Physical Education (PE) subject in Swedish compulsory school. Despite the value awarded to the Scandinavian outdoor practice friluftsliv, in both the national PE curriculum document and in Physical Education Teacher Education (PETE) in Sweden, it does not seem to be thoroughly implemented in compulsory school teaching. Through analyses of interviews with PE teachers and PE teacher educators, as well as of curriculum documents, using the perspectives of Basil Bernstein and Pierre Bourdieu, I explore conditions underlying the expressions of friluftsliv teaching in Swedish PE. The pedagogic discourse for friluftsliv in Swedish PE is described as a teaching that should take place in a natural setting remote from civilisation, involve risks, and require time, technical equipment, financial resources, and cooperation. This discourse for friluftsliv is shown to be similar to the values emphasised in friluftsliv education in PETE. Although proven to be difficult to implement in school, this discourse appear to form the conception of friluftsliv teaching for PE teachers in Sweden. Under the influence of the performance code, friluftsliv is transformed into outdoor activities with which the PE teachers are familiar, or is totally left out of PE teaching. A turn towards options that are seen as unthinkable in relation to the current pedagogic discourse may benefit the achievement of the aims set out in the national PE curriculum. Values such as environmental awareness, sustainable development and cultural perspectives on the landscape could strengthen the classification of friluftsliv and PE in compulsory school. Further, an increase of socially critical and constructivist perspectives during PETE could make unthinkable options in friluftsliv thinkable and contribute to a break with the reproduction of teaching practices in PE. / <p>At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 1: In press. Paper 2: Submitted.</p>

Syftet med detta arbete var att studera relationen mellan ämnesområdet friluftsliv och betygssättning. Arbetet har utgått från två frågeställningar: Vilka arbetsformer har lärarna i friluftslivsundervisningen och hur resonerar lärare kring betygsättning av friluftslivsundervisningen. Både i det svenska samhället och i den svenska skolan finns det en lång tradition av friluftsliv. Tidigare forskning visar att ämnesområdet friluftsliv är problematiskt att genomföra i skolsammanhang samt att ämnet präglas av en aktivitetsdiskurs där fokus inte ligger på lärande utan på prestation. Intervjuer genomfördes med sex lärare i grundskolans senare år från fyra olika kommuner. För analysen har Bernsteins tre begrepp klassificering, inramning och koder använts. Resultatet visade att friluftsliv i ämnet idrott och hälsa har en låg klassificering. Det innebär att lärarens tolkning av begreppet friluftsliv får en stor betydelse för arbetssätt och betygsättning. Trots en bred tolkningsmöjlighet väljer de intervjuade lärarna samma innehåll. Resultatet visar även på en komplexitet i betygssättningen av friluftsliv. Lärarna har svårt att skilja mellan kompetenskoden som råder i ämnets syfte och prestationskoden i idrottsdiskursen samt kunskapskraven. Utifrån dessa svårigheter blir slutsatserna att lärarna behöver konkretisera betygskraven innan aktiviteter genomförs. Detta medför även att lärarna behöver ta ställning till vilken kod som bör råda inför varje lektion.