IntroduktionUtifrån den samhällssyn som råder diskrimineras ofta personer med funktionsnedsättningar genom att betraktas som otillräckliga för att inkluderas i samhället. Inkludering av barn och ungdomar inom idrottsorganisationer ser olika ut. Å ena sidan inkluderas de i idrottsrörelsen genom handikappsidrottsföreningar, å andra sidan inkluderas de i idrottsföreningar som erbjuder dem att vara medlemmar i verksamheten. Genom att inkluderas i idrottsföreningar kan allmänhetens attityd om olika funktionsnedsättningar avdramatiseras. Orter med begränsat deltagarantal kan även försvåra bildandet av speciella handikappidrottsorganisationer. Genom en öppenhet hos idrottsföreningar att ta emot barn ungdomar som är i behov av särskilt stöd så möjliggörs att olikhet inte ses som ett hinder, utan som en tillgång. Det handlar om att inte se brister hos individer med funktionsnedsättningar, utan att förändra de brister som organisationen har, om den inte kan ta emot alla individer.   Syfte Studiens syfte var att belysa föreningsledares erfarenheter av en idrottsverksamhet som anpassats för barn- och ungdomar med funktionsnedsättningar. Syftet är även att utröna vilka möjligheter och begränsningar som finns, inom inkludering av utövare med funktionsnesättningar.   Teoretisk ram I likhet med Deweys transaktionella teori, där människa får sin personlighet först vid en socialisation, kan en utövare med funktionsnedsättning anses bli en medlem först när de ingår i socialt samspel med övriga medlemmar. Dewey menar även att det sociala samspelet inte går att undvika utan uppstår spontant i lek och idrott.   Metod Urvalet av föreningar följde ett strategiskt geografiskt urval med hänsyn till typ av idrottsgrenar, typ av projekt som lagidrott respektive individuell idrott samt pojk- alternativt flickinriktning på verksamheten. Med inriktning från data av halvstrukturerade intervjuer med fem manliga samt en kvinnliga föreningsidrottsledare, har denna studie analyserats genom kvalitativ analys.  Avsikten har inte varit att arbeta fram någon ny teori, utan att istället att fördjupa kunskaper inom fenomenet inkludering, genom att problematisera fram ett tema. Tidigare forskning har analyseras som textuell enheter, där jag urskiljt konturerna av resultatet från studiens tema.   Resultat Utövarna har kommit att få en accepstans inom föreningen av övriga medlemmar, tack vare att det är med och syns vid olika evenemang, och därigenom visar en vilja att sträva framåt. Enligt föreningsledarna har aktivitetsledarna bemött utövarna genom att visa tillit, utövarna har vågat göra fel, för att kunna driva sin utveckling av förmågor framåt. Då utövarna skulle övergå till ordinarie verksamhet, fanns det tveksamheter vilka som skulle ta det ekonomiska ansvaret över gruppen. Ur föreningsledarnas perspektiv har aktivitetsledarna tagit för givet att gängse traditioner inom verksamheten ska följas, med föräldrar som hjälptränare, vilket bör kunna höja kompetensen, där ledarna visat osäkerhet.   Diskussion Mitt induktiva resonemang har föranlett att slutsatserna dragits från de idrottsprogram, som anpassat idrottsverksamhet för utövarna med funktionsnedsättningar. Min uppfattning är de som tagit lärdomar inom en idrottsligkultur, också är förtjänta av uppmärksamhet, oavsett funktionsnedsättningar eller inte. Intresset bör riktas mot deras idrottsliga prestationer, med framgångar som uppnåtts. De utövarna som då sätts i rampljuset, kan möjliggöra en ökning av kunskaper, som föranlender nya inkluderingstankar.

Tanken om den inkluderande skolan har under en längre tid debatterats livligt av forskare från olika vetenskapliga discipliner. Det som i huvudsak har diskuterats är om, och i så fall varför, alla elever skall undervisas tillsammans eller inte. Märkligt nog har frågan om hur en inkluderande skola kan uppnås inte alls fått samma uppmärksamhet. Syftet med den här studien är att öka kunskapen om och förståelsen för hur ”den inkluderande skolan” kan skapas och hur personal, elever och föräldrar upplever en skola som strävar efter att bli fullständigt inkluderande. Studien bygger på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer i en skola vars uttryckliga ambition är att bli en skola för alla elever. Tretton personer intervjuades: fem av skolans personal, fyra elever och fyra föräldrar. I resultatet framkommer det att begreppet ”en skola för alla” har olika betydelse för de intervjuade personerna. Eleverna beskriver ”en skola för alla” som en skola där alla trivs och mår bra. De använder ord som glädje och kamratskap, medan skolpersonalen i huvudsak relaterar till lärande, flexibilitet i undervisningsmetoder, olika former av stöd, storleken på klasserna, antal lärare i klassrummen samt tillgången till tekniska hjälpmedel. / Researchers from different disciplines have debated the idea of inclusion in relation to the educational system for quite a while and the debate is still ongoing. The debate has mainly focused on why and whether all children should be educated together. Interestingly, the question of how inclusion could be achieved has not received the same attention. The purpose of this study is to increase the knowledge and understanding of how “the inclusive school” can be created and how a school that attempts to reach full inclusion is experiences by staff, pupils and parents. Qualitative, semi-structured interviews were conducted in a school that has the explicit aim of becoming a school that includes all children. Thirteen people were interviewed: five of the staff, four children and four parents. The results indicate that there are different views among the participants about “the inclusive school”. While the children appear to associate an inclusive school with a feeling of well being and mention words like happiness and friendship the staff mention more knowledge related concepts, such as learning, flexibility in teaching methods, support forms, class size, number of teachers in the classrooms and technical facilities.

The study has answered the questions to what extent people with disabilities are involved in SVT- and TV4- news reports and how people with disabilities are represented in news reports. The material is based on 140 news items. The study has demonstrated that news reports SVT and TV4 have different grades of misconceptions about disabled people. Disabled people are constantly being reinforced by negative disabling terms, the disability being of central importance for the news broadcast and they still occur in stereotypical depictions. Through the image of disabled people forms the bed-rock on which the attitudes towards, assumptions and expectations of disabled people are based on. They are fundamental to discrimination and exploitation that people with disabilities face on a daily basis, and contributes significantly to their systematic exclusion from mainstream society. Their continued use could contribute to the negative self-image of disabled people and, at the same time, perpetuates discriminatory attitudes and practices among the general public.

Vid brister i föräldraförmågan, där modern inte kan se till att sitt barn får de grundläggande behoven tillgodosedda tvingas hon ibland till familjehemsplacering av sitt barn enligt Socialtjänstlagen (SoL, SFS 2001:453) eller enligt Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU, SFS 1990:52). Dessa mödrar har enligt lag rätt till stöd för att bearbeta de känslor som kan uppstå vid denna typ av trauma. Mödrar med egna erfarenheter, exempel Widerlöv (2012) och Trullson (2008) har skrivit // artiklar och böcker där de berättar om att mödrar kan drabbas av känslor som skuld, skam och sorg, och att de har ett behov av stöd i samband med familjehemsplaceringarna.Studien är gjord efter en kvalitativ metod med ett induktivt förhållningssätt. För att kunna besvara studiens syfte och svara på frågeställningarna har sju semi-strukturerade intervjuer med biologiska mödrar genomförts.I resultatet har det framkommit att alla mödrar utom en är missnöjd det stöd som de har erbjudits. Det handlar både om att de inte har blivit erbjudna stöd och att det har varit fel sorts stöd för dem. Andra viktiga aspekter som har framkommit i resultatet är mödrarnas känsla av sorg när deras barn blir familjehemsplacerade, den nya föräldrarollen som uppstår, att socialtjänsten har ett barnperspektiv vid utredningar och beslut samt vilken typ av stöd mödrarna önskar. Detta analyseras sedan med hjälp av den tidigare forskningen som har hittats inom ämnet och med hjälp av Fyhrs sorgteori samt anknytningsteorin. I slutet av uppsatsen presenteras de slutsatser författarna har kommit fram till och en diskussion om dessa. / In lack of parenting skills, where the biological mother can´t give her child its fundamental needs, they´re sometimes forced to place their children into foster homes according to the Swedish law. The two laws who decide if the social services need to help the child is the law of social services (SoL, SFS 2001:453) or the law with special provision about care of children and youth (LVU, SFS 1990:52). These mothers have according to the law the right to get support from the social services to handle the feelings that can come up in these types of trauma. Mothers with direct experience, for example Widerlöv (2012) och Trullson (2008), have written books and articles where they explain that mothers suffer feelings like quilt, shame and sorrow. Therefore they really need the support from the social services. This study is made out of a qualitative and inductive method and to answer the questions of this study, seven semi-structured interviews with biological mothers have been made.In the result the reader can see that all mothers except one are not satisfied with the support that they´ve been offered. It´s both that they haven´t been offered support and that it has been the wrong kind of support for them. There are other important aspects shown in the result which is for example the mothers sorrow when their children move to a foster family, the new role of parenting, and the sorrow for the mothers that the social services works in the perspective of children in investigations and decisions, and what type of support the mother has the right to get. In the analysis the results connects to research related to this subject and the theory of sorrow by Fyhr and the attachment theory. The writers will in the end of this essay account about the conclusions of this study and follow that up with a discussion.

The aim of this scientific essay is to illuminate perceptions and interpretations about children's deviant behavior and how it affects the educators attitudes towards these children. The starting point for the essay is two different self-perceived situations where I experienced that "deviant" behavior and behaviors that causes trouble, referred to as “trouble-making” behaviors, quickly and carelessly identifies as consequences of the neuropsychiatric disability ADHD. The “diagnosis-label” creates a feeling of uncertainty for me because I know from experience that it provides more support and understanding of children's behaviors. At the same time, the instant association to ADHD leads to disregarding of other factors that generate "trouble-making" behaviors. The "problems" are not always connected to a disability, but a diagnosis of a disability provides, in reality, faster, more structured and well-designed support for the child compared to a child who shows "trouble-making" behaviors without a diagnosis. Therefore, it is interesting to investigate other circumstances that can create "trouble-making" behaviors and question function of the diagnosis as a creator of greater understanding of these behaviors. I would like to highlight different perspectives of behaviors that are perceived as deviating and negative, to create opportunities for educators to provide children support without the need of a disability to explain the reason why the child needs support. Greater knowledge of children's "trouble-making" behaviors can lead to more personalized support actions for the child, and to an understanding of how interpretations and prejudices influence children's ability to develop advantageous strategies for managing individual difficulties. The survey is based on the questions: What is “abnormal behavior” in preschool children? Can there be other causes of "trouble-making" behaviors than consequences of a neuropsychiatric disfunction? What significance does a formal diagnosis have for preschool children? / Syftet med denna vetenskapliga essä är att synliggöra föreställningar och tolkningar kring barns avvikande beteenden i förskolan och hur de påverkar pedagogers förhållningssätt gentemot dessa barn. Utgångspunkten för uppsatsen är två olika självupplevda situationer där jag fått känslan av att ”avvikande” och ”problemskapande” beteenden snabbt och ovarsamt identifieras som följder av den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen ADHD. Jag själv känner en viss osäkerhet beträffande ”diagnos-stämpeln” eftersom jag av erfarenhet vet att en diagnos ger mer stöd och förståelse för barns beteenden, samtidigt som den hastiga kopplingen till ADHD resulterar i att andra faktorer som genererar ”problemskapande” beteenden negligeras. ”Problemen” är inte alltid är orsakade av en funktionsnedsättning men en diagnos ger, i realiteten, snabbare, mer strukturerade och välutformade stödinsatser för barnet jämfört med ett barn som uppvisar ”problemskapande” beteenden utan en diagnos. Därför är det intressant att undersöka andra omständigheter som kan ge upphov till ”problemskapande beteenden” och ifrågasätta diagnosens funktion som skapare av större förståelse för dessa beteenden. Jag vill synliggöra olika perspektiv på beteenden som uppfattas som avvikande och negativa för att på så sätt skapa möjligheter för pedagoger att ge barn stöd utan att orsaken till att barnet är i behov av stöd måste vara en funktionsnedsättning. Bredare kunskap om barns ”problemskapande” beteenden kan dels leda till mer anpassade stödinsatser för barnet, dels till förståelse för hur tolkningar och fördomar påverkar barns möjligheter att utveckla strategier som är mest fördelaktiga för att hantera individuella svårigheter. Undersökningen utgår från frågorna: Vad är ett avvikande beteende i förskolan? Finns det andra orsaker till ”problemskapande beteenden” som inte har med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att göra? Vad har en formell diagnos för betydelse för barn i förskolan?

Picturebooks with characters that have an intellectual disability provides an opportunity for children with and without disabilities of their own to identify with the story. The study examines a selection of five contemporary Swedish picturebooks for children that features characters with an intellectual disability. This study explores how ideologies of normalisation and inclusion influence the way these characters are presented and represented in text and imagery. Drawing from critical discourse analysis the aim of this text is to show if power relations in the story can provide different subject positions for the reading child to take. The results of the analysis show authentic and varied portrayals of characters with intellectual disability. There were two different kind of discourses on normality evident in the picture books: A child like everyone else and different like everyone else. The discourse of a child like everyone else means a perspective where the character with an intellectual disability is portrayed without a focus on the disability. This results in a normalization of the presence of a person with an intellectual disability but neglects to portray the specific experiences that character may have when it comes to their disability. The discourse of being different like everyone else gives a perspective on intellectual disability where difference is normal and part of everyday life. This perspective portrays disability and diversity as part of a normality.

Syftet med uppsatsen är att bidra till att öka kunskapen om hur tekniska hjälpmedel kan användas för att underlätta vardagen för vuxna människor med ADHD.  För att åstadkomma detta görs en genomgång av vilka problem som kan föreligga vid ADHD och vilka strukturer och aktörer som finns i samhället för att erbjuda hjälp och stöd som vuxna med ADHD kan ha behov av. Därefter betraktas vilka strategier och metoder som kan vara användbara för att kompensera för de problem ADHD kan innebära och hur teknik, såväl specialtillverkade hjälpmedel som vanliga produkter, kan användas för att kompensera. En översikt görs av hur teknik kan utformas för att bli användbar, såväl generellt som mer specifikt rörande utformning av hjälpmedel. Detta åskådliggörs genom exempel från några svenska hjälpmedelsprojekt följt av en probleminventering där ett antal studiebesök och intervjuer har tjänat som en bakgrund för förståelse av den stora mängd strukturer, aktörer och hjälpmedel som är möjliga men emellanåt svårtillgängliga vägar till hjälp för vuxna med ADHD.   De som i slutänden kan avgöra vilken nytta ett hjälpmedel innebär är brukarna själva. Deras upplevelser och erfarenheter är en ovärderlig källa till kunskap. Under arbetets gång har frågeställningen preciserats till att lyda: "Hur kan vanliga mobiltelefoner användas som hjälpmedel för att underlätta vardagen för vuxna med ADHD?". För att besvara denna fråga har semistrukturerade riktade intervjuer genomförts med fyra kvinnor med ADHD som använder mobiltelefonen som hjälpmedel i sin vardag. Intervjuerna har transkriberats och kategoriserats för att identifiera hur mobiltelefoner används, vad som fungerar bra och mindre bra och vad kan göra att mobiltelefonen upplevs som ett fungerande hjälpmedel.   Resultaten från bearbetning och analys av intervjuerna sammanställs i kapitlet sammanfattande analys i avsnitt med användbara funktioner, användbara egenskaper och perspektiv på stödbehov och hjälparroll. I diskussionskapitlet föreslås sedan vidare användning av resultaten i avsnitten teoretiska implikationer och praktiska implikationer. Min förhoppning är att dessa avsnitt tillsammans med de listor och tumregler som presenterats i den teoretiska referensramen skall kunna vara användbara för att identifiera behov och möjliga lösningar som kan vara värdefulla att pröva i det enskilda fallet.   En person kan behöva stöd för att ta till vara de möjligheter mobiltelefonen erbjuder som hjälpmedel. Hjälpen kan behövas i något eller alla steg från problemidentifiering och införskaffande till införande, fortlöpande uppföljning och utvärdering av hjälpmedelsanvändningen. Stödet kan behöva vara av så väl strukturell och habiliterande art som av teknisk natur för att hjälpmedelsanvändningen skall bli så framgångsrik som är möjligt. Siktet bör vara mot vad som kan innebära kvalitet, mervärde och avlastning för individen i dennes liv, inte vad som är ADHD-symptom och hur dessa skall kompenseras.   Vuxna med ADHD är en mycket heterogen grupp och de resultat som presenteras i uppsatsen är att betrakta som en utgångspunkt för vidare funderingar och prövning snarare än som färdiga lösningar som passar alla med ADHD.

This study aims to investigate how pedagogical picture books intended for inclusion represents children with neuropsychiatric disabilities. This is investigated through in-depth analysis of four books dealing with the subject from different approaches, recommended by state libraries and the specialised educational authority. The study also aims to pay attention to the available material and to highlight what kind of image of divergent children that is beeing communicated to pre-school children and what consequences this may have. The results of the analysis may be useful in the selection of inclusion material and how the books can be practised in a norm-critical and socio-cultural approach.

Over the past two decades, trends of integration processes in terms of citizens of different ethnicities, different gender and different sexual belongings, etc. has grown thanks to debates and new legislations. A marginalized and discriminated group in society such as women, immigrants, homosexuals, transsexuals and people with disabilities during this time has gained momentum in the community. The curiosity over whether these developments have changed our attitudes and values to the world around us, and if so how, is the reason for this master's thesis in disability studies. The Swedish development forms the basis for my belief on a younger generation of people who would be more tolerant than previous generations, in terms of what is considered to belong to the norm in our society, or not. The purpose of this study is therefore to increase knowledge about what beliefs young people today have about people with disabilities. The questions that the study is based on are: What does young people characterizes as a normal  or an abnormal human being? What thoughts do young people have about the people who deviate from the norm? What beliefs do they have regarding people with disabilities? To achieve the objective, the choice has fallen on a qualitative approach. Empirical data were collected through a focus group of four 18-year-olds, where they based on specific themes, have associated and discussed freely. For the processing and interpretation of the data collection, Moscovici (1984) theory of social representations has been used. By interpreting the focus groups discussions, the result shows that people with disabilities still are highly regarded and treated as people who should be "corrected" by the individual / medical model.

There are various health promotion and preventive measures that can be done in schools. Creating accessible learning environments is such a way. In this qualitative study interviews are made with professionals in School Health Teams on what they think is important in the process of creating accessible learning environments for pupils with neuropsychiatric disorders. The results show that the different perspectives as well as the way in which the different professionals work in Student Health Teams affect the orientation of the work in Student Health Teams. It affects whether the efforts become general or individual and whether they become promotion, prevention or remedial action. The Lundin model - the pyramid of change (2017) that describes a possible way of running an accessibility work has proved to be partly in line with the informants' percep-tions. I have revised the model to include the National Agency for Education's definition of ac-cessible learning environments that also include socially and educationally accessible learning environment. The results show the need to raise the level of knowledge of the staff and the need to work with their core values because they affect the way the teachers treat pupils, and the op-portunities to make the school more accessible physically, pedagogically and socially. The study also shows practical examples of ways of making the learning environment accessible and that efforts that are good for students with neuropsychiatric disorders are good for all students. Suc-cessful perspectives for the work with accessible learning environments have proven to be a re-lational perspective and a salutogenic perspective. What all occupational groups emphasized was the importance of relationships and creating structure and comprehensibility for students with neuropsychiatric disorders, as well as for all other pupils. The empirical material is grouped under three themes: Awareness and approach, Accessible learning environments - in practice and Di-lemmas and governance. These themes also show that the revised model also needs to include dynamic aspects of change work as well as dilemmas and governance. The result also shows the need to obtain views from more types of informants such as pupils, teachers, principals and other staff.