Syftet med denna studie är att undersöka professionellas erfarenheter av att arbeta med sexualitet och sexuell hälsa med personer med intellektuella funktionsnedsättningar. I studien har fem yrkesverksamma personer på olika LSS-verksamheter i Malmö stad med olika yrkestitlar och bakgrund inom socialt arbete intervjuats. Eftersom studien ämnade att undersöka professionellas erfarenheter antog vi en kvalitativ ansats där vår datainsamling utgick från semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyserades utifrån ett abduktivt förhållningssätt och vi alternerade därför mellan teori, tidigare forskningsläge och empiri. De centrala teoretiska begrepp som togs fram i relation till empirin var normer, avvikelse och stigmatisering. Vi fann även att vissa fenomen i vår empiri beskrev mer praktiska skeenden på arbetsplatserna. Dessa fenomen relaterade vi till teorier kring försvarsstrategier mot förändring och begreppet sunt förnuft. Resultatet visade en motstridighet till att arbeta aktivt med frågor som rör sexualitet och sexuell hälsa vilket hade en koppling till stigmatiserande normer om personer med intellektuella funktionsnedsättningars sexualitet. Andra anledningar till motstridigheten hade att göra med de yrkesverksammas egna erfarenheter av sexualitet och sexuell hälsa, då många uppgav att det var ett mycket privat ämne att tala om. Resultatet visade även på att en tillåtande arbetsgrupp och chef som prioriterade kontinuerlig samtalsträning i ämnet sexualitet och sexuell hälsa var framgångsrikt. Till skillnad från tidigare forskning visade våra resultat att yrkesverksamma i Malmö stad både hade tydliga riktlinjer och kunskap kring ämnet. Resultaten indikerar ett behov av att utbilda professionella kring hur man hanterar personer med intellektuella funktionsnedsättningars sexualitet och sexuella hälsa, inte bara i teorin utan också i praktiken inom socialt arbete. / The purpose of this study was to analyze the professionals experience of working with sexuality and sexual health with people with intellectual disabilities. LSS stands for “The Swedish Act concerning Support for Persons with Certain Functional Impairments''. In the study we interviewed five professionals at various LSS -workplaces in Malmö municipality, with different professional titles and backgrounds in social work. Since the study aimed to examine professionals' experience, we adopted a qualitative approach where our data collection was based on semi-structured interviews. The results were analyzed on the basis of an abductive approach and we therefore alternated between theory, previous studies and empirical data. The central theoretical concepts that were developed in relation to the empirical data were norms, abnormality and stigmatization. We also found that certain phenomena in our empirical data described more practical events in the workplace. We related these phenomena to theories about strategies of change and the concept of common sense. The results showed a reluctance to activly work with issues related to sexuality and sexual health, which was linked to stigmatizing norms about the sexuality of people with intellectual disabilities. Other reasons for the reluctance had to do with the professionals' own experiences of sexuality and sexual health, as many stated that it was a very private topic to talk about. The results also showed an example of an encouraging work group and manager who prioritized continuous conversational training in the subject of sexuality and sexual health, that was successful. Unlike previous studies, our results showed that professionals in the Malmö municipality had both clear guidelines and knowledge about the subject. Results indicate the need to train and educate professionals about handling people with intellectual disabilites’ sexuality and sexual health not just in theory but also in the everyday practice of social work.

Genom definitionen av sexualitet från Världshälsoorganisationen (WHO) tydliggörs sexualitetens centrala och grundläggande del av att vara människa. Rätten att oberoende av bland annat funktionsnedsättning själv bestämma över sin kropp och sexualitet står formulerad i de mänskliga rättigheterna, vilka förtydligas ytterligare i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. För personer med intellektuella funktionsnedsättningar har omgivningen och framförallt yrkesverksammas attityder och föreställningar kring sexualitet visat sig påverka möjligheterna till dessa sexuella rättigheter. I detta tar denna studie sin utgångspunkt. Syftet för studien är att identifiera och belysa attityder och föreställningar kopplat till sexualitet, kön och intellektuella funktionsnedsättningar bland yrkesverksamma inom gruppbostäder enligt LSS. Vidare syftar studien också till att belysa yrkesverksammas syn på den egna rollen i relation till stödanvändares sexualitet. Genom semistrukturerade intervjuer, vilka kompletterades med vinjetter, har materialet till undersökningen samlats in och vidare analyserats. Resultatet tyder på överlag positiva och tillåtande attityder och föreställningar bland yrkesverksamma. Gällande kön uppvisades vissa skillnader bland de yrkesverksammas föreställningar, vilka främst berörde risker för sexuella övergrepp. Av resultatet framkom vidare en central upplevelse av ansvar. De yrkesverksamma uttryckte att det genom deras yrkesroll åligger dem ett ansvar att såväl stötta, främja, skydda och möjliggöra för stödanvändare att uttrycka och utveckla sin sexualitet. Vidare uttrycktes svårigheter att veta hur detta ansvar kan erbjudas i form av stöd och ett behov av vägledande riktlinjer som stöttar yrkesverksamma i situationer kring stödbehov kopplat till sexualitet blev tydligt. / From the definition of sexuality by the World Health Organization (WHO), sexuality stand as a central and fundamental part of being human. The right to independently, regardless of e.g. disabilities, decide over your own body and sexuality is written in the declaration of human rights, which is further clarified in the convention of the rights of people with disabilities. For individuals with intellectual disabilities, the surrounding community and foremost the professionals’ attitudes and perceptions about sexuality, has proven to influence the concession of these sexual rights. The aim of this study is to identify and elucidate attitudes and perceptions connected to sexuality, gender and intellectual disabilities among professionals working at group homes in accordance with LSS. Further, this study aims to illuminate the professionals’ view on their own role, relating to the user’s sexuality. Semi-structured interviews, supplemented with case-descriptions, formed the material which was then transcribed and further analysed. The results mainly indicates positive and allowing attitudes and perceptions among the professionals. Regarding gender, certain discrepancies among the professionals’ perceptions were shown, which mainly concerned the risks of sexual abuse. The personnel articulated that, embedded in their professional role, laid a responsibility to support, enable and protect the users’ opportunities to express and develop their sexuality. Further, difficulties knowing how this responsibility could be offered as support was expressed by the sample. A need for guidelines serving the professionals in situations connected to user-support and sexuality was identified as essential.

Föräldrar till barn med intellektuella funktionsnedsättningar har genom historien haft en mer eller mindre betydande roll i sina barns liv. Unga med intellektuella funktionsnedsättningar har blivit tvångssteriliserade, omyndigförklarade och inlåsta på institutioner ofta utan att föräldern har kunnat säga något om saken. Samhället har haft stor makt och inflytande över dessa ”annorlunda” familjer. I dag ser både förälderns roll och ungdomens situation och samhällets makt annorlunda ut. Fördomarna om intellektuella funktionsnedsättningar är seglivade och påverkar än idag den situation föräldrarna har att uppfostra sina barn i. Denna studie har som syfte att undersöka hur föräldrar till ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar tänker kring sina ungdomars vuxenblivande och sexualitet. Vår studie baseras på kvalitativa datainsamlingsmetoder i form av fokusgrupper och enskilda intervjuer med föräldrar till ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar. Uppsatsens teoretiska ramverk baseras på fem sociologiska och psykologiska teorier och perspektiv: symbolisk interaktionism, sexuellt script, KASAM, mognadsprocessen och Eriksons utvecklingsteori. Studiens resultat visar att föräldrar till ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar är till viss del fokuserade på att dra sig undan och låta samhället ta över ansvaret. Samtidigt är de oroliga över de brister som de ser finns i samhällets insatser för unga vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar. / Parents of children with intellectual disabilities have historically had a more or less significant role in their children's lives. Young people with intellectual disabilities have been victims of forced sterilization, made legally incompetent and locked up in institutions, often without their parents having been able to say something about it. The community has had great power and influence over these "different" families. Today the parent's role, situation of the youth and power of society is different. Prejudices about intellectual disabilities are long-standing and influence even today the situation of parents to raise their children in. This study aims to investigate how parents of adolescents with intellectual disabilities think about their youths process of becoming an adult and sexuality. Our study is based on qualitative data collection methods in the form of focus groups and individual interviews with parents of adolescents with intellectual disabilities. The thesis theoretical framework is based on five sociological and psychological theories and perspectives: symbolic interactionism, sexual scripts, SOC (Sense Of Coherence), maturation and Erikson's developmental theory. Our results demonstrate that parents of adolescents with intellectual disabilities are partly focused on pulling back and letting the community take over. Yet they are concerned about the shortcomings they see in society's efforts for young adults with intellectual disabilities.

En liten kvalitativ studie om rollen som assistent/lärarassistent/elevassistent/resurs och de förutsättningar som ges för att dessa roller ska kunna stötta elever som behöver stöd som mest.

Bakgrund Intellektuell funktionsnedsättning [IF] omfattar komplexa och varierande hälsoproblem. Personer med IF lider ofta av samsjuklighet och är därför en vanligt förekommande patientgrupp inom hela den somatiska hälso- och sjukvården. Det är däremot inte lika vanligt förekommande att det finns hälso- och sjukvårdspersonal som besitter speciell kunskap om personer med IF. Hälso- och sjukvårdspersonalens begränsade kunskap om IF i kombination med kommunikationshinder som kan uppstå i vårdmötet riskerar att resultera i att personcentreringen i omvårdnaden brister och patienter med IF löper en högre risk att drabbas av vårdskador jämfört med personer utan IF. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hur personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras vårdare upplever den somatiska hälso- och sjukvården. Metod Databassökningar utfördes i PubMed och CINAHL och 14 vetenskapliga originalartiklar som uppfyllde författarnas inklusionskriterier valdes ut för att inkluderas i resultatet. Samtliga 14 artiklar kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Författarna utförde sedan en integrerad dataanalys för att sammanställa resultatet. Resultat Tre huvudteman och sju underteman identifierades efter att ha sammanställt resultaten av de 14 originalartiklarna. Dessa tre huvudteman var: upplevelser av information och kommunikation; upplevelser av kunskap och attityder; och upplevelser av relation och tillit. Resultatet belyste att personer med IF och deras vårdare upplevde bristande kommunikation, otillräcklig kunskap och negativa attityder hos hälso- och sjukvårdspersonalen. Dessa brister tillsammans med otillgänglig information, undermåliga vårdanpassningar och dålig kontinuitet resulterade i bristande tillit till hälso- och sjukvården och dess personal. Slutsats För att främja en personcentrerad och patientsäker vård och förbättra personer med IF:s och deras vårdares upplevelser av den somatiska hälso- och sjukvården är det nödvändigt att sjuksköterskor får en ökad kunskap om IF och kommunicerar med personer med IF på ett tydligt och respektfullt sätt. / Background People with intellectual disabilities [ID] have complex and varied health issues and commonly suffer from co-morbidity. Therefore, it is not uncommon to find patients with ID within the somatic health care system. It is, however, not as common for health care staff to possess knowledge about people with ID. The health care staff's limited knowledge of ID in combination with communication barriers that can arise often result in a lack of person-centered care. Patients with ID are therefore at a greater risk of getting harmed in health care compared to people without ID. Aim The aim of this literature review was to investigate how people with intellectual disabilities and their carers experience somatic health care. Method Database searches were performed in PubMed and CINAHL and resulted in the inclusion of 14 original scientific articles that met the authors' inclusion criteria. All 14 articles were quality-checked based on Sophiahemmet University's assessment document for scientific classification and quality. The results were then compiled using integrated data analysis. Results Three main themes and seven sub-themes were identified after collating the results of the 14 original articles. The three main themes were: experiences of information and communication; experiences of knowledge and attitudes; and experiences of relationship and trust. The result highlighted that people with ID and their carers experienced inadequate communication and knowledge, as well as negative attitudes from health carestaff. These faults, in combination with inaccessible information, substandard care adaptations and poor continuity, resulted in a lack of trust in the health care system and itsstaff. Conclusions It is of necessity that nurses gain an increased knowledge about people with ID and learn how to communicate with them in a clear and respectful manner, to ensure that people with ID receive a safe and person-centered care and to improve people with ID and their carers' experiences of health care.

Antalet hemmakämpare ökar i vårt samhälle, barn som mår så dåligt att de inte klarar av att gå till skolan. Många av dessa är barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat AST som ofta har svårigheter med både kognitiva och sociala förmågor. Forskning om estetiskt skapande för barn med AST har visat att det finns möjligheter i estetiskt skapande för att dessa barns svårigheter ska mildras. Denna studie syftar till att undersöka om estetiskt skapande kan användas som extra anpassningar och särskilt stöd för att elever med AST ska kunna utveckla sina förmågor. I studien intervjuades fem respondenter: en psykologkonsult, en bild och textilslöjdslärare,en textilslöjdslärare, en specialpedagog och en bildterapeut. Resultaten är presenterade och diskuterade utifrån syftet med studien. Studien visade uppfattningen att estetiskt skapande har potential till att användas som extra anpassningar och särskilt stöd för att elever med AST ska kunna träna och utveckla kognitiva förmågor, sociala förmågor samt dämpa ångestproblematik. För att nå ett gott resultat behöver dock vissa kriterier uppfyllas: kunskap om funktionsnedsättningen och rätt ämnesanpassningar.

Studien syftar till att belysa hinder för samverkan mellan hem och skola vid förekomst av långvarig problematisk skolfrånvaro i svensk grund- och gymnasieskola, kopplat till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Med en hermeneutisk forskningsansats och genom tio semistrukturerade intervjuer med dels vårdnadshavare och dels rektorer ger studien en ökad förståelse för fenomenet problematisk hem- och skolasamverkan. Hindren för en god hem- och skolasamverkan sammanfattas i fyra kategorier; Meningsskiljaktigheter i sakfrågan, Kompetensbrist, Organisatoriska förutsättningar samt Bemötande. Studiens resultat tolkas med stöd av Eriksons (2004; 2013) isärhållandets princip och partnerskapsprincip där också Heidegrens (2009) resonemang kring erkännande ger en fördjupad förståelse av informanternas upplevelser av problematisk hem- och skolasamverkan vid omfattande skolfrånvaro och samtida neuropsykiatriska svårigheter. Analysen av det insamlade materialet ger för handen att det vid en problematisk hem- och skolasamverkan, under de studerade förutsättningarna, inte upprättas det Heidegren (2009) och Erikson (2013) beskriver som erkännande. Detta grundar sig i att tillit och förtroende inte ges möjlighet att etableras emellan parterna i samverkan på grund av de olika hinder som beskrivs i resultatets fyra kategorier. / The study aims to shed light on obstacles to home-school collaboration in the presence of long-term school absenteeism in Swedish primary and secondary schools, linked to neuropsychiatric disabilities. With a hermeneutic research approach and through ten semi-structured interviews with partly parents and partly principals, the study provides an increased understanding of the phenomenon of problematic home-school collaboration. The obstacles to a productive home-school collaboration are summarized in four categories; Differences of opinion on the matter, lack of competence, organizational conditions and treatment. The study’s results are interpreted with the support of Erikson’s (2004; 2013) separation principle and partnership principle, where also Heidegren’s (2009) reasoning regarding recognition provides a deeper understanding of the informants’ experiences of problematic home-school collaboration in the case of extensive school absences and neuropsychiatric difficulties. The analysis of the collected material shows that in case of a problematic home-school collaboration, under the conditions studied, what Heidegren (2009) and Erikson (2013) describe as recognition is not established. This is based on the fact that trust is not given the opportunity to be established between the parties in the collaboration due to the various obstacles described in the four categories of the result.

A goal in conservation is that cultural heritage should be for everyone and therefore should be experienced by everyone. With ramps, lifts, Braille exhibitions, sign language interpreted tours, tours for the visually impaired, etc., adaptions are made for people with physical disabilities. The purpose of this paper is to highlight how the Nordic Museum works to reach people with neuropsychiatric disorders along with the specific needs and disabilities which may need to be met by the museum. The case study will aim to highlight problems and opportunities in pedagogy of exhibitions focused on neuropsychiatric disorders. Moreover, it provides an indication of how the works with these issues at the museums are implemented, etc., which can create a greater awareness for the various professions in museums and conservations. This has been examined by the means of interviews, with the unions that advocate groups of neuropsychiatric disorders, and observations of selected exhibitions and shows, museum space, some audioguide-tours and part of the museum's website. In addition, other interviews are made with a museum educator with experience in the subject and a museum educator and head of the department of hosts and shops from the Nordic Museum. The materials which are used are mainly written public reports, as for example the Nordic museum Annual 2015. The museum caterers mostly focus on physical disability. They have also focused on reading disabilities and dementia, in addition to the physical functional limitations. The museum does its best and have a desire to improve themselves, which is shown at their website. The educational tools and approaches, etc. is well thought through, but the focus here is primarily on children and not adults. Something that may be because they have more impressions for children than for adults, if one example is taken. Some of the unions advocate “design for all” and more focus on a different view from the society, as well as personal attitudes to face persons with neuropsychiatric disabilities. They believe this will also affect the museum's education in general. Also, the use of different types of media and interactions in the exhibitions, as well as peace in the museum hall will make an impact in the pedagogy of the museum. The conclusions are that it probably always will be development potential in the pedagogy of the museum. The Nordic Museum has come a long way in the use of several media, but the design could in some cases be fine-tuned. Awareness of neuropsychiatric disorders could also be developed, both in society and in museums. / Ett mål inom kulturvård är att kulturarvet ska finnas till för alla och därmed ska kunna upplevas av alla. Anpassningar till personer med fysiska funktionsnedsättningar görs till exempel med ramper, hissar, blindskrift på utställningar, teckentolkade visningar, visningar för personer med nedsatt syn etc. Syftet med uppsatsen är att belysa hur Nordiska museet riktar sig till personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vilka åtgärder som görs och kan göras för att tillgängliggöra museet för dessa personer samt vad för behov som kan behöva tillmötesgås hos dessa personer. I sammanhanget får fallstudien syftet att belysa problem och möjligheter med utställningspedagogik inriktad mot neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Detta kan dessutom ge en indikation på hur arbetet med dessa frågor på museer ser ut etc., vilket kan skapa en större medvetenhet hos olika museala professioner samt inom kulturvårdens andra professioner. Detta har granskats med hjälp av intervjuer och korrespondens med förbund som representerar olika grupper inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt observationer av utvalda utställningar och visningar, museets lokaler, vissa audioguiderundor och delar av museets hemsida. Utöver detta har intervjuer gjorts med en museipedagog med erfarenhet i ämnet och en museipedagog samt sektionschefen för bl.a. museivärdar vid Nordiska museet. De material som har används är främst offentliga skriftliga källor, som exempelvis museets årsredovisning 2015. Museet riktar i första hand sitt tillgänglighetsarbete mot fysiska funktionsnedsättningar. För neuropsykiatriskt funktionsnedsatta fokuserar de i första hand på lässvårigheter samt demenssjukdomar. Museet gör sitt bästa och har en vilja att förbättras, vilket märks på exempelvis hemsidan. De pedagogiska verktygen och angreppssätten etc. är väl uttänkta, men fokusen ligger här främst på barn. Detta kan bero på att de har fler visningar för barn än för vuxna. En del av förbunden förespråkar design för alla samt mer fokus på en annan samhällssyn, samt personliga attityder emot personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Detta är något som de tror kommer att påverka museets pedagogik i stort. I övrigt, gällande hela museets pedagogik, lägger de störst vikt på tydlighet, användning av olika typer av medier och interaktioner i utställningar samt försöka få fram ett lugn i lokalerna. Slutsatserna blir här att det troligen alltid kommer finnas utvecklingspotential inom museers pedagogik. På Nordiska museet har de kommit långt i användandet av flertalet medier, men utformningen skulle i vissa fall kunna finputsas. Medvetenheten kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behöver och kan också utvecklas både i samhället och på museer.

<p>Syftet med uppsatsen är att bidra till att öka kunskapen om hur tekniska hjälpmedel kan användas för att underlätta vardagen för vuxna människor med ADHD.  För att åstadkomma detta görs en genomgång av vilka problem som kan föreligga vid ADHD och vilka strukturer och aktörer som finns i samhället för att erbjuda hjälp och stöd som vuxna med ADHD kan ha behov av. Därefter betraktas vilka strategier och metoder som kan vara användbara för att kompensera för de problem ADHD kan innebära och hur teknik, såväl specialtillverkade hjälpmedel som vanliga produkter, kan användas för att kompensera. En översikt görs av hur teknik kan utformas för att bli användbar, såväl generellt som mer specifikt rörande utformning av hjälpmedel. Detta åskådliggörs genom exempel från några svenska hjälpmedelsprojekt följt av en probleminventering där ett antal studiebesök och intervjuer har tjänat som en bakgrund för förståelse av den stora mängd strukturer, aktörer och hjälpmedel som är möjliga men emellanåt svårtillgängliga vägar till hjälp för vuxna med ADHD.</p><p> </p><p>De som i slutänden kan avgöra vilken nytta ett hjälpmedel innebär är brukarna själva. Deras upplevelser och erfarenheter är en ovärderlig källa till kunskap. Under arbetets gång har frågeställningen preciserats till att lyda: <em>"Hur kan vanliga mobiltelefoner användas som hjälpmedel för att underlätta vardagen för vuxna med ADHD?"</em>.<em> </em>För att besvara denna fråga har semistrukturerade riktade intervjuer genomförts med fyra kvinnor med ADHD som använder mobiltelefonen som hjälpmedel i sin vardag. Intervjuerna har transkriberats och kategoriserats för att identifiera hur mobiltelefoner används, vad som fungerar bra och mindre bra och vad kan göra att mobiltelefonen upplevs som ett fungerande hjälpmedel.</p><p> </p><p>Resultaten från bearbetning och analys av intervjuerna sammanställs i kapitlet sammanfattande analys i avsnitt med användbara funktioner, användbara egenskaper och perspektiv på stödbehov och hjälparroll. I diskussionskapitlet föreslås sedan vidare användning av resultaten i avsnitten teoretiska implikationer och praktiska implikationer. Min förhoppning är att dessa avsnitt tillsammans med de listor och tumregler som presenterats i den teoretiska referensramen skall kunna vara användbara för att identifiera behov och möjliga lösningar som kan vara värdefulla att pröva i det enskilda fallet.</p><p> </p><p>En person kan behöva stöd för att ta till vara de möjligheter mobiltelefonen erbjuder som hjälpmedel. Hjälpen kan behövas i något eller alla steg från problemidentifiering och införskaffande till införande, fortlöpande uppföljning och utvärdering av hjälpmedelsanvändningen. Stödet kan behöva vara av så väl strukturell och habiliterande art som av teknisk natur för att hjälpmedelsanvändningen skall bli så framgångsrik som är möjligt. Siktet bör vara mot vad som kan innebära kvalitet, mervärde och avlastning för individen i dennes liv, inte vad som är ADHD-symptom och hur dessa skall kompenseras.</p><p> </p><p>Vuxna med ADHD är en mycket heterogen grupp och de resultat som presenteras i uppsatsen är att betrakta som en utgångspunkt för vidare funderingar och prövning snarare än som färdiga lösningar som passar alla med ADHD.</p><p> </p>

<p><strong>Introduktion</strong>Utifrån den samhällssyn som råder diskrimineras ofta personer med funktionsnedsättningar genom att betraktas som otillräckliga för att inkluderas i samhället. Inkludering av barn och ungdomar inom idrottsorganisationer ser olika ut. Å ena sidan inkluderas de i idrottsrörelsen genom handikappsidrottsföreningar, å andra sidan inkluderas de i idrottsföreningar som erbjuder dem att vara medlemmar i verksamheten. Genom att inkluderas i idrottsföreningar kan allmänhetens attityd om olika funktionsnedsättningar avdramatiseras. Orter med begränsat deltagarantal kan även försvåra bildandet av speciella handikappidrottsorganisationer. Genom en öppenhet hos idrottsföreningar att ta emot barn ungdomar som är i behov av särskilt stöd så möjliggörs att olikhet inte ses som ett hinder, utan som en tillgång. Det handlar om att inte se brister hos individer med funktionsnedsättningar, utan att förändra de brister som organisationen har, om den inte kan ta emot alla individer.</p><p> </p><p><strong>Syfte</strong></p><p>Studiens syfte var att belysa föreningsledares erfarenheter av en idrottsverksamhet som anpassats för barn- och ungdomar med funktionsnedsättningar. Syftet är även att utröna vilka möjligheter och begränsningar som finns, inom inkludering av utövare med funktionsnesättningar.</p><p> </p><p><strong>Teoretisk ram</strong></p><p>I likhet med Deweys transaktionella teori, där människa får sin personlighet först vid en socialisation, kan en utövare med funktionsnedsättning anses bli en medlem först när de ingår i socialt samspel med övriga medlemmar. Dewey menar även att det sociala samspelet inte går att undvika utan uppstår spontant i lek och idrott.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Metod</strong></p><p>Urvalet av föreningar följde ett strategiskt geografiskt urval med hänsyn till typ av idrottsgrenar, typ av projekt som lagidrott respektive individuell idrott samt pojk- alternativt flickinriktning på verksamheten. Med inriktning från data av halvstrukturerade intervjuer med fem manliga samt en kvinnliga föreningsidrottsledare, har denna studie analyserats genom kvalitativ analys<strong>. </strong> Avsikten har inte varit att arbeta fram någon ny teori, utan att istället att fördjupa kunskaper inom fenomenet inkludering, genom att problematisera fram ett tema. Tidigare forskning har analyseras som textuell enheter, där jag urskiljt konturerna av resultatet från studiens tema.<strong></strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Utövarna har kommit att få en accepstans inom föreningen av övriga medlemmar, tack vare att det är med och syns vid olika evenemang, och därigenom visar en vilja att sträva framåt. Enligt föreningsledarna har aktivitetsledarna bemött utövarna genom att visa tillit, utövarna har vågat göra fel, för att kunna driva sin utveckling av förmågor framåt. Då utövarna skulle övergå till ordinarie verksamhet, fanns det tveksamheter vilka som skulle ta det ekonomiska ansvaret över gruppen.</p><p>Ur föreningsledarnas perspektiv har aktivitetsledarna tagit för givet att gängse traditioner inom verksamheten ska följas, med föräldrar som hjälptränare, vilket bör kunna höja kompetensen, där ledarna visat osäkerhet.</p><p> </p><p><strong>Diskussion</strong></p><p>Mitt induktiva resonemang har föranlett att slutsatserna dragits från de idrottsprogram, som anpassat idrottsverksamhet för utövarna med funktionsnedsättningar. Min uppfattning är de som tagit lärdomar inom en idrottsligkultur, också är förtjänta av uppmärksamhet, oavsett funktionsnedsättningar eller inte. Intresset bör riktas mot deras idrottsliga prestationer, med framgångar som uppnåtts. De utövarna som då sätts i rampljuset, kan möjliggöra en ökning av kunskaper, som föranlender nya inkluderingstankar.</p><p> </p><p> </p>