Arbetet har utgått från ett av de 10 friluftslivsmål som fastställdes av regeringen år 2012. Friluftslivsmål nr. 4 tillgång till natur för friluftsliv, har målet att säkerställa möjligheter till friluftslivet genom hållbart brukande, fysisk planering och bevarande. Arbetet rör den fysiska tillgången till natur för friluftsliv. En sammanställning har gjorts av Skånes kommuner genom en enkätundersökning för att se om de har kartlagt och värderat naturområden för friluftsliv, hur de hanterar skydd för friluftsliv samt om det sker förändringar i tillgång till natur för friluftsliv i de kommunala översiktsplanerna, i så fall hur? Vidare analyseras svaren åt vilken utvecklingsriktning de följer i friluftslivsmålen. Sammanfattningsvis har en majoritet av kommunerna gjort kartläggning av områden för friluftsliv eller planerar att göra det inom 1–2 år. Skydd för friluftsliv har en stark plats i den fysiska planeringen och det värderas högt med ett skydd specifikt för friluftsliv. Kommunerna behandlar friluftslivsmålen i dess fysiska planering och en positiv riktning i friluftslivsmålen kan tydas från resultatet. Markanvändningen förändras positivt för friluftslivet. Resultatet visar på en positiv utvecklingsriktning i insatserna för målen.

I uppsatsen har det fokuserats på att undersöka vad den fysiska aktiviteten har för roll i den fysiska planeringen i Karlskronas och Lunds kommun. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur fysisk aktivitet integreras i den fysiska planeringen samt vilka strategier de finns och hur de framställs i kommunala dokument. Syftet har följts upp av två formulerade frågeställningar vilka är; “Vad har Karlskronas och Lunds kommun för olika strategier i sina översiktsplaner för att öka fysisk aktivitet i kommunen?” samt “Hur framställs kommunernas hälsofrämjande strategier i andra kommunala dokument?”.   För att besvara följande frågeställningar har en fallstudie utförts till följd av en kvalitativ innehållsanalys. Fallen består av två kommuner vilka är Karlskronas och Lunds kommun. Det empiriska materialet utgörs framförallt av de nämnda kommunernas aktuella översiktsplaner men har kompletterats med andra kommunala dokument. Det teoretiska ramverket har utgjorts av empowerment tillsammans med begreppet stödjande miljöer vilka delvis har legat till grund för hur analysen genomförts. De resultat som framställts ur analysen kommer i uppsatsens senare del att diskuteras, jämföras kommunerna emellan men också i förhållande till den tidigare forskningen samt ställas mot uppsatsens teori.   Genom det analyserade materialet går de att sammanfatta att båda kommunerna behandlar fysisk aktivitet i diverse kommunala dokument men på olika sätt. Det framgår i de flesta fallen dock inte via begreppet fysisk aktivitet utan genom tolkningar av andra begrepp. Men aspekter kopplade till fysisk aktivitet behandlas vilket tyder på att den fysiska planeringen indirekt berör fysisk aktivitet.

Ett planprogram är enkelt uttryckt ett planeringsmässigt verktyg som kan utgöras av ett dokument som blir en tidig utredning kring ambitioner, förutsättningar och hinder inför arbetet med att upprätta en eller flera detaljplaner. Planprogram kan ses som ett relativt okänt verktyg inom den fysiska planeringen, inte minst eftersom mängden information om det är liten men framförallt eftersom forskning kring planprogram är i princip obefintlig. Denna studie blickar tillbaka och beskriver hur planprogram framförts av Boverket och dess föregångare med betoning på huruvida det i lagstiftningen framförts som ett krav eller ej vilket har förändrats. Sedan 2010 är det i princip obligatoriska kravet på planprogram inför upprättandet av detaljplaner avskaffat utifrån propositionen En enklare plan- och bygglag. Mot bakgrund av lagändringen och den borgerliga regeringen som drev igenom den används teorin neoliberalism som ramverk för att tolka och förklara resultatet. För att få en fördjupad förståelse kring planprogram fokuserar studien också på hur tre svenska kommuner använder sig av verktyget i planeringen som en länk mellan översiktsplanering och detaljplanering. Genom att betrakta hur kommunerna använder sig av verktyget kan bland annat särskilda planeringsfrågor åskådliggöras och visa på att planprogram kan vara användningsbara och vad framtida planprogram kan ha för inriktningar. Studien presenterar även aspekter av vad ett bra respektive mindre bra planprogram utifrån bland annat vilka brister som gick att finna i kommunernas planprogram och framtagandet av de. Den springande punkten i denna studie handlar om huruvida avskaffandet av det generella kravet på planprogram var en bra reform eller ej. I slutsatsen på detta ämne ses reformen vara bra men att kommunerna behöver bli bättre på att upprätta planprogram. Detta kan ske genom att exempelvis Boverket upprättar en handbok inriktad på planprogram för att stävja de brister i planprogrammen som studien men även Boverket själva presenterar. I slutet lyfts även möjligheter till vidare forskning med flera ämnen och forskningsfrågor rör planprogrammets historia, samtid och framtid.

I nuläget är 55 procent av jordens befolkning bosatta i städer och statistik visar hur denna siffra förutses stiga till 68 procent till år 2050 (Smart City Sweden, u.å). Dessutom ansvarar städer för 70 procent av världens växthusgasutsläpp (Naturvårdsverket 2020). I samband med rådande urbaniseringstakt och klimatförändringar står samhällen inför nya utmaningar för att säkra jordens resurser. Konceptet "smart stad" ses som en lösning för att utveckla attraktiva och hållbara livsmiljöer. Genom "smart" teknik ska därmed ett effektivare nyttjande av resurser erhållas. Nuvarande forskning har riktat kritik mot att "smart stad" utformar bristfälliga fysiska miljöer som inte bemöter medborgarnas behov. Den teknologiska aspekten tenderar att dominera under planeringsprocessen, varav sociala och rumsliga värden riskerar att hamna i skymundan (Shelton & Lodato, 2019, s. 38). Örebro kommun planerar i nuläget för utformning av pilotprojektet Tamarinden. Ett "smart stad"-projekt som tillhandahåller invånarna en funktionsrik livsmiljö för att bidra till en hållbarare livsstil (Örebro kommun, 2020). Intressant är att studera hur den fysiska utformningen av "smart stad" kan bidra till önskvärda beteenden för att främja en hållbar samhällsutveckling. Uppsatsen syftar till att studera vilken roll människans beteende och förhållningssätt har i utformningen av den fysiska miljön i en "smart stad". En kvalitativ fallstudie av Örebro kommuns pilotprojekt Tamarinden utgör därför uppsatsens forskningsstrategi. Följande styrdokument: Detaljplan för del av fastigheten Almby 11:148 (Sörbyängsvägen), Strategi för arkitektur och byggande samt Digitaliseringsstrategin ingår i uppsatsens empiri, tillsammans med kvalitativa intervjuer från Örebro kommun Stadsbyggnad och E.ON. Vidare utgår uppsatsen från en kvalitativ innehållsanalys med ett etnografiskt analytiskt tillvägagångssätt för att analysera uppsatsens empiriska material. Uppsatsens slutliga resultat har visat att Tamarinden planeras utifrån en helhetsbild. Detta för att sociala, ekonomiska och ekologiska värden ska skapa hållbara livsmiljöer som underlättar en miljövänligare livsstil. Uppsatsen belyser en ansvarstagande, medveten, inspirerande och samnyttjande invånare.

Många översiktsplaner har under utbildningen i fysisk planering observerats som väldigt utopiska med storskaliga mål och visioner. Om översiktsplaner innehåller för många eller storskaliga visioneroch mål innebär det en risk att översiktsplanen inte framställer en realistisk presentation av kommunens intentioner för den framtida markanvändningen.Översiktsplanen riskerar då att inte uppfylla sitt syfte; att ge vägledning för hurden långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön ska användas och utvecklas (SFS2010:900 3 kap. 2 §). Om den långsiktiga planeringen för cykelfrämjande åtgärderinte är fungerande finns det risk för att enbart småskaliga projekt utan en tydliganknytning till varandra genomförs och att det den goda, heltäckandecykelinfrastruktur som behövs för att fler ska välja cykeln, över andra mindre hållbara transportmedel, uteblir. I den här studien har det undersökts vilka av de cykelfrämjande mål, visioner och ställningstaganden som presenteras i Kalmar kommuns översiktsplan, antagen 17 juni 2013, som har genomförts och varför. Det görs genom en fallstudie över Lindsdal och Västra staden som båda är belägna inom Kalmar kommun. Studienhar gjorts utifrån det teoretiska ramverket governmentality och fuzzy concept, för att kunna svara på varför vissa cykelfrämjande åtgärder genomförts medans andra inte har genomförts. För att analysera vilka av de cykelfrämjande åtgärder som genomförts i det fysiska rummet har metoden kvalitativ innehållsanalys använts.Den kvalitativa innehållsanalysen möjliggör en uppdagning av “dolda” budskap som förmedlas i texten och kan avslöja underliggande budskap som förmedlas.

Sedan barnkonventionen blev lag i Sverige år 2020 ska barnens rättigheter i samhälletstärkas, vilket omfattas inom den fysiska planeringen. Denna uppsats ämnar till att undersökahur barnperspektivet hanteras inom kommuner, för att skapa en tydligare bild harNorrköpings och Motalas kommun användas för analys. Kvalitativa intervjuer medrepresentanter har genomförts och ska tillsammans med dokumentgranskning av kommunalaplaner stå till grund för jämförelse av kommunernas arbete med barnperspektivet. Resultatethar visat att barnkonventionen till viss del har stärkt barnens rättigheter inom den kommunalaplaneringen, men också att olika aspekter så som resursbrist och målkonflikter bidrar till attperspektivet inte helt inkluderas inom planeringen, utan i många fall bortprioriteras. Dettasker trots att retoriken kring barnperspektivet visar sig vara stark, då kommunerna själva ochdess representanter beskriver barnperspektivet som viktigt. Tydligare riktlinjer, mallar ochändrade prioriteringar behövs för att helt implementera barnperspektivet. / Since the Convention on the Rights of the Child became law in Sweden in 2020, the rights ofchildren have been strengthened, including in spatial planning. This essay will examine howthe child perspective is handled, the municipalities of Norrköping and Motala have been usedfor in depth analysis. Qualitative interviews with representatives have been conducted, andtogether with documents of municipal plans, they have formed the basis for comparing themunicipalities' working methods. The results have shown that the Convention has to someextent strengthened children's rights, but also aspects such as lack of resources and conflictsof goals contribute to the perspective being deprioritized. This is despite the fact that therhetoric is strong, as the municipalities and their representatives describe it as important.Clearer guidelines and changed priorities are needed to implement the children's rights.

Den fysiska planeringen beskrivs som en viktig beståndsdel för att skapa social hållbarhet. Det finns däremot flertalet hinder som begränsar implementeringen av social hållbarhet i planeringen. Social hållbarhet är ett relativt outforskat begrepp som till skillnad från den ekonomiska och den ekologiska dimensionen av hållbarhet fått mindre uppmärksamhet. Begreppet är subjektivt i sin karaktär, vilket gör att när det vägs mot andra intressen ges de sociala värdena inte lika stor tyngd i planeringen. Det organisatoriska systemet och sektoriseringen medför stuprörstänk och förhindrar helhetslösningar som är viktigt för att uppnå en social hållbar planering. Maktfrågan är även en central del då de aktörer som deltar i processen har stort utrymme att besluta hur begreppet ska implementeras. För att kunna implementera det sociala hållbarhetsbegreppet och ge de sociala värdena större tyngd i planeringen finns därför ett behov av att arbeta mer systematiskt med social hållbarhet. Det finns inom svensk planering ingen standard för att implementera och tillämpa det sociala hållbarhetsbegreppet i planeringen. Studien syftar därtill att studera hur social hållbarhet kan implementeras i planeringen med olika verktyg. Studien har genomförts som en fallstudie där tillämpningen av social hållbarhet genom tre olika utformningar av verktyg utgör fallet. De tre olika utformningar av verktyg som studerats är Göteborgs Stads sociala konsekvensanalys, Spacescapes sociala konsekvensanalys och Södertörnsmodellen. Dessa valdes med anledning av att de använder olika tillämpningssätt för att implementera social hållbarhet i planeringen. Empirin har samlats in genom intervjuer med aktörer som antingen varit med och utformat verktyget eller tillämpar verktyget i praktiken, och genom dokumentstudie av respektive verktygs beskrivning av dess uppbyggnad. Empirin analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Det teoretiska ramverket utgår ifrån tre teman: verktygets innehåll, verktygets utformning och verktygets tillämpning, och har legat till grund för att analysera det empiriska materialet. Studien visar på att det finns flera tillvägagångssätt för att implementera social hållbarhet i planeringen och att det inte bara finns ett rätt svar på hur sociala värden ska implementeras i planeringen. De olika utformningarna av verktygen skiljer sig framför allt åt när det kommer till konkretisering av ramverk kring social hållbarhet. De skiljer sig även åt om fokuset ligger på att analysera sociala värden genom kunskap ifrån kvalitativ eller kvantitativ data. Verktygen ser även olika på när det kommer till vilka aktörer som ska involveras och hur stor tilltro som ska läggas på medborgardeltagande.

En stadskärnas närhet till naturliga vattenmassor tillför staden särskilt utmärkande egenskaper. Vattenkontakten utgör en direkt övergång från byggd miljö till naturlandskap mitt i staden. Däremot har hamnområden, vägar och parkeringar fått övertag på vattenfronten i många svenska kuststäder - vilket innebär att städerna går miste om offentliga stadsmiljöer med höga skönhetsvärden. Dessa områden är därmed särskilt intressanta för stadsutveckling som främjar människors användning. I det här arbetet undersöks hur den fysiska miljön intill en vattenfront kan utformas för att främja människors användning av det offentliga rummet. Genom en fallstudie av Trossö vattenfront i Karlskrona samt användning av metoderna platsanalys och kvalitativ textanalys, tas strategier fram för arbetets gestaltningsförslag. I arbetet presenteras sex olika gestaltningsförslag för ökad användning av offentliga rum intill Trossö vattenfront. Av studiens resultat framgår att det i huvudsak finns fyra huvudmål som behöver uppfyllas för att främja användningen av offentliga rum intill en vattenfront: det behövs en blandning av funktioner och aktiviteter, mötesplatser som passar alla, tillvaratagande av vattenkontakten samt god fotgängarvänlighet.

Ekodukter ses som en lösning på vägarnas barriäreffekter för faunan. Genom att minska viltolyckor och fragmenteringen av djurens habitat, blir vägarna säkrare och naturen mer sammankopplad. Dock är planeringen av ekodukterna viktig för att optimera djurens användning av dessa. I denna fallstudie undersöks planeringen av tre ekodukter i Sverige, med fokus på vilka åtgärder som tas för att göra ekodukterna så effektiva som möjligt. Studien har ett perspektiv på ekodukternas ursprungliga planering i vägplan, samt på uppföljningen av denna översiktsplan. Ett teoretiskt ramverk har utarbetats för att tolka planåtgärderna, och bistå metoden i studien, kvalitativ innehållsanalys, med att identifiera belägg i vägplanerna. Resultatet visar på att fokus i vägplanerna till stor del ligger på dess lokalisering i landskapet och hur angränsande vegetation kan bevaras, men även på hur människor påverkas av ekodukten. Uppföljningen i översiktsplanerna finns, men kan förbättras.

De senaste decenniernas förskjutning mot governance har gjort samhällsplaneringen alltmer komplex och fler aktörer har tagit plats i planeringen. De viljor och ideal som dessa aktörer har kommer till uttryck bland annat genom språkbruket i arkitekttävlingar, ett språkbruk som innehåller många metaforer. Ett flertal studier har kunnat påvisa metaforernas påverkanskraft på mänskliga resonemang - genom att tala om världen på ett särskilt sätt kan metaforerna legitimera vissa handlingar och världsbilder och samtidigt osynliggöra andra.   I syfte att synliggöra det språkbruk som präglar samtida arkitekttävlingar ämnar den här uppsatsen att besvara två frågor: vilka begreppsliga metaforer används i samtida svenska arkitekttävlingar för stadsdelar? samt vilka problem, åtgärder och aktörer legitimeras av bruket av metaforer i arkitekttävlingarna? Genom att anlägga ett perspektiv från den kognitiva lingvistiken och utföra en metaforanalys på språkbruket i fem olika arkitekttävlingar för stadsdelar upptäcker den här studien att metaforerna som används i samtida tävlingar visar en stor bredd av dels teman och ämnen och dels åtgärder och aktörer som legitimeras i tävlingarna. Metaforerna representerar både levande och icke-levande domäner, både vardagsnära och mer branschspecifika. De teman som kan skönjas är: den biologiska staden, staden som kultur och media, att driva staden som ett företag, staden som svärd och sköld, staden som egendom, när staden blir sin motsats, den mekaniska staden, staden som håller ihop och staden som ännu inte finns. Det finns tendenser i materialet att icke-levande ting tillskrivs en agens som de i bokstavlig mening inte kan ha och att flera av de åtgärder som legitimeras i materialet har en tydlig geografisk profil där vissa platser i staden premieras framför andra.