Den fysiska planeringen och utformningen av en plats påverkar hur den upplevs av besökaren. Att känna sig trygg i samhället är en demokratisk rättighet och en förutsättning för att kunna vara en aktiv individ, nyttja samhällets olika funktioner och kunna delta i olika aktiviteter. Utmaningen med att planera för trygga och säkra miljöer är att trygghet är en subjektiv känsla som innebär den individuella bedömningen av sin egna säkerhet. En säker plats betyder att brottsligheten är låg och risken för att bli utsatt för brott är liten. Trygghet och säkerhet är två begrepp som har en påtaglig skillnad då en säker plats inte nödvändigtvis behöver upplevas som trygg. Kandidatuppsatsen syftar till att undersöka hur säkerhet och upplevd trygghet på offentliga platser påverkas av den fysiska utformningen. Studien undersöker även om det finns något samband mellan upplevd trygghet och den faktiska säkerheten. En fallstudie har genomförts på Göteborgs centralstation där stationens fysiska aspekter, den upplevda tryggheten på platsen och dess faktiska säkerhet har undersökts. Studien använde sig av metoden textanalys samt observationer baserade på teorin Defensible space. Teorin innehåller metoden CPTED, vilket är en metod baserad på principer i den fysiska miljön som bidrar till säkra och trygga miljöer. Metoderna kompletteras med intervjuer i syfte att få ett perspektiv på hur människor upplever Göteborgs centralstation i ett trygghetsperspektiv. Resultaten från studien har sedan ställts mot brottsstatistiken för Göteborgs centralstation, för att ser hur ett samband mellan upplevd trygghet i den fysiska miljön och säkerhet på en offentlig plats ser ut.  Fallstudien har lett fram till slutsatsen att fysisk planering och utformning av offentliga platser kan påverka den upplevda tryggheten. Platsens utformning och dess koppling till den faktiska säkerheten kan däremot inte fastställas. Säkerhet är ett komplext begrepp som påverkas av flera olika faktorer, inte bara fysisk planering. Studien visar att CPTED- principerna implementeras på Göteborgs centralstation i olika utsträckning på olika delar av stationsområdet. Kandidatuppsatsen avslutas med en diskussion gällande brottsprevention som planeringsideal och vikten av planerarens roll i utformningen av trygga miljöer på offentliga platser.

Coronapandemins konsekvenser har varit omfattande, en stor omställning blev distansarbetet. När en stor mängd människor plötsligt blev stationerade i sina hem blev konsekvenserna bland annat ökat ensamhet och att fler såg över sin boendesituation. Samtidigt visar flera oberoende undersökningar att en majoritet vill fortsätta att helt eller delvis arbeta hemifrån även efter pandemin. När allt fler inte behöver lämna sina bostäder för att utföra sitt arbete ökar efterfrågan på kvalitativa offentliga rum. Syftet med arbetet är att undersöka hur Chapmansplan i Karlskrona kan gestaltas till ett offentligt rum som möjliggör för möten och kontorsarbete utomhus. På så vis skulle kontorsarbetare med olika boendesituation kunna utföra sitt arbete under rättvisare och hälsosammare förutsättningar. Det teoretiska ramverket för studien är social hållbarhet ur ett rättvist och jämlikt perspektiv.  Utifrån det teoretiska ramverket tillsammans med Gehls gestaltningsprinciper om hur kvalitativa offentliga rum kan gestaltas för människan, utformas ett planförslag. Några viktiga kriterier för att uppnå ett kvalitativt offentligt rum är enligt Gehl trygghet, skydd och trivsel. Det här realiseras i planförslaget exempelvis genom platser att gå, stå och sitta på. För att en plats även ska bli rättvis och socialt hållbar är det viktigt att platsen är tillgänglig och erbjuder flera olika funktioner. Av den anledningen utformades Chapmansplan genom mångfacetterad gestaltning. Planförslaget innehåller bland annat platser för kontorsarbete utomhus, lokaler, utegym, takterrass samt mångfunktionella ytor.

Despite the value of public spaces for creating greater social cohesiveness, they risk not being prioritized in urban planning. This thesis aims to investigate the role of public spaces for a social sustainable urban development, focusing on equality in Linköping. The research questions concern the municipality's work, qualities and challenges regarding equal public places. Previous research highlights social sustainability based on equality and problems surrounding planning of public places. The study is based on qualitative interviews, with a politician and employees at the planning department of Linköping, and a supplementary document analysis. The results highlight the municipality's work with equal public spaces and a lack of evaluation methods. Accessibility, security and multifunctionality are important in the design of equal public places. The challenges are densification, privatization and conflicts of interest. It can be stated that Linköping’s work with the issue is reflected in previous research. However, there are development opportunities regarding citizen dialogue, evaluation methods for equal meeting places and better definitions of goals and concepts. / Offentliga mötesplatsers riskerar att bortprioriteras i den fysiska planeringen, trots sitt värde för den sociala sammanhållningen i staden. Uppsatsens syfte är att undersöka offentliga mötesplatsers roll för en socialt hållbar stadsutveckling med fokus på jämlikhet i Linköpings kommun. Frågeställningarna berör kommunens arbete, kvaliteter samt utmaningar gällande jämlika mötesplatser. Tidigare forskning lyfter främst upp social hållbarhet utifrån jämlikhet samt problematiken kring planering av offentliga mötesplatser. Frågeställningarna besvaras genom kvalitativa intervjuer med en politiker och tre tjänstepersoner från Linköpings kommun, samt en kompletterande dokumentanalys. Resultatet redovisar kommunens arbete med jämlika mötesplatser samt en brist på utvärderingsmetoder. Tillgänglighet, tillhörighet, trygghet samt mångfunktionalitet är viktiga vid utformningen av jämlika mötesplatser. Utmaningarna som betonas är förtätning, privatisering samt intressekonflikter. Det går att konstatera att den tidigare forskningen återfinns i Linköpings kommuns arbete med frågan. Dock finns det utvecklingsmöjligheter gällande medborgardialog, utvärderingsmetoder för jämlika mötesplatser samt bättre definitioner av mål och begrepp.

Planering är ofta platsbestämt och sker i en kontext med konstanta faktorer med små förändringar år efter år. Men i områden som påverkas av en säsongsbetingad attraktionskraft så ser situationen annorlunda ut. På landsbygden, framförallt i kustsamhällen så finns det en planeringskontext där förutsättningarna ser mycket annorlunda ut beroende på säsong. Detta är samhällen med en stor mängd fritidsbebyggelse som påverkar de kommunala förutsättningarna. I det Svenska språket finns ord som sommarhus och fritidshus vilket indikerar att vi har en kultur där många människor äger mer än en bostad. Men samtidigt har vi ett planeringssystem med ett kommunalt planmonopol och där mycket av planeringen inte är gränsöverskridande utan sker inom den kommunala kontexten.  Denna studie undersöker hur de kommuner med en bred etablering av fritidsbebyggelse på landsbygden väljer att förhålla sig till detta och vilka strategiska ageranden som genomförs för att påverka bostadsmarknaden. I de kommuner där etableringen av fritidsbostäder är storskalig måste kommunerna tillgodose två olika gruppers behov vilket påverkar den kommunala planeringen, serviceutbudet och bostadsmarknadens utveckling. Undersökningens teoretiska utgångpunkt är att se etableringen av fritidshus på landsbygden som en gentrifieringsprocess. Fritidshusägarna kommer i dessa kommuner in som en ny konkurrerande grupp på bostadsmarknaden och tränger på sikt bort de bofasta från bostadsmarknaden till följd av drastiskt ökad efterfrågan och ökade bostadspriser. Undersökningen genomfördes som en fallstudie där material från fyra landsbygdskommuner i norra Bohuslän var grunden för empiri. De kommuner som undersöktes var Lysekil, Sotenäs, Strömstad och Tanums kommun. De fyra kommunerna valdes utifrån kommunernas skala, antalet helårsboende i förhållande till andelen fritidsboende samt ett antal kvalitativa attribut som närhet till kust, avstånd till större städer samt historisk bakgrund. De fall som undersöktes skulle finnas i en liknande kontext och geografiskt sammanhang för att ge möjlighet att studera likheter och skillnader i materialet och kunna avgöra om fallen var representativa för den generella utvecklingen. Metoden för undersökningen var en kvalitativ innehållsanalys dels av strategiska textdokument men kompletterades också med semistrukturerade intervjuer. De strategiska dokumenten som undersöktes var kommunala översiktsplaner och bostadsförsörjningsprogram för att skapa en bild av hur kommunerna ser på sitt bostadsbestånd och hur de politiskt förhåller sig till detta.  Undersökningen och uppsatsen som helhet visar på att kommuner på landsbygden till stor del ser den breda mängden fritidsbebyggelse som en tillgång men att denna utveckling inte får ske på bekostnad av den egna befolkningen. Flera av kommunerna ansåg dock att det kommunala planmonopolet inte var tillräckligt för att kunna skapa reell skillnad för bostadsutvecklingen utan efterfrågade fler verktyg för att kunna påverka. Framträdande är den problematik som finns mellan att fritidsboendena är ett positivt ekonomiskt tillskott till besöksnäringen i kommunerna och det faktum att priserna på bostadsmarknaden ökar till den grad att behoven för de helårsboende inte alltid kan tillgodoses. Gentrifieringsprocessen med att flera kustområden omvandlas till att till stor del vara sommarstäder verkar svår att påverka eftersom utvecklingen har gått långt och mycket sker utan att kommunen kan påverka.

Fysisk planering handlar till stor del om att väga olika intressen mot varandra, enskilda som allmänna, stora som små. Det här kandidatarbetet undersöker ett fall där trafiken prioriterats framför övriga intressen och föreslår en förändring där fler funktioner ryms inom samma område. Arbetet undersöker hur en levande stadsmiljö kan utformas i anslutning till en större bytespunkt för kollektivtrafik. Den teoretiska grunden är socialt hållbar utveckling och tillsammans med ett kunskapsunderlag ligger de till grund för ett utvecklingsprogram som sedan tillämpas på Södervärn i Malmö. Kunskapsöversikten har identifierat ett antal nyckelfaktorer för att skapa trivsamma levande stadsmiljöer, några av dem är tydligt definierade rum, inga barriärer, en blandad stad och sammanhängande stråk. Det råkar också vara vad som saknas vid Södervärn idag. Planförslaget innebar en omvandling av platsen med ny bebyggelse och offentliga platser. Bytespunkten minskar i storlek tack vare genomgående istället för vändande busstrafik vilket ökar dess effektivitet samt ger plats över till stadsliv. Förslaget innehåller nya bostäder och lokaler i ett centralt kollektivtrafiknära läge samt funktioner med större omland såsom ett museum, hotell och vuxenutbildning.

Under de senaste åren har det blivit allt vanligare för kommuner att använda sommargågator som en temporär plats med syfte att utforma något tillfälligt i gaturummet. Sommargågatan kan genom att skapa en fysisk förändring bidra till ett mer konkret förslag för medborgarna och visa hur gatan skulle kunna användas annorlunda. En viktig del av konceptet sommargågator är dialogen mellan kommun och medborgare där de tillsammans kan komma fram till gatans tillfälliga utformning. Uppsatsen ämnar undersöka hur sommargågator kan användas som ett verktyg för medborgardialog och vilket inflytande invånare kan få i arbetet med sommargågator. I uppsatsen genomförs två fallstudier; Swedenborgsgatan i Stockholms stad och Friisgatan i Malmö stad. Den utvalda empirin består främst av publicerade och interna kommunala dokument. Detta för att inbringa kunskap om kommunernas arbete med sommargågator. Empirin analyseras genom en kvalitativ textanalys utifrån Arnsteins delaktighetsstege och Fungs demokratikub. Vidare analyseras även empirin utifrån ett demokratiteoretiskt perspektiv. Studien visar att dialogen med verksamheterna har varit framgångsrik för att öka inflytandet hos en begränsad grupp i både Stockholm och Malmö. Studien pekar också på att kommunerna behöver ta fram metoder för genomförande, insamling och dokumentation av dialogen för att sommargågatan även ska fungera som ett verktyg för medborgardialog där den breda allmänheten kan involveras.

Fritidshusturismen är ett svårdefinierat begrepp med många olika bostadsformer. Inom tidigare forskning beskrivs hur fritidshusturismen påverkar en plats, men även hur den fysiska planeringen påverkar landskapet samt den rörelse som fritidshusägarna har både fysiskt och digitalt. Det finns en mark- och vattenproblematik på Gotland som främst bygger på de geologiska förutsättningarna. Detta påverkar Gotlands vatten och avloppsnät framför allt när det kommer till sommarperioder och torka. Gotland har en god förutsättning angående den digitala utvecklingen utifrån tillgången på internet. Hur dessa utmaningar och möjligheter kan komma att påverka fritidshusturismen är grundpelarna i syftet med detta arbete. Utifrån två perspektiv: fritidshusägarna och planeringen, syftar denna studie till att förstå vilka utmaningar och möjligheter det finns för vatten, avlopp och internet. Studien syftar även till att undersöka hur dessa utmaningar och möjligheter påverkar framtidens fritidshusturism. Denna kvalitativa fallstudie genomförs med semistrukturerade intervjuer med fritidshusägare i Ronehamn på Gotland och tjänstemän på Region Gotland. Även en dokumentanalys av Region Gotlands översiktsplan och en fördjupad översiktsplan av Ronehamn har gjorts och presenteras i studien. Resultatet i studien visar att fritidshusägare och tjänstemännen anser att vattenproblematiken är en utmaning på Gotland och är en viktig faktor vilket måste hanteras för framtidens hållbara utveckling. Studien visar även utmaningar med reningsverk, något som påverkar utvecklingen negativt för i detta fall Ronehamn. Studien visar även att det finns möjligheter med att avsalta havsvatten för att tillgodose framtidens vattenförsörjning. Den regional utbyggnaden av fiber har bidragit till att tillgången av internet gör det möjligt att arbeta och leva i sina fritidshus mer frekvent. I arbetets slutdiskussion diskuteras utifrån de identifierade utmaningarna och möjligheterna hur detta kan påverka framtidens fritidshusturism. / <p>2021-06-06</p>

Syftet med denna uppsats är att utreda hur Malmö stad arbetar brottsförebyggande genom fysiska och sociala planeringsåtgärder samt att undersöka betydelsen och vikten av samverkan mellan olika aktörer. Denna uppsats kommer avse samhällsplaneringens roll och uttryck i det brottsförebyggande arbetet. Detta syfte undersöks genom att utreda vilka fysiska och sociala brottsförebyggande planeringsåtgärder Malmö stad har vidtagit, samt vilken betydelse en samverkansprocess har och vad den innebär i Malmö stads brottsförebyggande arbete. Denna studies resultat baseras på Malmö stads egna dokument om deras brottsförebyggande samt även intervjuer med samhällsplanerare, polis och allmännytta på Malmö stad inom det undersökta området. Resultatet presenteras genom dess tre forskningsfrågor och jämförs samt kopplas sedan även till tidigare forskning av bland annat brottsförebyggande rådet och regeringen samt även teorier inom bland annat kriminologi och sociologi som exempelvis Broken Windows och Defensible space. Diskussionen med tillhörande slutsatser utgår från hur pass välgrundade åtgärderna är samt dess implementering och påverkan.

Fysisk planering kan genom grönstrukturens funktioner hantera och motverka ett flertal utmaningar som urbana städer står inför i samband med behov av förtätning. Tidigare forskning har visat att grönstruktur är särskilt betydelsefull för mänsklig hälsa i socioekonomiskt utsatta områden tack vare dess temperaturreglerande förmåga, då dessa samhällsgrupper generellt visat sig vara mer sårbara för klimatförändringarnas effekter jämfört med andra. Inom denna uppsats undersöks därför hur en kommun planerar för grönstruktur parallellt med behov av förtätning. Undersökningen genomförs i form av fallstudier av Stockholms stad och Norra Djurgårdsstaden samt Fokus Skärholmen, som valda stadsutvecklingsområden i en svensk, kommunal planeringskontext. Syftet är att jämföra om, och i så fall hur, planeringen skiljer sig åt mellan stadsutvecklingsomsråden för att bidra till kunskap om hur en kommun planerar för grönstruktur och förtätning i syfte att minska orättvisor. Uppsatsen ämnar generera ett forskningsbidrag som kartlägger hur en kommun planerar för förtätning, grönstruktur och socioekologisk rättvisa (här avseende rättvis tillgång till temperaturreglerande urban grönstruktur). Forskningen genomförs i syfte att bidra till kunskap om gröna och hälsosamma städer för samtliga invånare över tid.  Metoderna utgår från en kvalitativ forskningsdesign där innehållsanalys gjorts av strategiska dokument och parkplaner. Semistrukturerade intervjuer har genomförts av tjänstepersoner som arbetar med grönstrukturfrågor på Stockholms stad. Empirin ligger sedan till grund för resultat och analys som förs i relation till forskningsöversikt och teoretiskt ramverk, som tar utgångspunkt i tidigare forskning om förtätning, grönstruktur och socioekologisk rättvisa. Studien visar att Stockholms bostadsmål om 140 000 bostäder till år 2030 innebär en oförenlig ekvation för grönstrukturens bevarande över tid utifrån dagens planeringsförutsättningar. Resultatet indikerar att det inte är planeringen i sig som avgör utfallen vid de undersökta fallen av stadsutvecklingsområden med socioekonomiskt olika förutsättningar, utan det är de platsbundna förutsättningarna som i kombination med planeringsförutsättningarna reglerar grönstrukturens möjligheter.

Trygghet är en väsentlig fråga eftersom det är grundläggande för ökat välmående och därmed en mänsklig rättighet. Trygghetskänslan och att alla ska känna sig trygga på offentliga samt privata platser är därför något som bör prioriteras.  I det här kandidatarbetet undersöks vad som kan påverka trygghetskänslan och hur den fysiska miljön kan utformas för att öka den upplevda tryggheten. Syftet är att få en djupare förståelse för den fysiska planeringens roll vad gäller trygghetsskapande åtgärder och hur den fysiska planeringen kan främja trygga platser. För att besvara frågeställningarna görs en kunskapsöversikt bestående av myndighetsrapporter, vetenskapliga artikar och forskningsarbeten, samt även en platsanalys och observationer. Arbetet resulterar i ett gestaltningsförslag av ett bostadsområde som idag har trygghetsproblem, där kunskapen som getts av kunskapsöversikten, platsanalysen och observationerna tillämpas. Avslutningsvis ges en slutsats där frågeställningarna besvaras och en kort diskussion om resultatet och även förslag på vidareforskning.