Syftet med denna uppsats är att utreda hur Malmö stad arbetar brottsförebyggande genom fysiska och sociala planeringsåtgärder samt att undersöka betydelsen och vikten av samverkan mellan olika aktörer. Denna uppsats kommer avse samhällsplaneringens roll och uttryck i det brottsförebyggande arbetet. Detta syfte undersöks genom att utreda vilka fysiska och sociala brottsförebyggande planeringsåtgärder Malmö stad har vidtagit, samt vilken betydelse en samverkansprocess har och vad den innebär i Malmö stads brottsförebyggande arbete. Denna studies resultat baseras på Malmö stads egna dokument om deras brottsförebyggande samt även intervjuer med samhällsplanerare, polis och allmännytta på Malmö stad inom det undersökta området. Resultatet presenteras genom dess tre forskningsfrågor och jämförs samt kopplas sedan även till tidigare forskning av bland annat brottsförebyggande rådet och regeringen samt även teorier inom bland annat kriminologi och sociologi som exempelvis Broken Windows och Defensible space. Diskussionen med tillhörande slutsatser utgår från hur pass välgrundade åtgärderna är samt dess implementering och påverkan.

Fysisk planering kan genom grönstrukturens funktioner hantera och motverka ett flertal utmaningar som urbana städer står inför i samband med behov av förtätning. Tidigare forskning har visat att grönstruktur är särskilt betydelsefull för mänsklig hälsa i socioekonomiskt utsatta områden tack vare dess temperaturreglerande förmåga, då dessa samhällsgrupper generellt visat sig vara mer sårbara för klimatförändringarnas effekter jämfört med andra. Inom denna uppsats undersöks därför hur en kommun planerar för grönstruktur parallellt med behov av förtätning. Undersökningen genomförs i form av fallstudier av Stockholms stad och Norra Djurgårdsstaden samt Fokus Skärholmen, som valda stadsutvecklingsområden i en svensk, kommunal planeringskontext. Syftet är att jämföra om, och i så fall hur, planeringen skiljer sig åt mellan stadsutvecklingsomsråden för att bidra till kunskap om hur en kommun planerar för grönstruktur och förtätning i syfte att minska orättvisor. Uppsatsen ämnar generera ett forskningsbidrag som kartlägger hur en kommun planerar för förtätning, grönstruktur och socioekologisk rättvisa (här avseende rättvis tillgång till temperaturreglerande urban grönstruktur). Forskningen genomförs i syfte att bidra till kunskap om gröna och hälsosamma städer för samtliga invånare över tid.  Metoderna utgår från en kvalitativ forskningsdesign där innehållsanalys gjorts av strategiska dokument och parkplaner. Semistrukturerade intervjuer har genomförts av tjänstepersoner som arbetar med grönstrukturfrågor på Stockholms stad. Empirin ligger sedan till grund för resultat och analys som förs i relation till forskningsöversikt och teoretiskt ramverk, som tar utgångspunkt i tidigare forskning om förtätning, grönstruktur och socioekologisk rättvisa. Studien visar att Stockholms bostadsmål om 140 000 bostäder till år 2030 innebär en oförenlig ekvation för grönstrukturens bevarande över tid utifrån dagens planeringsförutsättningar. Resultatet indikerar att det inte är planeringen i sig som avgör utfallen vid de undersökta fallen av stadsutvecklingsområden med socioekonomiskt olika förutsättningar, utan det är de platsbundna förutsättningarna som i kombination med planeringsförutsättningarna reglerar grönstrukturens möjligheter.

Trygghet är en väsentlig fråga eftersom det är grundläggande för ökat välmående och därmed en mänsklig rättighet. Trygghetskänslan och att alla ska känna sig trygga på offentliga samt privata platser är därför något som bör prioriteras.  I det här kandidatarbetet undersöks vad som kan påverka trygghetskänslan och hur den fysiska miljön kan utformas för att öka den upplevda tryggheten. Syftet är att få en djupare förståelse för den fysiska planeringens roll vad gäller trygghetsskapande åtgärder och hur den fysiska planeringen kan främja trygga platser. För att besvara frågeställningarna görs en kunskapsöversikt bestående av myndighetsrapporter, vetenskapliga artikar och forskningsarbeten, samt även en platsanalys och observationer. Arbetet resulterar i ett gestaltningsförslag av ett bostadsområde som idag har trygghetsproblem, där kunskapen som getts av kunskapsöversikten, platsanalysen och observationerna tillämpas. Avslutningsvis ges en slutsats där frågeställningarna besvaras och en kort diskussion om resultatet och även förslag på vidareforskning.

In Sweden there is a situation where buildings are constructed at a relatively low rate, while the need for more households is growing relatively quickly. In this thesis the following surveys are conducted; we want to investigate the time required for each process, how the number of building permits for each plan evolve during the process and the number of investigations carried out in connection with the process. The hypothesis is that the developers want to get as many development rights as possible. However, it is the municipality's responsibility to test the suitability of the project in accordance with the law and guidelines which can result in fewer development rights than the builder's preference in the final detailed plan. We have examined 32 plans and concluded that the number of development rights does not drop during the process. Some of the investigations necessary are determined by law, while in some cases by the municipality require various additional studies for a project to be carried through. The survey shows that the number of investigations is approximately 3 per studied plan. The average time spent has been more than 2.5 years for all studied plans. The results of this study indicate that there may be a correlation between the numbers of building permits; the number of investigations and the time required for each process, further studies on this topic are invited. / I Sverige råder en situation där det byggs relativt lite, samtidigt som behovet efter mer bostäder växer relativt snabbt. I detta examensarbete kommer följande undersökningar genomföras; beräkna snittet på tidsåtgången för detaljplaneprocessen, studera utvecklingen av antalet byggrätter i processen från start till laga kraft vunnen plan samt undersöka antalet utredningar som görs i samband med detaljplaneprocessen. Hypotesen är att byggherrarna vill få fram så många byggrätter som möjligt. Det är emellertid kommunens ansvar att pröva projektets lämplighet i enlighet med lagen och de riktlinjer som finns vilket kan resultera i att färre byggrätter än de byggherren önskade vinner laga kraft i den slutgiltiga planen. Vi har enligt ett visst urval granskat 32 detaljplaner och kommit fram till att antalet byggrätter inte sjunker under processens gång. Vissa av utredningar som krävs är lagstadgade, medan det i vissa fall från kommunens sida krävs olika extra utredningar för att ett projekt skall drivas igenom. Snittet för tidsåtgången har blivit dryga 2,5 år för alla studerade planer. Undersökningen visar att antalet utredningar är cirka 3,37 per studerad detaljplan. Resultatet av denna undersökning pekar på att det kan finnas ett samband mellan antalet byggätter, antalet utredningar och tidsåtgången, varför vidare studier i ämnet uppmanas.

No description available.

Stigande havsnivåer är en global utmaning som hotar världens kustlandskap och byggd miljö. Stigande havsnivåer är den konsekvens av klimatförändringarna som beräknas drabba samhället hårdast ekonomiskt. I Sverige finns det inga nationella riktlinjer för hur stigande havsnivåer ska hanteras. Ansvaret att klimatanpassa kustlandskapet ligger på kommunerna samtidigt som den privata fastighetsägaren har det yttersta ansvaret att klimatsäkra sin egendom. Syftet med masterarbetet var att undersöka vilka verktyg i den fysiska planeringen som kan användas för skydd mot översvämningar till följd av stigande havsnivåer. En fallstudie genomfördes i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun som är två av Sveriges mest utsatta kommuner för stigande havsnivåer. Arbetets teoretiska del låg till grund för hur ett resilient kustlandskap som skyddar byggd miljö från stigande havsnivåer kan gestaltas i Kivik. Resiliens utgör arbetets teoretiska ramverk bestående av komponenterna holistiskt perspektiv, strategier, långsiktigt perspektiv och samverkan. Ramverket användes som ett analysverktyg och utgjorde en målsättning i arbetets gestaltningsförslag.  Arbetets empiri samlades in genom en kvalitativ innehållsanalys av kommunala planhandlingar i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun som kompletterades med intervjuer. Resultatet av analysen visade att Kristianstads kommun saknar strategier för hur kustlandskapet ska skyddas från stigande havsnivåer utanför tätortens vallsystem. Analysen från Trelleborgs kommun visade att kommunen har ett brett planeringsunderlag för hur stigande havsnivåer kan hanteras men samspelar inte med kommunens agerande i praktiken. Båda kommunerna förespråkar stadsutveckling i kustområden med strategier för hur ny bebyggelse ska uppföras klimatsäkert. Stadsutveckling vid kusten prioriteras före skydd för befintlig bebyggelse i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun.  I arbetets slutsats presenterades verktyg och principer som låg till grund för arbetets gestaltningsförslag i Kivik. Verktygen som låg till grund för gestaltningen var ett  helhetsperspektiv i planeringen, multifunktionella lösningar, integrera  havet, anpassningsbara kustskydd, säkerhetsmarginaler, hybridlösningar och försvarsstrategi. Gestaltningsförslaget visar hur byggd miljö kan skyddas från stigande havsnivåer och samtidigt bidra med stadsutveckling vid kusten i ett helhetsperspektiv. Målsättning var att visa hur byggd miljö i Kiviks kustområde kan skyddas från stigande havsnivåer och bidra till ett resilient kustlandskap. I arbetet användes strategierna försvara byggd miljö, integrera havet och multifunktionella lösningar med tillhörande designverktyg. Designverktygen var anpassning, flexibilitet, säkerhetsmarginal och hybridlösningar som har en förankring i resiliens. Gestaltningsförslaget bidrar till forskningen genom att visa hur målsättningen resiliens kan avspeglas i två perspektiv. Det ena perspektivet är att uppföra kustskydd anpassat efter designverktygen och det andra perspektivet är att visa hur den fysiska miljön kan anpassas till klimatförändringarna genom att integrera havet i planeringen. Arbetets avslutande diskussion belyser vikten av en genomförbar planering, tydlig ansvarsfördelning, handlingskraft och ett helhetsperspektiv i planeringen.

I det här arbetet undersöks hur samtida fysisk planering förhåller sig till serviceorten: det mindre samhället med viktiga servicefunktioner som tillgodoser många vardagliga behov. Utgångspunkten för studien är upplevelsen av att dessa samhällen ofta är bortglömda och förbisedda när det kommer till fysisk planering. Mycket i den samtida planeringen kretsar kring det urbana och hur städer ska utvecklas, förtätas och växa. Här handlar det om samhällen som är något annat, någonstans mellan stad och landsbygd. Syftet med kandidatarbetet är att undersöka serviceortens roll i samtida planering i ljuset av begreppen stad–land och den urbana normen. I arbetet används fallstudie som forskningsstrategi och textanalys som metod för att granska strategiska plandokument från Växjö kommun med fokus på tätorten Rottne. Som teoretiskt ramverk används den urbana normen och förhållandet mellan stad-land. Avsikten är att undersöka hur förhållandet mellan centralort och service­ort inom kommunen tar sig uttryck i kommunala plandokument och vilken plats service­orten har i förhållande till det urbana mer generellt. Det empiriska materialet i arbetet består av tre översiktsplaner samt fördjupning av översiktsplan, grönstrukturplan, ortsanalys, aktualitetsprövning av översiktsplan och landsbygdsplan. Samtliga dokument kommer från Växjö kommun. Rottne anses utgöra ett bra fall för studien då det i många avseenden kan anses vara en typisk serviceort. Av plandokumenten framgår att kommunen prioriterar serviceorterna. De beskrivs som viktiga för kommunen som helhet och förhållandevis mycket resurser läggs på den strategiska planeringen av serviceorterna. Ett genomgående mönster har varit kommunens önskan om att öka Rottnes attraktivitet för att attrahera nya invånare till orten. Konflikter mellan motstridiga intressen uppstår när naturvärden och bevarande av kulturmiljöer ställs mot utveckling och tillväxt i form av exempelvis attraktiva bostäder. I plandokumenten beskrivs natur, kulturlandskap och landsbygd som resurser för produktion och rekreation för den urbana människan. Sammanfattningsvis ses hur urbana ideal tar sig uttryck i planeringen av serviceorten.

Samråd som del i detaljplanerprocessen tillkom med plan- och bygglagen (1987:10) som idag benämns äldre plan- och bygglag. Engagemanget hos allmänheten hade växt sig starkare under 1960- och 1970-talet då det byggdes mycket och i snabb takt. Samrådet var ett sätt att engagera allmänheten i planering av områden för att kunna skapa mer hållbara projekt och förstärka allmänhetens inflytande i planering. Utöver det lagstadgade samrådet kan kommuner arbeta med tidiga dialoger för att ytterliga samla information och ge möjlighet till inflytande hos allmänheten. Samrådet och processen som helhet har fått kritik för att inte vara tillräckligt demokratisk och det har varit svårt att veta när dialoger ska ske för att ge bästa möjliga effekt. Syftet med kandidatuppsatsen är att undersöka när samråd och dialoger bör äga rum och varför de bör äga rum vid den tidpunkten. Jag undersökte också hur samråd och dialoger bör genomföras för att bidra till en effektiv och hållbar detaljplaneringsprocess.  Först har litteraturstudie genomförts för att efter relevanta teoretiska ramverk ta reda på vad som sagts i tidigare utredningar och studier. Där har det visat sig att samråd och dialoger är nödvändigt för att öka inflytande och minska missnöje bland medborgare. Dialogerna bör föras kontinuerligt genom processen för att förhindra fel som i ett senare skede tar mycket längre tid. Följt av litteraturstudien genomfördes en kvalitativ undersökning i form av intervjuer med semistrukturerade frågor ställda till kommuntjänstemän. Av undersökningen framgick en ytterligare anledning till att samråd och dialoger är viktigt, vilket är kunskapsinhämtning. Tiden för dialogerna varierar mycket från olika projekt, men det är viktigt att informera om varför dialogen förs.   Slutsatsen jag kan dra utifrån studien är således att samråd och dialoger behövs för att medborgare ska ha inflytande över sin omgivning och för att minska missnöje. Dialogerna bör hållas kontinuerligt med rätt information vid dialogerna och det ska göras klart vad som är syftet med dialogerna. Kommunerna bör använda sig mer av planprogram för att inleda detaljplaneprocessen med en tidig dialog och detaljplaner kan i större utsträckning gå ut på samråd innan de är färdigställda med en längre samrådstid. / Consultation as part of the detailed planning process was introduced with the Planning and Building Act (1987:10), which is now referred to as the older Planning and Building Act. Public engagement had grown stronger during the 1960s and 1970s when there was a lot of construction happening at a rapid pace. Consultation was a way to involve the public in the planning of areas in order to create more sustainable projects and increase public influence in the planning process. In addition to the statutory consultation, municipalities can engage in early dialogues to gather more information and provide opportunities for public influence. The consultation and the overall process have been criticized for not being sufficiently democratic, and it has been difficult to determine when dialogues should take place to achieve the best possible effect. The purpose of the bachelor's thesis is to investigate when consultations and dialogues should take place and why they should take place at that time. I did also investigate how consultation and dialogs should be done in order to contribute to an effective and sustainable detailed planned process.  First, a literature review was conducted to identify relevant theoretical frameworks and find out what has been said in previous investigations and studies. It has been found that consultations and dialogues are necessary to increase influence and reduce dissatisfaction among citizens. The dialogues should be conducted continuously throughout the process to prevent errors that would take much longer to address at a later stage. Following the literature review, a qualitative study was conducted in the form of interviews with semi-structured questions addressed to municipal officials. The study revealed another reason for consultations and dialogues, which is knowledge acquisition. The timing of the dialogues varies greatly across different projects, but it is important to inform why the dialogue is being held.   The conclusion I can draw from the study is thus that consultation and dialogues are necessary for citizens to have influence over their environment and to reduce dissatisfaction. The dialogues should be held continuously with the right information provided, and the purpose of the dialogues should be made clear. Municipalities should make greater use of planning programs to initiate the detailed planning process with an early dialogue, and detailed plans can be subjected to consultation to a greater extent before they are finalized, with an extended consultation period.

Segregation ses som ett betydande problem i dagens Sverige inom politik, media och forskning. Områden som klassificeras som utsatta hamnar ofta i fokus i debatten och återkommande kopplas problemet med segregation och dess lösningar till den fysiska miljön. I samband med denna uppmålade problembild har segregationsfrågan kommit att bli högaktuell inom fysisk planering. Samtidigt finns det studier som visar på ett samband mellan segregationsmönster och stigmatisering av enskilda områden och dess invånare. På samma gång är strategisk fysisk planering central för en kommuns långsiktiga utveckling, där översiktsplaner är ett vägledande dokument som pekar ut vilka problem som är relevanta för kommunen och hur en ska förhålla sig till dem. Med tanke på den maktposition och det demokratiska ansvar som kommunal strategisk fysisk planering har är det viktigt att dess språkbruk präglas av saklighet och inte skuldbelägger områden eller invånare. Vi ser det därför som relevant att undersöka hur segregation problematiseras inom kommunal fysisk planering. Syftet med studien är att skapa en ökad förståelse för hur segregation konstrueras diskursivt inom kommunal strategisk fysisk planering. Detta undersöker vi genom frågan: Hur konstrueras segregation som problem i Göteborgs Stads strategiska fysiska planering? Studien antar en kvalitativ teori- och metodansats i form av en diskursanalys utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv och bygger på metoden “What’s the problem represented to be?”, vilket ämnar synliggöra hur ett problem är konstruerat genom att studera de lösningar som föreslås. I studien analyseras segregationsbegreppet i strategiska plandokument framtagna av Göteborgs Stads från 2009 fram till idag. Utifrån analysen dras slutsatsen att segregation framställs som ett brett, negativt och ohållbart problem som bör motverkas. Det målas upp en bild av att segregation kan motverkas genom fysisk planering, där problemet främst ämnar lösas genom fysiska åtgärder för att stimulera social interaktion. På så sätt framställs stadens fysiska miljöer som orsak till segregation, där människor som bor rumsligt uppdelat hindras av den fysiska miljön från att interagera med varandra och leva tillsammans i en stor gemenskap, vilket framställs som idealet. Om segregation är ett brett och strukturellt problem finns det anledning för Göteborgs Stads strategiska fysiska planering att rikta mer fokus på att hantera och motverka de möjliga negativa konsekvenserna av segregationen, som är relativt frånvarande i plandokumenten, än att generellt rikta in sig på att påverka segregationen i sig.

Andelen äldre i världen ökar och det är en trend som kan ses även i Sverige. Den åldrande befolkningen innebär nya utmaningar för samhället, vilket ställer krav på att olika instanser prioriterar frågan i sitt arbete, däribland fysisk planering. Hur vi väljer att gestalta våra livsmiljöer får stora konsekvenser för hur äldre kan, vågar och vill använda sin närmiljö. Därför är detta kandidatarbetes syfte att undersöka hur offentliga rum kan utformas utifrån ett äldreperspektiv. Vidare syftar arbetet till att tillämpa dessa kunskaper i ett gestaltningsförslag för ett offentligt rum i Karlskrona. Närmare är det Tullparken på Pantarholmen i Karlskrona som utgör plats för arbetets planförslag. För att erhålla förståelse för hur det offentliga rummet bör utformas med fokus på äldre, har en kunskapsöversikt tagits fram. Denna mynnade sedermera ut i en lista med utformningsprinciper. Listan, tillsammans med resultatet från den genomförda platsanalysen av Tullparken, har utgjort grunden för vision, mål och strategier som arbetets planförslag bygger på. Arbetets slutsats är att listan med utformningsprinciper har god överförbarhet. Därmedkan listan användas vid omgestaltning av andra offentliga rum med annan karaktär. Vilka utformningsprinciper som används, bör baseras på de särskilda förutsättningar den specifika platsen innehar och tillämpningen av listan kan därför se olika ut. Planförslaget för Tullparken visar ett sätt, på vilket utformningsprinciperna kan tillämpas.