In Sweden there is a situation where buildings are constructed at a relatively low rate, while the need for more households is growing relatively quickly. In this thesis the following surveys are conducted; we want to investigate the time required for each process, how the number of building permits for each plan evolve during the process and the number of investigations carried out in connection with the process. The hypothesis is that the developers want to get as many development rights as possible. However, it is the municipality's responsibility to test the suitability of the project in accordance with the law and guidelines which can result in fewer development rights than the builder's preference in the final detailed plan. We have examined 32 plans and concluded that the number of development rights does not drop during the process. Some of the investigations necessary are determined by law, while in some cases by the municipality require various additional studies for a project to be carried through. The survey shows that the number of investigations is approximately 3 per studied plan. The average time spent has been more than 2.5 years for all studied plans. The results of this study indicate that there may be a correlation between the numbers of building permits; the number of investigations and the time required for each process, further studies on this topic are invited. / I Sverige råder en situation där det byggs relativt lite, samtidigt som behovet efter mer bostäder växer relativt snabbt. I detta examensarbete kommer följande undersökningar genomföras; beräkna snittet på tidsåtgången för detaljplaneprocessen, studera utvecklingen av antalet byggrätter i processen från start till laga kraft vunnen plan samt undersöka antalet utredningar som görs i samband med detaljplaneprocessen. Hypotesen är att byggherrarna vill få fram så många byggrätter som möjligt. Det är emellertid kommunens ansvar att pröva projektets lämplighet i enlighet med lagen och de riktlinjer som finns vilket kan resultera i att färre byggrätter än de byggherren önskade vinner laga kraft i den slutgiltiga planen. Vi har enligt ett visst urval granskat 32 detaljplaner och kommit fram till att antalet byggrätter inte sjunker under processens gång. Vissa av utredningar som krävs är lagstadgade, medan det i vissa fall från kommunens sida krävs olika extra utredningar för att ett projekt skall drivas igenom. Snittet för tidsåtgången har blivit dryga 2,5 år för alla studerade planer. Undersökningen visar att antalet utredningar är cirka 3,37 per studerad detaljplan. Resultatet av denna undersökning pekar på att det kan finnas ett samband mellan antalet byggätter, antalet utredningar och tidsåtgången, varför vidare studier i ämnet uppmanas.

No description available.

Stigande havsnivåer är en global utmaning som hotar världens kustlandskap och byggd miljö. Stigande havsnivåer är den konsekvens av klimatförändringarna som beräknas drabba samhället hårdast ekonomiskt. I Sverige finns det inga nationella riktlinjer för hur stigande havsnivåer ska hanteras. Ansvaret att klimatanpassa kustlandskapet ligger på kommunerna samtidigt som den privata fastighetsägaren har det yttersta ansvaret att klimatsäkra sin egendom. Syftet med masterarbetet var att undersöka vilka verktyg i den fysiska planeringen som kan användas för skydd mot översvämningar till följd av stigande havsnivåer. En fallstudie genomfördes i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun som är två av Sveriges mest utsatta kommuner för stigande havsnivåer. Arbetets teoretiska del låg till grund för hur ett resilient kustlandskap som skyddar byggd miljö från stigande havsnivåer kan gestaltas i Kivik. Resiliens utgör arbetets teoretiska ramverk bestående av komponenterna holistiskt perspektiv, strategier, långsiktigt perspektiv och samverkan. Ramverket användes som ett analysverktyg och utgjorde en målsättning i arbetets gestaltningsförslag.  Arbetets empiri samlades in genom en kvalitativ innehållsanalys av kommunala planhandlingar i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun som kompletterades med intervjuer. Resultatet av analysen visade att Kristianstads kommun saknar strategier för hur kustlandskapet ska skyddas från stigande havsnivåer utanför tätortens vallsystem. Analysen från Trelleborgs kommun visade att kommunen har ett brett planeringsunderlag för hur stigande havsnivåer kan hanteras men samspelar inte med kommunens agerande i praktiken. Båda kommunerna förespråkar stadsutveckling i kustområden med strategier för hur ny bebyggelse ska uppföras klimatsäkert. Stadsutveckling vid kusten prioriteras före skydd för befintlig bebyggelse i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun.  I arbetets slutsats presenterades verktyg och principer som låg till grund för arbetets gestaltningsförslag i Kivik. Verktygen som låg till grund för gestaltningen var ett  helhetsperspektiv i planeringen, multifunktionella lösningar, integrera  havet, anpassningsbara kustskydd, säkerhetsmarginaler, hybridlösningar och försvarsstrategi. Gestaltningsförslaget visar hur byggd miljö kan skyddas från stigande havsnivåer och samtidigt bidra med stadsutveckling vid kusten i ett helhetsperspektiv. Målsättning var att visa hur byggd miljö i Kiviks kustområde kan skyddas från stigande havsnivåer och bidra till ett resilient kustlandskap. I arbetet användes strategierna försvara byggd miljö, integrera havet och multifunktionella lösningar med tillhörande designverktyg. Designverktygen var anpassning, flexibilitet, säkerhetsmarginal och hybridlösningar som har en förankring i resiliens. Gestaltningsförslaget bidrar till forskningen genom att visa hur målsättningen resiliens kan avspeglas i två perspektiv. Det ena perspektivet är att uppföra kustskydd anpassat efter designverktygen och det andra perspektivet är att visa hur den fysiska miljön kan anpassas till klimatförändringarna genom att integrera havet i planeringen. Arbetets avslutande diskussion belyser vikten av en genomförbar planering, tydlig ansvarsfördelning, handlingskraft och ett helhetsperspektiv i planeringen.

I det här arbetet undersöks hur samtida fysisk planering förhåller sig till serviceorten: det mindre samhället med viktiga servicefunktioner som tillgodoser många vardagliga behov. Utgångspunkten för studien är upplevelsen av att dessa samhällen ofta är bortglömda och förbisedda när det kommer till fysisk planering. Mycket i den samtida planeringen kretsar kring det urbana och hur städer ska utvecklas, förtätas och växa. Här handlar det om samhällen som är något annat, någonstans mellan stad och landsbygd. Syftet med kandidatarbetet är att undersöka serviceortens roll i samtida planering i ljuset av begreppen stad–land och den urbana normen. I arbetet används fallstudie som forskningsstrategi och textanalys som metod för att granska strategiska plandokument från Växjö kommun med fokus på tätorten Rottne. Som teoretiskt ramverk används den urbana normen och förhållandet mellan stad-land. Avsikten är att undersöka hur förhållandet mellan centralort och service­ort inom kommunen tar sig uttryck i kommunala plandokument och vilken plats service­orten har i förhållande till det urbana mer generellt. Det empiriska materialet i arbetet består av tre översiktsplaner samt fördjupning av översiktsplan, grönstrukturplan, ortsanalys, aktualitetsprövning av översiktsplan och landsbygdsplan. Samtliga dokument kommer från Växjö kommun. Rottne anses utgöra ett bra fall för studien då det i många avseenden kan anses vara en typisk serviceort. Av plandokumenten framgår att kommunen prioriterar serviceorterna. De beskrivs som viktiga för kommunen som helhet och förhållandevis mycket resurser läggs på den strategiska planeringen av serviceorterna. Ett genomgående mönster har varit kommunens önskan om att öka Rottnes attraktivitet för att attrahera nya invånare till orten. Konflikter mellan motstridiga intressen uppstår när naturvärden och bevarande av kulturmiljöer ställs mot utveckling och tillväxt i form av exempelvis attraktiva bostäder. I plandokumenten beskrivs natur, kulturlandskap och landsbygd som resurser för produktion och rekreation för den urbana människan. Sammanfattningsvis ses hur urbana ideal tar sig uttryck i planeringen av serviceorten.

Samråd som del i detaljplanerprocessen tillkom med plan- och bygglagen (1987:10) som idag benämns äldre plan- och bygglag. Engagemanget hos allmänheten hade växt sig starkare under 1960- och 1970-talet då det byggdes mycket och i snabb takt. Samrådet var ett sätt att engagera allmänheten i planering av områden för att kunna skapa mer hållbara projekt och förstärka allmänhetens inflytande i planering. Utöver det lagstadgade samrådet kan kommuner arbeta med tidiga dialoger för att ytterliga samla information och ge möjlighet till inflytande hos allmänheten. Samrådet och processen som helhet har fått kritik för att inte vara tillräckligt demokratisk och det har varit svårt att veta när dialoger ska ske för att ge bästa möjliga effekt. Syftet med kandidatuppsatsen är att undersöka när samråd och dialoger bör äga rum och varför de bör äga rum vid den tidpunkten. Jag undersökte också hur samråd och dialoger bör genomföras för att bidra till en effektiv och hållbar detaljplaneringsprocess.  Först har litteraturstudie genomförts för att efter relevanta teoretiska ramverk ta reda på vad som sagts i tidigare utredningar och studier. Där har det visat sig att samråd och dialoger är nödvändigt för att öka inflytande och minska missnöje bland medborgare. Dialogerna bör föras kontinuerligt genom processen för att förhindra fel som i ett senare skede tar mycket längre tid. Följt av litteraturstudien genomfördes en kvalitativ undersökning i form av intervjuer med semistrukturerade frågor ställda till kommuntjänstemän. Av undersökningen framgick en ytterligare anledning till att samråd och dialoger är viktigt, vilket är kunskapsinhämtning. Tiden för dialogerna varierar mycket från olika projekt, men det är viktigt att informera om varför dialogen förs.   Slutsatsen jag kan dra utifrån studien är således att samråd och dialoger behövs för att medborgare ska ha inflytande över sin omgivning och för att minska missnöje. Dialogerna bör hållas kontinuerligt med rätt information vid dialogerna och det ska göras klart vad som är syftet med dialogerna. Kommunerna bör använda sig mer av planprogram för att inleda detaljplaneprocessen med en tidig dialog och detaljplaner kan i större utsträckning gå ut på samråd innan de är färdigställda med en längre samrådstid. / Consultation as part of the detailed planning process was introduced with the Planning and Building Act (1987:10), which is now referred to as the older Planning and Building Act. Public engagement had grown stronger during the 1960s and 1970s when there was a lot of construction happening at a rapid pace. Consultation was a way to involve the public in the planning of areas in order to create more sustainable projects and increase public influence in the planning process. In addition to the statutory consultation, municipalities can engage in early dialogues to gather more information and provide opportunities for public influence. The consultation and the overall process have been criticized for not being sufficiently democratic, and it has been difficult to determine when dialogues should take place to achieve the best possible effect. The purpose of the bachelor's thesis is to investigate when consultations and dialogues should take place and why they should take place at that time. I did also investigate how consultation and dialogs should be done in order to contribute to an effective and sustainable detailed planned process.  First, a literature review was conducted to identify relevant theoretical frameworks and find out what has been said in previous investigations and studies. It has been found that consultations and dialogues are necessary to increase influence and reduce dissatisfaction among citizens. The dialogues should be conducted continuously throughout the process to prevent errors that would take much longer to address at a later stage. Following the literature review, a qualitative study was conducted in the form of interviews with semi-structured questions addressed to municipal officials. The study revealed another reason for consultations and dialogues, which is knowledge acquisition. The timing of the dialogues varies greatly across different projects, but it is important to inform why the dialogue is being held.   The conclusion I can draw from the study is thus that consultation and dialogues are necessary for citizens to have influence over their environment and to reduce dissatisfaction. The dialogues should be held continuously with the right information provided, and the purpose of the dialogues should be made clear. Municipalities should make greater use of planning programs to initiate the detailed planning process with an early dialogue, and detailed plans can be subjected to consultation to a greater extent before they are finalized, with an extended consultation period.

Segregation ses som ett betydande problem i dagens Sverige inom politik, media och forskning. Områden som klassificeras som utsatta hamnar ofta i fokus i debatten och återkommande kopplas problemet med segregation och dess lösningar till den fysiska miljön. I samband med denna uppmålade problembild har segregationsfrågan kommit att bli högaktuell inom fysisk planering. Samtidigt finns det studier som visar på ett samband mellan segregationsmönster och stigmatisering av enskilda områden och dess invånare. På samma gång är strategisk fysisk planering central för en kommuns långsiktiga utveckling, där översiktsplaner är ett vägledande dokument som pekar ut vilka problem som är relevanta för kommunen och hur en ska förhålla sig till dem. Med tanke på den maktposition och det demokratiska ansvar som kommunal strategisk fysisk planering har är det viktigt att dess språkbruk präglas av saklighet och inte skuldbelägger områden eller invånare. Vi ser det därför som relevant att undersöka hur segregation problematiseras inom kommunal fysisk planering. Syftet med studien är att skapa en ökad förståelse för hur segregation konstrueras diskursivt inom kommunal strategisk fysisk planering. Detta undersöker vi genom frågan: Hur konstrueras segregation som problem i Göteborgs Stads strategiska fysiska planering? Studien antar en kvalitativ teori- och metodansats i form av en diskursanalys utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv och bygger på metoden “What’s the problem represented to be?”, vilket ämnar synliggöra hur ett problem är konstruerat genom att studera de lösningar som föreslås. I studien analyseras segregationsbegreppet i strategiska plandokument framtagna av Göteborgs Stads från 2009 fram till idag. Utifrån analysen dras slutsatsen att segregation framställs som ett brett, negativt och ohållbart problem som bör motverkas. Det målas upp en bild av att segregation kan motverkas genom fysisk planering, där problemet främst ämnar lösas genom fysiska åtgärder för att stimulera social interaktion. På så sätt framställs stadens fysiska miljöer som orsak till segregation, där människor som bor rumsligt uppdelat hindras av den fysiska miljön från att interagera med varandra och leva tillsammans i en stor gemenskap, vilket framställs som idealet. Om segregation är ett brett och strukturellt problem finns det anledning för Göteborgs Stads strategiska fysiska planering att rikta mer fokus på att hantera och motverka de möjliga negativa konsekvenserna av segregationen, som är relativt frånvarande i plandokumenten, än att generellt rikta in sig på att påverka segregationen i sig.

Andelen äldre i världen ökar och det är en trend som kan ses även i Sverige. Den åldrande befolkningen innebär nya utmaningar för samhället, vilket ställer krav på att olika instanser prioriterar frågan i sitt arbete, däribland fysisk planering. Hur vi väljer att gestalta våra livsmiljöer får stora konsekvenser för hur äldre kan, vågar och vill använda sin närmiljö. Därför är detta kandidatarbetes syfte att undersöka hur offentliga rum kan utformas utifrån ett äldreperspektiv. Vidare syftar arbetet till att tillämpa dessa kunskaper i ett gestaltningsförslag för ett offentligt rum i Karlskrona. Närmare är det Tullparken på Pantarholmen i Karlskrona som utgör plats för arbetets planförslag. För att erhålla förståelse för hur det offentliga rummet bör utformas med fokus på äldre, har en kunskapsöversikt tagits fram. Denna mynnade sedermera ut i en lista med utformningsprinciper. Listan, tillsammans med resultatet från den genomförda platsanalysen av Tullparken, har utgjort grunden för vision, mål och strategier som arbetets planförslag bygger på. Arbetets slutsats är att listan med utformningsprinciper har god överförbarhet. Därmedkan listan användas vid omgestaltning av andra offentliga rum med annan karaktär. Vilka utformningsprinciper som används, bör baseras på de särskilda förutsättningar den specifika platsen innehar och tillämpningen av listan kan därför se olika ut. Planförslaget för Tullparken visar ett sätt, på vilket utformningsprinciperna kan tillämpas.

With climate change, great challenges arise for society, exactly how large these effects will be depending partly on the ability to adapt society to change but also on its extent. It is primarily the municipalities that have a central role in this as they are responsible for implementing concrete measures and managing physical planning to reduce society's vulnerability. The purpose of this study is to find out how municipalities work with climate adaptation and manage flood risks in spatial planning, and to find out how the municipalities' vulnerability differs and how this has developed over time. At the end of the study, the municipalities concerned will be compared with each other to answer the questions in question. The method in this study is a thematic analysis. This is done by comparing selected municipalities' general plans, where it is different that a detailed plan from Kristianstad municipality is also used. The results show that the three municipalities address the subject of climate adaptation in their master plans, but that they tend to take greater measures and manage flood risks to a greater extent. Historical work, the work with climate adaptation has been developed to take up more space and become a priority issue within the municipalities. However, there are differences in how and with what methods municipalities use based on their individual threats and risks. The results also show that the municipality's size and geographical location affect how climate adaptation work and the management of flood risks look in the various municipalities, this is because the measures differ and are adapted based on the municipality's vulnerability.

Social hållbarhet utgör tillsammans med ekonomisk och ekologisk, de tre hållbarhetsdimensionerna. Ekonomisk och ekologisk hållbarhet har länge varit prioriterade aspekter inom den fysiska planeringen, medan social hållbarhet har förlorat sin plats på agendan. Syftet med studien var därefter att uppmärksamma hur social hållbarhet hanterades i översiktsplaner samt analysera hur arbetet under planeringsprocessen hanterades utöver resultatet i översiktsplanen. Denna studie möjliggjorde en utveckling för vad begreppet social hållbarhet innefattar genom en identifiering av strategier som forskning påvisat. Strategierna utifrån tidigare forskning och som återfinns i teoriavsnittet avgränsades till mångfald, interaktion, deltagande, platsidentitet, säkerhet och trygghet, rättvisa, engagemang samt inflytande. För att besvara studiens forskningsfrågor har kvalitativa metoder i form av dokumentstudie och intervjuer genomförts. Eskilstuna, Halmstad, Karlstad, Sundsvall och Växjö kommuns översiktsplaner granskades utifrån de utvalda strategierna och en innehållsanalys av plandokumenten genomfördes, vilket bidrar med en tydligare förståelse för strategiernas sammanhang. Intervjuer med respektive utvald kommun utfördes för att bidra med en djupare förståelse för hur social hållbarhet hanteras i kommunal planering, utöver översiktsplanerna. Materialet sammanställdes i bedömningsmallar för respektive metod. Bedömningsmallarnas syftade till att visuellt jämföra och bedöma kommunernas definition av social hållbarhet, utvalda strategier utifrån tidigare forskningsöversikt och hur kommunerna hanterar uppföljning med sociala frågor. Uppbyggnaden av bedömningsmallarna grundades i forskningsöversiktens definitioner av utvalda strategier och bedömningen skedde utifrån färgkodning. Färgkodningen syftade till om översiktsplanerna och intervjuer med respektive kommun hanterade strategierna väl, delvis eller inte alls och användes som analysverktyg för att besvara givna forskningsfrågor. Resultatet påvisade att delar av strategierna hanterades väl i studien och att dessa strategier var allmänt kända inom kommunerna för att uppnå socialt hållbara samhällen. Det som kunde utläsas från resultatet var att åtgärderna för att uppnå vissa strategier saknade forskningsstöd samt att de strategier som inte behandlades i översiktsplanen eller intervjuerna saknade kommunala riktlinjer av åtgärder. Avsaknaden av en lokal definition för social hållbarhet samt en tystnad kring frågor om social genomsyrade alla kommuner, vilket bidrog till en problematik att upprätta åtgärder och riktlinjer för social hållbarhet. Strategierna som har behandlats i studien är huvudsakliga strategier från tidigare forskning för att uppnå målet, vilket i den här studien var social hållbarhet. Upprättandet av lokala definitioner för social hållbarhet i den fysiska planeringen bidrar till möjligheten att upprätta åtgärder samt synliggöra hur den sociala hållbarheten påverkar den fysiska planeringen samt arbetssätt för att öka den sociala hållbarheten i framtida planering. Studien uppmärksammade en tystnad i översiktsplanerna över hur arbetet med social hållbarhet framställdes. / Social sustainability, together with economic and ecological sustainability, constitute the three dimensions of sustainability. Economic and ecological sustainability have long been priorities in spatial planning, while social sustainability has lost its place on the agenda. The aim of the study was to draw attention to how social sustainability is dealt with in master plans and to analyse how the work during the planning process are dealt with in addition to the results in the master plan. This study allowed for an advancement of what the concept of social sustainability entails through the identification of strategies that research has demonstrated. The strategies based on previous research, and found in the theory section of this study, are delineated as diversity, interaction, participation, place identity, safety and security, equity, engagement, and influence.  In order to answer the research questions of the study, qualitative approaches in the methods in the form of document study and interviews were conducted. Eskilstuna, Halmstad, Karlstad, Sundsvall and Växjö master plans were reviewed based on the selected strategies and a content analysis of the plan documents was conducted. Interviews with each selected municipality were conducted to contribute with a deeper understanding of how social sustainability is handled in municipal planning, beyond the master plans. The material was compiled in assessment templates for each method. The aim of the assessment templates was to visually compare and assess the municipalities` definition of social sustainability, the selected strategies based on previous research overviews, and how the municipalities handle follow-up with social issues. The structure of the assessment templates was based on research overviews` definitions of selected strategies and assessments were made based on colour coding. The colour coding aimed at whether the master plans and interviews with each municipality handled strategies well, in part or not at all and were used as an analysis tool to answer given research questions.  The results of the study showed that some of the strategies are well addressed in the methods and that these strategies are widely known within the municipalities to achieve socially sustainable communities. What could be inferred from the results was that the measures to achieve some strategies lacked research support and that the strategies not addressed in the master plan or in the interviews lack municipal guidelines of measures. The lack of a local definition for social sustainability and a silence for social issues permeates all municipalities, which contributed to a problem of measures and guidelines for social sustainability. The strategies addressed in the study are main strategies from previous research to achieve the goal, which in this study is social sustainability. The establishment of local definitions for social sustainability in spatial planning contributes to the possibility of establishing measures and visibility on how social sustainability affects spatial planning and working methods to increase social sustainability in future planning. The study drew attention to a silence in the master plans on how the work on social sustainability is presented.   Social sustainability, together with economic and ecological sustainability, constitute the three dimensions of sustainability. Economic and ecological sustainability have long been priorities in spatial planning, while social sustainability has lost its place on the agenda. The aim of the study was to draw attention to how social sustainability is dealt with in master plans and to analyse how the work during the planning process are dealt with in addition to the results in the master plan. This study allowed for an advancement of what the concept of social sustainability entails through the identification of strategies that research has demonstrated. The strategies based on previous research, and found in the theory section of this study, are delineated as diversity, interaction, participation, place identity, safety and security, equity, engagement, and influence.  In order to answer the research questions of the study, qualitative approaches in the methods in the form of document study and interviews were conducted. Eskilstuna, Halmstad, Karlstad, Sundsvall and Växjö master plans were reviewed based on the selected strategies and a content analysis of the plan documents was conducted. Interviews with each selected municipality were conducted to contribute with a deeper understanding of how social sustainability is handled in municipal planning, beyond the master plans. The material was compiled in assessment templates for each method. The aim of the assessment templates was to visually compare and assess the municipalities` definition of social sustainability, the selected strategies based on previous research overviews, and how the municipalities handle follow-up with social issues. The structure of the assessment templates was based on research overviews` definitions of selected strategies and assessments were made based on colour coding. The colour coding aimed at whether the master plans and interviews with each municipality handled strategies well, in part or not at all and were used as an analysis tool to answer given research questions.  The results of the study showed that some of the strategies are well addressed in the methods and that these strategies are widely known within the municipalities to achieve socially sustainable communities. What could be inferred from the results was that the measures to achieve some strategies lacked research support and that the strategies not addressed in the master plan or in the interviews lack municipal guidelines of measures. The lack of a local definition for social sustainability and a silence for social issues permeates all municipalities, which contributed to a problem of measures and guidelines for social sustainability. The strategies addressed in the study are main strategies from previous research to achieve the goal, which in this study is social sustainability. The establishment of local definitions for social sustainability in spatial planning contributes to the possibility of establishing measures and visibility on how social sustainability affects spatial planning and working methods to increase social sustainability in future planning. The study drew attention to a silence in the master plans on how the work on social sustainability is presented.

Uppföljning är den aktivitet som avslutar miljöbedömningen som utförs i samband med upprättande av detaljplaner med betydande miljöpåverkan. Kravet på uppföljning finns formulerat i SMB-direktivet samt miljöbalkens sjätte kapitel. Uppföljning syftar till att motverka negativ miljöpåverkan och att stärka organisationers kompetens utifrån lärdomar av miljöbedömnings-och planprocessers utfall. Då uppföljningsarbetet visat sig vara bristande i såväl svenska kommuner som på internationell nivå, finns skäl att misstänka förekomst av omständigheter som organisationerna upplever som försvårande. Därför syftar denna studie till att kartlägga om det skett någon utveckling på uppföljningsområdet och vilka förutsättningar för uppföljning som finns i ett antal svenska kommuner. Syftet är att slutligen föreslå strategier för uppföljning av betydande miljöpåverkan utifrån erfarenheter från enkätundersökning samt fallstudier av Örebro och Köpings kommun. Resultatet visade att viss förbättring skett avseende uppföljningsfrekvens och förekomst av uppföljningsavsnitt i MKB. De förutsättningar som identifierades mynnade ut i fem strategier med fokus på planering för uppföljning, arbetssätt, ansvarsfördelning och påminnelsemekanismer. / Follow-up refers to the activity that concludes the environmental assessment that is carried out in connection to the preparation of detailed plans with a significant environmental impact. The requirement for follow-up is formulated in the SMB-directive and the sixth chapter of the Environmental Code. Follow-up aims to counteract negative environmental impact and to strengthen organizations' competence based on lessons learned from the outcome of the environmental assessment. As the follow-up has proven to be deficient in both Swedish municipalities and at the international level, there is reasons to assume the existence of aggravating circumstances. Therefore, this study aims to map whether there has been any development in the follow-up area and what conditions for follow-up that exist in a number of Swedish municipalities. The purpose is to finally propose strategies for follow-up of significant environmental impact based on experience from a survey and two case studies on the municipalities of Örebro and Köping. The results showed some improvement with regards to follow-up frequency and the presence of follow-up sections in EIA. The conditions that were identified resulted in five strategies with a focus on planning for follow-up, working methods, responsibilities, and mechanisms for reminder.