Barn är framtiden men också nutiden och barndomen kommer att forma barnens framtidaliv. Barn är en grupp där alla individer är unika och har olika förutsättningar som ställerolika krav på sina fysiska miljöer och den fysiska planeringen. Barnens rättigheter tillbland annat skydd och deltagande beskrivs i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) vilken Sverige har antagit som lag 2020. Även om barn har sinarättigheter så avgörs deras frihet av vuxna både i barns handlande och var barn fårvistas och röra sig. Att skydda barn har länge gått före att göra barn delaktiga, men kanbarnkonventionen som lag ändra detta? Får barn göra ett avtryck på planeringen? Detta kandidatarbete genomförs fyra år efter att barnkonventionen blev svensk lagoch syftar till att studera barnkonventionens tillämpning i översiktsplanen till följdav att lagen trädde i kraft. I denna komparativa fallstudie har två kommuner valts utför att kunna jämföra deras nya översiktsplaner med de ersatta översiktsplanerna. Översiktsplanerna har studerats genom metoden kvalitativ innehållsanalys för attkunna kategorisera dess innehåll utifrån de tre perspektiven på barns rättigheter; barnrättsperspektiv, barnets perspektiv och barnperspektiv. Studiens resultat visar att det har skett en förändring till följd av att barnkonventionenblivit lag trots att de studerade kommunernas har olika befolkningsstorlek ochförutsättningar. Ur kommunernas översiktsplaner kan det skönjas att barn fått störreinflytande och kommunerna nämner barnkonventionen som ett väsentligt mål i denfysiska planeringen. Barnen och deras rättigheter får med andra ord ta mer plats iöversiktsplanen, vilket kan antyda en utveckling mot en mer balanserad syn på barn somobjekt och subjekt i översiktsplanen.

Detta arbete handlar om social hållbarhet och hur det appliceras i fysisk planering. Social hållbarhet är en av de främsta aspekterna inom fysisk planering. Problemet uppstår när begreppet ska definieras. Det finns ingen enig tolkning om vad social hållbarhet faktiskt innebär. Forskare argumenterar för dess för- och nackdelar, och vilka dimensioner det omfattar. Vilket innebär att flera olika fysiska miljöer beskrivs som ”hållbara”.  Brundtlands reportage från år 1987 definierade hållbarhet som ett sätt att planera på som förbättrar dagens problem och motverkar framtida. Den här tolkningen av social hållbarhet har gett upphov till en rad olika dimensioner, vilket kan tolkas utifrån fyra sociala värden: rättvisa, social sammanhållning, välbefinnande & livskvalité och livsmiljön. Men även dessa fyra sociala värden har en rad olika tolkningar. Rättvisa omfattar flera dimensioner som till exempel, rättvis fördelning av resurser, eller rättvisa förutsättningar. Social sammanhållning omfattar den upplevda gemenskapen och tilliten människor känner till varandra, och hur mycket människor interagerar med varandra. Välbefinnande & livskvalité är en subjektiv känsla människor känner i relation till psykisk och fysisk hälsa. Livsmiljön är den fysiska miljön som människor bor och vistas i. Dessa fyra begrepp används som centrala begrepp i det teoretiska ramverket, och används för att undersöka hur Göteborg, Malmö och Uppsala förhåller sig till dessa begrepp. Resultatet visar att fysisk planering skapar förutsättningar för rättvisa, social sammanhållning, välbefinnande & livskvalité och livsmiljön, men det är ingenting fysisk planering kan garantera. Kommunerna har liknande uppfattningar om vad social hållbarhet är och förhålles sig till Agenda 2030 mål för hållbar utveckling. Kommunerna eftersträvar liknande mål, såsom delaktighet, tillgänglighet, demokrati, jämlikhet och hälsa. Men skiljer sig i strategier och hur kommunerna förhåller sig till social hållbarhet. Skillnaderna i hur kommunerna förhåller sig till social hållbarhet påverkas av några huvudaspekter, nämligen geografiskt läge, stadskaraktär, invånares förutsättningar, kultur, befolkning och resurser.

I samband med den ökade urbaniseringen som sker i dagens samhälle fnns det en trend där kommuner allt oftare förtätar städer. Dessa förtätningar skapar möjligheter för städer att kunna växa utan att behöva breda ut sig, vilket är värdefullt. Samtidigt är det lätt att bygga mycket snabbt och glömma bort vikten av de ytorsom försvinner. De ytor som riskerar att försvinna påverkar särskilt barn då det ofta handlar om deras lek- och rörelsemiljöer. Urbaniseringen som resulterar i förtätningar av offentliga platser och miljöer leder till minskade grönområden och sämre förutsättningar för lek, rörelse och fysisk aktivitet för barn. Föreliggande kandidatarbete syftar till att undersöka hur barns möjligheter till lek, rörelse och fysisk aktivitet kan tillgodoses i den allt tätare staden. Vidare är syftet att genom två olika gestaltningsförslag undersöka hur planering av grönytor i en allt tätare stad kan användas som verktyg för att öka barns lek, rörelse och fysiska aktivitet. De metoder som använts i arbetet utgörs av en kvalitativ innehållsanalys som skapar ett omfattande ochdetaljerat datamaterial. Vidare har platsanalyser och dokumentstudie valts som datainsamlingsmetoder för att skapa en bred förståelse för barns lek, rörelse och fysisk aktivitet i en tät stad samt för den valda platsen. Utifrån kunskapsöversikten och platsanalyser har mål och tillhörande strategier tagits fram som lyfter olika fysiska element för att främja barns fysiska aktivitet, lek och rörelse i en tät stad. Dessa appliceras sedan i ett gestaltningsförslag som visar på hur två grönytor kan utformas i en tät stad. Planförslagen visar på utmanande och varierande lek- och rörelsemiljöer, naturnära inslag, god mobilitet och trygga miljöer. Arbetets slutsats visar på att barns fysiska och psykiska hälsa påverkas utifrån tillgängligheten av grönområden i en förtätad stad. Vidare är slutsatsen att barns lek, rörelse och fysisk aktivitet i en förtätad stad kan främjas genom tillämpning av framtagna strategier.

Samhället behöver snabbt ställa om för att minimera den globala uppvärmningen. Därtill har allt fler kommuner börjat ansluta sig till målet om att bli klimatneutral som nu i vår samtid blivit ett populärt åtagande. Men det finns ett glapp mellan detta åtagande och kommunens konkreta och faktiska åtgärder för att hitta nya tillvägagångssätt i mån om att omdirigera ohållbara beteenden och aktiviteter. Forskningen påvisar kommunens centrala roll i detta arbete. Men omställningsprocesser är komplexa företeelser, särskilt i förhållande till den strategiska fysiska planeringen. Parallellt med detta är avståndet långt mellan forskningens normativa beskrivningar av hur en klimatneutral omställningsprocess ska gå till och den faktiska verkligheten. I den faktiska verkligheten är den strategiska fysiska planeringen en bestridd process, där olika strävansmål kan ge upphov till målkonflikter. Syftet med uppsatsen är därför att överbrygga detta glapp, genom att undersöka kommunala tillvägagångssätt för att införliva en klimatneutral omställning. Detta med särskilt fokus på de målkonflikter som kan uppstå i en sådan process. Undersökningen genomförs utifrån en fallstudie, där en djupdykning görs inom de interna processer som omgärdar kommunens arbete i att uppnå klimatneutralitet. Studien görs med syfte att bidra med kunskap till klimatneutrala omställningsprocesser utifrån en praktisk kontext. Empiri har samlats in genom en kombinerad dokument- och intervjustudie. Materialet har vidare analyserats utefter Grandin och Sareen tre processteg: katalysera, förnya och rutinisera, som behandlar hur transformativa metoder kan få fäste och skapa långvarig förändring. Med hjälp av Grandin och Sareens processteg kan vi förstå omställningsprocesser utifrån ett nytt perspektiv. Resultatet och analysen visar på i likhet med tidigare forskning att kommuner i hög utsträckning förlitar sig på teknologiska och energimässiga lösningar. Varvid naturens värde tenderar att bli nedprioriterat. Men analysen indikerar också vikten av drivna tjänstepersoner att demonstrera mer hållbara alternativ för att starta i gång en omställningsprocess. Avslutningsvis fördjupar studien en nyanserad förståelse för hur kommunala organisationer kan driva fram en omställningsprocess.

Externa handelsområden dök först upp i Sverige på 1960-talet. Sedan dess har de endast blivit fler till antalen. De uppkom mot bakgrund av bilismens utbredning i samhället och ekonomiska drivkrafter. En annan viktig faktor är stadsbyggnadsideal som under 1900-talet förespråkade funktionsseparering. Många problem kommer till följd av externhandelns etablering, de kan bland annat konkurrera ut stadsdelsbutiker samtidigt som de är otillgängliga utan bil. De absolut flesta besökande anländer med bil till externa handelsområden. Bilberoendet medför många väletablerade negativa konsekvenser. I takt med befolkningsökningen i städerna befinner sig tätortsnära, eller halvexterna, handelsområden i ett alltmer centralt läge i staden. Arbetet behandlar den potentiella övergången monotona handelsområden kan göra till en funktionsblandad stadsdel, som i högre grad uppmuntrar till hållbara färdsätt. Huvudsyftet är att handelsområdena integreras i staden. Arbetet har varit en fallstudie av två halvexterna handelsområden, ett i Trelleborg och ett i Växjö. Den första delen av fallstudien var en dokumentstudie som undersökte kommunernas trafkmål och jämförde dessa med handelsområdenas utformning. Dokumentstudien fann att de två kommunerna inte kunde leva upp till sina trafkmål i handelsområdena. Fallstudiens andra del, platsanalysen, utgick från två verktyg, Trafkverkets integreringsanalys och Jan Gehls tolv kriterier för urbana rum. Designprinciper togs fram baserat på arbetets kunskapsöversikt och resultatet från platsanalyserna. Med hjälp av dessa designprinciper gestaltades planförslag för de två handelsområdena i Trelleborg och Växjö. Arbetet visar hur halvexterna handelsområden kan integreras i staden. Att omvandla ett halvexternt handelsområde till en stadsdel har många utmaningar. De flesta har att göra med den befintliga bebyggelsen, som bland annat försvårar förtätningen. Detta leder i sin tur till att det är svårt att skapa attraktiva stadsmiljöer. Slutsatsen är dock att integreringen är värd att genomföra trots det. I och med integreringen skapas en större närhet mellan olika funktioner, vilket uppmuntrar till hållbara färdsätt. Dessutom har tryggheten ökat och barriärer lösts upp. Designprinciperna som togs fram i detta arbete skulle kunna användas för andra projekt för integrering av handel. I slutet diskuteras integreringsanalysens användbarhet som verktyg.

Tillgänglighet för hållbara trafikslag är något som blivit aktuellt de senaste decennierna för att ställa om transportsektorn till att bli mer klimatsmart. En kritisk punkt att hantera i städer är järnvägen, som å ena sidan är ett hållbart transportslag för resor mellan städer, men å andra sidan agerar barriär i städerna för övriga trafikslag. Ur historisk synpunkt har den varit en drivkraft bakom industrialismen och urbaniseringen i Sverige, och sitter därmed på betydande kulturvärden mitt inne i städer. Syftet med studien är att undersöka hur järnvägens barriäreffekt har påverkat andra trafikslag mellan år 1900 och idag. I arbetet studeras kartor under tidsperioden, samt översiktsplaner, detaljplaner och relaterade dokument undersökts för två fall: Eskilstuna och Växjö. Med hjälp av en komparativ gatunätsanalys och innehållsanalys har dokumenten studerats och jämförts utifrån forskningsfrågorna som ställts upp. Det teoretiska ramverket bygger på fyra begrepp som har stor betydelse inom arbetets område: barriäreffekt, tillgänglighet, hållbart resande och bilhegemoni. Resultatet och slutsatsen visar på att järnvägens dragning har påverkat gatunätet och tillgängligheten för övriga trafikslag, som nyttjar gatunätet, genom att agera som barriär. Det handlar bland annat om hur kommunerna historiskt har prioriterat olika trafikslag, och att bilen inte krävt nya sträckningar, vilket drabbat övriga trafikslag som fått sämre genhet i nätet och därmed lett till större behov av rörelse för människor. Sedan 1990-talet har synen på planering av trafikslag ändrats, och både i dokument från kommunerna och i gatunätet går det att se att tillgängligheten för gång- och cykeltrafik prioriteras högre än det gjort under stora delar av 1900-talet. Studien bidrar därmed till en ökad förståelse för hur historiska beslut påverkar dagens gatunät, samt till att ge ett underlag för att djupare undersöka kulturmiljö relaterad till järnvägen i städer, vilket är relevant för dagens och framtidens planering.

I samband med att barnkonventionen antagits som svensk lag har frågan om ett barnperspektiv på den fysiska planeringen i Sverige blivit aktuell. Svenska tätorter växer, men den förtätning som tillväxten innebär genomförs ofta på bekostnad av de utomhusmiljöer som barn använder i sitt lekande. Lek är nödvändigt för barnets utveckling, och för att säkerställa att barn har möjlighet att leka utomhus i tider av förtätning krävs en medveten fysisk planering. Detta kandidatarbete undersöker hur förtätade urbana utomhusmiljöer kan utformas med lekvänlighet i åtanke. Undersökningen görs dels genom en kunskapsöversikt som sammanfattar de förutsättningar som krävs för en lekvänlig utomhusmiljö, dels genom en omgestaltning av utomhusmiljön i kvarteren Oxnö, Ingarö och Möja i Farsta, Stockholm, vilka alla ska förtätas. Slutsatserna av kunskapsöversikten visar att lekvänlighet utomhus i synnerhet skapas genom miljöer som är fria från onödiga risker, lätta att nå, innefattar vegetation samt erbjuder ett brett utbud av aktiviteter. Det gestaltande projektet har genomförts mot bakgrund av dessa slutsatser.

Detta kandidatarbete berör utvärdering i svensk samhällsplanering på kommunal nivå. I arbetet utforskas det om och hur kommuner återkommer till sina genomförda detaljplaneprojekt, och om projekten samt deras resultat uppfyller de mål som satts upp före eller under projektets genomförande. Detta är ett moment som ofta prioriteras bort eller inte utförs idag, och en kunskapslucka finns kring utvärdering av genomförda projekt och deras måluppfyllelse. Detta arbete syftar till att undersöka befintliga svenska utvärderingsmodeller och hur måluppfyllelse mäts och bedöms, samt att utforska vilka utmaningar som gör att utvärderingar av genomförda stadsbyggnadsprojekt i kommuner inte genomförs i högre grad idag. Arbetet utgår från följande forskningsfrågor: - Hur genomförs ex-post-utvärderingar av genomförda stadsbyggnadsprojekt med fokus på måluppfyllelse i kommunal detaljplanering?   - Vilka utmaningar finns i samband med denna typ av utvärdering och hur bemöter kommuner dessa?  I arbetet används en kvalitativ forskningsstrategi och två datainsamlingsmetoder. Den första är dokumentär forskning då två utvärderingar publicerade av Kungsbacka kommun respektive Stockholms stad analyseras. Även en semistrukturerad enkätundersökning utfördes som kommunanställda arbetandes med samhällsplanering, fysisk planering eller utvärdering deltog i. Resultaten påvisar att fördelar och utmaningar med att utföra utvärdering finns. Dessa är bland annat en brist på etablerade utvärderingsmodeller, att kommuner ofta upplever en otillräcklighet av resurser för att kunna utföra utvärderingar och en ovisshet kring hur resultatet kan gynna deras verksamhet samt framtida planering. Arbetets slutsatser visar bland annat på att olika utmaningar finns för olika utföranden av utvärderingar. Genom att kombinera kvantitativa och kvalitativa metoder kan en djupare utvärdering av måluppfyllelse göras och genom att uppmärksamma fördelarna med utvärdering kan mer effektiva och hållbara planeringsprocesser skapas.

Planering för en socialt hållbar stad behövs ofta i samband med förtätning. Förtätning kan medföra att flera funktioner samlas på en liten yta i staden vilket ger god möjlighet för aktiv mobilitet, och riskerar att bygga bort grön- och blåstruktur vilket i stället ge fler hårdgjorda ytor. Flera funktioner på liten area i staden ger folksamlingar, vilket kan medföra stress bland invånarna. Detta kandidatarbete undersöker hur den fysiska miljön påverkar individers välbefinnande, där stress har stor betydelse.   Två dokumentstudier genomfördes som undersökte översiktsplaner för Karlskrona kommun och Kristianstad kommun. Två enkätstudier genomfördes för att undersöka hur den fysiska miljön på vägen till skolan upplevs, där studenter från Blekinge Tekniska Högskola och Högskolan Kristianstad medverkade. Studierna visade på ett behov av ytterligare forskning kring hur den fysiska miljön påverkar välbefinnande och psykisk hälsa. Undersökningarna visar även på en skillnad mellan hur kommuner vill utveckla städerna för grön- och blåstruktur, och respondenternas åsikter och behov.

Under miljonprogrammet löstes staden upp. Stadsplaneringen gick från den klassiska kvartersstaden med ett varierat utbud av verksamheter och service till storskaliga bostadskomplex som anlades i enklaver, eller “bostadsöar,” utanför staden. Bebyggelsen saknar koppling till gatan som istället för att erbjuda sociala kvaliteter och främja möten och mångfald har blivit trafikleder med fokus på trafiktekniska funktioner. Samtidigt har avståndet till innerstaden blivit längre och blockeras ibland av motorvägar eller skogsområden som ska skilja den snabba trafiken på motorvägen från bostadsområdet. Detta kan skapa dålig tillgång till varierande funktioner och service. För att hämma effekterna av miljonprogrammets bristande planering undersöks det i detta arbete hur miljonprogramsområden kan anslutas till staden och hur bättre kopplingar mellan dem kan utformas. Detta görs genom att undersöka vad som skapar en bra stad och sedan genom att tillämpa det i en platsanalys av ett område i Örebro som ligger mellan staden och miljonprogramsområdet Vivalla. Därefter appliceras kunskaperna i ett planförslag för detta område. Planförslaget baseras på visionen En stad där det är lätt att leva som i sin tur ska åstadkommas genom att uppnå ett antal mål med tillhörande strategier.  En bra stad skapas sammanfattningsvis genom att främja täthet och närhet i staden, en god funktionsblandning och mångfald, en tydlig gatustruktur, små kvarter samt väl lokaliserade mötesplatser. Genom att främja detta i planförslaget skapas en ny stadsmiljö med en sammanhängande stadsväv som ger upphov till fler möjligheter att, på olika sätt, färdas mellan stadsdelarna.