Det här arbetet uppmärksammar hur konst kan implementeras i den fysiska planeringen av offentliga rum. Under den gångna pandemin förändrades människors levnadsmönster och sociala aktiviteter hänvisades många gånger till offentliga rum utomhus. På grund av restriktionerna fck de offentliga rummen större betydelse än tidigare och ökad utomhusvistelse ställde högre krav på gestaltningen. Frågan om vad en god gestaltning innefattas av kan riktas mot många olika ämnesområden, i det här fallet blev avsaknaden av konst i gestaltningen av offentliga rum mest aktuell. Syftet med arbetet är att ta fram två olika planförslag för Kungsplan i Karlskrona. Dessa förslag gestaltas för att kunna bidra till fler möten och upplevelser kring konst. Därtill syftar arbetet till att undersöka hur aktiviteten i ett offentligt rum kan ökas med hjälp av konst. Arbetets teoretiska ramverk utgår ifrån begreppen hållbar utveckling som mynnar ut i social hållbarhet och rumslig rättvisa. I arbetets framtagna kunskapsöversikt har ett antal faktorer identiferats kring vilka tematiska inslag som kan bidra till en inkludering av en bredare målgrupp. I arbetet har en fallstudie använts som forskningsdesign samt metoderna platsanalys och de av Gehl och Svarre framtagna metoderna Mapping och Tracing tillämpats. Genom de två planförslagen illustreras två olika exempel på tematiska inslag, där syftet är att undersöka vad en konstnärlig gestaltning av ett offentligt rum kan innebära. De tematiska inslagen rör konst med koppling till människans sinnen samt lärande, delaktighet och medskapande i konst. Slutsatsen av detta arbete är att konst kan bidra till en ökad aktivering av offentliga rum, samt att olika typer av konst och tematiska inriktningar aktiverar ett rum på olika sätt. Utplacering av konst i det offentliga rummet kan både ge fler människor möjlighet att upptäcka konst, detta kan bidra till en ökad social hållbarhet och rumslig rättvisa.

I Sverige finns det idag 61 områden som anses vara utsatta eller särskilt utsatta på den nivån att polisen har svårigheter att genomföra sitt arbete. Stadsdelen Skäggetorp i Linköping är ett av dessa områden. Sen 2015 har stadsdelen klassats som ett särskilt utsatt område där den kriminella aktiviteter har en stor inverkan på lokal samhället.  Stadsdelen har uppmärksammats i media då den under en senare period har präglats alltmer av våldsbrott, två tydliga exempel på detta är mordet som skedde under dagtid på en restaurang, 2021, och upploppen under påskhelgen, 2022. Det finns dock en annan sida som är mindre tydlig, organisationen Världens mammor, arbetar hårt i Skäggetorp mot att skapa en trygg plats för föräldrar och barn. Även de har synts i media då de bland annat bjöd in miljöpartiets språkrör Märta Stenevi för att få leva en dag som en mamma i Skäggetorp. Stadsdelen har dock inte alltid haft en negativ bild över sig, utan när den grundades under miljonprogrammet såg den istället som det vänliga Skäggetorp. Många anser att stadsdelen har ett flertal goda kvalitéer såsom grönytor och stora öppna gårdar. Däremot saknades det olika former av mötesplatser, framför allt mötesplatser för ungdomar, vilket generade i att ungdomsgäng strosade runt på gatan. Stadsdelen hade även det underlag som är vanligt vid bildandet av ungdomsgäng såsom hyresrätter och en låg andel vuxna jämfört med ungdomar och barn.  I den här uppsatsen undersöks mötesplatsens vikt för tryggheten i särskilt utsatta stadsdelar, med fokus på Skäggetorp. Undersökningen inleds med  att skapa en grund till begreppet social infrastruktur vilket skulle kunna vara en del av lösningen till problemen i Skäggetorp och andra säkrsilt utsatta områden. Sociala infrastrukturer finns överallt och kan vara både icke-kommersiella och kommersiella mötesplatser som till exempel skolor, bibliotek, kyrkor och grönområden. Dessutom redogörs för forskning om segregation, social inkludering och exkludering, trygghet och otrygghet samt om hur den fysiska miljön påverkar dessa aspekter. Detta leder sedan vidare till det teoretiska kapitlet där den valda teorin är socialt kapital, med särskilt fokus på det överbryggande sociala kapitalet. Överbryggande socialt kapital handlar om hur människor integrerar med andra och prövar olika åsikter mot varandra. Detta binds även samman med den sociala infrastrukturen som kan ses som en plats där människor kan bygga upp sitt sociala kapital.  Undersökningen har gjorts i form av en fallstudie över Skäggetorp i Linköping. Detta är, som tidigare nämndes, en stadsdel som präglas av oroligheter och våldsbrott. Stadsdelen är segregerad, detta gäller tre former av segregation: socioekonomisk, socio-rumslig och boendesegregerat i form av att boende är åtskilda från resterande av Linköping och att boende är åtskilda inom stadsdelen. Det insamlade materialet och analyserna presenteras i text, bild och kartor för att ge en så tydlig bild över stadsdelen och läget som möjligt.  Resultatet av fallstudien visar att det finns en befintlig social infrastruktur i stadsdelen som inte används optimalt och därför bör utvecklas. Det nybyggda kulturhuset Agora används främst av barn i mellanstadieåldern som bor i stadsdelen, målet för denna mötesplats var dock att folk i alla åldrar och runtom Linköping skulle besöka Agora. Detta har tyvärr inte skett, något som kan ha påverkats av den negativa bilden av Skäggetorp. Detta avslutas med en diskussion samt en del åtgärdsförslag som kan göras för att de befintliga sociala infrastrukturerna men också för att utveckla nya som skulle kunna bidra till att Skäggetorpsbor lämnar tryggheten i sina hem och möter sina grannar och då inte bara i den egna satsdelen utan också i hela Linköping.  Avslutningsvis dras det både ett antal generella slutsatser som är applicerbart på flera olika bostadsområden, samt en del platsspecifika slutsatser.

Skolgården är den plats som barn dagligen använder och upplever. Det är en rättighet att få leka under rasterna och därför bör en god utemiljö alltid säkerställas för elevernas bästa, men på grund av otydligheter har krav för utformande av skolgårdar tidigare kunnat förbigås. Följaktligen publicerade Boverket år 2015 ”Allmänna Råd” i Plan- och bygglagen i syfte att stödja utformandet av goda utemiljöer för elever runt om i Sverige. Problemet är att många riktlinjer inte finns inskrivna i lagen och är på så sätt inte tvingande, vilket gör att man fortfarande kan undgå dem. På så sätt måste betydelsen av skolgårdars utformning etableras genom kunskap, medvetenhet och förståelse, så att en god utemiljö kan säkerställas.Uppsatsens syfte var att undersöka vilka fysiska faktorer i skolgårdens utformning som påverkar elevers aktivitet och lek, samt hur dessa faktorer skulle kunna kvalitetsbedömas. För att besvara detta studerade vi elevers interaktion med skolgårdars fysiska miljö och hur utformningen påverkar möjligheterna till aktivitet under rasterna. Genom observationer och intervjuer med elever, en pedagog och en rastvakt utförde vi en fallstudie på två skolgårdar i Malmö. Resultaten visade att de faktorer i utformningen som stöttar lek och fysisk aktivitet är bland annat tillräckligt stor yta för varje elev på skolgården, grönska och varierad topografi, tydliga rumsliga indelningar och tillgång på löst naturmaterial. I studien fann vi dessutom att det inte enbart är den fysiska miljön som inverkar på elevernas utan även sociala begränsningar från pedagoger, rastvärdar och föräldrar.Begränsning av elevernas lek och aktivitet i deras viktigaste rum har en hämmande effekt på deras utveckling. Genom att koppla ihop empiri med teori mynnade studien ut i en matris för bedömning av lekvärde på skolgårdar. Den kan användas för att säkerställa en god utemiljö vid utformning, bygglovsgivning och vidareutveckling av befintliga skolgårdar. / The schoolyard is an area that children use and experience daily. It is a fundamental right to play during the breaks; therefore, it is very important to provide good outdoor environments. But, previously it has been easy to avoid requirements that regulate the design of schoolyards due to ambiguities. Consequently, in 2015 Boverket (The National Board of Housing, Building and Planning) published general guidelines in Sweden's Planning and Building Act, in order to support the design and process of good outdoor environments for pupils in Sweden. The problem is that many requirements are not listed in the law, in that way they are not compulsory, which means that they still can be avoided. Thus, the importance of schoolyard designs must be established through knowledge, awareness and understanding, in order to ensure a good outdoor environment.The purpose of the study was to investigate what physical elements of a schoolyard affect play and activity of the pupils, and also how these elements could be evaluated. To answer this, we studied pupils’ interaction with the physical environment and how it affected the opportunities during the breaks. We made a case study of two schools in Malmö, which included observations and interviews with pupils, a teacher and a school hostess. The outcome was that play and activity were supported by the physical design such as sufficient area of the schoolyard for each pupil, green structures and a varied topography, distinguishable spaces and access to natural materials. The study also revealed that not only the physical environment affected the pupils, but it addition there were social restrictions from educators, school hostesses and parents.Limitation of pupils’ play and activity in their most important space has an inhibitory effect on their development. By connecting our empirical work with theory, the study led us to a template of evaluation to assess physical qualities of schoolyards. To ensure the best outdoor environment the template can be used while designing, giving construction permit or further developing existing schoolyards.

Denna studie var en undersökning som grundade sig i vad för fysiska faktorer i den rumsliga miljön som kunde påverka en mer eller mindre aktiv stadskärna. Utgångspunkten var en jämförelse mellan två städers stadskärnor i dess aktivitet och utformning, för att sedan landa i ett gestaltningsförslag för en av stadskärnorna.  Olika metoder användes genom studien för att få fram ett så utförligt reslutat som möjligt. De metoder som inkluderade var kunskapsöversikt med information från både ett allmänt perspektiv samt förutsättningar från platserna. Kunskapsöversikten togs sedan med som underlag vid platsanalyserna. De två stadskärnorna jämfördes genom platsanalyserna och utifrån det togs ett gestaltningsprogram fram från den sammanlagda informationen. Sista steget i studien vad själva gestlatningsförslaget över den ena stadskärnan för ökad aktivitet.

Samrådet, som är lagstadgat enligt plan- och bygglagen (2010:900) (PBL), äger rum i ett sent skede av detaljplaneprocessen, när det är förhållandevis svårt att på riktigt påverka besluten som invånare. Arbetet med att, utöver och före samrådet, genomföra tidiga dialoger med invånarna kan vara ett sätt att förbättra den slutgiltiga planen samt främja en mer levande demokrati i samhällsbyggnadsprocessen. En bra dialog innebär för invånarna ett deltagande som kan öka både förtroendet och förståelsen för kommunens möjligheter och utmaningar, samt i slutändan för de beslut som fattas i den fysiska planeringen. Arbetet med tidiga dialoger före samrådet är förenligt med utmaningar. Tidiga dialoger är, till skillnad från samrådet, inte lagstadgat i plan- och bygglagen och de genomförs således på flera olika sätt, och i vissa kommuner inte alls. Kommunerna jobbar inte med någon genomgående strategi eller efter en uttalad modell, varje enskild tidig dialog tenderar att ha sina egna förutsättningar och målsättningar vilket bidrar till blandade resultat. Kommunerna lägger ner mycket tid och energi på att förbereda, annonsera och genomföra sina tidiga dialoger med invånarna men har i regel ingen utbildning eller teoretisk grund att stå på. Utvecklingsarbetet i kommunerna fungerar ofta som en utveckling av senast genomförd tidig dialog där man tittar på vad som går att förbättra och vad som redan fungerar. Slutsatsen är att kommunerna behöver utbilda sig i större utsträckning och framför allt ta fram en genomgående strategi som är gemensam för samtliga tidiga dialoger i kommunernas arbete med fysisk planeringen. / The statutory consultation takes place at a rather late stage of the planning process, when it’s relatively difficult to influence the decision as a municipal citizen. The work of conducting early dialogues with municipality citizens in addition to, and prior to, the statutory consultation can improve the final plan and promote a more vivid democracy in the community building process. A well conducted early dialogue with the citizens leads to a participation that could increase both the citizens' trust and understanding of the opportunities and challenges municipalities face, and ultimately the final decisions as well. The work with early dialogues before the consultation is compatible with both challenges and possibilities. Unlike the consultation, early dialogues are not statutory in the Planning and Building Act and they are thus carried out in several different ways, and in some municipalities no early dialogues are conducted at all. Municipalities don’t work with any consistent strategy or according to a state model; each individual early dialogue has its own prerequisites and objectives, which contributes to assorted results. The municipalities do spend a lot of time and energy preparing, advertising and carrying out their early dialogues with the citizens, but usually have no education or theoretical basis to start from. Instead, the municipalities tend to rely on the individual official’s own experience and improve their early dialogues by constantly analyzing what worked well and less well during the previous dialogue.  The conclusion is that the municipalities need to educate themselves to a greater extentand, above all, develop a comprehensive strategy that is common to all early dialogues inthe municipalities' planning.

Då världens äldrebefolkning ökar är det viktigt att skapa förståelse för hur äldre påverkas av sin omgivning och vilka effekter det kan ha på deras liv. Detta är en kvalitativ studie med fokus på hur fysisk planering kan påverka äldres rätt till staden i Örebro kommun. Det genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer samt en mindre dokumentanalys. Respondenterna var tre pensionärer samt en stadsplaneringsstrateg. Intervjuerna gav en inblick i hur Örebro planerar för den äldre befolkningen samt några äldres aktuella åsikter gällande staden. Dokumenten som analyserades gav en djupare förståelse hur politiker och tjänstemän arbetar. Huvudteorierna för detta har varit ’kritisk urbanteori’ samt Henri Lefebvres begrepp ‘Rätt till staden’. För att få djupare förståelse för vad äldres rätt till staden kan vara användes diverse litteratur inom ämnen som till exempel ’exkluderande design’, offentliga platser och åldersvänliga städer. Resultatet av denna studie visar på att det finns brister i äldres rätt till staden Örebro. Örebro har inget specifikt åldersfokus i sin planering utan försöker snarare skapa en rättvis stad för alla i allmänhet. De äldre personerna upplever att vissa aspekter i planeringen inte inkluderar dem. Kollektivtrafik, kommersiell handel och kvarboende var några av de aspekter som framför allt nämndes i intervjuerna. Örebro kommun försöker inte medvetet förminska äldres rätt till staden utan det blir en konsekvens av planeringsprioriteringar.

På grund av stora utsläpp av växthusgaser är klimatförändringar ett stort hot mot våra samhällen. Med klimatförändringar drabbas samhällen av mer extrema väderhändelser som även ökar i antal. Förutom att arbeta för att minska utsläppen som driver på att klimatförändringarna sker kan även städer och samhällen stärkas och bli mer motståndskraftiga genom klimatanpassning. Klimatanpassning kan innebära olika fysiska och informativa åtgärder för att minska skador eller hantera skador när extremväder slår till.  Just klimatanpassning har även lyfts fram som ett viktig arbete som behöver intensifieras av just försäkringsbranschen. Idag kan svenska försäkringsbolag erbjuda ett fullt skydd mot skador på egendom som drabbas vid extrema väderhändelser men de har börjat flagga för att detta kan komma att ändras. När händelser av extremväder går från att ske oförutsett till att bli förutsedda händelser på grund av klimatförändringarna kan inte längre skadekostnader täckas i lika hög grad. Försäkringsbolag kan tvingas höja försäkringspremier eller i vissa grad sluta erbjuda försäkringar. Detta kommer drabba både individer och kommuner utifrån ekonomiska faktorer. För kommunerna bör dessa varningar driva på klimatanpassningen då riskområden och förhöjda risker för skador kan leda till att invånare inte kan bo eller flytta till kommunen. Arbetet med klimatanpassning är alltså viktigt för den strategiska fysiska planeringen för att kunna skapa hållbara samhällen.  Denna studie är en flerfallstudie av sex svenska kommuner som har någon typ av strategiskt dokument för att hantera klimatanpassning. Dessa dokument tillsammans med kommunernas översiktsplaner har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys för att undersöka hur kommunerna arbetar med klimatanpassning utifrån försäkringsbranschens önskade krav och förslag. Hur arbetet med klimatanpassning implementeras i svenska kommuner har även analyserats utifrån implementeringsteori. Resultatet visar att kommunerna i hög grad arbetar utifrån de önskade krav och förslag gällande klimatanpassning som försäkringsbranschen trycker på men att vissa önskade krav och förslag är enklare att implementera i den kommunala verksamheten. Tillgången till tillräckliga resurser, åtaganden som redan på något vis är implementerade i verksamheten och tydlighet gällande ansvarsfördelning är betydande förutsättningar för god klimatanpassning i svenska kommuner. Slutligen har det även konstaterats att klimatanpassning främst implementeras i kommunerna genom ett top-down-perspektiv. Det är de högre nivåerna i ett hierarkiskt system som skapar riktlinjerna som kommuner och fastighetsägare sedan ska följa. Gällande vissa frågor kring klimatanpassning kan ansvaret hanteras på lägre nivåer men i vissa fall skapas en otydlighet kring ansvar vilket kan försvåra klimatanpassningsarbetet hos kommunerna.

Medborgardialog och medborgarinflytande är högst relevanta begrepp i nutida fysisk planering. Medborgardialog spelar en viktig roll i att stärka den demokratiska delaktigheten i planeringen och för att öka dess legitimitet. Denna studie undersöker tillämpningen av medborgardialog i den fysiska planeringen, särskilt i kontexten av översiktsplanering. Studien ger en detaljerad undersökning av de metoder och faktorer som bidrar till en effektiv medborgardialog och bedömer i vilken utsträckning medborgarna tilldelas inflytande i processen för översiktlig planering.  Studien identifierar flera avgörande faktorer för en effektiv medborgardialog. Dessa inkluderar tydlig kommunikation, transparens och förtroende, mångfaldiga metoder för dialog samt verkligt inflytande. Tydlig kommunikation innebär att information om planeringsprocessen och möjligheterna till deltagande är tillgänglig och begriplig för alla medborgare. Transparens och ärlighet i dialogen är nödvändiga för att bygga och bibehålla förtroende hos medborgarna. Att använda olika dialogmetoder utöver formella samråd är viktigt för att nå olika grupper av medborgare och främja bredare deltagande. Slutligen är det av yttersta vikt att ge medborgarna verkliga möjligheter att påverka planeringsbesluten, istället för att endast informera dem om förutbestämda resultat.

Sveriges skärgårdsområden är unika, då det endast är ett fåtal platser på jorden som omfattas av skärgård. Kust- och skärgårdsmiljöer har länge varit viktiga platser för människor att bo och leva på. Under en längre tid har permanentboende i skärgårdssamhällena minskat men samtidigt har områdena drabbats av en hård exploatering av fritidsbebyggelse.Konsekvenserna blir att områdena har svårt att hantera kommunikation, service och näringsliv. Liksidigt med utvecklingen som sker i skärgårdsområdena eftersöks en levande kust och skärgård. Syftet med arbetet är att undersöka hur kommuner hanterar skärgårdsområden i deras arbete med översiktsplanering. Arbetet har genomförts genom att studera översiktsplaner från skärgårdskommunerna Öckerö, Karlskrona och Oskarshamn. Utefter resultatet från arbetets fallstudier har slutsatsen dragits att det finns en stor variation mellan kommuners skärgårdsplanering och att alla kommuner inte hanterar en utveckling avskärgården i sin kommunala översiktsplanering.

Under 1800-talet skedde en stor folkomflyttning och urbaniseringen tog fart i Sverige. Sedan dess har befolkningen fortsatt växa i storstäderna och krympa på landsbygden. Allt eftersom ekonomiskt drivna verksamheter har blivit mindre beroende av nationsgränser, har regionaliseringen ökat och blivit alltmer aktuell. I Sverige har regional fysisk planering pågått sedan mitten av 1900-talet då det infördes i Stockholm. Det är dock först under 2000-talet som regional planering har blivit lagstadgad och fått ett större genomslag. Regional planering syftar till att minska regionala klyftor och att bidra till tillväxt i regionen. Med utgångspunkt i regionernas fokus på tillväxt undersöker studien om tillämpning av regionplanen är möjlig i landsbygdskommuner. Föreliggande studie har utgått från intresset att undersöka hur regional planering kan påverka landsbygdskommuners arbete med fysisk planering. Studiens syfte är att undersöka hur landsbygdskommuner använder sig av och har nytta av regionplanen samt att förstå vilken betydelse den regionala planeringen har för landsbygdskommuners arbete med fysisk planering. Studien utgår från en kvalitativ forskningsstrategi och använder kvalitativ dokumentstudie och intervju som datainsamlingsmetoder. I studien har två kommuners översiktsplaner undersökts och tre kommunrepresentanter har intervjuats. Studien har avgränsats till Skåne eftersom det är en av de regioner som ska ta fram och anta en regionplan enligt plan- och bygglagen, samt för att Skåne har en kombination av landsbygdskommuner och storstadskommuner. De två undersökta kommunerna är Örkelljunga kommun och Simrishamns kommun. Ytterligare två intervjuer har genomförts med Osby kommun respektive Region Skåne. Undersökta och intervjuade kommuner är definierade som landsbygdskommuner enligt Tillväxtverket (u.å.). Med bakgrund i forskningsläget och den kunskap som redan finns inom ämnet har ett teoretiskt ramverk skapats, som sedan varit utgångspunkt i studien. Studiens resultat visar att landsbygdskommunerna som undersökts har haft nytta av översiktsplanen som planeringsunderlag vid framtagandet av översiktsplanen. Landsbygdskommuner tenderar vidare att vända sig till delregionen i sitt arbete med översiktsplanering. Resultatet visar även att kommunernas behov av regionen och regionplanen påverkas av hur utvecklat underlag som finns i respektive delregion.