The aim of this study was to investigate how disabled pupils feel about school lessons in physical education. Previous studies in the area show that many disabled pupils think that this is a problem. Drawing on data from one-to-one semi-structured interviews with six students in the age of 11-14 years, this study focused on how students with disability cope with their impairments and physical activity in school. The interviewees’ background displays a wide range of sport related activities and besides school the interviewees seem to be engaged in different sports associations on their leisure time. Overall, their experiences of physical education is positive. There was only one pupil who wasn’t satisfied with the set-up around the physical education lessons. The others had good relations to the school lessons. All students also had good relations towards sports in their spare time. They all also had a good relation to their teacher and the other students in their class.

The last 1½ decade young people with intellectual disabilities have been a part of my life. My now 13 year old son and several pupils I have taught as a teacher in the compulsory school. Their future and what will affect their lives has always been interesting to me. How do I affect them, why do I do the things I do and think the way I think?  This study springs out of that curiosity. The purpose is to get hold of the dreams and ideas about the future that young people with intellectual disabilities have. How are the dreams and ideas affected by the idea of the disability in the society as a large and by the youngsters themselves? In analysing the ideas and dreams the young men and women present the different models of disabilities and theories about role taking and identity has been used.  The result shows that the dreams and ideas both are similar and different to these of young people without intellectual disabilities. The goals are often the same though the means to get there differ. The participants in this study describe their disability as an advantage that will give them privileges making it easier to enter an adult lift.

There is little known about the medieval Russian population in Visby. What is known, however, is that several graves were excavated in 1971 at the place thought to contain traces of the Russian church. By comparing the results of Noah Runesson (2016) and what was brought to light through an analysis of specific individuals, new information may have been made available. The content in two of these graves have been examined and analysed, and the results of the osteological analysis show the Russians had knowledge of surgical procedures such as amputation as well as how to keep someone alive after such a procedure. One of the graves contained a small piece of metal, rusty from years of being in the ground. Why it is present in the grave is unclear, but one theory is that it was for keeping the dead from walking again. Through osteological analyses it has also become clear that the Russian population varied in ages as well as health, and that they took care of each other when in need.

Dyslexi är ett allvarligt och utbrett språkligt handikapp. Åtskilliga barn får överraskande stora svårigheter att lära sig läsa och skriva när de börjar skolan. Dyslexi är betydligt vanligare än man tror. Hos politiker, myndigheter och i skolan brister medvetandet om problemets allvar, storlek och omfattning. Att inte kunna lära sig läsa och skriva i takt med sina klasskamrater upplevs som mycket traumatiskt av de drabbade. Som en följd av nederlaget i ”kampen om bokstäverna” får dessa barn dåligt självförtroende. Detta i sin tur, får till följd att barn med dyslexi sällan kommer till sin rätt i skolan. Ett holistiskt och lösningsfokuserat synsätt är av stor vikt vid hjälp till dyslektiska personer.Dyslexi får också allvarliga konsekvenser ute i samhället. I takt med datoriseringens fortskridande i arbetslivet, ställs det högre krav på samhällsmedborgarnas läs- och skrivkunskaper. Sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, medför dessa problem negativa konsekvenser för såväl individ som samhälle. Idag är det knappast möjligt att finna en anställning där läs- och skrivförmågan inte behövs. Det är därför av största vikt att elever lär sig läsa och skriva innan de lämnar skolan.Huvudfrågan i arbetet är hur skolor (från förskolan till gymnasiet) organiserar sin hjälp till dyslektiker. För att få fram information har jag kontaktat samtliga skolor i en västsvensk kommun och genomfört både en kvantitativ enkätstudie, riktad till rektorer, lärare och specialpedagoger ute på skolorna, samt några kvalita-tiva intervjuer med utvalda specialpedagoger. För mig som blivande studie- och yrkesvägledare är det viktigt med denna kunskap, då jag i min framtida yrkesprofession kommer att möta både unga och vuxna med dessa problem.De väsentligaste resultat som jag kommer fram till i studien är, att hjälpen till dyslektiker fungerar bra i grundskolan. Den svaga länken är gymnasieskolan, både vad gäller hjälpen till dyslektiker och kunskapen hos lärarna/pedagogerna angående ämnet dyslexi. Dock uppfattar jag att samtliga yrkesgrupper, både i grundskolan och på gymnasiet, har en uttalad vilja och önskan om att förbättra och utöka sina kunskaper i och kring ämnet dyslexi. Detta för att i framtiden än bättre bemöta elever med läs- och skrivsvårigheter. / Dyslexia, difficult to say and far more difficult to spell

Detta examensarbete handlar om hur ungdomar som har specifika läs- och skrivsvårigheter, det vill säga dyslexi, ser på sitt handikapp i förhållande till sina valmöjligheter när det gäller utbildning och yrken. Upplever dem dyslexin som ett hinder och känner de sig begränsade i sina val. Upplever ungdomarna att de fått den hjälp de behöver av studie- och yrkesvägledaren på sin skola.Den metod som har använts i undersökningen är djupintervjuer med sex ungdomar som har diagnosen dyslexi. För att tolka resultaten har jag använt mig av teorier som beskriver begränsningar samt några vägledningsmodeller som används i vägledningssammanhang i Sverige. Resultatet av undersökningen visar att majoriteten av de ungdomar som intervjuats har känt sig begränsade i sina valmöjligheter när det gäller utbildning och yrken. Hur ungdomarna i undersökningen har upplevt kontakten med studie- och yrkesvägledaren har övervägande varit positiv. De har uppfattat denna person som snäll och hjälpsam och även stöttande i vissa fall. Men det är mindre framkommande i undersökningen hur mycket hon betytt i själva valprocessen.

Att amputera ett ben är en svår förlust för patienten. Syftet var att undersöka hur det är att leva med och anpassa sig till en benamputation. Elva vetenskapliga artiklar utgör grunden i litteraturstudien. Resultatet visade att patienterna upplevde en förlust av den fysiska funktionsförmågan vilket bidrog till att många slutade arbeta. Utseendeförändringen medförde isolering och att många av de tidigare fritidsaktiviteterna lades ned. Deras självförtroende var sämre. Positiva och negativa copingstrategier användes vid anpassningen till amputationen. De faktorer som påverkade anpassningen var av både fysisk, social och psykisk karaktär. Slutsatsen är att benamputerades tillstånd kan vara mycket känsligt både på kort och lång sikt samt att de ampputerades livskvalité och hälsouppfattning kan vara försämrad. Detta skulle sjuksköterskan kanske behöva ha i åtanke vid mötet med denna patientgrupp för att kunna ge en god individanpassad omvårdnad. / An amputation of a leg is a heavy loss to the patient. The aim was to investigate how it was to live and adjust to a leg amputation. This literature review is based on eleven scientific articles. The findings show that the patients experienced a loss of their physical functionality which made them stop working. The change of their appearance contributed to isolation and they withdrew from many of their former activities in spare time. Their self-confidence became worse. Positive and negative coping strategies were used to adjust to the amputation. The factors with an impact on the adjustment were both of physical, social and psychological character. The conclusion is that the condition of those with a leg amputation can be very delicate both in the short and in the long term and their quality of life and their experience of health can be detoriated. This is something a nurse perhaps ought to have in mind when meeting this group of patients so she can be able to provide a good individually based nursing care.

No description available.

<p>Det finns idag ungefär 90 000 rullstolsburna personer i Sverige, som enligt vår uppfattning har nedsatta möjligheter att resa obehindrat. Vi ville, utifrån detta, ta reda på hur väl anpassat det är för rullstolsburna i resesammanhang samt hur de själva upplever sitt resande. För att få svar på våra frågor intervjuade vi ett antal utvalda transportbolag i Sverige om hur de arbetar med handikappanpassning och i vilken utsträckning de verkar för att göra sig tillgängliga för rullstolsburna passagerare. Vi har också gjort en enkätundersökning bland rullstolsburna resenärer för att få deras bild av hur det är att resa som rullstolsburen. För den teoretiska</p><p>förankringen har vi bland annat tagit del av olika lagar gällande handikappanpassning för transportbolag. Även attityder och bemötande har en betydande roll i uppsatsens teoridel.</p><p>Av undersökningen går det att utläsa att företagen själva anser att de gör en hel del för att vara tillgängliga för alla sina kunder, oavsett funktionshinder. De rullstolsburna upplever det däremot annorlunda. Den fysiska utformningen hos flera transportbolag är enligt dem bristfällig. Vidare är det vanligt att interaktionen med personalen inte fungerar särskilt bra. Majoriteten av de rullstolsburna som ingått i vår undersökning känner sig dock bekväma och väl bemötta då de reser.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Datum: 2007-06-10</p><p>Uppsatsnivå: C-uppsats i Industridesign, Innovativ design C KT 2130, 10 poäng</p><p>Författare: Emma Lundin</p><p>Lindtorpsgatan 8a</p><p>632 27 Eskilstuna</p><p>0736 – 49 72 01</p><p>Titel: Läris – Ett roligt inlärningshjälpmedel</p><p>Bakgrund: Hjälpmedelsinstitutet gav i uppdrag att utforma ett hjälpmedel för personer med kognitivt handikapp. Barn i särskolan har ofta ett kognitivt handikapp och har svårt för inlärning och att omforma sina kunskaper. Efter självupplevda erfarenheter av att undervisa och att bli undervisad är användningen av spel och tävlingar ett väl fungerade sätt som, enligt min åsikt, idag inte används i tillräckligt stor utsträckning för inlärning i skolan. Detta är något som eleverna i särskolan borde få ta del av i ett hjälpmedel som underlättar deras kunskapsinhämtning.</p><p>Syfte: Syftet med arbetet är att ta fram ett portabelt hjälpmedel för elever på särskolan som underlättar deras inlärning och gör det på ett roligt sätt.</p><p>Tillvägagångssätt: Författaren har valt att arbeta med litteraturstudier, idégenerering, skissning och därefter samtala med personer inom området kring olika idéer och uppslag. Därefter har en slutgiltig design för produkten skapats.</p><p>Slutsats: Arbetet har lett fram till en produkt som är anpassad efter alla elevers olika förmågor och behov. Den är enkel och tydlig i sitt formspråk och sin informationsdesign. Den har olika funktioner som kan anpassas efter eleven. Produkten använder sig av vanligt förekommande lekar/spel i sin ”undervisning” och som inte kräver ny inlärning av deras funktion.</p><p>Nyckelord: Inlärning, spel, dator, särskolan, kognitiva handikapp</p>

<p>Det här arbetet behandlar autismspektrumstörningar i ett helhetsperspektiv. Syftet är att man som lärare ska kunna förstå handikappet, hur man kan hjälpa dessa barn, hur viktigt det är med ett samarbete, samt vart man kan vända sig för handledning. Arbetet bygger på en litteraturstudie som beskriver handikappet och skolans roll. Den kvalitativa intervjuundersökningen ska ge en mer levande verklighetsbild. Det har visat sig att teori och empiri överensstämmer väldigt bra. Sammanfattningsvis har jag främst kommit fram till att inget barn är det andra likt. Autism är ett livslångt handikapp och samarbete är ett måste.</p>