This study investigated upper secondary school students’ views on their school libraries and whether their libraries helped with their studies. The study’s main focus was information literacy and reading, but the function of the library’s physical environment was also investigated. Participating school libraries were known to be well-developed and to be well integrated in the planning, executing and evaluating of lessons and school projects. Two online questionnaires were distributed at six different schools: one for students and one for the school librarians. 222 students chose to participate. With primarily a sociocultural perspective, the study found that students to a great extent valued both the calm study environment that the library provides and the school librarians’ knowledge and helpfulness. The students’ responses indicated that they felt helped on aspects related to information literacy to a greater extent than aspects related to reading. The students also felt that their libraries provided more help with finding texts that they enjoy reading than with reading strategies. The study found no clear correlation between library usage and reading confidence, which indicates that not only “readers” use the school libraries. Vocational students responded less frequently and more negatively than non-vocational students, and school librarians described it as more challenging both to reach out to vocational students and to find opportunities to work with vocational teachers. Equivalence between classes seemed to concern several school librarians in this study.

I dagens samhälle är vi människor dagligen i kontakt med IT. De senaste åren har informationstekniken ständigt utvecklas vilket har gjort att vi har fått nya möjligheter att till exempel kommunicera och lära. Syftet med detta arbete är att undersöka hur lärarna upplever att Arne Tragetons metod Att skriva sig till läsning påverkar elevers läs- och skrivutveckling, samt hur metoden används i praktiken. Dessutom vill vi undersöka hur informations- och kommunikationsteknik bidrar till ett tidsenligt lärande. För att uppnå vårt syfte formulerade vi tre frågeställningar som handlade om hur lärarna upplever hur metoden Att skriva sig till läsning påverkar elevers läs-och skrivutveckling, hur lärarna upplever att digitala verktyg bidrar till elevers lärande samt hur metoden fungerar i praktiken. Vi valde att utföra kvalitativa intervjuer med två olika lärare för att samla in vårt material.Resultatet visade att båda lärarna är positiva till Att skriva sig till läsning och ser i stort sett enbart fördelar med Tragetons metod. Lärarna argumenterade för att med hjälp av datorn som skrivverktyg försvinner motoriska hinder och eleverna kan lättare lägga fokus på textskapandet. En av de få saker de intervjuade lärarna såg som en nackdel var att tekniken ibland kan skapa hinder för undervisningen då den inte fungerar, annars så var de mest positiva till metoden då elevernas texter hade en bättre kvalité då samtliga elever skapade längre texter med ett bättre innehåll när de fick skriva på datorn.Den slutsats vi kan dra är att det är viktigt att vi som är verksamma inom skolan driver en tidsenlig undervisning och använder oss av de digitala hjälpmedel som finns. Det finns inte en metod som passar alla elever utan en kombination av olika metoder är det bästa för att stimulera varje individs läs- och skrivutveckling. Dock så kan vi se att datorn som skrivverktyg och IKT kan bidra till elevers fortsatta lärande.Nyckelord: ASL, Att skriva sig till läsning, digitala verktyg, IKT, läs- och skrivinlärning, samspel, skriv- och läslärande, Trageton

Studien lyfter fritidspersonalens ambitioner gällande det relationsskapande arbetet med eleverna i verksamheten. Forskning beskriver fritidspersonalens omsorgsuppdrag som en helhet där barnen på fritidshemmet skall känna sig trygga och utveckla goda relationer. Studien tar upp relevant forskning som stärker vikten av relationsskapande för elevers lärande och utveckling. Relationsarbetet försvåras av strukturella faktorer som barngruppens storlek, personaltäthet och krav från styrdokumenten. Studiens centrala innehåll lyfter personalens ambitioner och beskriver hur dessa ser ut när strävan möter realitet. Syftet med studien är att undersöka vad fritidspersonalens har för ambitioner gällande relationsarbetet med eleverna samt hur de hanterar situationer som gör att de inte kan nå sina ambitionsnivåer. Undersökningen är utformad av en kvalitativ metod med intervju som redskap där åtta yrkesverksamma pedagoger medverkade. Empirin och resultatet är analyserat utifrån ett relationellt perspektiv. Studiens resultat visar att informanterna ansåg att relationsarbetet är betydelsefullt där ambitionsnivåerna är höga. Tillit och trygghet anses som en central ambition där kommunikation används som medel. Det framgår att informanterna vill möta barnet med ett öppet sinne, där en balansgång mellan att vara personlig men inte för privat blir tydlig. Informanterna lyfter vikten av att jobba relationsskapande för att utveckla jaget hos eleverna där personalen skall utgå från barnets bästa. Studien beskriver hur olika faktorer påverkar deras ambitionsnivåer vilket leder till kompromisser med dessa. När rätt förutsättningar inte finns sänks ambitionerna och personalen belyser värdet av att be om hjälp från sina kollegor och ledning. Resultatet av studien instämmer med undersökningens bakgrund.

Syftet med studien är att lyfta fram professionellas erfarenheter och upplevelser i arbetet med ungdomar som har eller har haft ett riskfyllt sexuellt beteende, samt belysa fenomenet sex som självskadebteende. Studiens metodologiska utgångspunkt var en hermeneutisk kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Vi har analyserat vårt resultat med hjälp av motivationsteori från Jenner (2004). Vårt huvudsakliga resultat är att de professionella vi intervjuat tror att ungdomar som har ett riskfyllt sexuellt beteende så väl som sex som självskadebeteende, använder det som affektreglering och ett sätt att minska sin ångest. För att försöka minska den här typen av problematik så är relationen mellan professionell och ungdom oerhört viktig, genom tillitsfulla relationer bygger de professionella upp ungdomars självkänsla och självförtroende. En av våra slutsatser är att studien förhoppningsvis kommer att tillföra ytterligare kunskap om sex som självskadebeteende och hur man bygger förtroende med ungdomarna - till professionella inom socialt arbete. Samt en ökad förståelse om hur man närmar sig och pratar öppet om den här problematiken med den här gruppen av människor.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vuxna barns personliga erfarenheter av att ha vuxit upp med missbrukande föräldrar och deras syn på stöd och hjälp. Kvalitativa intervjuer genomfördes med vuxna barn i åldrarna 25-35 år som vuxit upp med minst en förälder som missbrukat alkohol. Resultatet visar att missbrukets omfattning och karaktär beskrevs och uppfattades på lite olika sätt. Gemensamt var dock upplevelsen av att missbruket påverkade relationerna och samspelet negativt i familjerna. Familjelivet beskrevs som kaotiskt och oförutsägbart av flera intervjupersoner, bråk och konflikter förekom ofta. Alla hanterade sin situation genom att på olika sätt försöka anpassa sig efter föräldrarnas beteende och behov. Ett exempel på detta var att majoriteten av intervjupersonerna tog ett stort ansvar för hemmet och småsyskonen då föräldrarna var onyktra. Missbruket var heller ingenting som det pratades om, varken inom eller utanför familjen. Resultatet visar också att intervjupersonernas erfarenheter av stöd och hjälp såg förhållandevis olika ut. I några familjer hade socialtjänsten varit inkopplad, men det hjälpte inte för att lösa föräldrarnas problem. Ett par intervjupersoner har gått i stödgrupp för barn till missbrukande föräldrar, medan andra inte har fått något stöd alls, varken från den närmaste omgivningen eller från samhället. För några intervjupersoner utgjorde däremot det sociala nätverket ett viktigt stöd. Gemensamt för alla var att de uttryckte att de fått för lite stöd och hjälp under uppväxten. Lojaliteten gentemot föräldrarna var något som försvårade möjligheten att få hjälp, både från den närmaste omgivningen och från samhällets sida. Att barn som idag växer upp med missbrukande föräldrar behöver få mer stöd och hjälp från samhället var något som alla var överens om. Skolpersonal som dagligen träffar barnen lyftes fram som viktiga vuxna som kan göra skillnad för dessa barn. / The purpose of this bachelor thesis is to study the experiences of persons growing up with substance abusing parents. Qualitative interviews with adult children of alcoholic parents were conducted. Some informants in this study grew up with one alcohol abusing parent, while some grew up with two alcohol abusing parents. The results shows that the extent of addiction was different among parents, but common were that relationships and interactions in families were negatively infected by the substance abusing behaviour. Family life was characterized by chaos and unpredictability by many informants. A high level of conflicts was also common in the families. As children most of the informants took a lot of responsibility, especially for the care of younger siblings. The parental alcohol abuse was hidden from the community, and was almost never talked about, neither inside or outside of the family. All the informants expressed an absence of social support and help, from their networks as well as from society. Some of the families had contact with the social services, but none of the informants felt like they got enough help. Some of the informants got help from a support group for children with substance abusing parents, while others did not get any help at all. All informants felt loyalty to their family and parents and therefore avoided to reveal their parents alcohol abuse, which made it even more difficult for the community to help. The informants expressed that children growing up today with substance abusing parents need a lot more help from society. One way to reach out to these children is to educate teachers and other professionals in school in how to pay better attention to children of alcoholic parents.

The study's purpose is to describe students' experiences of help and support in mathematics. To investigate this, I adopted the questions: What does it mean, according to the students, to get "help and support in mathematics?" Are there differences in the description of help and support depending on the age of the students? What different kinds of help and support do students feel that they get from their math teachers? What different kinds of help and support would they like to have? The study is based on a qualitative method, group interviews, with three groups of students, one from each stage of primary school in one municipality in Sweden. The students were at the time of the interview in grade 3, 5 and 8. The interviews were analysed from a sociocultural perspective.   The results show that what the students primarily consider as the meaning of help and support it is to get individual support from their teacher. Students feel that other forms of help and support also are provided by teachers; such as the opportunity to work in a group with peers, and that the teachers motivate students in different ways. An example of support the students say they want to have a larger extent of is the opportunity to use a tool for understanding. Here the older students emphasize various ICT tools. / Studiens syfte är att beskriva elevers upplevelser av stöd och hjälp i matematik. För att undersöka detta har jag utgått från frågeställningarna: Vad innebär det, enligt eleverna, att få ”stöd och hjälp i matematikämnet”? Finns det skillnader i beskrivningen av ”stöd och hjälp” beroende av elevernas ålder? Vilka olika sorters stöd och hjälp upplever eleverna att de får av sina matematiklärare? Vilka olika sorters stöd och hjälp skulle de vilja ha?   Studien bygger på en kvalitativ metod, gruppintervjuer, med tre elevgrupper, en från varje stadium inom grundskolan i en kommun i Sverige. Eleverna gick vid intervjutillfället i klass 3, 5 och 8. Intervjuerna har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att det eleverna främst upplever som innebörden i stöd och hjälp det är att få individuellt stöd av sin lärare. Eleverna upplever att även andra former av stöd och hjälp ges av lärarna; t ex möjligheten att få arbeta i grupp tillsammans med kamrater, och att läraren motivera eleverna på olika sätt. Stöd och hjälp som eleverna säger sig vilja ha i större utsträckning är t ex att få möjlighet att ta hjälp av redskap för att förstå. Här lyfts olika IKT verktyg fram av de äldre eleverna.

The Swedish Social Services Act (2001:453) states that crime victims should be a priority group for the social services and that they have a responsibility to ensure that victims receive the needed help and support. The aim with this study was to examine how the Swedish municipal social services fulfil their responsibility for the psychosocial wellbeing of crime victims, by examining the collaboration between Victim Support and the social services. Interviews were conducted with crime victims, crime victim coordinators and social workers. The social services have an overall responsibility for the psy-chosocial support to crime victims. However, the study show that in reality the social services, in many cases, do not provide this help and support, as there is a view that it is not their responsibility. Instead, the victims are referred to various support organisations such as Victim Support, without really knowing what kind of support they are offering. Furthermore, the social services in some mu-nicipalities argue that there is no opportunity for them to collaborate with Victim Support due to con-fidentiality, even though it is possible in other municipalities. Through collaboration resources can be saved, and knowledge and awareness of the victims’ needs can be increased. This can eventually lead to that victims’ receive better care, which can result in shorter recovery time for crisis that may have occurred due to the experience of crime. / I socialtjänstlagen (2001:453) framgår att brottsoffer ska vara en prioriterad grupp för socialtjänsten och att de har ansvar för att se till att brottsoffer får hjälp och stöd. Syftet med denna studie var att un-dersöka hur socialtjänsten uppfyller sitt ansvar för det psykosociala stödet till brottsoffer, genom att undersöka samverkan mellan socialtjänsten och Brottsofferjouren. Studien genomförs genom intervju-er med brottsoffersamordnare, socialsekreterare och brottsoffer. Det framkommer att socialtjänsten, enligt socialtjänstlagen, har det övergripande ansvaret för det psykosociala stödet till brottsoffer. Re-sultatet från studien visar dock att socialtjänsten i många fall inte ger hjälp och stöd till brottsoffer, då det finns ett synsätt att de inte har ansvar för detta. Istället hänvisas brottsoffren till olika stödorganisa-tioner såsom Brottsofferjouren, utan att socialtjänsten har någon djupare kunskap om vad dessa orga-nisationer erbjuder för stöd. Vidare menar socialtjänsten i vissa kommuner att det inte finns någon möjlighet att samverka med Brottsofferjouren på grund av sekretess, trots att andra kommuner kan göra det. Samverkan kan vara ett bra sätt att spara resurser, samtidigt som kunskapen och medveten-heten kring brottsoffers behov ökar. Detta kan på sikt göra att brottsoffer får ett bättre omhänderta-gande, vilket i sin tur kan resultera i kortare återhämtningstider efter den kris som kan ha uppstått i samband med brottsupplevelsen.

Inledning: Svårigheterna som förekommer vid autismspektrumtillstånd påverkar individer och familjer i stor omfattning. Denna studie fokuserar på att förstå hur föräldrar uppfattar sin situation och hur de beskriver familjens behov av stöd och hjälp. Frågeställningar: Hur upplever föräldrar att relationerna och livet i familjen påverkas när en individ i familjen har funktionsnedsättningar inom autismspektrum? Hur beskriver föräldrar familjens behov av stöd och hjälp? Metod: I arbetet har kvalitativ metod använts. I studien har åtta föräldrar intervjuats. Intervjuerna analyserades enligt tematisk analys. Resultat: Tre teman framkom i analysen: diagnos - en sorg och en lättnad, energikrävande vardag samt ett kämpande för rätt hjälp och stöd. Diskussion: Föräldrarna beskriver att diagnosen, även om det också finns en sorg, medverkat till att öka förståelsen för barnet och barnets beteende. Det framkommer att funktionsnedsättningarna tar energi och tid, att skapandet av ett vardagligt liv blir som en omfattande och tidskrävande arbetsuppgift. Föräldrarna rapporterar i intervjuerna att de får kämpa hårt för att barnet ska få rätt stöd och hjälp. / Introduction: Autism-related disabilities have large effects on both individuals and families. This study focuses on how parents experience their situation and how they describe the family’s need for support and counceling. Research questions: How do the families experience the impact of autism on their relationships and their family life? How do the families describe their need of counceling and support? Method: In this study a qualitative methodology was used. Parents of five children/ young adults were interviewed. The interviews were analysed using thematic analysis. Results: Three themes emerged from the analysis: diagnosis – both a sadness and relief, energy consuming daily life and struggling to get the right counceling and support. Discussion: Parents describe that the diagnosis, although considered a sadness, also contributed to increase the understanding of the child and its behaviour. The disabilities of the child impact the family’s daily life and the daily life becomes an energy and time consuming task for the parents. Parents report that they have to struggle to get the right counceling and support.

Syftet med studien är att undersöka vilka strategier som är effektivast för att få hjälp och påkalla lärares uppmärksamhet i klassrummet samt om dessa skiljer sig mellan pojkar och flickor respektive årskurs två och sex. Frågeställningarna lyder: hur påkallar eleverna lärares uppmärksamhet och söker hjälp i klassrummet? Hur länge behöver eleverna vänta på hjälp? Metoden för studien är observation och totalt genomfördes 66 observationer i årskurs två och sex. Ett observationsschema med färdiga kategorier, grundade i tidigare forskning, användes. Tre typer av strategier för att be om hjälp och påkalla lärarens uppmärksamhet registrerades: handuppräckning, verbala strategier och fysiska strategier. De två förstnämnda observerades under lärarledd undervisning, medan samtliga strategier observerades under enskilt arbete. Flickor sökte överlag mer hjälp i klassrummet än vad pojkar gjorde. Flickor i årskurs två använde handuppräckning i störst utsträckning, medan pojkar i årskurs två framför allt använde verbala och fysiska strategier. Däremot var det pojkar som väntade kortast tid vid handuppräckning och flickor som väntade kortast tid vid användandet av verbala och fysiska strategier. Det är en signifikant skillnad i väntetiden mellan handuppräckning och de två övriga strategierna. Till exempel väntar elever i årskurs sex i snitt 71,9 sekunder vid handuppräckning medan de får hjälp efter 4,3 sekunder vid användandet av verbala strategier. I årskurs sex sökte pojkar hjälp och påkallade lärarens uppmärksamhet i större utsträckning än flickor i årskurs sex. Av alla elevgrupper behövde flickor i årskurs sex vänta längst tid på hjälp vid handuppräckning respektive kortast tid vid användandet av verbala och fysiska strategier. Studien har bidragit till ökad förståelse om hjälpsökande i klassrummet. Vi tror att valet av strategi har olika betydelse beroende på om man är pojke eller flicka och att det kan förklara varför både strategier och väntetider skiljer sig dem emellan. Elever i årskurs två och sex har olika förväntningar på sig eftersom de befinner sig i olika kognitiva utvecklingsstadier och det är lätt att anta att deras val av strategi således skiljer sig åt. Vi tror dock att det finns andra förklaringar inom till exempel det sociokulturella perspektivet. / The aim of this study is to examine what strategies are the most efficient when pupils ask for help and seek their teachers’ attention in the classroom. In addition we examine whether these strategies differ between boys and girls and between second and sixth year junior pupils. How do pupils seek teachers’ attention and ask for help in the classroom? For how long do pupils wait for teachers’ help? The empirical study was carried out through observation with a total of 66 observations in second and sixth year junior classrooms. A form with premade categories, based on published scientific reports, was used. Three different strategies of help and attention seeking were noted: raising hands, verbal strategies and physical strategies. Raising hands and verbal strategies were observed during teaching while all of the above were observed during self studies. Over all, girls sought help more frequently than boys. Regarding second year junior classes, girls mainly raised hands, while boys mainly used verbal and physical strategies. Meanwhile, the waiting time for boys was the shortest when raising hands while girls waited the shortest when using verbal and physical strategies. Generally, there is a significant difference in waiting time between raising hands and the two remaining strategies. When raising hands second year junior pupils and sixth year junior pupils wait on average 71,9 seconds and 97,1 seconds respectively, in comparison to verbal strategies where they wait on average 9,5 seconds and 4,3 seconds respectively. Boys in sixth year junior classrooms sought teachers’ attention and asked for help more frequently than girls in sixth year junior classrooms. Over all, girls in sixth year junior classrooms waited the longest and the shortest when raising hands and when using verbal and physical strategies respectively. This study has contributed to increased knowledge regarding help and attention seeking in classrooms. We believe that choices of strategies have varied effect depending on sex, which can explain why strategies and waiting time differ between boys and girls. Since second and sixth year junior pupils experience different levels of pressure based on how far gone they are in the cognitive development progress, it seems like a safe assumption that this is why the use of different strategies varies between age groups. However, we argue that other explanations may be found when looked upon through a socio-cultural perspective.

Syftet med studien var att få ny och fördjupad kunskap om faktorer som upplevts vara till hjälp respektive hinder för föräldrar i kontakten med barn- och ungdomspsykiatrin. Kvalitativa djupintervjuer gjordes med åtta föräldrar till ungdomar som fått bipolär- eller psykosdiagnos. Analysen av materialet skedde genom meningskategorisering enligt principerna för hermeneutisk tolkning. Fyra teman identifierades: upplevelse av vårdpersonalens intentioner, upplevelse av vårdpersonalens kompetens, upplevelse av vårdens organisation samt upplevelse av behandlingsinterventioner. Resultatet visar att det upplevs som en avlastning (hjälp) för föräldrarna om de känner tillit till vårdpersonalens intentioner och tilltro till den professionella kompetensen, samt om de upplever att vårdens organisation och de vårdinsatser som erbjuds har en sådan flexibilitet att de kan möta familjens individuella behov. Upplevelser av motsatsen kan i stället utgöra en merbelastning (hinder) för föräldrarna vilket riskerar att försvåra samarbetet med vårdpersonalen. De kliniska implikationerna av resultaten diskuteras avslutningsvis.