This paper aims to present and examine the discourses of religious education in Sweden. Previous studies argue that there is a secularist discourse in Sweden however, one can question whether the secularist discourse is neutral of all religious traditions. The curriculum emphasizes objective and inclusive education based on science and proven experience and a non-confessional education. On the other hand, the paper highlight examples that are contrary to these ideas, which shows that christianity serves the dominant position in the curriculum. By using the method: contextual idea analysis, I have studied the ideas in the Swedish curriculum that determines the conditions and guidelines for teaching in religious education. The conclusion is that the christian tradition and western humanism serves a prominent part in the curriculum and risks making christianity the norm for religious life. The paper shows that the secularist discourse in Sweden has a christian bias which can affect the creation of a neutral religious education that enables respect, objective understanding and tolerance for other religions.

<p>Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om religionslärare på grundskolans senare år upplever en konflikt mellan läroplanens mål om en icke-konfessionell, saklig och allsidig undervisning och den tradition som finns inom religionskunskapen med en nära koppling till kristendomen. Undersökningen bygger dels på litteraturstudier, där jag ger en bakgrund till och en definition av relevanta begrepp som icke-konfessionell undervisning, saklig och allsidig undervisning, sekularisering, religionsfrihet samt mångkultur, dels intervjuer med tio religionslärare i Jönköpings kommun. Resultatet visar att lärarna inte upplever någon konflikt kring detta något motsägelsefulla, men att de är mycket medvetna om problematiken som finns kring dessa begrepp och kopplingen till undervisningen i religionskunskap.</p>

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om religionslärare på grundskolans senare år upplever en konflikt mellan läroplanens mål om en icke-konfessionell, saklig och allsidig undervisning och den tradition som finns inom religionskunskapen med en nära koppling till kristendomen. Undersökningen bygger dels på litteraturstudier, där jag ger en bakgrund till och en definition av relevanta begrepp som icke-konfessionell undervisning, saklig och allsidig undervisning, sekularisering, religionsfrihet samt mångkultur, dels intervjuer med tio religionslärare i Jönköpings kommun. Resultatet visar att lärarna inte upplever någon konflikt kring detta något motsägelsefulla, men att de är mycket medvetna om problematiken som finns kring dessa begrepp och kopplingen till undervisningen i religionskunskap.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare ser på konfessionalitet i utbildningen i svensk kommunal grundskola samt hur de tolkar det som står i skollagen med en icke-konfessionell skola. Med utgångspunkt i skolans styrdokument och forskning om icke-konfessionalitet, har vi utformat frågeformulär som aktiva lärare på grundskolan svarat på för att få fram empirin. Utifrån de 53 lärarnas svar har vi arbetat induktivt för att få fram kategorierna för analysen som sedan resultatet har bearbetats efter. Resultatet visar på lärares bristande kunskaper om vad icke-konfessionalitet innebär i den svenska kommunala grundskolan. Studien visar även på hur lärarnas arbetssätt skiljer sig åt både på monokulturella och mångkulturella skolor. Slutligen undersöker studien hur lärarnas fenomenologiska uppfattningar och det interkulturella pedagogiska perspektivet speglar sig i hur lärarna arbetar i verksamheten.

Hur kan lärare på bästa sätt möta elever med religiös positionering i religionskunskapsklassrummet?  Hur kan undervisningen utformas för att ge religiösa traditioner en framställning som elever med religiös positionering kan acceptera, relatera till och kanske också lära nytt av? Den här religionsdidaktiska studien handlar om hur elever som positionerar sig inom muslimsk, kristen, buddhistisk och judisk tradition talar om skolans religionskunskapsundervisning. Studien berör tre teman. För det första undersöks mötet mellan undervisningsinnehåll och elevernas erfarenheter av sin egen religiösa tradition och tro. För det andra riktas uppmärksamheten mot hur eleverna talar om sina erfarenheter av att vara eller att förväntas vara representant för sin egen tradition i undervisningen. Ett tredje tema handlar om hur eleverna beskriver ramar och förutsättningar för religionskunskapsundervisningen. Intervjumaterialet har analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys. Resultaten visar bland annat att eleverna har svårt att känna igen och relatera till sin egen tradition i undervisningen. De befarar att undervisningen snarare förstärker än dekonstruerar stereotypa föreställningar om religion och religiöst liv. / This study focuses on the encounter between students who postition themselves within a religious tradition and the Swedish school system´s mandatory, integrative and non-confessional subject Religious Education. The aim of the study is to show how students who position themselves within a religious tradition speak about the school's religious education. The interest is directed towards three themes. Firstly, the encounter between teaching content and the students experiences of their own religious tradition and faith. A second theme deals with the issue of being representatives of their own tradition in the classroom. A third theme addresses how the students describe the framework and conditions for religious education. The empirical material consists of twenty-one group- and individual interviews with students ages 16-19 from Muslim, Jewish, Christian and Buddhist traditions. Social constructionist theory provides the basis and critical discourse analysis is used as theoretical and analytical approach. The results show that all the students in the study find it difficult to recognise and relate to their own tradition in the framework of religious education. According to the students, religious traditions are presented in a shallow, stereotypical and fact-oriented manner with a focus on history, strict rules and obedience. Another finding is summarised in the discourse "religious positioning as an independent choice". These articulations are understood as a resistance discourse. It seems necessary for the students to challenge what they perceive as dominant discourses of religion and religious life, as expressed in the religious education classroom, in school and in society. For some students, representing their own tradition in the classroom, is discribed as a selfimposed position allowing them to defend and give a more nuanced picture of their own tradition. Most students, however, describe the position of being a faith representative in the classroom as assigned and undesirable. Within the discourse "the neutral religious education", teaching is described as tightly regulated by the requirements of neutrality, objectivity and fairness. In the light of students' talk about other school subjects (NO and Philosophy), it is possible to understand ”the neutral religious education” as part of a wider secular, possibly secularist discourse, where the school fosters critical thinking and imposes a strict scientific worldview, where religion and religious beliefs are dismissed, ridiculed and denied. Although the students criticise the teaching, they value the subject´s potential of contributing to tolerance and mutual understanding. Implications of the findings are discussed in relation to the teachers didactical choices, the classroom practice and the aims of Religious Education.

Sverige är ett sekulariserat land där stat och kyrka ej längre går hand i hand. I detta land ska skolors undervisning vara icke-konfessionell samtidigt som utbildningen ska vila på den tradition som förvaltats av kristen tradition. Religionsämnet är brett och ska enligt läroplanen omfatta religioner och andra livsåskådningar, med fokus på världsreligioner och etiska och moraliska frågeställningar kopplat till livsfrågor. Många i Sverige är icke-troende eller ateister, men ateism behandlas först i läroplanen för årskurs 7-9 och fördjupas senare i gymnasiet. Genom en kvalitativ studie har uppsatsen haft som syfte att undersöka representation av ateism i religionsundervisning årskurs 4-6, och empirin visar att lärare inte planerar för undervisning om ateism och att elever inte känner till begreppet. Vidare redogörs för lärares och elevers diskurs om religionsundervisning och om hur religiös positionering ses som resurs i undervisningen.

Studiens syfte är att undersöka hur nyanlända elever ser på religion utifrån två teman. Det första behandlar hur dessa elever positionerar sig till religiösa traditioner, samt på vilka sätt dessa positioner kan ha förändrats i diaspora. Det andra temat behandlar hur de nyanlända eleverna upplever religionskunskapsundervisningen i Sverige. Studiens resultat är baserat på kvalitativa intervjuer med sex nyanlända elever och deras lärare i religionskunskap. Intervjuerna har analyserats utifrån kritisk diskursanalys och ett postkolonialt perspektiv. Studiens resultat på det första temat visar hur de flesta av eleverna inte ser sig som religiösa, utan benämner sig som troende, och deras religionsutövning präglas av en stor variation. Av de sex eleverna kommer fem från en muslimsk bakgrund, och hos flera av de fem finns ett språk som tyder på stereotypisering av muslimer. Samtliga muslimska elever beskriver en förändring av tro och minskad praktik som ett led av att befinna sig i diaspora. Resultatet av det andra temat visar hur elevernas upplevelser av religionskunskapsundervisningen i Sverige generellt sett är positiv, men en elev har en negativ bild av undervisningen och menar att undervisningen leder till ateism. Undervisningen och läromedel upplevs som bra eller neutrala på att skildra islam, vilket inte stämmer överens med tidigare forskning, samtidigt som några av de muslimska eleverna anmärker på felaktigheter. / The aim of this study is to explore how recently immigrated pupils perceive religion based on two themes. The first theme deals with how these students position themselves in regard to religious traditions, and how these positions might have changed in the diaspora. The second theme deals with how the pupils experience Religious Education (RE) in Sweden. The results are based on semi-structured interviews with six recently immigrated pupils and their RE teacher. Critical discourse analysis and postcolonialism are used as theoretical and analytical approaches. The findings on the first theme indicate that most of the pupils do not see themselves as religious, and instead refer to themselves as believers, and their religious practice is characterised by a large variation. Five of the six pupils come from a muslim background, and the language these pupils use show signs of stereotyping muslims. All the muslim pupils describe a change in belief and a decrease in practice as a result of being in diaspora. The findings on the second theme indicate that the pupils generally have a positive experience of their RE in Sweden. One pupil had a negative view of the education, which was seen as a leading factor in becoming an atheist. The teaching and study materials used in the classroom were perceived as good or neutral in their depiction of islam, which does not match the findings of previous research, although some of the muslim pupils remarked on a few inaccuracies.