Sammanfattning Hemsedal är en turistdestination mellan Bergen och Oslo, Norge. Deras vision är att vara Skandinaviens mest attraktiva resmål för fjällsport och unika kulturupplevelser. Att söka skapa en hållbar turismutveckling, genom en enhetlig definition av begreppet samt genom lämpliga verktyg, anser författarna är av betydelse för Hemsedal. Detta för att vara konkurrenskraftiga nog till att göra anspråk på titeln Skandinaviens mest attraktiva resmål, samt för en fortlevnad av destinationen. Hemsedal bör vara ekonomisk, ekologisk samt sociokulturellt långsiktigt hållbar. Det är viktigt med en gemensam definition av begreppet hållbar turismutveckling för att bidra till gemensamma mål och ett gemensamt arbete för att skapa en hållbar turismutveckling på destinationen. Syftet med studien är att analysera om det i Hemsedal finns en definition för hållbar turismutveckling. Författarna ämnar undersöka om, och i så fall hur, utvalda aktörer på destinationen arbetar för en sådan utveckling ur ett lokalt perspektiv. Det för att skapa förståelse för destinationsutvecklingen i Hemsedal med fokus på hållbar turismutveckling. Studien är en fallstudie av kvalitativ karaktär och innefattar semistrukturerade intervjuer vilka utfördes på plats i Hemsedal. Även litteratur, rapporter och artiklar studerades. Teorin behandlar hållbar turismutveckling och tar sin utgångspunkt i ekonomisk, ekologisk och sociokulturell hållbarhet. Vidare behandlas strategier för hur aktörer kan arbeta för att skapa en hållbar turismutveckling. Resultatet av studien visar att en medvetenhet om turismutvecklingen och dess effekter på destinationen finns bland de intervjuade aktörerna i Hemsedal. De arbetar för att skapa en hållbar turismutveckling men arbetssätten skiljer sig åt mellan aktörerna och en gemensam definition av begreppet hållbar turismutveckling finns inte. Författarna hoppas att med studien väcka intresse samt skänka inspiration till destinationer i allmänhet, men Hemsedal i synnerhet, i deras arbete att skapa en hållbar turismutveckling.

In this doctoral thesis, case-studies on comprehensive planning and urban development in two Swedish municipalities reveals explanations and answers to how urban form that affects energy use and climate has changed between 1990-2010, how visions and goals are expressed in planning documents and what might cause the gap between the rhetoric of planning and the reality of urban development concerning energy and climate issues. Several methods are used under the canopy of case study methodology and an abductive research approach; time-series analysis with GIS-indicators to measure changes in urban structure; discourse analysis with a focus on rhetoric and interviews with responsible planning officials using a range of dialectics-based concepts as a framework to reveal hidden structures and mechanisms behind the gap. Findings indicate that the dynamics of planning and urban development in the last decades displays traits similar to dynamics of complex adaptive systems such as non-linearity, path-dependency, increasing diversity, emergent self-organized order and the influence of ‘internal models’. These traits are considered to be one part of the explanation to the gap, but the case-studies also show the importance of the dialectical interplay between structure and agency in terms of organisation, coalitions, institutional capacity and the local repertoire of manipulative strategies in the exercise of power. Parallel trajectories of development such as both densification and sprawl, hidden behind a rhetorical cloak of sustainability and attractiveness, indicates the existence of multiple worlds of conception in the perspectives of different actors. Actors´ cognitive limitations and the structuration of powerful figures of thought further points to a conclusion that planning is, to a large extent, entrapped within the deeply established figures of neo-liberal economic thought, preventing a synthesis of energy- and climate issues with urban development and pushing the systems perspective on energy in planning into ‘otherness’. / <p>QC 20150506</p>

Idag eftersträvar institutioner på olika nivåer i samhället parallellt bättre kvalitet på den naturliga miljön. Internationella organisationer, riksdag, länsstyrelser och kommuner sätter upp miljö- och hållbarhetsmål, uppföljningsplaner baserade på mätbara indikatorer, samt redovisar sitt arbete på olika sätt. Från de högsta instanserna på internationell nivå ner till de lägsta på lokal nivå är kedjan lång och det kan vara svårt att nå sammanlänkade resultat. På kommunal nivå finns ett stort intresse att formulera lokala miljö- och hållbarhetsmål, men det saknas fasta riktlinjer för hur detta bör gå till. Följaktligen har kommuner förhållit sig olika till olika globala, nationella och regionala mål. Detta arbete syftade till att ta fram en modell för lokal målformulering och uppföljning med förankring till högre instanser. Denna modell avsågs i sin tur vara ett komplement till de verktyg som finns idag. Fokus i detta arbete låg på indikatorval. Vidare genomfördes en fallstudie genom att undersöka hur Bodens kommuns redan antagna lokala vattenrelaterade miljömål följde den framtagna modellen och assistera deras arbetet i uppföljningen genom att välja mätbara indikatorer. Metoden till arbetet utgjordes av en dokument- och litteraturstudie tillsammans med en fallstudie. Med information från vetenskapliga artiklar från databaser som Scopus, Science citation index, Social science citation index, Academic search premier och Business source premier tillsammans med besök på statliga myndigheters websidor med tillgång till offentliga dokument, kunde litteratur hittas som svarade mot syftet. Resultatet av studien blev en modell baserad på litteraturstudien som testades i fallstudien, med fokus på vattenrelaterade miljömål. Bodens kommuns målformuleringar länkade bra uppåt till högre målinstansers formuleringar, främst till de nationella miljökvalitetsmålen.   Indikatorer som valdes till fokusområde vatten var för Bodens första delmål ”Andel kommunala vattentäkter med vattenskyddsområde (%)”. För det andra delmålet om kartläggning av läckage för näringsämnen till Bodensjöarna föreslogs indikatorn ”Gjord kartläggning eller inte (Ja/Nej/Delvis)”. Det tredje delmålet avsåg en plan för att minska utsläppen från avlopp till Bodensjöarna och fick den föreslagna indikatorn ” Framtagen plan eller inte (Ja/Nej/Delvis)”. För det sista målet gällande synkronisering av Bottenvikens vattendistrikt förvaltningsarbete föreslogs de två indikatorerna ”Uppnådd God ekologisk status i Bodensjöarna” samt ”Halten totalfosfor ska inte överstiga den teoretiska målhalten”. I resultatet finns även ett exempel på visualisering av uppföljningen, med ett diagram för totalfosfor med tillhörande beräknad teoretisk målhalt för att bidra till att uppnå God ekologisk status i Svartbyträsket. Slutsatsen från studien var att de mål som Bodens kommun hade formulerat visades ha en bra förankring i målformuleringarna till det nationella steget i målhierarkin. Däremot hade uppföljningsarbetet underlättats om Bodens kommun hade fastställt indikatorer samtidigt som målen formulerades. Vidare har Bodens kommun uppmärksammat belastade lokala system i enlighet med teorin för de planetära gränserna då många mål behandlar belastningen av näringsämnen till Bodensjöarna. Om kommuner kan förankra sina miljö- och hållbarhetsmål mer till regionala, nationella och globala instansers mål går det att skapa ett mer enhetligt arbete då samma mål eftersträvas och samma indikatorer mäts, vilket kan leda till att fler mål uppnås. Samtidigt är det viktigt att arbetet alltid anpassas efter lokala förutsättningar och tillåter prioriteringar efter egna behov. Arbetet med fallstudien visade att den föreslagna modellen med fördel kan användas vid formulering av kommunala miljömål.

I studien genomförs en analys av begreppet hållbar utveckling och dess koppling till de tankar som brukar förknippas med ekologisk modernisering. Vidare beskrivs och diskuteras relationer och samband mellan den hållbara utvecklingens tre dimensioner; miljön, ekonomin och det sociala. Arbetet för hållbar utveckling på den regionala nivån sker utifrån nationella ramar men det är på den regionala och kommunala nivån som ansvaret för initiativtagande och prioriteringar ligger. Det är viktigt att ha kunskap om hur begreppet hållbar utveckling har kommit till och diskutera vad som menas med begreppet för att förstå vad begreppet syftar till och hur det bör tillämpas i det regionala utvecklingsarbetet. Med hjälp av indikatorer är det möjligt att följa och utvärdera arbetet för hållbar utveckling. Uppsatsen diskuterar förhållningssätt och problem i kringoperationaliseringen av hållbar utveckling i ett regionalpolitiskt sammanhang samt vilka svårigheter som är förknippade med framtagandet av hållbarhetsindikatorer.

Under de senaste decennierna har världen genomgått en stadig ökning av konsumtion av varor. Medan konkurrensen mellan företag ständigt ökar är det viktigare än någonsin att förse konsumenter med rätt produkt, vid rätt tidpunkt och till rätt pris. På grund av detta har supply chain management blivit en nyckelfunktion i de flesta företag, inte minst eftersom det har en stor inverkan på viktiga aspekter som kundtjänst, lönsamhet och företags generella prestanda. För att som företag uppnå förbättringar och uppnå mål såsom ökad konkurrenskraft är det fördelaktigt att mäta och analysera sin prestanda kontinuerligt. Rapporten syftar till att undersöka vilka mätvärden som representerar försörjningskedjans prestanda och hur dessa kan kombineras till en modell. En litteraturstudie genomfördes där data samlades in från ett stort antal vetenskapliga artiklar. För att få ytterligare kunskap och expertis från e-handelsbranschen samlades data in genom intervjuer och dokument från företaget Jollyroom, som sedan jämfördes med tidigare studier inom forskningsområdet. Den presenterade litteraturen indikerar att det finns ett befintligt utbud av modeller för att mäta prestanda inom försörjningskedjor, men få av dem tar hänsyn till aspekter som tillämpning, benchmarking eller lokalisering av förbättringar. Med hänsyn till detta har en föreslagen modell med namnet Supply Chain Performance Measurement Tool (SCPMT) utformats för att mäta supply chain performance med hjälp av en uppsättning av 61 mätvärden. Den föreslagna modellen använder en hierarkisk struktur vilket möjliggör konsolidering av mätetalen utefter både processer och attribut. Modellens processer är uppdelade i kategorierna anskaffning, intern affärsprocess, distribution, retur och stöd- &amp; ledningsprocess. Modellen använder även de tre finansiella attributen intäkter, kostnader och tillgångar. Mätvärdena som används i modellen bör fördelaktigt jämföras mot ett måltal som sätts av modellens användare vilket kommer att generera en grad av måluppfyllelse. / During the last decades the world has seen a steady increase in the consumption of goods. While the competition among companies is constantly increasing it is more important than ever to provide customers with the right product, at the right time and at the right price. Due to this, supply chain management has become a key function in most companies as it has a large impact on important aspects such as customer service, profitability and the overall performance of a business. In order to achieve improvements and accomplish goals such as increased competitiveness, it is preferable to measure and analyze its performance constantly. This paper aims to investigate which metrics that represent supply chain performance and how these can be combined into a model. A literature study was conducted where data was collected from a large number of scientific papers. In order to gain further knowledge and expertise from the industry of e-commerce, data was collected through interviews and documents at the company Jollyroom, and then compared to previous studies. The literature presented indicates that a range of models exist to measure supply chain performance, however, only some of them take application, benchmarking or localization of improvements into consideration. With this taken into consideration, a proposed model named Supply Chain Performance Measurement Tool (SCPMT) has been designed in order measure supply chain performance using a set of 61 metrics. The proposed model uses a hierarchical structure and consists of metrics that can be consolidated to processes and attributes. The processes used in the model are categorized as source, internal business process, distribution, return and supportive/management process. The model uses the three financial attributes revenues, costs and assets. The metrics used in the model should preferably be compared against an objective or target set by the user of the model, which will generate a rate of fulfillment.

Environmental certification of buildings plays an important role in reducing the impact of our buildings on the environment. When certification systems have been created, it has been done with the aim of creating and developing properties that will reduce their environmental impact and be climate-friendly. Environmental certification schemes largely assess the performance of the building, rather than the well-being and health of those who use it. The International WELLBuilding Institute realized that a separate system focusing on people was needed and in 2014created the WELL Building Standard health certification system. WELL is a certification system for buildings with the aim of putting people and the environment as its focus. This thesis work has been carried out in collaboration with Sweco and the aim of the report is to investigate how to go about certifying an existing building with the WELL Building Standard, and whether and how WELL differs from the other Swedish certification systems. The methodology of the study is interviews with representatives from the industry and a direct observation. A literature review has been conducted on WELL and other Swedish certification- and regulatory systems. Using this, a result has been produced that can help companies and building owners understand what WELL means and how it can be applied to existing buildings. Out of the total 11 indicators in WELL, five indicators are assumed to be easier to achieve and two are assumed to be more difficult to achieve. In the remaining four, there are both easy and difficult indicators to score in. The conclusion of this study is that the most important thing is to check the performance of the building, to know how to proceed with the challenging indicators. Handling time is the main difference in management between WELL and other certification schemes, which is due to two factors: annual monitoring and lack of knowledge. The conclusion that can be drawn is that it is mainly due to the 24 mandatory requirements of WELL, where several must be accounted for and reported every year. The study also shows that a Swedish version of WELL will not be constructed in the closest future

Hållbart byggande är en viktig förutsättning för att byggsektorn ska minimera klimatavtrycket. Sektorn har implementerat olika åtgärder för att ta sikte mot en mer hållbar bransch med olika certifieringssystem. Ett av dessa certifieringssystem är Miljöbyggnad som säkerställer hållbarhet genom hela byggprocessen. Systemet utgår från Boverkets byggregler och fokuserar på de tre huvudområdena inomhusmiljö, energi och material där sexton olika indikatorer bedöms. För att uppfylla den lägsta betygsnivån Brons krävs att byggnaden klarar kraven som ställs i Boverkets byggregler. För betygsnivåerna Silver och Guld är kraven högre. I Växjö kommun finns idag krav på att alla kommunala nybyggnader ska projekteras för att nå certifieringsnivån Miljöbyggnad Silver. Certifieringsnivån Guld tillämpades för två kommunala byggnader, Pär Lagerkvistskolan och Växjö stations- och kommunhus, som studerats som fallstudieobjekt i detta examensarbete. Kommunhuset har nyligen slutbesiktats och befinner sig i ett tidigt förvaltningsskede. Den kommande utmaningen för fastighetsägaren är att säkerställa att samtliga indikatorer överensstämmer under de tre kommande åren med den preliminära certifieringen för att sedan kunna verifieras. I studien undersöks det hur de bästa förutsättningarna ges för att kunna upprätthålla certifieringen. Certifieringssystemet Miljöbyggnad sätter krav för alla inblandade aktörer inte minst i förvaltningen. Byggnaden ska leva upp till kraven som satts efter en lång tids projektering och uppförande av byggnaden. Syftet med denna studie är att klarlägga problem och identifiera eventuella förtydliganden för att underlätta förvaltningsarbetet för Miljöbyggnader. Dessutom undersöker studien hur fastighetsägaren ska säkerställa att certifieringen Miljöbyggnad Guld upprätthålls över tid. För att kunna identifiera svårigheter i förvaltningsarbetet har det i studien intervjuats personer som varit involverade i Pär Lagerkvistskolan och kommunhuset. Dessutom har intervjuer gjorts med andra aktörer som är verksamma inom förvaltning men som inte har någon medverkan i dessa projekt. Resultaten från intervjuerna kopplades till dokumentation från fallstudieobjekten och även till forskningsläget. Skillnaderna mellan en byggnad certifierad enligt Miljöbyggnad och en byggnad som inte har detta certifikat, utgörs av att mätningar och uppföljningar blivit tydligare för den certifierade byggnaden. Kraven som ställs utifrån certifieringssystemet är att certifierade byggnader måste redovisas i större utsträckning än byggnader som inte har något certifikat. Utifrån intervjuerna klarläggs gemensamma problem som upplevs av olika aktörer. Ett problem är dokumentationen som gäller vid överlämnande. Ett förtydligande stöddokument för Miljöbyggnader behövs för att undvika efterarbete och bortfall av information. Fastighetsägaren behöver även ges rätt förutsättningar från början för att kunna arbeta strategiskt vid upprätthållandet av certifieringen. Utifrån ett av Miljöbyggnads huvudområden, material, har det visat sig vara viktigt att noggrant dokumentera och bevaka i både produktion och förvaltning. Riskerna att slarva med detta kan vara kostsamma, vilket har visat sig från tidigare projekt med system som Miljöbyggnad. I studien lyfts även fram avsaknaden av tydligare arbetsrutiner i förvaltningsskedet. Rutiner är dessutom en av punkterna som ingår i en förvaltningsplan. Vad som exakt ingår i denna plan tycks inte vara tydlig. Dessutom konstateras i denna studie att enkäter som utförs av hyresgästen är en riskfylld metod för certifieringen Miljöbyggnad Guld. / This study is focused on the management process for the certification system Miljöbyggnad. It has been investigated which difficulties there are with Miljöbyggnader during the management work and which measures are required to meet the requirements. Case studies have been conducted for two buildings, Pär Lagerkvistskolan and Växjö stations- och kommunhus. In the collection of data for the thesis, interviews were held with people who have been involved in projects for the studied objects as well as with people who works with the management. Documentation from case studies has been used and previous research in the chosen area was examined. The most valuable content of the results came from interviews. In the study, problems presented by interviewed persons from different organisations have been analysed. One of the identified problems is the hand over from entrepreneurs to the management. In order to be able to ensure that Miljöbyggnad Guld maintain the requirements this hand over have to be more clarified. Even the product journal has to be constantly monitored during the whole management process. Additionally, in this study it is pointed out that surveys directed to the tenants could be a risk factor with the certification system Miljöbyggnad Guld.

This Master thesis is written in connection with the Stockholm Bypass project which is Trafikverkets and Sweden’s largest infrastructure project to date. It will consist of 21 km of motorway running west of Stockholm city linking the southern and the northern parts. Out of the total 21 km of motorway, 17 km will run through rock tunnels and cross beneath the Lake Mälaren at 3 places. One of these places is the water passage Fiskarfjärden, situated between Sätra and the island of Kunghatt which has been carefully studied with geological (drill core mapping, BIPS, Water-loss measurements and outcrop mapping) and geophysical (reflection and refraction seismic) methods. This has been used to produce an engineering geological prognosis over the area which indicates that the rock mass in the water passage is heavily fractured and of poor quality. Due to this, additional investigations of the structural framework and the large-scaled structures in the area have been undertaken. The objectives of this thesis are therefore to analyze and classify available geological data, identify and model the major fracture zones situated in the water passage, investigate the kinematics of the fractures focusing on the relative movement between the blocks, if possible, determine the stress orientation and, predict how these major fracture zones will affect the Stockholm Bypass rock tunnel. The available data provided a good opportunity to examine the area. The drill core mappings showed that the dominating fracture orientation in the water passage is WSW-ENE with deformation structures supporting faulting along these fractures. The additional outcrop mapping and drill core mapping which focused on finding kinematic indicators revealed that fractures in the area have been reactivated both as strike-slip and dip-slip faulting and that dextral strike-slip faulting is dominating in a WSW-ENE orientation and sinistral strike-slip faulting in a NW-SE orientation.The orientation of these two fault surfaces matches the main faults on the geological map and indicates that the area is composed of a conjugate fracture set with conjugate shearing whereas the combination of the dominating fracture orientations in the drill cores with the kinematic observations and fractures found in the field correlates with Riedel shear fractures in a dextral shearing configuration. The majority of the zones of crushed rock that cut the tunnel show a dominating WSW-ENE orientation. At this angle to the NW-SE oriented horizontal stress field, these fractures are more likely to experience closure since they are oriented approximately normal to the stress field. The zones of crushed rock that are either oriented E-W or NNE-SSW are more likely to reactivate as strike-slip faults. The very few fracture zones that are oriented NW-SE and correlate to fractures with sinistral shearing are likely to reactivate as dip-slip faults as they are oriented parallel to the present day extensional forces or as strike-slip faults if they are located at depth. / Denna Masteruppsats är skriven i samband med Förbifart Stockholm vilket är Trafikverkets och Sveriges största infrastruktur projekt. Projektet innefattar 21 km motorväg som går väst om Stockholm stad och länkar de södra och norra delarna av staden. 17 km av de totalt 21 km av motorväg kommer gå genom bergtunnlar och korsar under Mälaren vid 3 platser. Ett av dessa ställen är vattenpassagen Fiskarfjärden, belägen mellan Sätra och Kungshatt vilket har undersökts både med geologiska och geofysiska metoder. Underlaget från dessa metoder har sedan används för att ta fram en ingenjörs-geologisk prognos vilket syftar till att beskriva bergmassan i området, både var gäller strukturer och kvalitét. Baserat på denna prognos förväntas bergmassan främst i vattenpassagen vara kraftigt upp-sprucken och av generellt väldigt dålig kvalitét vilket är varför ytterligare undersökningar med fokus på det strukturgeologiska förhållandet och de storskaliga strukturerna i området har genomförts i detta arbete. Målen med detta arbete är därför att analysera och klassificera de tillgängliga geologiska data från tidigare undersökningar, identifiera och modellera the stora sprickzonerna som befinner sig under vattenpassagen, utföra kinematisk analys på sprickorna och fokusera på den relativa rörelsen mellan blocken, om möjligt fastställa orienteringen av bergspänningsfältet och utvärdera hur de stora sprick-zonerna kommer påverka Förbifart Stockholm tunneln. Från borrkärnekarteringen kunde det fastställas att den dominerande sprickorienteringen i vattenpassagen är VSV-ONO och att dessa utgörs av förkast-ningar. Från de kompletterande fältundersökningarna med focus på kinematiska indikatorer kunde det konstateras att sprickorna i området har reaktiverats både som strike-slip- och dip-slip-förkastningar där dextral skjuvning är dominerande i VSV-ONO orienterade sprickor och sinistral skjuvning, vilket är dominerande, i NV-SO orienterade sprickor. Orienteringen av dessa två förkastningsytor sammanfaller med huvudförkastningarna vilka visas på den geologiska kartan och indikerar att området består av konjugerande spricksystem där skjuvning skett. Dock sammanfaller de dominerande sprick-orienteringarna i borrkärnorna tillsammans med storskaliga sprickor från hällkarteringarna också med Riedel sprickor i en konfiguration med dextral skjuvning. Majoriteten av zonerna med krossat berg som korsar tunneln har en dominerande VSV-ONO-lig riktning. Med denna orientering i relation till den NV-SO-liga riktningen på det horisontala maximala bergspänningsfältet, är det inte troligt att dessa sprickor kommer reaktiveras. Zonerna som är orienterade E-W eller NNO-SSV är mer benägna att reaktiveras som strike-slip-förkastningar. De få zoner som är orienterade NV-SO och sammanfaller med sprickor med sinistral skjuvning kommer troligtvis reaktiveras som dip-slip-förkastningar eller som strike-slip-förkastningar om de är belägna på större djup.

Välfärd, eller välstånd, är komplexa men vanligt förekommande begrepp som används för att beskriva människors välbefinnande i ett samhälle. Hög ekonomisk tillväxt har länge varit synonymt med god välfärd, men med tanke på omställningen till ett samhälle i linje med hållbar utveckling har begreppet välfärd breddats till att innefatta både ekonomiska, sociala och ekologiska faktorer.  I denna rapport används index och indikatorer för att urskilja trender i hur just välfärden i Sverige har utvecklats sedan nittiotalet. En sammanställning över utvecklingen inom sex olika välfärdsindex samt regeringens mått på välstånd, som sedan 2017 varit en del i den årliga vårpropositionen, presenteras.  Resultatet visar att från ett socialt och ekonomiskt perspektiv har välfärden i Sverige ökat något. Utifrån ett miljömässigt perspektiv är utvecklingen dock inte lika tydlig, utan beror i större utsträckning på vilka indikatorer som mäts och vilken metodik som används för att beräkna indexet. En brist på kontinuerligt uppdaterad data inom framförallt miljöområdet bidrar dessutom till att välfärdsutvecklingen inom miljöområdet är svårare att bedöma. Slutligen framkommer det i regeringens mått på välstånd att det socialt sett råder skillnader i välfärden beroende på vilka samhällsgrupper som undersöks. Det är därför av vikt att välfärd inte enbart studeras på befolkningsnivå, utan dessutom undersöks utifrån olika sociala samhällsgrupper och geografiska områden för att identifiera ojämlikheter i välfärden. / Welfare is a complex but common concept used to describe the well-being of people in a society. Economic growth has long been synonymous with good welfare but, as society transitions towards sustainable development, welfare has been broadened to include both  economical, social and ecological factors.  In this report indexes and indicators are used to identify trends in Swedish welfare development. The study presents a compilation of the country’s results in six different welfare indexes, along with the Swedish Government’s measure of prosperity.  The result shows that social and economical welfare has increased in Sweden over the studied  time period. However, the same can not be said about environmental, or ecological, welfare.  It has furthermore been observed that differences in methodology between separate welfare  measurements can influence the result. A lack of data within the environmental welfare field  further obstructs the investigation of these topics. Finally, in addition to measuring welfare on  a population scale, social groups should be studied individually to identify disparities within societies.

En utvärdering kan göras på många olika sätt beroende på vad som önskas med den. Det kan bland annat vara önskvärt att ta reda på hur väl mål uppnåtts i ett stadsbyggnadsprojekt, eller så är syftet att undersöka arbetsprocessen för att blottlägga varför eventuella misstag gjorts. Utvärdering kan också användas för att kartlägga lärdomar och insikter som kan vara värdefulla i kommande projekt. I den här studien djupdyker vi i ämnet om utvärderingar kopplade till stora stadsbyggnadsprojekt i syfte att bidra med en förståelse för hur utvärdering sker i praktiken. Studien är uppdelad i två delar, en kvantitativ och en kvalitativ del. Inom den kvantitativa delen ämnar studien att bringa förståelse över hur vanligt förekommande utvärderingar är i Sveriges 50 största kommuner, vilka typer av utvärderingar som är vanligast, hur de finansieras samt vad de främsta anledningarna är till att inte utvärdera stadsbyggnadsprojekt. Denna del fungerar som ett bakgrundsunderlag för den kvalitativa delen som bidrar till att djupare undersöka specifika utvärderingar för att få svar på hur kommuner arbetar med utvärdering som verktyg för erfarenhetsåterföring till senare stadsbyggnadsprojekt samt belysa hur olika utvärderingar tillämpas inom stadsbyggnadsprojekt och hur de genererar olika resultat. Detta görs genom intervjuer och dokumentstudier kopplade till Bo01, Västra hamnen i Malmö och Kvillebäcken, Backaplan i Göteborg. Den kvantitativa studien kommer fram till att utvärdering i någon form görs i strax över hälften av kommunerna. Särskilt vanligt är det i de kommuner med fler än 90 000 invånare. Det är främst ex post-utvärderingar som genomförs men även utvärderingar som ämnar att belysa processarbetet är vanliga. Vidare är de främsta anledningarna till att utvärdering inte genomförs brist på tid eller erfarenhet. I den kvalitativa studien framgår det att den främsta ledstjärnan i samtliga utvärderingar är att de används som ett sätt för planeringen att skapa lärdomar snarare än att bedöma huruvida projekten anses vara lyckade eller misslyckade. Trots detta, är en genomgående tendens i alla utvärderingar att de skiljer sig på flera sätt. Vissa är specifika och utreder utvalda delar av projekt medan andra är mer generella i sin omfattning. Vem det är som har tagit initiativet skiljer sig också åt. Det går att se spår av alla fyra av Vedungs utvärderingsvågor i utvärderingarna men den fjärde vågen, den evidensbaserade, bedöms på det hela taget vara aningen mer framträdande.