Malmö högskolaLärarutbildningenSkolutveckling och ledarskapSpecialpedagogisk påbyggnadsutbildning 90pRosenquist, Nina (2008). Övergången från grundskolan till gymnasiet för elever i behov av särskilt stöd. (The transition from nine-year complusory school to comprehensive upper secondery school for pupils in special needs.) Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola. AbstractSyftet med denna kvalitativa studie är att ge en bild av övergången från grundskolan till gymnasiet för elever i behov av särskilt stöd. Jag har valt att intervju specialpedagoger på två grundskolan samt rektorn och lärare på gymnasieskola.Resultatet av studien visar på att det är den enskilda skolans normer och traditioner som påverkar övergången för elever i behov av särskilt stöd. Organiseringen och utformningen utgår från vilka resurser och kompetenser som skolan har. Attityder till elever i behov av särskilt stöd styrs av de synsätt och perspektiv som härskar på just den skolan. Den ökande andelen elever som misslyckas trots tidigt insatta stödåtgärder tyder på att skolans möjligheter att kompensera svårigheter är små eller obetydliga. De olika perspektiven som skolorna intar får konsekvenser för den specialpedagogiska verksamheten och också för den enskilda eleven vid övergången från grundskolan till gymnasiet. Arbetet på grundskolorna skiljer sig åt när det gäller övergången till gymnasiet för elever i behov av särskilt stöd. Skillnaderna får konsekvenser för elever i behov av särskilt stöd. Gymnasiet kan, om de tidig får information, bättre möta alla elever. När information saknas eller är bristfällig och endast består av ett betygsdokument kan det ta lång tid innan eleven får det stöd som den har rätt att få och som skolan är skyldig att ge. Nyckelord: Elever i behov av särskilt stöd, individuella programmet, gymnasiet, specialpedagogik, stödåtgärder, Nina Rosenquist Handledare: Margareth Drakenberg Examinator: Eva Hoff

Studien syftade till att undersöka lärares syn på formativ bedömning och det i relation till elever på tidig utvecklingsnivå inom gymnasiesärskoolans individuella program. Vidare ville studien belysa möjligheter och hinder som lärare kan uppleva i arbetet med formativ bedömning av elever på tidig utvecklingsnivå och vilka kompetenser samt förutsättningar de såg sig behöva i kommunikationen med eleverna. Studien bygger på kvalitativa samtal i tre fokusgrupper med lärare från två olika gymnasiesärskolor. Resultatet har analyserats utifrån kriterier för formativ bedömning. Något som framkom i fokusgrupperna var vikten av att ha kunskap om olika sätt att kommunicera samt att tidsbrist hos lärareoch gruppens sammansättning med elever på olika utvecklingsnivåer ansågs kunna utgöra hinder för formativ bedömning. Dessutom lyftes svårigheten att läsa av elever på tiodig utvecklingsnivå och att det påverkar den formativa bedömningen. Det som behöver beaktas är vikten av att skapa förutsättningar för elevers deltagande i undervisningen.

Mål- och belöningssystem är ett ständigt diskuterat ämne inom management och styrning. Hur ett företag väljer att använda dessa styrmedel påverkar de anställdas motivation och prestation. Denna uppsats ämnade med bakgrund i detta att besvara följande frågeställning: Vad påverkar vilket mål- och belöningssystem en organisation bör använda och vilka aspekter borde företag ta hänsyn till?. För att göra det har uppsatsen gjort en fallstudie på organisationen Larenius & Partners. Syftet med detta var att kunna utvärdera den använda teorins funktion i en verklig kontext. Forskningsstrategin ämnade att möjliggöra att kunna dra generella och konceptuella resonemang kring hur företag bör resonera när de utformar sin strategi för mål- och belöningssystem. Det empiriska resultatet tyder på att de aspekter som påverkar är bransch, storlek, kultur och beteenden.

AbstraktSyftet med arbetet är att undersöka hur nationella proven upplevs av å ena sidan elever i behov av särskilt stöd samt deras föräldrar, å andra sidan hur proven upplevs av deras lärare. Vidare att undersöka hur och om proven påverkar undervisningen samt om de är förenliga med individuellt lärande/ individuella undervisningsplaner och tankarna kring ”en skola för alla”. Slutligen undersöka hur skolan möter elevernas behov. Undersökningen genomfördes i en skola i Reykjavik. Genom delvis strukturerade intervjuer med elever, föräldrar och pedagoger erhölls det empiriska material som utgör grunden för denna studie. I analysen användes olika angreppssätt för skapande av mening: sammanfattande berättelse, direkta citat och kategorier.Sammanfattningsvis framgår det i resultatet att det finns en inneboende paradox i grundskolans läroplaner, att proven upplevs missgynnande för barn i svårigheter, att de är delvis styrande i undervisningen och att de inte är förenliga med individuellt lärande. Dessutom framgår det att den isländska skolan är för teoretisk inriktad.

Alla elever i svenska skolor blir kunskapsbedömda utifrån styrdokument. Det har dock inte riktats mycket forskning när det gäller kunskapsbedömning av elever i grundsärskolor och gymnasiesärskolor. I svenska läroplaner betonas det att formativ bedömning ska användas som ett aktivt redskap för att forma undervisningen. I föreliggande studie vill vi belysa hur några pedagoger arbetar med formativ bedömning. Studiens inriktning är mot elevgruppen med grav utvecklingsstörning och omfattande funktionshinder, i grundsärskolan inriktning träningsskolan och gymnasiesärskolans individuella program.Syftet är att bidra med kunskap om formativ bedömning inom grundsärskolan med inriktning träningsskolan samt gymnasiesärskolans individuella program. Föreliggande studie beskriver, tolkar och förstår några pedagogers uppfattning om möjligheter och hinder att utföra formativ bedömning i de aktuella elevgrupperna. Frågeställningar rör följande områden:•Resurser och redskap på individnivå.•Tydliggörande av bedömning på gruppnivå,•Ansvarsfördelning på organisationsnivå.Vår teoretiska ram utgår från det sociokulturella perspektivet, där hela systemet kring lärandet är i fokus. Dysthe (2003) påpekar att alla delar i skolsystemet medverkar och samverkar med varandra. Alla delar innefattar varje elev, personal och skolans organisation.Genom halvstrukturerade intervjuer, förlagda till pedagogernas arbetsplats har data samlats in. Intervjuerna har transkriberats och tolkats med en hermeneutisk och kvalitativ inriktning. Av resultatet från de skolor som är representerade i studien, kunde vi se att det användes många olika kombinationer av bedömningsredskap. Foto och delvis film användes för att konkretisera den formativa bedömningen. Några skolor hade utarbetat olika bedömningsmallar, som användes lokalt på skolan de var verksamma i. Ingen av skolorna hade något digitalt centralt fungerande system för bedömning.Vårt kunskapsbidrag och förhoppning är att studien ska ge insikt om de olika skolornas formativa processer. Pedagogerna hade en upplevelse av att de känner sig ensamma i hur bedömningsprocesserna kan åskådliggöras. De saknar stöd både från skolledning och skolverk. Några av pedagogerna som har varit med i undersökningen, efterlyste ett nätverk för personal som arbetar med den aktuella elevgruppen i studien. Mycket kunskap och idéer finns ute på skolorna och detta kan sammanföras och spridas i ett nätverk. Slutsatsen vi gör av studien, är att det saknas bedömningsredskap som skapar ett gemensamt diskussionsunderlag i arbetsgruppen. / All pupils in Swedish schools are judged on their knowledge on basis of policy documents. There is on the other hand not much research on assessment of knowledge on pupils in elementary and secondary school with special needs. Swedish curriculums say that formative assessment should be used actively to shape the education. In this essay we aim to shine a light on how some pedagogues work with formative assessment. The essay is aimed at pupils with severe disabilities, both mental and physical, in the training school elementary for special needs and individual programs at secondary school for special needs.The goal is to contribute with knowledge of formative assessment in elementary training school for special needs and individual programs at secondary school for special needs. The essay describes, interprets and understands some pedagogues’ opinion on possibilities and obstacles when it comes to formative assessment of the pupils in question. The questions asked in the essay are on the following subjects:•Resources and tools at individual’s own level,•Clarification of assessment on group level,•Delegation of responsibility at organization level.Our theoretical borders originate from the sociocultural perspective, where the entire system of education is in focus. Dysthe (2003) states that all parts in the school system contributes and cooperates with each other. All parts includes every student, staff member, and the schools’ organization.Through half structured interviews, that took place in the pedagogues’ own workspace, data has been collected. The interviews have been transcribed and interpreted with a hermeneutic and qualitative aim.From the results from the schools represented in the essay we could see that several different combinations of assessment tools are used. Photo and sometimes film were used to make the formative assessment concrete. Some schools had created different templates of assessment, those were used only at the schools where they had been shaped. None of the schools had a digital and central working system of assessing.

Detta examensarbete undersöker pedagogers syn på begreppet "en skola för alla", hur de går tillväga för att realisera begreppet samt implikationerna av detta. Jag har undersökt hur pedagogerna upplever i vilken utsträckning det är en skola för alla, men även hur de arbetar för att individualisera undervisningen samt vilka medel de tror skulle förbättra läromiljön. I examensarbetet ges en översikt över tidigare forskning om en skola för alla, inkludering och exkludering samt information från svenska lagar och styrdokument angående skolan samt internationella lagar. En kvalitativ fenomenografisk intervjumetod användes. Arbetet grundas på intervjuer med åtta grundskolepedagoger, två specialpedagoger samt en rektor, totalt elva informanter.Sammanfattningsvis pekar resultaten av undersökningen på att pedagogerna inte anser att det fullt ut är en skola för alla. Pedagogerna har olika sätt att individualisera undervisningen för eleverna, dels genom att ha olika krav på eleverna men även att eleverna inte arbetar med samma saker i ett ämne utan på svårighetsgrader anpassade efter dem. Pedagogerna har många idéer om hur läromiljön kan förbättras och utvecklas, bland annat med mindre klasser, fler pedagoger med rätt kompetens och mer tekniskt material.

Elever i årskurs nio står inför ett val då de ska söka till gymnasiet. De blir informerade, av studie- och yrkesvägledarna och även av rektorerna på gymnasieskolorna, om de program som det finns att välja på i deras närhet. Vi har bestämt oss för att titta närmare på den här informationen, hur den ser ut och om alla program får lika mycket uppmärksamhet. Vi har valt att inrikta oss på det individuella programmet. Detta har lett följande frågeställningar:•Vilken information får högstadieeleverna om individuella programmet?•Hur presenteras informationen för eleverna på högstadiet?•Vilka attityder har studie- och yrkesvägledare på högstadiet och rektorerna på gymnasieskolan till individuella programmet? För att nå fram till ett resultat har vi använt oss av viss litteraturgenomgång men främst av de intervjuer som vi har genomfört med sex stycken studie- och yrkesvägledare och två rektorer. I resultatet kan vi se att studie- och yrkesvägledarna använder sig av stereotyper när de kategoriserar eleverna som går på individuella programmet. De menar att det är en viss typ av människor som finns där. Både studie- och yrkesvägledarna och rektorerna är överens om att individuella programmet inte är ett program som eleverna aktivt söker, utan istället hamnar på. De är även eniga om att programmet har en negativ stämpel. Genom intervjuerna kan vi tycka oss se fördomar om individuella programmet både hos studie- och yrkesvägledarna samt rektorerna.

En studie om gymnasieelevers upplevelser kring valen inom Samhällsvetenskapsprogrammet under vårterminen 2001.

Nytänkande aktörer utmanar de traditionella storbankerna inom den svenska banksektorn. I denna komparativa fallstudie utforskar vi hur två distinkt skilda företagsstrategier, prospektörsstrategi och differentierad försvararstrategi, leder till prioriteringar mellan prestationsområden där det balanserade styrkortet konkretiserar dessa prestationsområden. Vi undersöker sambandet genom att jämföra en nytänkande aktör (Avanza) med en traditionell storbank (Handelsbanken) inom den svenska banksektorn. Vidare utforskar vi effekterna som dessa prioriteringar mellan prestationsområden får på individers beteende. Studiens resultat visar att företagsstrategi tenderar att medföra prioriteringar mellan prestationsområden. Den nytänkande bankaktören visar en hög prioritering av innovation- och lärande samt kundorientering medan den undersökta storbanken tenderar att prioritera de finansiella aspekterna högt tillsammans med hög kundorientering. Resultatet visar vidare att de anställda hos den nytänkande bankaktören visar på högre nivåer av motivation och engagemang jämfört med de anställda hos den traditionella storbanken. Studien försöker bidra med ökad förståelse för den tidigare outforskade sambandskedjan inom den svenska banksektorn.

Bakgrund: Det denna studie vill betona är vikten av subjektiva självrapporterade mätinstrument inom hörselvården med inriktning på populationen äldre. Vidare diskuteras vilka utmaningar denna population kan tänkas ställas inför, samt diverse begränsningar som kan medföras vid tillämpning av endast teknocentrisk rehabilitering. Sammantaget det denna studie vill lyfta fram är ett personcentrerat arbetssätt inom hörselvården och understryka betydelsen av att se till varje enskild individs behov och preferenser. Syfte: Denna studie syftar till att undersöka vardagsfungerande hos äldre i förhållande till självskattad hörselnedsättning, kön och hörhjälpmedelsanvändning. Metod: En tvärsnittsstudie där underlaget är tillhandahållna data från redan insamlad enkät för självskattningsinstrumentet HFEQ-Sv. Populationen är respondenter från 65 till 80 år ur ett urval på totalt 390 personer. Datamaterialet bestod av sju demografiska frågor och 28 stycken enkätfrågor. För sex kategorierna “hälsa”, “hörsel”, “kommunikation”, “delaktighet i samhället”, “individuella resurser” och “stöd från samhället” skapades index. För analys av datamaterialet användes testerna Mann Whitney U test and Kruskal Wallis test. Resultat: Det som kan utläsas av analyserna är att desto större graden av hörselnedsättning är, ju större svårigheter har skattats i förhållande till vardagfungerande. Vid undersökning av populationen äldre som använder sig av hörhjälpmedel visade analyserna att trots användningen av hörhjälpmedel, upplever de fortfarande svårigheter i vardagsfungerande. I synnerhet gällande kategorierna hälsa, hörsel, kommunikation och individuella resurser. Dock hittades inga statiskt signifikanta skillnader mellan vardagsfungerande och kön. Analysen mellan grad av skattad hörselnedsättning och aktivitetsbegränsningar i frågan om delaktighet visade att personer som skattat sin hörselnedsättning som svår och grav, uppgav sig upplevda större svårigheter i förhållande till delaktighet i både fritidsaktiviteter och svåra lyssningsmiljöer. Slutsatser: Slutsatserna visar att det finns skillnader i vardagsfungerande i förhållande till grad av skattad hörselnedsättning. Användning av hörhjälpmedel såsom hörapparater visade inte ge en bättre tillfredställelse avseende vardagsfungerande. Därmed är den äldre personen i behov av mer än enbart hörhjälpmedel för att kunna ha en fungerande vardag. Inga könsskillnader hittades i förhållande till den äldre populationens vardagsfungerande. / Background: What this study wants to emphasize is the importance of subjective self-reported measuring instruments in hearing care, with a focus on the elderly population. Furthermore, it is discussed which challenges this population might conceivably face, as well as various limitations that can be brought about when applying only technocentric rehabilitation. Overall, what this study wants to highlight is a person-centered way of working in hearing care and underline the importance of looking after each individual's needs and preferences. Aim: This study aims to investigate everyday functioning in the elderly in relation to self-assessed hearing loss, gender and hearing aid use.Method: A cross-sectional study where the basis is provided data from an already collected questionnaire for the self-assessment instrument HFEQ-Sv. The data material consisted of seven demographic questions and 28 survey questions with six categories "health", "hearing", "communication", "participation in society", "individual resources" and "support from society". The population is respondents aged 65 to 80 from a sample of a total of 390 people. For analysis of the data, Mann Whitney U test and Kruskal Wallis test were used. Results: It can be interpreted that the greater the degree of hearing loss, the greater the estimated difficulties in relation to everyday functioning. Despite the use of assistive listening devices such as hearing aids, the respondents still experience difficulties in everyday functioning. In particular for the categories of health, hearing, communication and individual resources. However, there were no differences between everyday functioning in relation to gender. The analysis between degree of estimated hearing loss and activity limitations in the question of participation, showed that people who estimated their hearing loss as severe and profound hearing impairment, stated that they experienced greater difficulties in relation to participation in both leisure and difficult listening environments. Conclusions: The conclusions show that there are differences in everyday functioning in relation to the degree of estimated hearing loss. Use of Hearing Assistive Technology such as hearing aids did not show a better satisfaction with everyday functioning. Thus, the elderly person is in need of more than just technology to be able to have a functioning everyday life. No gender differences were found in relation to the everyday functioning of the older population.