Detta examensarbete behandlar problematiken av vägledning där nyanlända kräver mer tid och fler insatser för att individer ska kunna utveckla kunskaper om ett nytt utbildningssystem och arbetsliv. Syftet med undersökningen är att utforska och förstå de strategier och insatser som används för att underlätta integrationen av nyanlända. Undersökningen syftar även på hur studie-och yrkesvägledare arbetar med de olika strategierna och insatser för att stödja nyanlända i deras integrationsprocess. Undersökningen riktar fokus mot både studie- och yrkesvägledare och nyanlända. Frågeställningarna i undersökningen är därför:  Vilka strategier och insatser tillämpar studie- och yrkesvägledare i sin interaktion med nyanlända under vägledning för att främja deras integration? På vilket sätt upplever de nyanlända de strategier och insatser som studie- och yrkesvägledare använder under vägledningen? Analysen utgår från olika teorier, bland annat Careership, Systems Theory Framework, Career Management Skills, Social Cognitive Career Theory där begreppen handlingshorisont, brytpunkt, habitus, fält och socialt kapital lyfts fram. Utifrån åtta semistrukturerade intervjuer med fyra studie- och yrkesvägledare och fyra nyanlända visar resultatet att strategier och insatser med koppling till vägledning, förkunskaper, validering, stereotypiska val, nätverk samt språk har visat sig vara centrala för att nyanlända enklare ska integreras.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några speciallärare, rektorer och lärare ser på speciallärarens roll och uppdrag inom ramen för Läsa, skriva, räkna garantin och uppdragen att undervisa, utreda och utveckla, samt om det finns några likheter och skillnader mellan och inom yrkesgruppernas uppfattningar. Speciallärare, lärare och rektorer ska samverka i arbetet med elevers lärande och tidiga insatser, vilket också lyfts fram som viktigt i forskningen kring läs- och skrivinlärning. Skolinspektionens granskning (2023) visar att det finns brister i momentet kring samråd mellan lärare och specialpedagogisk personal samt att samsyn om syftet med garantin och rutiner för arbetet ännu inte är etablerade på alla skolor. Hur olika yrkesgrupper beskriver och uppfattar speciallärarens roll och uppdrag blir därmed relevant att undersöka för att öka kunskapen om hur olika faktorer påverkar den specialpedagogiska rollen i arbetet med elevers språk-, skriv- och läsutveckling inom ramen för Läsa, skriva, räkna-garantin. Studien har en kvalitativ ansats med professionsteori, specialpedagogiska perspektiv och organisationsteori som teoretiska utgångspunkter. Empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med två speciallärare, två rektorer och två lärare och analyserades med tematisk analys.  Resultaten visade både likheter och skillnader mellan respondenternas beskrivningar om speciallärarens roll och uppdrag. I resultaten framkommer att specialläraren växlar mellan det undervisande, utredande och utvecklande uppdragen, men att det undervisande och utredande uppdragen får mest utrymme. Speciallärarens roll i Garantin får olika betoning beroende på vilken yrkesroll som beskriver. Speciallärarna beskriver sig som delaktiga i flera delar och en främjande och förebyggande organisation med tidiga insatser runt läsinlärningen på både grupp och individnivå, medan lärarna beskriver samarbete i genomförande och bedömning samt insatser främst på individnivå. Rektorerna beskriver speciallärarens roll utifrån de organisatoriska förutsättningarna där specialläraren arbetar mycket mot enskilda elever, men uttrycker en önskan om ett större fokus på lärmiljö och speciallärarens rådgivande roll.

Introduktion: Smärta rapporteras av upp till 75% av barnen med cerebral pares och är därmed en vanlig komplikation till följd av den primära skadan. Tidigare studier har undersökt fördelningen av fysioterapeutiska insatser hos barn med cerebral pares men inte specifikt fysioterapeutisk insats för smärta.  Syfte: Att undersöka sambandet mellan fysioterapeutisk insats mot smärta hos barn och ungdomar med cerebral pares och ålder, kön, grovmotorisk funktionsnivå respektive sjukvårdsregion.  Metod: Registerstudie baserad på data från nationella kvalitetsregistret för cerebral pares, CPUP, för åren 2018 och 2019 (n=2484). Sambandet mellan fysioterapeutisk insats för smärta och ålder, kön, grovmotorisk funktionsnivå respektive sjukvårdsregion analyserades med bivariat regression samt multivariat logistisk regression, där resultatet justerades för grovmotorisk funktionsnivå. Referensnivåer var GMFCS-E&R-nivå I samt Sydöstra sjukvårdsregionen, båda med lägst andel som fått fysioterapeutisk intervention för smärta. Resultat: Signifikanta samband sågs mellan fysioterapeutisk insats för smärta och ökad ålder (OR=1.06, CI 95% 1.03-1.09), GMFCS-E&R-nivå III (1.89, 1.29-2.78), IV (2.26, 1.67-3.07), V (4.42, 3.35-5.82) samt Norra Sjukvårdsregionen (1.67, 1.02-2.75) och Uppsala-Örebro sjukvårdsregion (2.16, 1.44-3.25). För kön sågs inga samband. Sambanden var oberoende av grovmotorisk funktionsnivå.  Slutsats: Studien visar signifikanta samband mellan ålder, grovmotorisk funktionsförmåga respektive sjukvårdsregion och fysioterapeutisk insats för smärta. Vidare forskning bör undersöka skillnader i fysioterapeutisk insats framför allt mellan sjukvårdsregioner för att säkerställa en jämlik vård.

Abstrakt Psykisk ohälsa hos äldre är ett tilltagande problem där en av de mest framträdande faktorerna är ensamhet. Den ensamhet som infinner sig när sociala kontakter är färre, eller minskar i en högre takt än individen själv önskar, kallas för en ofrivillig ensamhet. Den ofrivilliga ensamheten är potentiellt farlig och kan orsaka allvarliga konsekvenser för en människas livslängd, hälsa och välbefinnande.  Syftet med denna litteraturstudie är att skapa en fördjupad förståelse för äldre personers upplevelse av arbetsterapeutiska insatser som syftar till att minska ensamhet. En systematisk litteraturstudie genomfördes bestående av artiklar uppbyggd på en kvalitativ metod. Efter urvalsprocessen kvarstod åtta artiklar som kvalitetsgranskades. Därefter utfördes en innehållsanalys som resulterade i tre teman. Dessa teman lyder som följande; (1) Upplevelsen av samspel och sociala relationer, (2) Betydelsen av aktivitetsutövande i vardagen, (3) Upplevelsen av insatsernas tillgänglighet och hindrande faktorer. Sammanfattningsvis resulterade studien i ett sammanställande av äldre personers upplevelser kring arbetsterapeutiska insatser riktade att minska ensamhet. Det framkom att intressebaserade aktiviteter var särskilt uppskattade bland de äldre och bidrog till ett ökat engagemang. Vidare var sociala relationer av stor vikt och gemenskap upplevdes som vital för en meningsfull vardag.

Syftet med föreliggande studie är att belysa lärares möjligheter att utforma och genomföra riktade insatser gällande taluppfattning, av sig själva eller av speciallärare/specialpedagog. Syftet är vidare att belysa hur elever med svårigheter i matematik identifieras och hur lärarna ser på resultaten av de riktade insatserna. Studien har en kvalitativ metodansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med åtta erfarna lärare, verksamma i årskurs ett och två, som undervisar i matematik. Resultatet visar att lärarna pekar ut viktiga områden inom grundläggande taluppfattning och ger uttryck för taluppfattningens betydelse för matematisk förståelse. Lärarna beskriver olika faktorer som kan ligga bakom matematiksvårigheter som bristande läsförståelse, kognitiva svårigheter, dålig självkänsla eller enbart allmänna levnadsförhållanden. Laborativt materiel, tydliga strukturer och instruktioner samt ett tillåtande samtalsklimat lyfts fram i deras arbetssätt. Kartläggningen av elever sker främst med hjälp av Skolverkets bedömningsstöd (Skolverket, 2022b) och lärarnas egna observationer. Resultatanalys av bedömningsstödet och vilka insatser som tas därefter är inte lika tydligt i denna studie. Riktade insatser tycks främst ske av undervisande lärare i form av extra övningar som lärarna menar hjälper eleverna framåt. Bara några lärare får hjälp av en speciallärare. Lärarna uttryckte därför en önskan av ett ökat stöd i form av en speciallärare som undervisar direkt till eleven eller som kan vara ett stöd i klassrummet. Slutsatsen är att identifiering av elever i behov av stöd sker allmänt ute på skolorna i denna studie. Men de riktade insatserna tycks ske utan någon specificerad struktur utifrån resultatet av bedömningsstödet.

The school is an important actor in creating good future opportunities for children and youths, but despite the school's duty, the school absence is common in the municipal school. The purpose of the study was to illustrate how schools in Halmstad municipality work to promote school attendance and how they work to prevent pupils from ending up in a school refusal problem in elementary school, grade 7-9. The relational perspective, sociocultural perspective and sense of coherence (SOC) has been applied as a theoretical basis to get an understanding of how schools handle the complex situation of absence. The study has used a hermeneutic basis where conclusions have been drawn from an abductive approach. With the qualitative design, empirical data has been collected through four semi-structured interviews. The empirical work has then been analyzed through a qualitative content analysis, which resulted in three main categories that account for how the schools relate to absenteeism and meet pupils with interventions and measures to deal with the problem. The analysis resulted in the categories: Organizational efforts and approaches, Pedagogical efforts and measures for participation and Prerequisites for presence through the social environment. In summary, all schools attempted to maintain preventive and promotional efforts based on an organizational, pedagogical and social level at an early stage, where relationships were seen as the prime condition for promoting presence and preventing absence.

Agriculture-based interventions fall under the umbrella of nature-based interventions, meaning social and care interventions such as rehabilitation, habilitation and daily activities in conjunction with animals and/or nature. The purpose of the study was to examine Grön Arena-organizers' experiences working in green care based on the questions of "what makes one choose to work in green care?" and "which factors encourage and inhibit organizer motivation in their work with green care?". During march of 2021, eight semistructured interviews were performed on the subject. The transcribed material was then analyzed with thematic analysis. A total of three themes were identified: Humanitarian action, Resistance and obstacles with the two sub-themes (Negative attitudes and experiences as well as Economics and politics), and Conviction in method. The results of the study shows the presence of both significant motivational and demotivational factors that affect the drive and motivation of the organizers. A need for the organizers to help and work with other people became clear, as did a desire to be closer to nature and animals. Furthermore, a deep-seated belief in the healing bond between humans and nature was a central and recurring motivational theme. On the other hand is a sense of external resistance springing from a lack of public knowledge about green care initiatives, as well as assumptions surrounding organizers' motives in opening green care facilities, coupled with difficulties of economic sustainability and reliability. The study shows that there is room for further research into the nature of these initiatives, as well as significant potential for these types of interventions to complement a traditional care model going forward. / Lantbruksbaserade insatser går in under paraplybegreppet naturbaserade insatser som innebär att sociala och vårdande insatser som rehabilitering, habilitering, daglig verksamhet kombineras med djur och/eller natur. Studiens syfte var att utforska anordnare inom Grön Arenas upplevelse av att arbeta med grön omsorg utifrån frågeställningarna "varför arbetar man med grön omsorg? samt "vilka faktorer främjar och hämmar anordnares motivation i arbetet med grön omsorg?". Sammanlagt genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer i mars 2021. Transkriberat material analyserades utifrån metoden tematisk analys. Totalt tre teman identifierades: Humanitärt intresse, Motkrafter och hinder med två underteman (Negativa attityder och erfarenheter, Ekonomi och politik) och Övertygelse om metod. Resultatet visar att det förekommer både motiverande och demotiverande faktorer som påverkar anordnares drivkraft och motivation. En stark vilja att arbeta med och för människor framträdde tillsammans med en önskan om närhet till djur och natur som positiva motivationsfaktorer. Vidare beskrevs en tilltro till det band som finns mellan människa och naturen och de fördelar som kommer med detta band. Demotiverande var det upplevda yttre motstånd som låg kring en liten kännedom om fenomenet grön omsorg, negativa uppfattningar kring anordnares motivation till att starta en grön omsorgsverksamhet och en viss svårighet kring stabilitet gällande grön omsorg som inkomstkälla. Studien visar att det finns utrymme för utökad forskning kring området och en stor framtidspotential för konceptet som komplement till sedvanlig vård.

Sedan år 1982 har utgångspunkten varit att socialtjänstens verksamhet ska grunda sig i den enskildes integritet och självbestämmanderätt. Den enskilde ska därigenom själv få bestämma huruvida en viss insats från socialtjänsten ska tas emot eller inte. Insatserna ska således grunda sig i frivillighet och utformas tillsammans med den enskilde. Detta gäller även när ett barn har behov av vård. I vissa fall föreligger dock ett behov av tvångsvård, där principen om frivillighet och självbestämmande inte kan upprätthållas på samma sätt som vid socialtjänstens frivilliga insatser. Ett barn ska enligt 1 § andra stycket LVU beredas vård i det fall 2 eller 3 §§ LVU är uppfyllda samt att det kan antas att barnet inte kan ges behövlig vård med samtycke av vårdnadshavarna och barnet självt om det har fyllt 15 år. Av bestämmelsen kan därmed utläsas att ett samtycke dels är en förutsättning för att socialnämnden ska kunna fatta beslut om frivilliga insatser, dels att ett samtycke till frivilliga insatser i regel utgör ett hinder för att det ska kunna fattas beslut om tvångsvård enligt LVU.  I uppsatsen uppmärksammas att det kan finnas viss problematik med ett samtycke till frivilliga insatser. Det kan tänkas förekomma situationer där ett samtycke till frivilliga insatser inte kan anses vara tillräckligt för att ett barn ska kunna ges nödvändiga insatser. Det kan vidare tänkas förekomma situationer där det saknas samtycke till frivilliga insatser, men tvångsvård heller inte kan aktualiseras på grund av att barnets situation inte är tillräckligt allvarlig för att uppfylla kraven i 2 eller 3 §§ LVU. Eftersom problematikerna handlar om just samtycke uppmärksammas även vad ett samtycke till frivilliga insatser har för rättslig innebörd och vad som krävs för det ska kunna betraktas som giltigt. För att utreda vad som gäller i dessa situationer och vilka möjligheter som finns att besluta om tvångsvård eller andra insatser för barnets räkning används den rättsdogmatiska metoden i uppsatsen. Metoden används inledningsvis för att identifiera och beskriva gällande rätt på området. Vidare används den för att analysera och kritisera gällande rätt samt diskutera förslag de lege ferenda. Uppsatsen avslutas därefter genom att den deskriptiva och analytiska delen binds ihop till sammanfattande slutsatser. / Since 1982, the starting point has been that the activities of the social services should be based on the individual's integrity and right to self-determination. The individual must thereby be able to decide for himself whether a certain contribution from the social services is to be received or not. The contributions must thus be based on voluntariness and be designed together with the individual. This also applies when a child needs care. In some cases, however, there is a need for compulsory care, where the principle of voluntariness and self-determination cannot be maintained in the same way as in the social services' voluntary contributions. According to 1 § second part LVU, a child must be provided with care if 2 or 3 §§ LVU are fulfilled, and it can be assumed that the child cannot be given the necessary care with the consent of the guardians and the child himself if he has reached 15 years. It can thus be read from the regulation that a consent is partly a prerequisite for the social welfare board to be able to decide on voluntary contributions, and partly that a consent to voluntary contributions generally constitutes an obstacle to a decision on compulsory care according to LVU.  The essay draws attention to the fact that there may be some problems with a consent to voluntary contributions. There may be situations where a consent to voluntary contributions cannot be considered sufficient for a child to be given the necessary contributions. Furthermore, there may be situations where there is no consent to voluntary contributions, but compulsory care can also not be actualized because the child's situation is not serious enough to meet the requirements of 2 or 3 §§ LVU. Since the problems are specifically about consent, attention is also paid to what a consent to voluntary contributions has for legal meaning and what is required for it to be considered valid. To investigate what applies in these situations and what opportunities there are to decide on compulsory care or other contributions on behalf of the child, the legal dogmatic method is used in the essay. The method is initially used to identify and describe current law in the field. Furthermore, it is used to analyze and criticize current law and discuss proposals de lege ferenda. The essay is then concluded by binding the descriptive and analytical part together into summarized conclusions.

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares uppfattningar om specialpedagogens roll i förskolan. Syftet besvaras genom följande frågeställningar: Hur beskriver förskollärare specialpedagogens roll i förskolan? På vilket sätt anser förskollärare att specialpedagogen kan bidra till att skapa en inkluderande verksamhet på förskolan? Studien är baserad på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju verksamma förskollärare. Databearbetningen gjordes genom en tematisk analys, med genomgående prägel från det relationella perspektivet. Resultatet visar till stor del att förskollärare beskriver specialpedagogens roll som främst stödjande och att specialpedagogen med sin särskilda kompetens vägleder pedagoger i utmanande situationer. Det finns en enighet bland förskollärarna som anser att specialpedagogen bidrar till att skapa en inkluderande verksamhet genom främst åtgärdandestödinsatser, i redan uppkomna och utmanande situationer. Däremot finns en önskan att specialpedagogen skulle vara närvarande även i förebyggande stödinsatser av inkludering, till exempel genom planerade besök som sker i proaktivt syfte. Detta skulle kunna ske genom att specialpedagogen gör återkommande besök i barngruppen men även genom att vara närvarande under pedagogernas avdelningsmöten. / The purpose of the study is to highlight preschool teacher’s perceptions of the role of the special educator in preschools. The purpose is addressed through the following questions: How do preschool teachers describe the role of the special educator in preschools? In what ways do preschool teachers believe that the special education can contribute to creating an inclusive environment in preschools? The study is based on qualitative semi-structured interviews with seven active preschool teachers. Data processing was done through a thematic analysis, with a consistent influence from the relational perspective. The results largely show that preschool teachers describe the role of the special educator as primary supportive and that the special educator, with their specific competence, guides teachers in challenging situations. There is a consensus among preschool teachers that the special educator contributes to creating an inclusive environment mainly through remedial support measures in already occurring and challenging situations. However, there is a desire for the special educator to also be present in preventive support measures for inclusion, for example through planned visits that occur proactively. This could happen by the special educator making recurring visits to the children´s group but also by being present during the teacher´s departmental meetings.

BakgrundInom varje pedagogisk verksamhet förekommer olika typer av bedömningar av barns beteende och utveckling, vilket leder till kategoriseringar. Dessa kategoriseringar skapas utifrån de normer och värderingar som personal i förskolan utgår ifrån. Specialpedagogiken har under åren ändrats från att endast vara individproblematiserad till att även rikta sig mot omgivningens påverkan, alltså hur omgivningen och miljön i förskolans verksamhet kan vara det som utgör ett barns svårigheter. För att alla barn i förskolan ska erbjudas det stöd som behövs för att kunna utvecklas bör verksamheten utformas för barnen individuellt och generellt för att svårigheter ska förebyggas och för att ingen ska känna sig exkluderad inom förskolans ramar.SyfteSyftet med föreliggande undersökning är att undersöka hur förskollärare resonerar kring specialpedagogiska insatser, samt om och i sådana fall hur förskollärarna anser att genomförda insatser har bidragit till förändring i verksamheterna.MetodUndersökningen har gjorts utifrån en kvalitativ metod med intervju som redskap. Urval gjordes utifrån yrkeskategori, då studien syftar till att undersöka hur förskollärare resonerar kring specialpedagogiska insatser. Sex förskollärare från två olika förskolor i en större väst svensk kommun har deltagit i denna undersökning.ResultatUndersökningen visar att kategoriseringar och bedömningar utifrån normalitet förekommer inom förskolans verksamhet där avvikelser i barns beteende och utveckling uppmärksammas. De mest förekommande anledningar till ansökan om specialpedagogiskt stöd beskrivs vara när barn har språksvårigheter eller om barnet uppvisar ett utåtagerande beteende. Insatserna som införts i verksamheten har visat sig vara inkluderande samtidigt som vissa insatser blivit mer exkluderande för barnet. Förskollärarna förlitar sig ofta på specialpedagogens kompetens och beskriver hur den egna kompetensen utvecklats i samband med praktiska erfarenheter inom förskolans verksamhet.