The purpose of this essay is to rethink the idea of who an artist is, and the term of "art", from the perspective of a forgotten visual world, buried in the medical records of Fredrik Valentin Klinghammer, who was institutionalized in Uppsala 1903-19. A man with no training in art who left a big amount of pictures behind after his death. The moethod of intertextuality is applied, relating to impressionism, symbolism and cartoon drawings from news papers in the 1800's. The results show Klinghammer had good knowledge of the art currents, he was likely inspired by them and created imagery that should be considered as art since it awakes emotions and also redefines the role of the artist.

The aim of this thesis is to study the films of the Coen brothers at the intersection of the auteur film and the genre film, by conducting a literature review of the current research on their films. By means of a hermeneutic approach, mainly focusing on the term of genre, four major themes have been established based on the literary review: genres and conventions, hybridization of genre, other art cinema features, and the spectator as auteur. The analysis of the previous research shows that all Coen films have strong genre affiliations, foremost pertaining to classic Hollywood genres such as film noir, screwball comedy, and western. Furthermore, the Coens use gamesome strategies such as hybridization and allusions, which can be regarded as art cinema features. The meaning making is thus to a large degree left to the audiences, allowing them to be placed in the position of the “auteur”. These gamelike strategies and the fact that audiences are given the role as sort of co-creator constitute key auteur features in the filmmaking of the Coen brothers, who could thus be defined as auteur filmmakers rather than mainstream genre filmmakers.

This essay examines class and gender in the movie Shrek from 2001. To examine class and gender, representations are of main interest. For the analysis Stuart Hall’s theories of representations and stereotypes, as well as Beverley Skeggs theory of respectability, have mainly been used. The movie is perceived as a text, which means that the scenes consist of different signs. More specifically, they contain the signifier and the signified. The method for the analysis is based on the signifier and the signified, that have been used for the research purpose which is to examine representations of class and gender. The analysis revealed that there is a division of classes in the movie, portrayed by the fairytale-proletariat, consisting of the non-human fairytale characters, and the upper class, consisting of the human fairytale characters. The analysis additionally revealed that the character princess Fiona contradicts her respectability with her body shape and by being grotesque, as well as gender stereotypes which reduced some of the female characters to their looks. Lastly, the movie contains intertextuality which was discussed in the analysis along with the scenes.

Syftet med den här uppsatsen är att få kunskap om, och i så fall hur, Lindenbaums bilderbok Vitvivan och Gullsippan kan förstås som en åldersöverskridande crossoverbilderbok. Genom en kvalitativ textanalys undersöks ikonotextens intertextuella referenser och de teman som dessa skapar, för att undersöka i vilken utsträckning de kan uppfattas som kontroversiella. I analysen framkommer att flera av de för crossoverböcker typiska drag finns i boken så som intertextualitet, parodi, ironi och kulturella referenser. Bokens intertextuella referenser gör med crossoverterminologi boken både komplex och existentiell och den överskrider på så sätt de traditionella gränser och koder som finns för bilderboksgenren. De intertextuella referenser som framträder vid denna läsning gör att bokens teman i viss utsträckning kan uppfattas som kontroversiella. Bokens jämlika tilltal möjliggör dock för barnläsare att skapa mening på egna villkor trots bokens komplexa och kontroversiella innehåll.

In this essay, I examine the intertextuality of Lydia Sandgren's debut novel Collected Works (2020). Throughout the novel, references to other literary works is constantly made, such as books by Ernest Hemingway, Ulf Lundell, Jack Kerouac, Klas Östergren, Simone de Beauvoir and Sigmund Freud. The question I work with is as follows: What are the functions of the intertexts in Collected Works? Who is the narrator who places the intertexts, and how does he or she evaluate this literature?     As far as the theory is concerned, I start with Gérard Genette's book Palimpsestes, in which he divides the concept of intertextuality into five subcategories. The ones I use in this essay are intertextuality (which includes quotations, allusions and plagiarism) and hypertextuality (which has to do with the relationship between the new text and the original text). Harold Bloom's way of looking at intertextuality, that there is some kind of power struggle between the poet and its predecessors, is found in the main character in Collected Works. Bloom's concepts of clinamen (the successor tries to twist the previous work to where it should have been) and apophrades (the successor takes the position of his predecessor) are clearly visible in the main character Martin Berg. / I den här uppsatsen kartlägger jag intertextualiteten i Lydia Sandgrens debutroman Samlade verk (2020). Genom romanens gång refereras det ideligen till andra litterära verk som bland annat böcker av Ernest Hemingway, Ulf Lundell, Jack Kerouac, Klas Östergren, Simone de Beauvoir och Sigmund Freud. Den frågeställning jag arbetar utifrån lyder som följande: Vilka funktioner har intertexterna i Samlade verk? Vem är berättaren som placerar in intertexterna, och hur värderar vederbörande denna litteratur?    Vad teorin anbelangar utgår jag från Gérard Genettes bok Palimpsestes, i vilken han delar upp intertextualitetsbegreppet i fem underkategorier. De jag använder mig av i den här uppsatsen är intertextualitet (som innefattar citat, allusioner och plagiat) och hypertextualitet (som har att göra med relationen mellan den nya texten och ursprungstexten). Harold Blooms sätt att se på intertextualitet, att det råder något slags maktkamp mellan poeten och dess föregångare, anträffas hos huvudkaraktären i Samlade verk. Blooms begrepp clinamen (efterträdaren försöker vrida det föregående verket dit det borde ha kommit) och apophrades (efterträdaren intar sin föregångares position) är helt klart synliga i huvudkaraktären Martin Berg.

Förmedling av olika budskap i reklam genom användandet av visuella retoriska begrepp är en metod som kan utföras på olika sätt. Syftet är att analysera hur visuella retoriska begrepp används för att förmedla miljöhänsyn i reklambilder. Tre av åtta bilder ur reklamkampanjen ”Form the future” som skapades åt Lantmännen och marknadsfördes 2015 har analyserats genom en semiotisk bildanalys och begreppen logos, etos och patos från den visuella retoriken. Resultatet är att reklamen primärt använts ur ett marknadsföringsperspektiv för produkten och sekundärt ur miljöhänsyn. Förslag på framtida forskning inom området ges genom analysen att användandet av flerteorier och metoder hade gett en fördjupad analys samt att en högre validitet hade uppnåtts. / The mediation of different messages in advertising with the use of visual rhetoric concepts is a method that can be used in different ways. The purpose is to analyze how the visual rhetoric concepts is used to mediate environmental concern in advertising pictures. Three of eight pictures from the advertising campaign “Form the future” that was created for “Lantmännen” and marketed 2015 have been analyzed with the use of a semiotic analysis and the concepts logos, ethos and pathos from the theory of visual rhetoric. The result is that the advertisement primary has been used from a marketing perspective for the product and secondary out of a concern for the environment. The suggestion for future research is given through the analysis that the use of more theories and methods had enhanced the analysis and a higher validity had been achieved.

I uppsatsen undersöks svenska myndigheters föreställningar om den romska minoriteten under tidsperioden 1923–1966. Genom att analysera fyra olika myndighetsdiskurser (1923, 1944, 1956 och 1966) har jag undersökt myndigheters konstruktioner av den romska minoriteten i Sverige. Att fastställa vilken kontinuitet respektive förändring som har förekommit i myndighetsdiskurserna har också varit ett mål med uppsatsen. Metoden som använts är en diskursanalys inspirerad av Foucaults synsätt om makt/kunskap, samt att det som framställs som normalt implicerar att det som inte nämns i diskursen är onormalt och avvikande. Resultatet bekräftar tidigare forskning om att romerna betraktades som ett olösligt problem, i en utredning från 1923, eftersom de essentialistiska idéerna var så framträdande. Samtidigt har jag visat att det förekom flera språkliga inkonsekvenser, vilket bland annat berodde på att utredningskommittén var partisk. Det förekom också språkliga inkonsekvenser i myndighetsdiskursen från 1944, även om romerna inte längre betraktades som ett olösligt problem. År 1956 hade moderniseringstanken, om att romerna skulle assimileras och bli bofasta, fått fotfäste i myndighetsdiskursen. Trots att äldre essentialistiska idéer avfärdades av utredningens expert, Carl-Herman Tillhagen, var även denna myndighetsdiskurs fylld av motsägelser, eftersom den bland annat innehöll flera essentialistiska utsagor om den romska populationen. I socialläkaren John Takmans slutrapport från 1966 är moderniserings- tanken än mer framträdande, samtidigt som Takman var noga med att tydligt ta avstånd från äldre essentialistiska tankemönster. Trots detta avståndstagande användes essentialistiska kategorier, såsom ras, både i Takmans slutrapport, samt i den omfattande socialmedicinska studie av den romska minoriteten, som rapporten beskriver. Historikern Ida Ohlsson Al Fakir har visat att orsaken till detta hade att göra med att kategorin ras även hade fått en social dimension inom vetenskapen vid denna tid. Jag menar att också den intertextuella dimensionen hade stor betydelse, eftersom min uppsats visar att det förekom omfattande kontinuitet, gällande begreppsanvändning, mellan de fyra myndighetsdiskurserna. Även om de två yngre myndighetsdiskurserna uppvisade en betydligt mer liberal inställning till den romska minoriteten, framgår det ändå tydligt att man kraftigt åsidosatte den traditionella romska kulturen, till förmån för romernas assimilering, vilket per automatik också innebar modernisering.

Syftet med undersökningen har varit att undersöka narrativa datorspels möjligheter för utveckling av fiktionsförståelse genom exemplet Bramble - The Mountain King. Vidare undersöktes även spelets intertextuella kopplingar till de olika berättelser från den nordiska folktron som spelet inspirerats av. Analysen utgick från de berättartekniska begreppen tid och berättare samt intertextuella kopplingar och mynnade slutligen ut en avslutande didaktisk diskussion om spelets möjligheter till utveckling av elevers fiktionsförståelse.

This essay analyses the two main characters in John Fowles’s novel The Collector and the three characters Miranda, Ferdinand and Caliban in William Shakespeare’s play The Tempest, as well as the intertextual connection between them. The essay is based off the idea of intertextuality, which refers to a connection between texts. To study this connection, a comparative method is used. The character analysis is grounded upon Shlomith Rimmon- Kenan’s model for characterization. The essay concludes that the main characteristics of the characters in The Tempest are mirrored in the corresponding characters in The Collector. Miranda is kindhearted, empathic, brave, naïve, romanticizing, innocent and superior. Ferdinand and Caliban are both present in Clegg’s character, in which the former side is naïve, romanticizing, civilized, in control of his sexual urge and honorable; while the latter side is inhuman, a villain, violent, uncivilized, not in control of his sexual urge, incapable of change and does not show any remorse. The comparison of the two works also sheds light on the slave-motif that is present in The Collector, both in the inner struggle between Clegg’s two alter egon, as well as in his relationship with Miranda. / Denna uppsats analyserar de två huvudkaraktärerna i John Fowles roman The Collector och de tre karaktärerna Miranda, Ferdinand och Caliban i William Shakespeares pjäs The Tempest samt den intertextuella kopplingen dem emellan. Uppsatsen utgår från begreppet intertextualitet som indikerar ett samband mellan texter. För att undersöka detta samband används en komparativ metod. I botten för karaktärsanalysen ligger Shlomith Rimmon- Kenans modell för karakterisering. Uppsatsen visar att huvuddragen hos karaktärerna i The Tempest speglas i karaktärernas motparter i The Collector. Miranda är godhjärtad, empatisk, modig, naiv, romantiserande, oskuldsfull och överlägsen. Ferdinand och Caliban kommer båda till uttryck i Cleggs karaktär, där den förra sidan är naiv, romantiserande, civiliserad, i kontroll över sin sexuella drift och hederlig; medan den senare sidan är omänsklig, en skurk, våldsam, ociviliserad, inte kan kontrollera sin sexuella drift, oförmögen att förändras och inte visar någon ånger. Jämförelsen mellan verken bidrar även till att belysa det slavmotiv som förekommer i The Collector och tar uttryck dels i den inre kamp som pågår mellan Cleggs två alteregon samt i hans relation med Miranda.

Syftet med studien har varit att se vilka funktioner intertextualiteten i Lemony Snickets serie A series of unfortunate events har och vad författaren uppnår med den. Studien studerar seriens intertextualitet på olika nivåer som bär olika funktioner. Med hjälp av Pierre Bourdieus teori om kulturellt kapital, Aleida Assmanns teori om kulturellt minne och Harold Blooms tankar kring den västerländska kanon diskuteras intertextualitetens nivåer och dess betydelser. Av dessa intertexter kan kulturellt kapital läsas samt en tro om den goda litteraturen och den goda läsningen. Studien lyfter fram Snickets verk som en serie som förhåller sig till barnlitterära traditioner i sin form men använder sig av vuxenlitteraturens referenser för att förhöja statusen av serien såväl som barnboken.