Uppsatsen belyser delar av komplexiteten i Bob Dylans författarskap via en analys av det medvetna bruket av intertextualitet i sex låtar från tre olika album, alla från mitten av 1960-talet. Det klarläggs att Dylan inte kan förenklas till endast alluderingar till Shakespeare, utan att författarskapet innehåller en hög grad av komplexitet. Syftet är alltså att visa på låtskrivarens medvetna influenser, alluderingar, citat, omskrivningar och satir och hur det påvisar tesen. Analysexemplen, som de framstår via det litteraturvetenskapliga verktyget, påvisar olika kopplingar. Även om författaren är komplex från första texten utvecklas poeten från att referera till folktraditionen till att alludera till författare som Edgar Allen Poe, William Blake, Dylan Thomas och Allen Ginsberg i de senare exemplen. / This essay highlights parts of the complexity in Bob Dylan’s authorship via an analysis of the conscious usage of intertextuality in six songs from three different albums, all from the middle of the 1960’s. It is elucidated that Dylan’s lyrics cannot be simplified as only allusions to Shakespeare and it is shown that the lyrics contains a high level of complexity. The purpose is to display the author’s conscious use of references such as allusions, quotes, euphemisms and satire and show how those supports my thesis. The texts, as they are perceived through intertextuality, shows different connections. Even though the author is complex from the first example to the last, it is shown in this essay that he progresses from referring to the old folk music tradition to alluding to authors such as Edgar Allen Poe, William Blake, Dylan Thomas and Allen Ginsberg in the later examples.

Värdegrundstexter är en allt vanligare texttyp i Myndighets-Sverige. I denna uppsats analyserar jag Region Gävleborgs värdegrundstext, samt tre texter där värdegrunden presenteras och preciseras. Genom systemisk-funktionell och intertextuell textanalys undersöker jag hur olika språkliga resurser och intertextuella samspel samverkar i att realisera värdegrundens funktion. Jag analyserar bland annat språkhandlingar, deltagare, processer, tilltal, nominalisering och hur förpliktelse realiseras indirekt. Värdegrundstexten är på många vis vag och öppen för tolkning. Inom ramen för de analyserade texterna förtydligas den och får en i huvudsak förpliktigande och styrande funktion. Den är avsedd att påverka medarbetarnas inre värderingar och attityder såväl som yttre beteende och agerande i arbetet. Det lämnas inget utrymme för att vara medarbetare utan att leva upp till värdegrunden. Särskilt viktiga språkliga resurser är påståendesatser i presens, ett läsarinkluderande vi och ett förutsatt åtagande. De bidrar nämligen till att realisera förpliktelse men på ett sätt som på ytan dämpar det krävande. Analysen visar också hur särhållande av olika språkliga resurser gör det möjligt för organisationen att kräva att medarbetarna har vissa inre värderingar, utan att det framstår som alltför hotande. Det sker genom  att vissa betydelser och funktioner förekommer i själva värdegrundstexten och andra i de omgivande texterna, men aldrig kombineras inom samma satser. Exempelvis förekommer ett läsarinkluderande vi och ett modalt förpliktigande ska aldrig tillsammans i satser som utgör språkhandlingar. Grammatisk inkongruens och andra implicita uttryckssätt har också en avgörande roll. Förpliktelsen vad gäller värdegrunden kan sammantaget göras mycket hög, utan att det behöver synas i själva värdegrundstexten. Genom intratextuella hänvisningar till värdegrunden kommer de omgivande texternas höga förpliktelse att avse det som uttrycks i själva värdegrundstexten.

<p>Uppsatsen beskriver tiden kring 50-talet för att genom detta visa den ungdomskultur som då uppstod. När filmen Ung rebell hade premiär 1955 var den en föregångare inom filmbranchen genom att gestalta ungdomskulturen på ett nytt sätt. Uppstasen analyserar denna film, Sista natten med gänget (1973), samt Grease (1978) för att visa vilka verktyg som används för att visa ungdomskulturen under denna tid. En del av analysen är att påvisa bilens roll i ungdomskulturen i film gesaltad under och strax efter 50-talet.</p>

Denna undersökning har sin utgångspunkt i två romaner: Karin Boyes Kris, och Hagar Olssons Chitambo, två verk som delar många likheter. Det första delsyftet är följaktligen att utföra en komparativ och tematisk undersökning av de båda romanerna, i vilken temat frigörelse står som primär utgångspunkt. Likheterna återfinns inte enbart i romanernas innehåll, utan även i utomtextuella faktorer: författarna har recenserat varandras respektiveromaner, omständigheter som motiverar uppsatsens andra delsyfte, att undersöka huruvida Karin Boye i sitt författande av Kris kan tänkas ha påverkats av Olssons roman. Med utgångspunkt i tre relevanta infallsvinklar påvisar jag likheterna mellan verken. Identitet framstår som ett nyckelord för förståelsen av de båda protagonisternas utveckling, och syntesen av deras utveckling mot en inre tyngdpunkt utesluter inte på något sätt behovet av det kollektiva, tvärtom utvecklar de båda ett visst mått av politisk medvetenhet. Båda verken präglas av en dualitet mellan olika motsättningar, och de inre slitningar som romanernas protagonister plågas av kan sammankopplas med psykoanalysens syn på själslivet. Protagonisternas utveckling karakteriseras även av ett rituellt mönster: död och återuppståndelse, och i verken återfinns en rad explicita hänvisningar till juståteruppståndelse, som även skildras med liknande litterära begrepp. I den avslutande intertextuella analysen påvisas utifrån tidigare analysavsnitt och utifrån recensionerna att ett intertextuellt samband mellan de båda verken i hög grad är sannolikt.

Denna undersökning har sin utgångspunkt i två romaner: Karin Boyes Kris, och Hagar Olssons Chitambo, två verk som delar många likheter. Det första delsyftet är följaktligen att utföra en komparativ och tematisk undersökning av de båda romanerna, i vilken temat frigörelse står som primär utgångspunkt. Likheterna återfinns inte enbart i romanernas innehåll, utan även i utomtextuella faktorer: författarna har recenserat varandras respektive romaner, omständigheter som motiverar uppsatsens andra delsyfte, att undersöka huruvida Karin Boye i sitt författande av Kris kan tänkas ha påverkats av Olssons roman. Med utgångspunkt i tre relevanta infallsvinklar påvisar jag likheterna mellan verken. Identitet framstår som ett nyckelord för förståelsen av de båda protagonisternas utveckling, och syntesen av deras utveckling mot en inre tyngdpunkt utesluter inte på något sätt behovet av det kollektiva, tvärtom utvecklar de båda ett visst mått av politisk medvetenhet. Båda verken präglas av en dualitet mellan olika motsättningar, och de inre slitningar som romanernas protagonister plågas av kan sammankopplas med psykoanalysens syn på själslivet. Protagonisternas utveckling karakteriseras även av ett rituellt mönster: död och återuppståndelse, och i verken återfinns en rad explicita hänvisningar till just återuppståndelse, som även skildras med liknande litterära begrepp. I den avslutande intertextuella analysen påvisas utifrån tidigare analysavsnitt och utifrån recensionerna att ett intertextuellt samband mellan de båda verken i hög grad är sannolikt.

This thesis is an attempt to have a critical look at the very craft of teaching within the social sciences. The scope of my study is teachers own accounts of their teaching practices within the Swedish secondary education (gymnasieskolan). This is done through interviews which I have performed with two teachers, whose answers I have analyzed textually. My aim is to explore their motivations for their practices with the theory and method of Norman Fairclough’s critical discourse analysis to discover how different discourses emerge, compete and work together. Among my results is that the teachers motivations express a variety of discourses covering topics as: preparations for university studies, civic responsibility, critical thinking, objectivity and secularism, among other things. This is then compared and discussed in relation to some of the Swedish curriculum studies.

Uppsatsen beskriver tiden kring 50-talet för att genom detta visa den ungdomskultur som då uppstod. När filmen Ung rebell hade premiär 1955 var den en föregångare inom filmbranchen genom att gestalta ungdomskulturen på ett nytt sätt. Uppstasen analyserar denna film, Sista natten med gänget (1973), samt Grease (1978) för att visa vilka verktyg som används för att visa ungdomskulturen under denna tid. En del av analysen är att påvisa bilens roll i ungdomskulturen i film gesaltad under och strax efter 50-talet.

The aim of this thesis is to study how self presentations and reflexive writing work as displaying identity in the school context. In the curriculum from 1994 and the current curriculum (GY11) for the Swedish upper secondary school, identity making is central in how the subject Swedish  is defined. It is through language and different media the student will strengthen her individual and cultural identity. The material consist of students’ texts, inspirational texts and an assignment from the national test 2008 in the subject Swedish from upper secondary school. I examine how these texts provide a context for the student's own self presentation. I see this as a situation of interaction between the school as an institution and students’ writing. The study is discourse analytical where self presentations produced within the school are linked to a societal and historical context, based on theories on reflexivity and modernity, communication and enterprise culture and individualization/subjectivity and power. The methodological tools are primarily drawn from Systemic Functional Grammar and Narrative analysis. The results indictate a clear interaction when it comes to content as well as form between self presentation / life story and the construction of the assignment and the inspirational texts that the school provides. The discursive practice has great impact on the students’ own stories about themselves, and shows how the students handle the the discursive framework and the prerequisite provided from the school. The study's main contribution to school and writing research is to show how this is carried out.

Denna uppsats är en textanalytisk studie som studerar artisten Håkan Hellströms låttexter. Texterna i fokus är från två olika album från olika delar av hans karriär. Detta i syftet att utifrån tematiken, influenserna och den klingande texten visa vad texterna representerar i olika delar av Hellströms liv. Metoderna som har använts vid analys av texterna har utgått från begreppen närläsning, fonotext och intertextualitet där närlyssning och närläsning har varit den huvudsakliga metoden för att få fram material ur texterna. Konklusionerna av denna studie är att Hellström skildrar ämnen i respektive album som är relevanta för den aktuella plats i livet han är i samt att metoderna i låtskrivandet har visat sig sammanfattningsvis vara att använda liknande metaforer för att beskriva olika ämnen, intertextualitet används som en konstnärlig metod och att Hellströms karaktäristiska bräckliga röst är den huvudsakliga kärnan i förmedlandet av texterna.

No description available.