<p>Godkännandedatum: 2015-06-07</p>

Lärare befinner sig i en central roll när det gäller att motverka kränkningar genom sitt sätt att vara närvarande i barnens aktiviteter men också utifrån hur de planerar innehållet i verksamheten. I bakgrunden beskrivs olika former av relationer som kan förekomma mellan barn, lärares förhållningsätt till etiken men också till barnet, kränkande behandling och kamratkulturers olika dimensioner.      Syftet med min studie har varit att ta reda på hur de vanligaste kränkningarna ser ut men också i vilka sammanhang de förekom och hur organisationen påverkade barns sätt att behandla varandra. Studiens material har samlats in genom observation och bearbetats utifrån en kvalitativ modell. Insamlingen av material har gjorts i en förskoleklass. Undersökningen följer Vetenskapsrådets etiska principer. Resultatet visar på kränkande attityder mellan barnen som hotfulla fysiska och verbala uttryck, negativa tillrättavisningar, lekens maktspel samt kritiska aspekter som riskerar att öka kränkningar mellan barn.

Studien undersöker förhållandet mellan sociala samspel i lek och kamratrelationer baserat på tillträdesstrategier. Syftet med vår studie är att undersöka hur barn får tillträde till lek. Det sker genom att observera vilka tillträdestrategier som barnen har framgång med och vilka som används av barnen i deras sociala samspel. Fältobservation med spaltdokumentation används med ett urval av 2 förskolor, motiverat av djupare analys och godkändes av förskolecheferna att fungera som forskningsförskola. En kvalitativ metod används för att vidare analysera lek i observationer. Huvudresultaten synliggör att det är barnens sociala förmågor, som är den största bidragande orsaken till om barnet lyckas använda tillträdesstrategierna. Om barnet i fråga har en negativitet och dominant inställning, minspel, kroppsspråk, icke-verbal och verbal kommunikation blir barnet mindre framgångsrik i det sociala samspelet. Barnet får ingen framgång till lek och lämnar ofta lekområdet efter ett misslyckat tillträde.

Syftet i denna studie är att undersöka pedagogers erfarenheter av, och förhållningssätt till, barns skyddande av sina lekar och till barns strategier för att få tillträde till lekar. Grunden till studien är Corsaros teorier om barndomssociologi. I den här studien har vi använt kvalitativ metod och materialet har samlats in genom intervjuer. Resultatet visar att pedagogerna anser att barn har rätt att skydda sina lekar. Pedagogernas ansvar är samtidigt att underlätta för barn att få vara med i andra barns lekar. För att själva kunna ta plats i lekar behöver barn utveckla förmågor för detta, sociala resurser. Det verbala språket är en viktig social resurs och ett viktigt redskap för barns inkludering i lekar men samtidigt finns det barn i förskolan som inte har utvecklat det verbala språket.

Syftet med denna studie är att genom observationer av barn i deras fria lek på en förskola undersöka hur deras relationsskapande ser ut. Detta är en kvalitativ studie som genomfördes på en förskola i Mellersta Norrland. Barn i åldrarna ett till fem år deltog, och vi spenderade fem dagar i berörd verksamhet. Metoden för insamlandet av det empiriska materialet till studien var observationer, anteckningar och ljudinspelningar. Bearbetningen av det insamlade empiriska materialet skedde med hjälp av analyser där vi utgick från begreppen kamratkulturer, leksignaler, lekregler och maktförhållanden i leken. Vi analyserade våra observationer kopplade till begreppen tillsammans i anslutning till vår närvaro på förskolan för att få ett så trovärdigt resultat som möjligt. Resultatet visar att barn tillförskaffar sig många olika färdigheter gällande relationsskapande i sin fria lek. Vidare pekar resultaten på vikten av att skapa medvetenhet kring dessa färdigheter för att stötta både barn och vuxna. Samspel, maktrelationer och uteslutningar förekom, något som är vanligt förekommande i kamratkulturen som barn producerar tillsammans. Studien påvisade även vikten av att vara närvarande i barnens lek, för att förskolepersonal ska få syn på och lära sig mer om vad som sker i skapandet av kamratkulturer. Detta är något som vi hoppas kan bidra till ökad kunskap bland förskolepersonal för att öka kvalitén i förskolans verksamhet. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Syftet med den här studien är att undersöka barns tillträdesstrategier i utomhuslekar. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ forskningsansats med icke - deltagande observationer som datainsamlingsmetod. Studiens teoretiska utgångspunkt är barndomssociologi med centrala begrepp som kamratkulturer, tillträdesstrategier samt positivt och negativ respons. I resultatet framkommer det att barnen använder sig av en kombination av flera olika tillträdesstrategier. Resultatet synliggör fyra teman som är leksakers påverkan, en ny lek, begränsat antal och stöd för gruppen. I de samtliga fyra teman har den verbala kommunikationen en central plats. Tillträdesstrategierna som var återkommande hos barnen i den här studien var requests for access och questioning participants. Studiens slutsats visar att barn använder sig av flera olika tillträdesstrategier för att söka tillträde till pågående lek.

Studiens syfte är att undersöka hur barnen exkluderar varandra i den fria leken, samt hur förskolepedagogerna bemöter barnet som exkluderas i leken för att kunna skapa en inkluderande verksamhet. Mer specifikt avser studien att granska varför det förekommer att barn inte självmant kommer in i den fria leken. Förskolan anses vara en plats där alla barn har rätt till delaktighet men att man även ska få möjlighet att närvara i en gemensam lek. Vi anser därför att det är viktigt att undersöka hur förskolepedagoger arbetar med inkludering i den fria leken. En kvalitativ forskningsmetod har använts för att samla in studiens empiriska material. Studien utgår från fyra observationer som genomförts i fyra olika verksamheter. Studien har utgått från ett omsorgsetiskt perspektiv och aktuell forskning kring barns kamratkulturer och pedagogens agerande i leken. Det empiriska materialet har analyserats utifrån Corsaros tillträdestragier, protection of interactive space samt Noddings omsorgsetiska perspektiv. Studiens resultat visar att barn intar en skyddande ställning till sin pågående lek och gärna skyddar den från att andra barn ska tillträda leken. Det framkommer även i resultaten att förskolepedagogerna uppmärksammar exkluderingen som sker och bemöter barnet som exkluderas från leken.

I dagens samhälle går nästan alla barn i åldern 1–5 år i förskolan. Det innebär att de kommer möta många andra individer från olika kulturer och sammanhang under deras vardag. Förskollärares ansvar i detta blir att utforma verksamheten till en trygg, inbjudande och inkluderande plats där alla barn ska känna ett sammanhang och samhörighet. Syftet med studien är att öka kunskapen kring förskollärares beskrivningar av barns kamratkulturer, vilket i sin tur ska öka främjandet av barns goda relationer. Detta har undersökts utifrån en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer av förskollärares beskrivningar varit ledande. Resultatet visar att förskollärarna har en medvetenhet om betydelsen av barns goda relationer och att deras agerande som demokratiska förebilder är bärande i det. Det framkommer även att delaktighet och närvaro är två viktiga aspekter som inte kan uteslutas för att kunna bidra till barns goda relationer. Vår slutsats blir att förskollärare har en betydande roll när det gäller barns relationsskapande och att deras förhållningssätt väger tungt i hur barn formas.

Tidigare forskning har visat att för barn som inte accepteras ökar risken för social isolering och utanförskap. Syftet med undersökningen har varit att försöka ta reda på hur barnen som ofta leker ensam på förskolan upplever sin situation, om de verkligen har valt att leka ensam och i så fall vad beror det på att barnen väljer att leka ensam? Min frågeställning är: Finns det tillfällen när barnen själva väljer att leka ensam och om det gör det vad beror det då på? Vad kan det beror på om ett barn ofta blir utesluten från leken? Undersökningen är gjord utifrån en etnografiskansats där jag bedrivit en kvalitativ undersökning. Metoder jag har använt är intervjuer och observationer. Jag har försökt att se på händelserna från barns perspektiv. I resultatet framkom det att barn väljer själv att leka ensam ibland, men anser att det är viktigt med vänner. Det var en flicka som nästan alltid valde att leka ensam om hon inte fick vara med de yngre barnen och leka. Undersökningen är gjord på en förskola i en grupp med 17 barn, tre till fem år. Slutsatserna jag drar utifrån resultatet är att barn ofta utesluter varandra i leken, och att de gör det för att skydda sina lekutrymmen. De vet också att leken är skör och lätt blir förstörd. Barns sociala och språkliga kompetens har betydelse för om de blir inkluderade i leken eller ej.

No description available.