Skolidrottens hinder och möjligheter. En jämförelse mellan klasslärare ochidrottslärare.David JönssonKristofer SvenssonJönsson, David & Svensson, Kristofer (2008). Skolidrottens hinder och möjligheter. Enjämförelse mellan klasslärare och idrottslärare. [Obstacles and opportunities in schoolsports. A comparison between class teachers and gym teachers]. Malmö:Lärarutbildningen, Malmö högskola.Syftet med examensarbetet är att undersöka hur en idrottslärare och en klasslärare somundervisar i idrott i grundskolan resonerar kring hinder och möjligheter medidrottsundervisningen. Eftersom vår undersökning grundar sig på att just undersöka omidrottslärare och klasslärare har olika syn på skolidrotten bestämde vi oss för attanalysera vårt resultat med hjälp av ett kompetensperspektiv. Detta perspektiv var tillför att hjälpa oss att förstå vårt resultat och förklara varför det fanns skillnader mellanpedagogerna. Idrottslärare och klasslärare har givetvis båda kompetens inom pedagogikmen eftersom idrottsläraren ska ha mer kompetens inom just idrott ansåg vi att dettaperspektiv både kunde vara användbart och intressant.Arbetet besvarar frågan: Vilka likheter och skillnader kan vi se mellan idrottslärare ochklasslärare när det gäller deras resonemang kring idrottsundervisningen i grundskolan?Arbetet ger också en bild av hur en klasslärare kontra en idrottslärare resonerar om tidenoch lokalerna som ges till idrotten och hur de anser att undervisningen påverkas avdetta.Uppsatsen tar även upp vikten av att ha kunskap och kompetens inom det område manska undervisa i.Undersökningens urval består av två idrottslärare och två klasslärare från två olikaskolor som alla undervisar i idrott och hälsa i grundskolan. Undersökningengenomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer och visade på en del likheter ochskillnader, idrottslärarna var mer kritiska överlag och ansåg att tiden var för knapp ochlokalerna för dåligt utrustade för att de skulle kunna bedriva en fullgodidrottsundervisning. Klasslärarna var inte lika kritiska och tyckte att tiden var lagom föratt deras elever skulle uppnå målen och att lokalerna som de hade till sitt förfogandeuppfyllde sitt syfte.Nyckelord: Idrott, tid, lokaler, klasslärare, idrottslärare, grundskolan, kompetens.

Syftet med detta arbete var att få inblick i hur jag som undervisande lärare kan upptäckaoch arbeta med elever i matematiksvårigheter, inom gruppen, alltså inkluderandeundervisning. En litteraturstudie är genomförd som i huvudsak berört Adler, Magne,Ljungblad, Malmer samt Engström. Jag har även genomfört en översiktsdiagnos i enklass för att upptäcka elevernas starka och svaga sidor i matematik. En djupare analysgjordes av två elever för att bland annat få en helhetsbild av dessa elever och derasinställning till matematik. Utifrån de svårigheter eleverna visade upp utformades fyraarbetspass för att stärka eleverna inom dessa områden. Resultatet gav ett positivt utfalldå eleverna fann uppgifterna lustfyllda och stimulerande. Eleverna var motiverade införuppgifterna och kände sig delaktiga och aktiva men det var för kort tid, två veckor, föratt mäta elevernas kunskapsutveckling.

Under flera år har idén om en skola för alla etablerats och i de senaste läroplanerna har anpassning av sin undervisning till alla elever varit ett krav för lärare i Sverige (Lgr 22). Detta uppdrag blir dock relativt svårt när kunskapsluckor finns kring olika diagnoser. En av dessa diagnoser är språkstörning (Hallin 2019, s. 5). Forskningen kring språkstörning har varit bristfällig. För att lärare ska kunna utföra sitt uppdrag kring anpassning för alla elever är det relevant att undersöka hur lärare beskriver sitt arbete med elever med språkstörning. Den forskningsöversikt som vi presenterat tyder på att det finns en tydlig kunskapslucka hos lärare kring diagnosen språkstörning och att elever riskerar allvarliga konsekvenser på både individ- och samhällsnivå. Denna studie avsåg därmed att undersöka hur klasslärare och speciallärare beskrev sitt arbete för att stötta elever med diagnostiserad språkstörning i svenskämnet. Vi undersökte också hur klasslärare och speciallärare beskrev sitt samarbete för att stötta elever med diagnostiserad språkstörning. För att utföra denna undersökning utfördes semistrukturerade intervjuer på nio olika lärare på tre grundskolor i Uppsala. För att tolka resultatet använde vi oss av Nilholm (2020) tre perspektiv på specialpedagogik, det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet.  Resultatet från denna studie visade att klasslärare och speciallärare arbetar med anpassningar för att möta behoven för eleverna med språkstörning. Flera lärare arbetade med visuellt stöd och korta instruktioner. Däremot skilde sig arbetet kring anpassade inlärningsmiljöer. I beskrivandet av lärarnas arbete beskrivs också de hinder som lärarna upplevde för att stötta dessa elever, några av dessa berodde på kunskapsbrist, tidsbrist och skolorganisatoriska frågor. Precis som McGregor (2020) och Glasby et al. (2022) beskriver den existerande kunskapsluckan som finns om diagnosen språkstörning, visar sig även i denna undersökning. För att ytterligare presentera lärarnas beskrivna arbete, undersöktes också klasslärarens och speciallärarnas upplevda samarbeten mellan varandra. Detta samarbete visade sig vara bristfällig för att tillräckligt kunna stötta elever med språkstörning. Samarbetet mellan skolans olika professioner är angelägen för elevernas stöttning, men som man kan se i denna studie samt Glovers et al. (2015) och Ralli et al. (2022) undersökningar, är ofta otillräcklig för eleverna. Slutsatsen blir därmed att lärare eftersträvar efter att möta elever med diagnostiserad språkstörning men att arbetet inte alltid är tillräckligt. Trots de anpassningar och samarbeten som lärarna beaktar, finns det faktorer som påverkar lärarnas arbete för att kunna stötta dessa elever till max.

Utifrån våra arbetslivserfarenheter inom skola samt den verksamhetsförlagda utbildningen vi har haft på fritids, har vi sett att samverkan ser väldigt olika ut och kan skilja sig beroende på vilken skola man jobbar på. Vi anser också att riktlinjerna för hur samverkan bör fungera är varierande, mot bakgrund av detta är syftet med vårt examensarbete att undersöka hur klasslärare och fritidslärare ser på samverkan. Vi har formulerat två frågeställningar som studien utgår ifrån, dessa är: Vilka aspekter anser fritids- och klasslärare är viktiga för samverkan? samt hur ser klasslärare och fritidslärare på samverkan? Vår studies teoretiska utgångspunkt är maktperspektivet och vi har valt att analysera vår empiri utifrån Foucaults maktperspektiv, disciplinär samt pastoral makt. Empirin samlades in med hjälp av intervjuer från tre klasslärare samt tre fritidslärare. Studiens resultat visar på att det ser väldigt olika ut eftersom vi har använt oss av kvalitativ metod som resulterade i att vi inte kunde dra en generell slutsats. Vi har därmed fått erfara kunskap om informanternas syn och tolkning av samverkan och hur det fungerarar på deras arbetsplatser. Något som är gemensamt för alla informanter är att de påtalar hur viktigt det är med ett bra samarbete mellan kollegorna, detta bidrar till att eleverna kan gynnas på ett positivt sätt.

This study deals with different teacher models in primary schools. The aim of the study is to explore and evaluate teachers’ experiences of a transition from a traditional class teacher model to subject teachers. The emphasis is on the relations between teachers and pupils, differences in the teachers’ workload, the guardians’ attitudes and teacher contact, as well as the significant pros and cons of the subject teacher model from the teachers’ perspective. The method used is qualitative interviews with five subject teachers from two different schools, one small and one large, working with grade 1–3 pupils. Follow-up interviews were conducted one year later. The results show that the increase in the number of teacher–pupil relations was regarded as beneficial for both groups. Guardians’ initial concerns regarding teachers’ lack of comprehensive views of the pupils’ performances faded away as the pupils showed positive attitudes in general towards a multiple-teacher model. Teachers experienced a reduced workload due to fewer subjects to teach which could give room for more individualized teaching. The responsibility for the contacts between the school and the guardians was shared among the teachers in form of mentorships. The identified disadvantages included stressful situations and disturbances when changing classrooms, and less fixed routines in general which may cause stress for pupils with special educational needs. Teachers’ overall experiences of the subject teacher model were positive in general. According to their experiences the conditions for a successful implementation of a subject teacher model at primary schools are better at a small scale school. Further, such a model may not be optimal for every pupil at primary level. In particular children with special needs may require a more rigid teaching situation with a single class teacher to attach to. The study has identified a number of pros and cons of a subject teacher model compared to a traditional class teacher model. No conclusive arguments have, however, been found for placing one model above the other.

Ändamålet med denna studie var att försöka synliggöra faktorer som kan förhindra en bra samverkan mellan fritidshemmet och skolan. Denna studie bygger på kvalitativa studier med fritidshemslärare i olika skolor. Det har sammanlagt deltagit sex fritidshemslärare som har blivit intervjuade av oss. Vi har i denna studie studerat våra informanters upplevelser och erfarenheter utifrån teorier om identitetskonstruktioner. Resultatet i denna studie har visat att det finns en del problem i informanternas skolor kring samverkan mellan fritidshem och skola. Symptomen på problemen visar sig inte minst kring hierarkin som verkar finnas i dessa skolor. En hierarkiordning där fritidshemslärarna är längst ner och inte blir tagna seriöst av varken klasslärare eller skolledningen. Dessutom visade vår slutsats att det finns ett problem kring att hitta gemensam planeringstid för klasslärarna och fritidshemslärarna. Detta kan medföra en del problem kring samverkan mellan dessa verksamheter.

Syftet med arbete är att visa vilka hinder och möjligheter för samverkan mellan fritidshemmet och skolan, som klasslärare och lärare i fritidshemmet ger uttryck för samt hur samverkan skulle kunna utvecklas. Studien uppmärksammar framförallt vilka behov lärare i fritidshem och klasslärare uttrycker av samverkan. Studien har även för avsikt att synliggöra hur samverkansprocesser i skolan kan utvecklas samt vilka positiva effekter en fungerande samverkan har för skolverksamheter. I vår studie har vi utifrån en kvalitativ metod valt ett strategiskt urval av respondenter, samt semistrukturerade intervjuer. Tre legitimerade klasslärare och tre legitimerade lärare i fritidshem medverkade. Resultatet visar att båda yrkesgrupperna, lärare i fritidshem och klasslärare, uttrycker ett behov av att ha planeringstid tillsammans för att samverkan ska fungera. Framgångsfaktorerna som nämns i resultatet kan ge en vägledning på hur samverkan kan utvecklas. Lärare i fritidshem uttrycker även ett behov av tydligare styrning och ledning av rektorer på grund av den, som de beskriver det, otydliga läroplanen. Klasslärare menar också att rektorer kan ha en avgörande roll i samverkan. Av klasslärare beskrivs det dessutom att det inte bara finns positiva effekter med samverkan för samtidigt beskrivs samverkansprocesser vara någonting som är för tidskrävande att hinna genomföra. Studiens resultat påvisar brister i samverkan mellan verksamheterna, det i sin tur gör att skolans och fritidshemmets potentiella utvecklingsprocesser stagnerar.

Syftet med studien är att undersöka och jämföra lärares upplevda språkutvecklande arbete med hur de arbetar språkutvecklande i praktiken.  Studien tar utgångspunkt i den sociokulturella teorin om språkinlärning och synen på hur lärare bör arbeta språkutvecklande för andraspråkselever. Vygotskijs teorier om bland annat den proximala utvecklinngszonen och interaktion för lärande är grundläggande för det språkutvecklande arbetssättet.  För att samla empiri observerade och intervjuade vi fyra lärare på två skolor för att sedan kunna dra slutsatser om hur de upplever att de arbetar jämfört med hur de arbetar språkutvecklande i praktiken. Den insamlade data analyseras ur en innehållsanalys och ett hermeneutiskt perspektiv. Detta innebär att vi har kategoriserat och tolkat observationerna och deltagarnas intervjusvar.  Reslutatet av studein visar att många klasslärare upplever att de utgår ifrån många teorier som finns inom det sociokulturella perspektivet men att deras upplevelser inte alltid stämmer överens med deras praktiska arbete. Att deras upplevelser och paktiska arbete skiljer sig kan bland annat bero på att det råder tidsbrist och resursbrist. Det kan också bero på att lärare diskuterar ämnet i arbetslaget och därmed har en samstämmig syn på andraspråksinlärning som inte nödvändigtvis stämmer överens med hur man praktiskt arbetar språkutvecklande.

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med denna studie är att lyfta fram hur specialpedagoger och klasslärare arbetar med individualisering och individanpassning för alla elever och tydliggöra vilka strategier yrkesgrupperna använder sig av för att individualisera och individanpassa. I Lpo 94 står det att: ”Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov”<em> </em>(s.4). Genom att ha gjort sju kvalitativa intervjuer, med fyra specialpedagoger och tre klasslärare, och studerat olika författares teorier om individualisering har vi försökt att se över goda strategier i att individualisera och även problematiserat dem. Goda strategier som framkom var bland annat att arbeta multisensoriskt, se över elevens styrkor samt att ha tillgång och använda sig av rätt hjälpmedel. Genom ledande frågor har vi undersökt ifall författarnas teorier förekommer i pedagogernas arbete, vilket de gjort i olika former. Resultat visar på att individualisering ger möjligheten att nå alla elever, men att denna möjlighet påverkas av bland annat gruppstorlek, ekonomi och tid. Vi ville också se ifall det finns resurser för att individualisera för alla elever i den kommunala skolan eller om det behövs specifika skolor för exempelvis elever med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Utifrån denna studie kom vi fram till att resurserna finns, men att det handlar om att förvalta dem rätt.</p>

Sammanfattning Syftet med denna studie är att lyfta fram hur specialpedagoger och klasslärare arbetar med individualisering och individanpassning för alla elever och tydliggöra vilka strategier yrkesgrupperna använder sig av för att individualisera och individanpassa. I Lpo 94 står det att: ”Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov” (s.4). Genom att ha gjort sju kvalitativa intervjuer, med fyra specialpedagoger och tre klasslärare, och studerat olika författares teorier om individualisering har vi försökt att se över goda strategier i att individualisera och även problematiserat dem. Goda strategier som framkom var bland annat att arbeta multisensoriskt, se över elevens styrkor samt att ha tillgång och använda sig av rätt hjälpmedel. Genom ledande frågor har vi undersökt ifall författarnas teorier förekommer i pedagogernas arbete, vilket de gjort i olika former. Resultat visar på att individualisering ger möjligheten att nå alla elever, men att denna möjlighet påverkas av bland annat gruppstorlek, ekonomi och tid. Vi ville också se ifall det finns resurser för att individualisera för alla elever i den kommunala skolan eller om det behövs specifika skolor för exempelvis elever med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi. Utifrån denna studie kom vi fram till att resurserna finns, men att det handlar om att förvalta dem rätt.