<p>Sammanfattning</p><p>Ända sedan den moderna publiken, gemene man, bjöds in till att beskåda konsten i 1700-talets Sverige har det funnits delade uppfattningar och funderingar över amatören och konstnären. Skulle de båda verkligen få hänga sina alster sida vid sida på en utställning, var frågan. Trots Konstakademiens öppnande och att Konsthögskolorna utbildade konstnärer finns det än i dag ingen tydlig konstnärslegitimation. Hur ska man som elev på det Estetiska programmet; Bild och form, egentligen kunna veta vem som får kalla sig konstnär eller inte? Detta blir ett bildpedagogiskt dilemma för bildlärare att fundera över, dels för egen del och för att hitta argument inför sina elever.</p><p>Undersökningen är gjord utifrån en kvalitativ metod och formen som antagits ligger under benämningen; Fokusgruppsamtal. Huvudfrågeställningen; ”Vem får kalla sig konstnär” besvaras genom samtal med två fokusgrupper, en lärargrupp och en elevgrupp, för att därigenom utröna eventuella åsiktsskillnader dem emellan. I resultatet framkommer skillnader mellan grupperna; lärarna diskuterar utifrån sina erfarenheter och ur ett historiskt perspektiv och anser framför allt att Konsthögskolan är kriteriet. Eleverna pratar utifrån sig själva och hävdar att vem som helt får kalla sig konstnär bara man gör något med en tanke bakom. Konstnärsbegreppet är utan tvekan en bildpedagogisk utmaning.</p> / <p>Since the modern public was invited to view art in Sweden in the 16th century, there have been split opinions about the amateur and the artist. Should they be allowed to hang their paintings side by side at an exhibition? Despite the opening of the Swedish academy of art and the fact that the universities were educating artists you can’t be certified as an artist. How can a student attending upper secondary school know who can call themselves an artist or not? This becomes an educational challenge for teachers to think about, partly for their own sake and partly for finding arguments for their students.</p><p>This survey is made from a qualitative method named focusgroup. The main question “Who can call themselves an artist” is answered by discussing with two focusgroups, one group of teachers and one group of students. The results of the two group’s answers were then compared to find out possible differences. In the results we find differences between the groups; the teachers discuss on the basis of their experience and from a historical perspective and find that the main criteria is to have attended the University of Arts. The students however find that anybody can call themselves an artist as long as there’s a thought behind the work. The concept of an artist is without a doubt an educational challenge.</p>

Sammanfattning Ända sedan den moderna publiken, gemene man, bjöds in till att beskåda konsten i 1700-talets Sverige har det funnits delade uppfattningar och funderingar över amatören och konstnären. Skulle de båda verkligen få hänga sina alster sida vid sida på en utställning, var frågan. Trots Konstakademiens öppnande och att Konsthögskolorna utbildade konstnärer finns det än i dag ingen tydlig konstnärslegitimation. Hur ska man som elev på det Estetiska programmet; Bild och form, egentligen kunna veta vem som får kalla sig konstnär eller inte? Detta blir ett bildpedagogiskt dilemma för bildlärare att fundera över, dels för egen del och för att hitta argument inför sina elever. Undersökningen är gjord utifrån en kvalitativ metod och formen som antagits ligger under benämningen; Fokusgruppsamtal. Huvudfrågeställningen; ”Vem får kalla sig konstnär” besvaras genom samtal med två fokusgrupper, en lärargrupp och en elevgrupp, för att därigenom utröna eventuella åsiktsskillnader dem emellan. I resultatet framkommer skillnader mellan grupperna; lärarna diskuterar utifrån sina erfarenheter och ur ett historiskt perspektiv och anser framför allt att Konsthögskolan är kriteriet. Eleverna pratar utifrån sig själva och hävdar att vem som helt får kalla sig konstnär bara man gör något med en tanke bakom. Konstnärsbegreppet är utan tvekan en bildpedagogisk utmaning. / Since the modern public was invited to view art in Sweden in the 16th century, there have been split opinions about the amateur and the artist. Should they be allowed to hang their paintings side by side at an exhibition? Despite the opening of the Swedish academy of art and the fact that the universities were educating artists you can’t be certified as an artist. How can a student attending upper secondary school know who can call themselves an artist or not? This becomes an educational challenge for teachers to think about, partly for their own sake and partly for finding arguments for their students. This survey is made from a qualitative method named focusgroup. The main question “Who can call themselves an artist” is answered by discussing with two focusgroups, one group of teachers and one group of students. The results of the two group’s answers were then compared to find out possible differences. In the results we find differences between the groups; the teachers discuss on the basis of their experience and from a historical perspective and find that the main criteria is to have attended the University of Arts. The students however find that anybody can call themselves an artist as long as there’s a thought behind the work. The concept of an artist is without a doubt an educational challenge.

Konstnärskap och entreprenörskap är fenomen som båda kännetecknas genomskaparlust, hängivenhet, fritt och självständigt tänkande. Trots att det finns en dellikheter sinsemellan konstnärer och entreprenörers personlighetsdrag råder det likasåen missvisande bild vad gäller entreprenören som personlighetstyp. Den beskrivs oftasom en extraordinär, stor risktagande individ som skiljer sig från mängden. Inomkonstnärskretsar däremot kan det snarare upplevas smaklöst att tjäna för mycketpengar på sin verksamhet och det är likaså vanligt förekommande att som kreatör tvivlapå sin kompetens inom området. Dessa föreställningar kan rimligtvis skapa starkaberöringspunkter för den som driver en konstnärlig verksamhet som utöverkonstnärskapet sannolikt även behöver vara entreprenöriell för att lyckas ekonomisktoch framgångsmässigt. Studiens syfte var att belysa några utmärkande framgångsfaktorer som kan varaviktiga för konstnärliga entreprenörer. Undersökningen gjordes genom en kvalitativforskningsansats där fyra olika konstnärliga egenföretagare samt en ännu ejföretagsverksam konstnär intervjuades utifrån studiens syfte. Respondenternas svarsammanställdes och analyserades därefter med stöd av vetenskapliga forskningsteoriersom huvudsakligen bestod av ett ramverk skapad av Philip A Wickham. Ramverket utgickifrån tretton avgörande framgångsfaktorer för generella entreprenörer. Undersökningen kom fram till att de medverkande egenföretagarnas utmärkande framgångsfaktorer var; hårt arbete, engagemang för andra, självständighet,att vara aktiv på sociala medier, att ha en nyfikenhet samt en vilja och strävan attutvecklas. Utifrån ramverket sammanföll en del av faktorerna med konstnärligaentreprenörers framgångsfaktorer och andra bara till en viss del. Det som däremot intekorrelerade lika stark med den generella entreprenören var faktorer som; självsäkerhet,motståndskraftig samt en bekvämlighet med att besitta makt.

Many authors and scholars since the late 60th and onwards have highlighted the textiles of Karin Bergöö Larsson as extremely modernistic and innovative for the time but few facts have been delivered to support this observation in terms of details of patterns and motives. Is it possible to identify and describe what has been declared as modernistic? What does Karin’s preferences for material, technique, pattern and motives tell us about her values and attitudes towards textile as applied art and as art?       The collection of Karin’s original textiles at the Carl Larssongården, including a total of 151 objects, is investigated statistically regarding materials, techniques and colors. Furthermore, a limited selection of 20 textiles are investigated more profoundly focusing on Karin’s skills in handling different embroidery and weaving techniques in an artistic innovative way.       My research indicates that Karin was more interested in innovative design rather than to preserve and transmit traditional crafts. Patterns and motives most frequently occurring in Karin’s repertoire can either be traced back to peasant art or characterized as influenced by the modernist movement – or both, combined in the same work. Technically Karin is constantly experimenting, developing and expanding her skills outside her comfort zone. She adopts a large number of traditional stitches in different combinations in addition to stitches invented by herself. The way in which she applicates embroidery and weaving techniques together with an artistic design reflecting contemporary art and influences from abroad is the key to what makes Karin exceptionally modernistic, up to date and even far ahead.

Precis i utkanten av den anrika trästaden Mariefreds stadskärna ligger Hotellet för skapandeverksamhet. Tomtens läge i förhållande till staden, kombinerat med de natursköna vyerna över Mälaren, gör läget till ett av stadens bästa. Här erbjuds närhet till både historia, kultur och natur.Hotellet för skapandeverksamhet är lika mycket en mötesplats för Mariefredsbor som det är en tillflyktsort för konstnärer. Den lekfulla träbyggnaden inrymmer två former av långtidsboende för människor som ägnar sig åt skapandeverksamhet, generösa ateljéer och arbetslokaler, en publik del med restaurant, bar och takterrass. Hit kommer målare för att utnyttja ateljélokalerna, författare som söker lugn och koncentration samt, under sommaren, turister som får ta del av utställningar av konsten som producerats på hotellet.Projektet undersöker planlösningen som verktyg för en effektiv och spännande rumsdisposition. Byggnadskropparnas placering i förhållande till varandra, mellanrummen som uppstår mellan byggnadskropparna samt placeringen och gestaltningen av kommunikationsytor är exempel på metoder som syftar till att skapa intressanta och funktionella rumsligheter. / Just at the outskirts of the traditional wooden town centre of Mariefred, the Hotel for Creativity is located. The location of the site in relation to the city, combined with the beautiful natural scenery, makes the site one of the most attractive places in the city.The Hotel for Creativity is equally a place for social interaction between locals as it is a refuge for artists. The playful wooden building houses two types of long term stay for people working with artistic creations, generous studio spaces, a public part with restaurant, bar and a roof terrace. The hotel attracts painters in need of studios, authors looking for peace and concentration as well as tourists who, during the summer, can appreciate exhibitions of the art produced at the hotel.The project examines the floor plan as a tool for creating an efficient and exciting disposition of rooms. The relative placement of house volumes, the spaces generated in between the buildings and the placement and design of communication areas are all examples of methods intending to create interesting and functional spaces.

This research paper is designed as a position paper with empirical elements to analyze the role of AI in the field of art. This work is separated in different parts of analysis, starting by the philosophy of art and its possible meaning in our society, human mind and its correlation with art and Artificial Intelligence. Then, the question of usage of AI in art will be risen. The discussion about AI in art can be separated into 2 parts: AI as a tool for art and AI as an artist. In order to see how those positions in the artistic field are possible, a theoretical research will be made. Moreover, an interview and the ”Turing” test will be launched with people who are related to the field of art, AI or none of them. This will be made in order to reflect on the matter from a practical point of view. The practical research and the theoretical one will be analyzed together. / Denna forskningsartikel är utformad som en positionsuppsats med empiriska inslag för att analysera AI:s roll inom konstområdet. Detta arbete är separerat i olika delar av analysen, med början i konstens filosofi och dess möjliga betydelse i vårt samhälle, mänskliga sinne och dess samband med konst och artificiell intelligens. Då kommer frågan om användningen av AI i konsten att väckas. Diskussionen om AI i konst kan delas upp i 2 delar: Ai som verktyg för konst och AI som konstnär. För att se hur dessa positioner inom det konstnärliga området är möjliga kommer den teoretiska forskningen att göras, liksom intervjun och ”turing”-testet kommer att lanseras med personer som är relaterade till konstområdet, AI eller ingen av dem kommer att göra det. göras för att reflektera över saken från den praktiska synpunkten. Den praktiska forskningen och den teoretiska kommer att analyseras tillsammans.

This study contains a formative part in the shape of a musical preformance developed for preschool. The preformance was created with a pedagogical mindset where we wanted to convey emotions to children trough music. Accordning to the curriclum for Swedish preschool (SKOLFS 2010:50), every child must be given the opportunity to learn how to express themsleves through music, and the preschool teatchers have to use the music as both a goal and a means in their teatching.  There is a lack of previous reaserch in the subject of formative/musical preformance developed for preschool. Current reaserch is from the perspective of professional musicians and artists visiting preschools with their acts. No reaserch has been made from the perspctice of the pedagogue who practices music in preschool and theri experiences and troughts about musical preforming arts in preschool practices. The aim of this study is, from a musical didactical perspective, to investigate and analyze hot the conversation about identities as artist and/or pedagogues int the making and implementation of a musical act for preschool. The method of the study is A/R/Tography which means thah I step into the active roles as an artist, reasearcher, and teacher. The musical preformance was preformed at two different preschools for children ages 3-5. I also did two semi-structured interviews with my co-creators. Nielsen`s (1998) music didactic theory and the educational philosopher Biesta`s (2011; 2021) theory of art as an teaching method has been uses in this study to analyze the results. The results showed that the participants to begin with didn`t see themselves as artists but that they in practical terms should be. During the work with the musical preformance the two identities became more and more as one by combining musical and pedagogic experiences. The results also showed that the musical didactical choices we made probably has been influenced by the choice of musical-profiled preschool teatcher education programme.

Art directing i en digital kommunikationsbyrå och att arbeta heltid eller deltid som konstnär är två yrken som har en sak gemensamt. I egenskap av professionella roller har de en nyckeluppgift de måste uppfylla – att vara kreativa. I denna uppsats fokuserar vi på den kreativa processen vid generering av idéer i områden av digital media och konst för att se om det finns tydliga skillnader eller likheter i hur kreativt arbete för sig inom båda områden. För att jämföra den kreativa processen mellan de två parterna har vi gjort flertalet intervjuer och observationer med yrkesverksamma konstnärer och art directors. Genom att undersöka områdena kreativitet, design och konst har vi distingerat ett antal olika steg som är teoretiskt möjliga att applicera på både design och konst. Genom att ställa samma frågor till samtliga informanter och genom att kategorisera de händelser som dokumenteras vid observationerna hoppas vi på att kunna dra slutsatser om likheter och olikheter inom de kreativa processerna i konst och designarbete. Vi hoppas även att våra resultat kan tillämpas på senare studier samt av designers och konstnärer som vill lära sig av varandras arbete. / Art directing in a digital communication agency and working as a full or part-time artist is two occupations that have one thing in common. Both professional roles has one key assignment that they need to fulfill – to be creative. In this paper we will focus on the creative process when generating ideas in the areas of digital media and arts to see if there are any significant differences or similarities between how the creative work is done in both areas. To compare the creative process between the two parts we have done several interviews and observations with working creators within the areas. By exploring the concepts of creativity, design and art we have distinguished several steps which theoretically could be applied to both design work and arts. By asking the same questions to all informants and by categorizing the events documented in the observations we hopeto be able to come up with conclusions about what differences there are between the processes in artand design work. We also hope that our results can be adapted in later studies and by designers andartists who want to learn something from each other's work.

Uppsatsen är en biografisk och receptionshistorisk studie av en svensk nutida konstnär. Tidningarnas recensioner och artiklar, personliga samtal med Johan Thunberg och analys av Thunbergs målningar ger underlag till uppsatsen. Materialet har hämtats från bibliotekets mikrofilmsarkiv, tidningarnas internetarkiv och konstnärens hemsida på Internet med länkar till Konstnärslexikonet Amanda och Svenska konstnärer.   Vid informationsinsamlandet av underlaget till uppsatsen har långsamt en ”bild” av Johan Thunbergs konstnärliga verksamhet vuxit fram som idag år 2011 kan ses som en mindre affärsrörelse. En intressant del i affärsrörelsen, förutom den konstnärliga kreativiteten att framställa originalmålningar, är marknadsföringen av enmansföretaget. En särskild analys av denna marknadsföring har gjorts.   Slutligen har en analys av studien gjorts och slutresultatet redovisats.

Uppsatsen handlar om konstnären Stina Forssells (1906-1970) liv och konstnärskap. Då hon varit tämligen okänd ges en biografisk skildring av hennes liv, från uppväxten i Uddevalla och fortsatta liv och verksamhet i Stockholm. Fakta har främst inhämtats via intervjuer av barn och barnbarn till vänner och släktingar. Hennes konstnärskap skildras genom beskrivning och tolkning av hennes huvudsakliga motivbilder som bestod av porträtt, interiörer, stilleben och landskap. Tolkningar sker genom formalanalyser och kontextuella analyser. Vidare studeras på vad sätt Forssells personlighet och den konst- och samhälleliga kontexten påverkade hennes konstnärskap samt hur hennes konstnärskap värderats utifrån ett genusperspektiv.     Utöver att vara en biografisk och konstanalytisk studie har ett av uppsatsens viktigaste syften varit att analysera vilken konststil Forssells konst kan innefattas i. Resultatet har blivit att en stor del av hennes viktigaste verk kan införlivas i konstriktningen den nya sakligheten. Ännu en frågeställning har gällt vilken position Stina Forssell har, och har haft, i svensk konsthistoria, och varför hon blivit bortglömd. Var hon ännu en av dessa kvinnliga konstnärer som borde förtjänat en mer framskjuten position? Är det på tiden att hon placeras jämsides med till exempel Arvid Fougstedt inom den nya sakligheten? / This essay is about the life and artistry of the artist Stina Forssell (1906-1970). As she has been relatively unknown, a biographical accpount of her life from growing up in Uddevalla and continued life and activities in Stockholm is given. The facts have mainly been gathered through interviews of children and grandchildren of friends and relatives. Her artistry is depicted through the description and interpretation og her main subject imageswhich consisted of prtraits, interiors, still lifes and landscapes. Interpretations take place through formal analyses and contextual analyses. Furthermore it is studied in what way Forssell´s personality, and the art and social context influenced her artistry and how her artistry was valued from a gender perspective.    In addition to being a biographical and art study, one of the most important purposes of the essay has been to analyse the art style of Forssell´s art. The result has been that a large part of her most important works can be incorporated into the art direction of the new objectivity. Another important question concerns what position Stina Forssell has in Swedish art history, and why she has been forgotten. Was she yet another one of those woman artists who deserved a more prominent position? Is it about time that she should be placed alongside, for example, Arvid Fougstedt in the art style of the new objectivity?