Denna studie undersöker och analyserar hur sex olika socialarbetare kan se på olika sociala kontexters betydelse för beteenden som kan leda till en adhd-diagnos bland barn och unga. Studiens frågeställningar vill få fram vilka förklaringar som intervjupersonerna ger till olika sociala kontexters betydelse som kan omge barn och unga som diagnostiseras med adhd samt hur intervjupersonerna förklarar bakomliggande orsaker till beteenden som kan ge upphov till en adhd-diagnos. I dagens samhälle ökar diagnostiseringen och medicineringen av adhd hos barn och unga och vi ställer oss frågande till om diagnostiseringen är svaret på problemet eller om sociala kontexter har en inverkan. Vi frågar oss även om det är möjligt att få adekvat hjälp för barn och unga endast utifrån att utreda individen eller om det behövs ett bredare perspektiv. Det empiriska materialet består av intervjuer med sex intervjupersoner som arbetar nära barn och unga på ett icke utredande sätt. Dessa intervjuer har sedan analyserats med en tematisk analys. Resultatet visar intervjupersonernas nyanserade bild av fenomenet adhd som de har utifrån deras unika erfarenheter från socialt arbete med barn och unga. Det framgår i resultatet att intervjupersonerna såg det som problematiskt att missa helhetsperspektivet i utredningsprocessen. De förespråkade ett individfokus där en diagnos inte ska stå i centrum i hjälpandet av barn och unga. Intervjupersonerna visade på att det inte bara är svart eller vitt utan de gav ofta en variationsrik bild av fenomenet där de kunde nämna både för- och nackdelar med ett diagnostiserande. I slutsatserna framgår att det krävs ett helhetsperspektiv i bemötandet och hjälpandet av barn och unga med beteenden som kan ge upphov till en adhd-diagnos. Framtida forskning bör lägga fokus på sociala kontexter och socialarbetares perspektiv för att få en bredare och mer nyanserad bild av adhd som fenomen.

I denna uppsats har vi använt oss av ett sociologiskt maktperspektiv där vi explorativt har undersökt om HBT kan ses som ett fält där olika medlemmar/personer strider om makt, resurser och status inom fältet. Vidare har vi undersökt vilken betydelse organisering har inom fältet och om/hur detta påverkar identitetsskapandet hos människor med en HBT sexualitet. Begreppet HBT står för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Homosexualitet och bisexualitet är båda sexuella läggningar. Ordet transpersoner handlar om könsidentitet och könsuttryck och är ett paraplybegrepp till vad som innefattas av transexuella och intersexuella personer.Våra teman som vi har arbetat utefter är; könsnormen som uttryck för makt och disciplinering, biologi eller social konstruktion, fältet och dess innehåll: kapital och habitus samt makt i form av resurser, kontexter och diskurser. Vi har även utformat en hypotes och mothypotes utifrån vår egna förförståelse och hur vi tror att makten ser ut inom HBT som grupp. Vi har i vår undersökning kommit fram till att HBT som grupp inte är jämställda inom gruppen, att makten skiljer sig åt mellan homo-, bi- och transpersoner, där den maskulina bögen premieras vilket vi kan se stämmer överrens med de patriarkala könsnormerna som genomsyrar HBT som grupp liksom samhället för övrigt. Eftersom att graden av organisering påverkas av möjligheterna till identifikation med varandra inom gruppen så tror vi att HBT som grupp inte är så starka som de utåt påvisar. Detta visas tydligt i de bisexuellas och transexuellas mindre möjligheter till makt och status inom gruppen. Vi anser att HBT gruppen kan ses som ett fält och inom detta fält förekommer strider om makt, kapital samt status, både inom gruppen och för normalisering i samhället.

I högskoleförordningen står att specialpedagogen ska vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor. I och med att begreppet handledning inte står tydligt beskrivet varken i högskoleförordning eller i skolans styrdokument skapas en oklarhet,vilket leder till att det uppstår skilda förväntningar på specialpedagogens handledningspraktik.Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om specialpedagogens handledning och kvalificerade samtal med lärare samt om handledningens potential i skolkontexten. Studiens teoretiska grund är det kommunikativa relationsinriktade perspektivet, KoRP. Begreppen samspel, mediering och kommunikativa kontexter har använts som analysbegrepp och ligger som ett teoretiskt ramverk genom hela studien. Metoden i studien är kvalitativ och empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med åtta specialpedagoger.Vårt resultat visar att handledning och kvalificerade samtal är ett viktigt verktyg både för att skapa tillitsfulla, samarbetande och stöttande relationer, men också för att utveckla ett perspektivskiftande och professionsutvecklande lärande för lärare. Det i sin tur kan motverka känslan av att läraryrket är ett ensamarbete samt utveckla lärarnas pedagogiska arbete och bemötande av elever. I resultatet beskrivs både informella- och formella kommunikativa kontexter, men balansen mellan dem är viktig för att skapa ett gynnsamt samtalsklimat.Samtliga specialpedagoger i studien skulle vilja ha mer planerad handledning, med tydliga frågeställningar som kommer in i ett tidigt skede för att handledningen ska fungera som en förebyggande och främjande insats. Rektorns roll och ansvar anses vara central för att skapa organisatoriska förutsättningar för handledning och kvalificerade samtal, vilket ökar möjligheterna att förverkliga specialpedagogernas visioner om handledning som ett kontinuerligt förebyggande och hälsofrämjande arbete.

Syftet med denna studie är att undersöka hur föräldrar tycker att en meningsfull relation byggs upp med förskollärare på förskolan utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Relationen mellan hem och förskola sker genom olika kommunikationsformer, där jag vill lyfta fram en förälders perspektiv. Mitt val av metod är intervjuer med sex personer som alla är föräldrar med barn på förskolan med erfarenheter, tankar och upplevelser med att samverka med förskollärare. Meningsfull relation påverkas både av kultur, tidsepok och en människas erfarenhet. Det betyder att en meningsfull uppnås genom kulturella medierande redskap. För att bygga upp tillit, behöver en förskollärare medierande redskap, samspel med andra människor där interaktionen utvecklar tillit. Delaktighet och tillit, kan tillsammans bidra till en meningsfull relation, med interaktion och samspel som redskap. Det beror på vem du möter och i vilket sammanhang du möter personen. Samverkan är viktig för barnets utveckling och välbefinnande. Den påverkar också hur barnet ser på sin omvärld. Min förhoppning är att förskollärare kan använda sig av min studie för att se föräldrars perspektiv och inspireras av olika medierande redskap och artefakter för att utveckla relationer som är meningsfulla för både föräldrar och förskollärare i praktiken.

Following essay examines the social and cultural patterns of southern rural Sweden between the years 1838-1845. The study is based on records from trials held by the district court of the district Norra Möre, which provides an insight to the everyday life in rural local community. Emphasis is put on exclusion and inclusion: the basis for community, codes for inclusion and exclusion, meaningful attributes, social and cultural capital etc. Questions concerning gender are raised as well as intents to discover whether modern ideas contrast early-modern, especially considering the process of individualization.   Results show that concepts of confidence and trust were extremely valuable and possessed significant meanings.  Confidence, which established itself on virtuous and honest life, created the framework for most aspects of social society: for example credibility inside and outside of court, maintenance of friendship and company, capacity of upholding a working life. Forfeit of trust, through extensive dissolute, mischievous and ill-considered way of life meant exclusion from the community and great vulnerability. Convicted criminals and alcoholics were particularly people at risk in encountering these problems due to their bad reputation and public stigma.   The sources reveal little of variations between men and women. It appears as if the confidence and trust derived from the same factors: the virtuous and honest life. Unfortunately it is unsaid whether virtuousness had different meaning to men and women. Regarding the process of individualization the sources present different results: a few indicating examples exist, yet a distinct connection between individuals and collectives is tangible.

For a long time, the human bones that were found outside the classical graves/grave context during the late Bronze Age were severely overlooked in research. It was first during the 1990’s that research took place and archaeologist like Anders Kaliff och Joanna Brück started studying this severely overlooked phenomena. This paper aims at analyzing and discussing why human bones were used outside the classical graves/grave context. As well as what the human bones were used for and how the human bones were treated. In this study the grave concept will be discussed to understand the late Bronze Age human’s definition of grave and burial rites more fully. The distinction between what is sacred and what is profane in the handling and using of the human bones in non-classical graves/grave contexts will also be overseen. The study in this paper is focused on the East part of central Sweden and will be analyzed and supplemented by both national and international archaeological sites of similar character. The primal sites for the study are Broby in Börje parish, Apalle in Övergran parish, Ryssgärdet in Tensta parish and Ringeby in Kvillinge parish. The study is set in the late Bronze Age in Sweden (1100–500 BC). This paper is meant as an analytical research where former research and archaeologist interpretations will be compared and work as a discussion with the writer’s own interpretations of the late Bronze Age human’s use of human bones. With the writer’s own interpretation and with the help of former research, the human bones found in non-classical graves/grave contexts have been assessed with both sacred and profane contexts. The result shows that the distinction between the sacred and the profane are better left outside the context of handling and using human bones.

The main aim of this study is to analyze how secular organizations deal with religion in international development work, both officially and practically, and how they describe the meeting between the secular ideology and the religious context. To answer these questions we have interviewed seven employees of different secular organizations who are well familiar with the organization’s operational as well as strategic work. The study also examines the official documents of each organization. The result show that none of the organizations has any policies about religion and that there is no active dialogue about how to deal with religion within the organizations. The results also show that religion is described as a tool and a resource for change rather than is implemented in the development work. Further, the dialogue around religion is often translated into secular terms. In order to problematize and to analyze the results, the study has mainly been inspired by theories of postcolonialism, secularism, path dependency and historical institutionalism which all together highlight the issue of secularism, religion and development. / Syftet med studien har varit att kritiskt analysera hur sekulära organisationer förhåller sig till religionsfrågor i utvecklingssamarbete i religiösa kontexter. Våra frågeställningar berör hur organisationerna förhåller sig officiellt till religionsfrågor i utvecklingssamarbetet, hur de förhåller sig till dessa frågor i praktiken samt hur organisationerna beskriver mötet mellan den sekulära ideologin och den religiösa kontexten. För att ta reda på detta har vi utfört sju kvalitativa intervjuer med anställda inom sekulära organisationer som är väl insatta i organisationernas strategiska och operationella arbete samt i deras ideologiska grunder. Vi har även studerat organisationernas officiella dokument. Studiens resultat visar att samtliga organisationer saknar riktlinjer kring religion, att det inte förs någon aktiv dialog kring religionsfrågor inom organisationerna samt att organisationerna till stor del förhåller sig till religionsfrågor genom att bekräfta och respektera dess förekomst i arbetet. Det framkommer även att religiösa ledare ses som en tillgång och att religion ses som ett verktyg när det kommer till att förankra arbetet. Resultatet visar vidare på att organisationerna delvis förhåller sig till frågorna genom att beskriva dem i mer sekulära termer och pratar snarare om exempelvis mänskliga rättigheter och demokrati än om religion i arbetet i de religiösa kontexterna. I analysen av det insamlade materialet har vi utgått från teorier om sekularisering, postsekularisering, stigberoende, historisk institutionalism samt postkolonialism och även tidigare forskning inom det aktuella området, vilka på olika sätt belyser området kring sekularitet, religion och utveckling.

Studien syftar till att skapa förståelse för hur våld i nära relation kan förklaras i Tanzania och Sverige samt vilken inverkan strukturella faktorer har på den enskilda individens uppbrottsprocess. Syftet med studien är att förstå kontextens betydelse för våld nära relation genom att göra en jämförelse av fenomenet mellan Tanzania och Sverige. Studiens resultat består både av samlad empiri från Tanzania och Sverige samt sekundärdata från tidigare forskning. Det empiriska materialet samlades in genom sju semi-strukturerade intervjuer med professionella som arbetar med problematiken, sex stycken från Tanzania och en från Sverige. Den svenska intervjun har kompletterats med empiri genom en litteratursökning. Empirin analyserades genom en tematisk analys och har tolkats genom teorierna och begreppen intersektionalitet, systemteori, exkludering samt det traumatiska bandet. Studiens resultat visade att patriarkala strukturer, normer och traditioner som finns i Tanzania underkuvar kvinnans ställning i samhället vilket försvårar uppbrottsprocessen. I resultatet framkom att det råder stora strukturella skillnader mellan Tanzania och Sverige, där den största skillnaden var att uppbrottet i Tanzania är en process där kollektivet deltar medan det i Sverige snarare är en individuell process. Slutligen framkom det att möjliggörande faktorer uppbrottet är ekonomisk självständighet, emotionellt och praktiskt stöd samt kunskapsspridning. Genom att skapa förståelse och medvetenhet om våldet på både individ och samhällsnivå kan kvinnans möjlighet till ett uppbrott förbättras samt bidra till en utveckling av de stödinsatser som finns att tillgå. / This study aims to create an understanding of how intimate partner violence can be explained in Tanzania and Sweden, as well as the impact structural factors have on the individual's leaving process. The purpose of this study is to understand the importance of the context for intimate partner violence by making a comparison of the phenomenon between Tanzania and Sweden. The study's results consist of both collected empirical data from Tanzania and Sweden as well as secondary data from previous research. The empirical material was collected through seven semi-structured interviews with professionals who work with intimate partner violence, six from Tanzania and one from Sweden. The Swedish interview has been supplemented with a literature search. The empirical material was analyzed through a thematic analysis and has been interpreted through the theories and concepts of intersectionality, systems theory, exclusion and the traumatic bond. The results of the study showed that patriarchal structures, norms and traditions that exist in Tanzania oppress the women's position in society and that it complicates the break-up process. The results revealed that there are many structural differences between Tanzania and Sweden, where the biggest difference was that the breakup in Tanzania is a process in which the collective participates, while in Sweden it is rather an individual process. Finally, it emerged that possible factors fora breakup are financial independence, emotional and practical support and knowledge dissemination. By creating understanding and awareness of the violence on both an individual and societal level, the woman's opportunity for a breakup can be improved and contribute to the development of the support efforts that are available.

Practically all pupils leaving the nine-year compulsory school continue their studies at the upper secondary school, which consequently faces the challenge of meeting the whole range of varying needs and conditions of students. Daily school practice is constituted by a number of communicative contexts, formal as well as informal. In these social and linguistic contexts, conversations are held about and with students. The dissertation, which focuses on students in need of support, is expected to contribute to the creation of knowledge about how communication and interaction constitute daily work and how this ultimately may be manifested in exclusion and inclusion processes during the upper secondary school education of the young. The research is directed at the organisation of the work of the upper secondary school as well as at students’ experience of and learning from their participation, communication in various contexts and their own learning. The dissertation has its point of departure in the communicative relational perspective (KoRP), which is founded on socio-cultural theory formation. In addition, concepts from dramaturgy have been used as analytical tools for deepened analysis and interpretation of interaction. The study is ethnographic and longitudinal in its nature. During slightly more than three years of field work, eleven case study students have been followed on their journey through upper secondary school education. The outcome indicates the complexity of the upper secondary school, where communication and actions in a number of communicative contexts not always have the expected effect. To formal contexts that shall have a precautionary and supportive function belong pupil welfare team meetings, transition conferences and class meetings. For the group of case study students, however, these turn out to have limited significance. Among other things, the study uncovers how work organisation, mediational tools and the interaction of participants may become obstacles. Further, waiting for support efforts as well as inadequate collaboration between various communicative contexts have negative consequences for students concerned. For students who prosper in spite of complicated schooling and life situation in general, the experience of participation in a community of friends has a prominent position, but above all participation in one’s own learning process appears to be a decisive factor. This calls for continuous talks and follow-ups, in which teachers and not least class teachers/mentors have a central role. / I stort sett alla elever som lämnar grundskolan fortsätter sina studier i gymnasieskolan, som därmed står inför utmaningen att kunna möta hela variationen av elevers skiftande behov och förutsättningar. Skolans dagliga praktik byggs upp av en mängd kommunikativa kontexter, formella såväl som informella. I dessa sociala och språkliga sammanhang förs samtal om och med elever. Avhandlingsarbetet riktar intresset mot elever som av olika skäl har bedömts vara i behov av stöd och studien förväntas utgöra ett bidrag till kunskapsbildningen om hur kommunikation och samspel konstituerar den dagliga verksamheten samt hur detta i sin förlängning kan ta sig uttryck i exkluderings- och inkluderingsprocesser under ungdomarnas gymnasieutbildning. Forskningsarbetet är inriktat dels mot organiseringen av gymnasieskolans verksamhet och dels mot elevernas upplevelser och erfarande av sin delaktighet, kommunikationen i olika kontexter och det egna lärandet. Avhandlingen tar sin utgångspunkt i det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP), som vilar på en sociokulturell teoribildning. Därtill har begrepp hämtade från dramaturgin använts som analysverktyg, för fördjupad analys och tolkning av samspelet. Studien har en etnografisk och longitudinell karaktär. Under drygt tre års fältarbete har elva fallstudieelever följts på resan genom den gymnasiala utbildningen. Resultatet visar på gymnasieskolans komplexitet, där kommunikation och handlingar inom en rad kommunikativa kontexter inte alltid får förväntad effekt. Till formella sammanhang som ska ha en förebyggande och stödjande funktion hör elevvårdsteamsmöten, överlämnings- och klasskonferenser. För gruppen av fallstudieelever visar sig emellertid dessa ha en begränsad betydelse. Studien blottlägger bland annat hur verksamhetens organisering, medierande verktyg och aktörernas samspel kan bli till hinder. Vidare får väntan på stödinsatser och bristande samverkan mellan olika kommunikativa kontexter negativa konsekvenser för berörda elever. För elever som når framgång trots en komplicerad skolgång och livssituation i övrigt, får upplevelsen av delaktighet i en kompisgemenskap en framskjutande plats, men framförallt framstår delaktigheten i den egna lärandeprocessen som en avgörande faktor. Detta ställer krav på kontinuerliga samtal och uppföljningar där undervisande lärare och inte minst klassföreståndare/mentor intar en central roll. / "Villkor och förutsättningar för delaktighet, kommunikation och lärande i gymnasieskolan" - ett projekt vid Göteborgs Universitet, IPD, Enheten för specialpedagogik