Kvinnors underrepresentation på civilingenjörsutbildningarna har länge varit ett omdiskuterat ämne världen över och inte minst i Sverige. Att öka andelen kvinnor på civilingenjörsutbildningar är viktigt såväl ur ett jämställdhetsperspektiv som ur ett kompetensförsörjningsbehov. Trots flertalet satsningar för att öka andelen kvinnor på civilingenjörsutbildningar kvarstår fortfarande den manliga dominansen. Syftet med denna studie är att belysa kvinnors upplevelser och erfarenheter inom Kungliga Tekniska Högskolans (KTH) civilingenjörsutbildningar genom att inta perspektiv som fokuserar på dåtid, nutid och framtid. Genom konstellationen dåtid, nutid och framtid ämnar studien skapa nyanserade infallsvinklar gällande kvinnors val av utbildning, dess studiemiljö samt identifiera vilka mekanismer som kan öka andelen studerande kvinnor inom civilingenjörsutbildningar. För att besvara syftet har en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomförts med sju kvinnor som studerar eller har studerat en civilingenjörsutbildning på KTH. Studien har utgått från Lent, Brown och Hackets socialkognitiva karriärutvecklingsteori och Hirdmans teori om genussystemet och genuskontraktet. Resultatet visade att kvinnornas val av en civilingenjörsutbildning dels berodde på ett intresse och fallenhet för de tekniska och naturvetenskapliga ämnena, samt att de till stor del blivit influerade av sin omgivning i form av familj och vänner. Samtliga kvinnor har upplevt studietiden som övervägande positiv men att det könsmässiga minoritetsskapet bitvis varit negativt. Genom att de behövt förhålla sig till den mansdominerade studiemiljön har de på så vis medvetet eller undermedvetet utvecklat olika strategier. Vidare visar resultaten att lärosäten och samhället som helhet bör ta ett större ansvar för att ha möjlighet att bryta samhällsstrukturer som bidrar till att skapa manligt kodade civilingenjörsutbildningar. Resultaten visar även att en central aspekt för att öka andelen studerande kvinnor på civilingenjörsutbildningar är att synliggöra och marknadsföra kvinnliga förebilder inom tekniska utbildningar för att inspirera kommande generationers kvinnor.

This master thesis is an attempt to analyze and compare the work being done to digitize the phonograph record collections of The National Library of Sweden (KB) and the Record archive of the Swedish Radio. Through interviews, official documents and newspaper articles the methods of digitization and the reasoning behind these methods are explored in order to answer the questions of what the purpose and goals of the digitization efforts are, what similarities and differences can be found in the digitization methods of the two archives, how these differences can be explained and how the digital files function as a representation of the analog object. The two archives are found to have a common goal of providing access to their collections through digitization, but the Royal Library has a greater emphasis on digitization as a means of preservation of the cultural heritage. This largely mirrors the overall objectives of the organizations. At present, both archives only digitize on demand, and choose not to scan the record covers. However, KB has a long term goal to digitize the entire collection, with covers. Overall, the Royal Library adhere more closely to archival standards and have better trained personnel. Neither of the archives are found to be fully utilizing the possibilities of digitization as a new way to represent the original objects, but are rather primarily adding a sound file to existing catalogs.

The aim of this thesis is to examine the usage of metaphors and language features used in the debate about the digitalization of Swedish society in a library context. The empiric material consists of 22 articles published in Biblioteksbladet from January 2020 – March 2021. The method of analyzing the material was based on Fairclough’s critical discourse analyze and Jenny Lindberg´s logics of a Catch-the-train-technological deterministic discourse (Tåget-Går-diskurs). The thesis findings showes that digitalization as phenomenon is used in a technical deterministic way in which six aspects were found valid: infrastructural, national competition oriented, user oriented, availability as access, availability as supply and a post-pandemic-oriented aspect.

Den här uppsatsen handlar om spridningen av jordbrukskunskap i Sverige under slutet av 1700-talet. Genom en analys av källmaterial från i första hand Kungliga Vetenskapsakademien, men även andra samhällsinstitutioner involverade i att försöka förbättra det svenska jordbruket, undersöker jag vilken roll spridandet av jordbrukskunskap spelade i den sociala och politiska utvecklingen i Sverige. Med hjälp av Thomas Gieryns idéer om ”boundary work” och med ett fokus på frågan om kunskapens spridning, kan jag visa att socialt och politiskt kontroversiella frågor var närvarande i försöken att förbättra det svenska jordbruket. Genom själva spridningen av kunskap deltog jordbruksförbättrarna i upprättandet och reproducerandet av idéer om ståndsutjämning och medborgarskap. Dessa slutsatser gör det också möjligt att ifrågasätta en etablerad berättelse om naturvetenskapens och vetenskapsakademiens plats i det svenska samhället under den här perioden. I stället för att diskutera deras ställning så som en fråga om ”status” som går upp eller ned, visar jag att vad som sker är ett publikskifte. Vetenskapsakademien involverar sig i det stora projektet för jordbruksförbättring i samband med att man får en mycket större publik. I stället för att konstatera att akademien plötsligt blir irrelevant analyserar jag vad det innebär att man börjar tilltala en allmogepublik som man betraktar som en avgörande pusselbit i byggandet av ett starkare Sverige.

The main scope behind this thesis is to examine the Bernadotte library at the Royal Castle in Stockholm, in its function as an institution of the cultural heritage, research library and museum. This unique combination constitutes an interesting object of research. It is a field that needs to be examined. The Bernadotte library is a unique example of a library museum. The thesis has been accomplished through a narrative study of literature. The thesis shows that the Bernadotte library today is a living example of a good combination of respect for the cultural heritage, an effective research library and a unique museum.

Syftet med detta arbete är att utveckla och förbättra undervisningskvalitet på matematikundervisningen på KTH genom att utveckla en kurs i pedagogik för nya övningsassistenter. Denna kurs kommer göras utifrån en förstudie på KTH. Denna studie ämnar undersöka vad som (1) kännetecknar god undervisning vid övningar på kursen envariabelanalys (SF1625) på KTH samt (2) vilka vanliga svårigheter studenter möter i denna kurs. Arbetet utgick från en explorativ ansats där data från studenter som går eller gått kursen, föreläsare och erfarna övningsassistenter samlades in. Datainsamlingen genomfördes i form av en enkätundersökning riktad mot studenterna, med hjälp av intervjuer med föreläsare och en frågeenkät riktad mot övningsassistenter som besvarades via mejl. Data från dessa grupper jämfördes sedan med tidigare kända resultat från studier om god undervisning och svårigheter i högskolematematik. Där data pekar mot liknande svar och kan understödas av litteratur inom pedagogik anses rapportens frågeställningar besvarats.Totalt besvarade 261 studenter enkäten, 2 föreläsare intervjuades och 6 övningsassistenter besvarade frågeenkäten via mejl. Gällande den första frågeställningen kom studien fram till att; (1) ett typisk bra upplägg på en övning är repetition av teori, låta studenterna räknar och diskuterar materialet själva och att övningsassistenter därefter löser talen inför klassen, (2) studenterna bör diskutera teori och begrepp med varandra, (3) de får möjlighet att ställa frågor, (4) övningsassistenter bör kunna illustrera matematiska koncept på olika sätt, (5) övningsassistenter bör jobba med både formellt och vardagligt språk i sina genomgångar och (6) övningsassistenter bör behärska god tavelteknik. Gällande den andra frågeställningen kom studien fram till att: (1) matematik som kan lösas genom memorerade lösningsmetoder är enklare än från matematik som behöver en bredare förståelse, exempelvis problemlösning eller bevisföring, (2) det studenterna upplever som svårast i kursens är riemannsummor, konvergens och divergens samt serier, (3) det studenterna upplevde som lättast var derivata och deriveringsregler, (4) nivåskillnaden mellan matematiken och på gymnasiet till högskola upplevs som tuff för många studenter, (5) studenterna som frågades i studien anser inte att skillnaden i undervisningsupplägg på KTH i jämförelse med gymnasiet är speciellt svår, men föreläsare och övningsassistenter upplever att det är svårt för många studenter.Utifrån främst detta underlag utvecklades det första utkasten av kursen riktad mot nya övningsassistenter där kursmålen är uppdelade i tre ämnen. ● Studenters utmaningar och inlärningsbarriärer. ● Undervisningsstrategier för förstaårsstudenter i matematik. ● Kollegial kommunikation och vad man kan förvänta sig från studenterna. Flera specifika mål har formulerats under dessa ämnen och sedan har ett kursupplägg på en dag planerats för att uppfylla målen. / The general objective of this paper is to improve the teaching quality of a course in mathematics at KTH by developing a training program in pedagogics for new tutors. To achieve this goal we aimed (1) to identify what characterises good teaching during supervised exercises in the course in single variable analysis (SF1625) at KTH and (2) what kind of difficulties students encounter in order to reach the objectives of this course. This is done through an explorative approach in which data was collected from students, lecturers and experienced training assistants by e-mail using polls and interviews. The data was then compared to existing knowledge about good quality education in mathematics on university level. A total of 261 students, 2 teachers and 6 tutors took part in the study. We identified six factors that appear to be linked to good teaching praxis: (1) a combination of repetition and independent exercise followed by a teachers review together with the students, (2) students should discuss theory and concepts with each other, (3) students get the opportunity to ask questions, (4) exercise assistants should be able to illustrate mathematical concepts in different ways, (5) exercise assistants should work with both formal and everyday language in their reviews and (6) exercise assistants should master good chalkboard technique. Our second study question revealed five important obstacles that seem limit learning outcomes: (1) mathematical problems that can be solved using memorised solutions are easier to master then problems that require deeper understanding and creative thinking, (2) students find Riemann sums, series and the concepts of convergence and divergence to be among the hardest parts of the course material, (3) students find derivates and derivates rules to be the easiest part of the course material, (4) many students find it difficult to go from mathematics at the gymnasium level to mathematics at the university level, (5) the students who participated in this study did not experience difficulties to adapt to the differences in teaching style and methods between gymnasium and KTH, but many teachers think new students have a hard time learning to work well in the university environment. This information is used to create a first version of a possible course for new tutors at KTH. The course program is divided into three main parts: • What students find hard and what makes the subject in the course hard to learn. • Strategies for successful teaching for first year students in mathematics. • Collegial communication and what can be expected from students. More specific goals are also formulated to develop a more precise arrangement of the first version of the course for new tutors.

Denna uppsats undersöker processer av kulturarvisering och minnesskapande i tillblivelseprocessen av en nationell minnesvård beställd av staten. Med utgångspunkt i Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori undersöks om tillblivelseprocessen av Gravitational Ripples – minnesvården efter flodvågskatastrofen i Sydostasien 2004 – och dess placering i nationalstadsparken är del i ett försök att tillskriva tsunamikatastrofen som nationellt kulturarv. Kulturarvsprocesser undersöks med utgångspunkt från Laurajane Smiths definition av kulturarv som diskurs och hennes begrepp ”authorized heritage discourse” (AHD). Diskursanalyser utfördes på regerings- och myndighetsdokument från Socialdepartementet, Statens fastighetsverk och Statens konstråd. Undersökningen synliggör det narrativ om flodvågskatastrofen som privilegieras i diskursen. Kulturarvsprocesser kring minnet efter tsunamikatastrofen blir synliga då minnesvårdens diskurs delar tecken från AHD och den relativa lokalisering som kommer med placeringen i nationalstadsparken, Kungliga Djurgården. I studien av Gravitational Ripples tillblivelseprocess synliggörs ett försök att organisera minnet av flodvågskatastrofen som nationellt trauma och kulturarv. Men också hur diskursen om flodvågskatastrofen fixerad kring tecken om natur och nation utesluter andra betydelser och minnen av tsunamin 2004.

Denna studie är en analys av flygdata från KTH Kungliga Tekniska Högskolans anställda år 2019. Arbetet tar avstamp i Metsola van der Wijngaarts föreslagna riktlinjer rörande akademiskt flygande, där strävan efter att spendera högst 100 kg koldioxidekvivalenter (CO2e) per resdag framhålls som en tumregel [1]. Detta resonemang etablerar en idé som frångår att se till en individs summerade utsläpp, till ett slags effektivitetsmått där utsläpp per tidsenhet i stället är i fokus. Med utgångspunkt från detta definierades och analyserades måttet utsläppshastighet, mätt i CO2e per dag på resande fot, som ett perspektiv att analysera akademiskt flygande utifrån. Frågeställningen som undersöks i studien är huruvida de individer som flyger mest är desamma som har högst utsläppshastighet. Och, om dessa grupper skiljer sig åt, vilka resmönster som ligger till grund för skillnaden. Genom en sammanslagning av KTH:s HR-data och resebokningssystem har samtliga årets resor bokade genom lärosätet kopplats till anonymiserade individer. Detta möjliggjorde uträknandet av en individs totala utsläpp under året, samt utsläppshastigheten, för samtliga resenärer vid KTH. Analysen gav upphov till två separata topplistor: de individerna med högst utsläppshastighet och de individerna med störst totala utsläpp. Undersökningen visar att dessa topplistor skiljer sig åt; få individer hade en topplacering i båda listorna. De med hög utsläppshastighet hade ofta ett litet antal resor som ofta var över långa distanser och i affärsklass, och med kort varaktighet. Detta resmönster återfanns även hos de med högst totala utsläpp, men dessa hade även ett större antal resor under året. Bland dessa resor fanns ofta en eller flera resor med relativt lång varaktighet över korta distanser, som bidrog till att sänka totala hastigheten för personen. Vi fann att individer som utför få resor, som konsekvent är av kort varaktighet över långa distanser får en hög utsläppshastighet, medan individer som även utför resor av lång varaktighet över korta distanser tenderar att få lägre värden. Slutsatsen av studien är att utsläppshastighet är ett mått som kan ge ett annat perspektiv än att titta på totala utsläpp när man analyserar flygvanor, som kan vara användbart i analys av enskilda resor. / This paper is an analysis of 2019 flight data from employees at KTH Royal Institute of Technology in Stockholm. The work is inspired by KTH professor Metsola van der Wijngaart's proposed guidelines regarding academic flying, suggesting that the emissions of a trip should not exceed a maximum of 100 kg carbon dioxide equivalents (CO2e) per travel day [1]. This perspective differs from a more traditional analysis of looking at an individual's summed emissions, and instead views flying through an efficiency perspective, focusing on emissions per unit of time. Based on this, emission speed, measured in CO2e per travel day, was defined and evaluated as a means of analysing academic flying. The research question investigated in the study is whether the individuals who fly the most are the same individuals who have the highest emission speed. And, if these groups differ, which travel patterns underlie the difference. Through a merge of KTH's HR data and travel booking system, the year's trips booked through the university were linked to anonymised individuals. The total amount of CO2e-emissions, as well as the emission speeds for all travellers at KTH were calculated, which gave rise to two separate top lists: the individuals with the highest emission speeds and the individuals with the highest emission totals. The analysis showed that these top lists differ, with few individuals having a top ranking in both lists. Those with high emission speeds often had a small number of trips which often were long distance, in business class, and of short duration. This travel pattern was also found when analysing the greatest emitters, but these individuals had a larger number of trips during the year. Among these trips there were often a few ones of relatively long duration over short distances, weighing down the summed emission speed of the individual. We found that individuals who make few trips in total, which consistently are of short duration and over long distances, receive high emission speeds, whereas individuals who also make trips that are of long duration and over short distances tend to get lower values. The conclusion of the study was that emission speed can give another perspective than looking at total emissions when analysing flying habits, which can be used in analysing individual trips.

Sånger med en särskild funktion har alltid intresserat mig. Jag fascineras över att rösten på olika sätt kan användas i en vardaglig kontext, där ett ändamål står i centrum. Musiken blir ett verktyg, ett sätt att underlätta ett arbete eller en syssla. Det finns i vallvisornas lock på djur, i arbetssångernas taktfasta ramsor - och inte minst, i vaggvisorna. Jag kan inte minnas första gången jag blev bekant med begreppet Fiskeskärsmelodin. Troligen var det någon gång när jag nyss påbörjat mina eftergymnasiala studier i folkmusik. Melodin i sig har jag dock med mig sedan barnsben, långt innan jag visste att den kallades för just fiskeskärsmelodin. Det finns ett antal kända vaggvisor, till exempel Evert Taubes Byssan Lull och C.M. Bellmans Vaggvisa för min son Carl, som bygger på fiskeskärsmelodins säregna struktur. I denna studie som berör vokal skandinavisk folkmusik ämnar jag att hålla ett enkelt och generellt språk, men det kan förekomma begrepp som kräver en viss förkunskap inom ämnet. Jag kommer referera till fiskeskärsmelodin på olika sätt, ibland med begreppet fiskeskärsvisa och i ett analytiskt sammanhang med begreppet fiskeskärsvariant eller enbart variant. Ordet traditionsbärare förekommer även det frekvent, och används när jag refererar till en eller fler av de fyra sångare jag valt att analysera.

En presentation av Kungliga Svenska Baletten. Denna ska distribueras till operahus världen över innan ny turné påbörjas. Shanghais operahus var det första som fick den färdiga produkten.Fördjupningen rör olika operahus design och arkitektur ut- och invändigt. Även en del av husens relevanta historia tas upp.