Master essä skriven i relation till examensutställningen av tvillingskulpturen Homo digitalis på galleri Mejan. Rukets sal är även en kortare utdrag av filmprojektet; Mina sanna lögners historia som under 2017 är under utveckling år 2017 med stöd av Region Jönköpings Län. I den här berättelsen, ”Mina sanna lögners historia”, berättar jag historien om relationen mellan Dag och mina forna vänner ur en serie avgörande ögonblick som har skapat och format den person jag är idag. Det ska dock inte vara en historia som handlar om mitt liv, utan jag använder min bakgrund som medel för studie i att berätta ”livet som formar oss”. Det är också en historia i Jönköping där jag även kan komma åt det andliga tillståndet i skapandet av en identitet. / Homo digitalis - Skulptur Mitt Master Examensprojekt går efter titeln Homo Digitalis och är en direkt utveckling av det mitt Kandidatexamensprojekt ”Homo sacer” - Konstdokumentär 60 min - som kom att tävla i ett flertal nordiska och internationella filmfestivaler. I Homo Digitalis har jag hittat en form och en process som kommer sträcka sig bortom min masterutställning med planer för en fortsatt utveckling under 2017-18. Det är framförallt en väldigt resurs- och tids-krävande process med ständiga materialtester och en metod som tvingar en att bl.a sy för hand, jobba med enstaka hårstrån eller skulptera hudstruktur. Jag är intresserad av samtidsmänniskan. Hur en människa skapas. Hur vi idag bygger våra identiteter mellan den digitala världen och den fysiska världen. Begrepp som sanning, moral, verklighet, lögn mm. blir allt mer flytande begrepp. Titeln Homo Digitalis vittnar om det tillståndet samt samtidigt som minpraktik är fysiska objekt. I det digitala konstruerar vi hela tiden egna unika identiteter med en ny typ av kommunikation. Samtidigt är det en värld bortom individens kontroll med en potential till att växa ut på sätt vi inte är förmögna att förutse. Dessa fria utväxter har blivit en metod jag fört över i min skapande process med skulpturerna i Homo Digitals. En sensommarmorgon 1983, förlöstes jag och min tvillingbror Jacob med kejsarsnitt på sjukhuset Ryhov i Jönköping. Båda våra föräldrar är läkare och vår mor, Maria-Pia hade av ren nyfikenhet begärt att få bevakade hela operationen. Hon fick som alla andra ligga på ett operationsbord klädd i gröna operationsdukar. Undantaget var en spegel som de monterat upp ovanför magen. På så sätt kunde hon blicka rakt in i sig själv när de skar upp buken och plockade ut de två främlingar som idag är jag och min bror.  I tanken vänder jag först alltid bort blicken. Jag blir orolig och förstummad inför hennes val att blicka in i vad jag upplever som en paradox. Samtidigt är det en blick som jag ständigt försöker förstå, för den går inte att värjas sig från. Om jag kan titta, så måste jag titta. Berättelsen om vår födsel har alltid följt mig med enorm fascination och förankrat ett starkt intresse för det stora allmänmänskliga och det lilla specifika i landstingsmiljöns enorma spännvidd mellan födsel och död. Tvillingskapet och min omgivnings gudsfruktan (Bibelbältets högsäte Jönköping) skulle också komma att bli omständigheter som personligen influerat och fortsätter att influera mitt konstnärliga skapande. I min moders blick in i sin egen livmoder formulerades min första fråga; vad skapar en människa? Det är en fråga om individen och den fria viljan. Frågan vänder jag framför allt mot materialet, estetiken, kulturen och genetiken som ständigt omger oss och formar oss som människor i vår vardag.  Som konstnär rör jag mig över flera discipliner men jag har en fördjupad kunskap inom film och skulptur. När jag skapar så arbetar jag hela tiden mot att göra verket autonomt. Det gäller på flera plan. I processen och skapandet av skulpturen är det viktigt att den tillslut tar kontroll över sig själv och blir något som är bortom min kontroll. Jag vill alltså göra mina verk självständiga. Mitt intresse för individen som kan argumenteras till att vara en viljelös kropp, styrd av massan, har gjort att jag vill frigöra mina skulpturer från mina egna konventioner och fördomar. Jag har därför utvecklat olika metoder, som gör att det inte fullt går att förutse skulpturens form och rörelse. När jag skapade skulpturerna Homo digitalis, Infant Gaze, Fetus och The tyranny of intimacy så arbetade jag hela tiden med principen att det ska finnas motstånd i de textila formerna. Det har gjort att jag varit tvungen att forcera ihop en t.ex rund form med en kantig form. Så fort formerna började följa varandra mot något behagligt, avbröt jag och forcerade istället på en ny form som inte vill passa in. Resultatet blev kroppar som befinner sig i en ständig kamp mot mig och min process. Som uppstoppade gossedjur är Skulpturerna representationer till läran om livet samtidigt har min metod fått givit kropparna en performativ kvalité av att vilja vrida sig ur sin egen kropp.  Historien om vår födsel utvecklades vidare att jag kom ut lealös, tyst och oförmögen att andas vart på jag omedelbar forslades vidare till barnakuten. Undertiden fick min tvillingbror Jacob landa tryggt i min moders varma famn. Några timmar senare kom barnmorskan in på rummet och meddelade glatt att; Nu kommer han! Min mor tittade då upp med en förundrad blick och frågade; Vem?  Jag fick en dotter för två år sen. Hon föddes med akut kejsarsnitt vilket jag likt min mor kunde bevittna via en reflektion i operationslampan. Det var dock inte jag som låg på operationsbordet, lik väl var hela mitt väsen fyllt av motstridiga känslor. Det skulle visas sig att det inte var det fysiska ingreppet som kom att påverka mig. Istället var det upplevelsen av min dotters faktiska resa från ickeexistensen i mörkrets och dödens domän, in till vår fysiska verklighet av kött och blod. Känslan drabbade mig hårt redan vid första ultraljudet. Ett vetenskapligt redskap utformad med en egen estetik redovisade tydligt formen av en kropp som är bunden till mig. Det var en stor metafysisk upplevelse som följt med mig in i konsten.  Samtidigt som jag har lyckats närma mig min moders blick i konsten, har jag bara har skrapat på ytan av hur jag i framtiden kan skulptera mer precist och fokuserat. Den tyngd och kraft som t.ex landstingsfilten bär på är för mig en avgörande upptäckt i mitt arbete. Jag tycker att skapande är en ständig kamp av sökande efter mening. Därför ser jag det inte längre som att jag enbart skulpterar med faktiska material (latex, tyg landstingsfiltar, bandag, stoppning mm.) utan materialen i sig, skapar en ytterligare immateriell kropp som tar form i betraktaren. Det är materialens inneboende konnotationer som skapar den immateriella kroppen. Det innebär att min praktik till stor del går ut på att söka efter unika material med en större innebörd än dess faktiska materialitet och praktiska betydelse. Därför är det min ambition att ständigt leta vidare efter nya material som med liknande kvalitéer, gärna i en större internationella kontext. I våras började jag t.ex med att söka Europa efter material med en gemensam och bindande egenskaper.  Mötet och förhållandet till ”den andra” är en annan viktig punkt i mitt arbete. Det ligger också i direkt relation till mitt intresse för tvillingskapet. Homo digitalis är en tvillingskulptur. Det är två kroppar som förhåller sig till varandra vilket inte tvingar betraktaren intellektualisera sitt möte och sig själv med skulpturen, utan skulpturen har redan en pågående dialog. Det blir också ett sätt för mig att göra skulpturerna så självständiga som möjligt. Jag är inte Jehovas Vittne och har aldrig varit troende. Däremot har jag vuxit upp med många vänner som tillhört trossamfund och bland dem har Jehovas Vittnen varit den mest intressanta. Det är bräckligheten som fascinerar mig, hur lätt de kan bli kontaminerade och måste därför skärma av sig mot människor med en annan världssyn. De lever alltså inom en väldigt tydligt ramverk med en förklaringsmodell om existensen som bygger på att välja bort och forma om verklighetens beståndsdelar. För mig kristalliseras detta fenomen i Jehovas Vittnen och blir ett material jagkan använda.  Det är min övertygelse att vi alla tolkar världen utifrån liknande kollage av tvivelaktiga grunder. För vi har alla våra förklaringsmodeller där vi selektivt komponerar en värld vi kan förstå. För mig är det bara i konsten som verkligheten är fri att vara vad den vill. / <p>Källanvisningar är av konstnärliga skäl exkluderade. Önskas information om det; kontakta kuylenstierna.dag@gmail.com</p> / Homo digitalis / Mina sanna lögners historia

A variety of demands have to be considered in the design of a new opera house in Galärvarvet. All possible viewpoints are important to be aware of, as is the need for the new building to be a contrast to the already existing opera house in Stockholm. The restricted site also makes a multitude of demands on the building's design. By rationalizing the layout and structure and also by making the footprint smaller, the complex building of over 30 000 square meters can be fitted and blended into the existing physical context. Unlike the existing opera house in Stockholm, the new opera house shows the rationality and the advanced technology that lies behind the scenes and becomes the character of the entire building. Through the dynamic façade, the new opera can convey any character it so desires, just like scenes do through different settings. The result is that the new opera house helps present the magic of any opera performance of any era or artistic content. / En ny operabyggnad i Galärvarvet ställer en rad olika krav på byggnaden. Den måste inte bara kunna betraktas från många olika vinklar och avstånd, utan också stå i kontrast till den redan befintliga operabyggnaden i Stockholm. Den trånga tomten ställer också en rad olika krav på byggnadens utformning. Genom att rationalisera planlösningen, strukturen och våga bygga på höjden kan det komplexa projektet på över 30 000 kvm få plats på tomten och smälter skalmässigt in i miljön. Till skillnad från den befintliga operan i Stockholm, knyter den nya Galäroperan an till rationaliteten och den avancerade tekniken som döljer sig bakom scenerna och görs här synlig för besökarna. Genom den smarta fasaden kan Galäroperan inta vilken karaktär den så önskar, på samma sätt som scenen ändrar karaktär genom scenografi. Galäroperan blir på så sätt spännande att betrakta från olika perspektiv och den dynamiska fasaden hjälper till att föra fram operans magi.

Uppsatsen fungerar som en fallstudie vars syfte är att bidra till förståelse för musikens funktion inom högtidliga ritualer i Sverige under 1700-talets första hälft. Ämnet som uppsatsen behandlar är den tillfällesmusik som framfördes under ärkebiskop Matthias Steuchius (1644–1730) begravning i Uppsala domkyrka år 1730, och hur den komponerades för att passa tillfället. Uppsalas musikliv var vid denna tid präglat av den starka kopplingen mellan kyrka, stad och akademi. Stadens musikdirektör titulerades director musices och var domkyrkoorganist och ledare över det Kungliga Akademiska kapellet. Vid detta tillfälle förfogade Hinrich Christoph Engelhardt (1694–1765) över tjänsten, och det var han som komponerade begravningsstycket som återfinns i Engelhardtsamlingen i Lunds universitet. Uppsatsen baseras på två primärkällor: stämmaterialet i Engelhardts autograf och den tryckta likpredikan som skrevs och framfördes under begravningen av kyrkoherde Jöran A. Nordberg. Studien innehåller en edition av autografen, vilken legat till grund för musikanalysen. I analysen presenteras en hypotes om hur Engelhardt gick till väga för att skriva ett stycke som både kunde uttrycka klagan och tröst, men som också var passande för en ståndspersons begravning. Genom att analysera partituret med utgångspunkt i Carl Dahlhaus genreteoretiska perspektiv samt tidigare forskning om musikaliska normer från 1600- och 1700-talen dras slutsatsen att Engelhardt till att börja med tonsatt en enklare aria för sopran och basso continuo, för att sedan framställa en orkesterbearbetning med utsmyckande ornament med syfte att tillskriva stycket högre dignitet.

Using the account from the royal wardrobe as a source to discover the gift giving practices at the court of Gustav Vasa (Gustav I of Sweden), this thesis studies how material culture was part of the state formation process in 16th century Sweden. By analyzing the king’s gifts the study traces the informal networks that functioned as a base of power for the king’s reign. But it also exposes the material stuff as part of these network and thus part of that power. The thesis argues that to fully understand the political and social transformations that took place during the dynamic 16th century, it is mandatory not only to analyze the individuals who were part of that process, but also the material things they had at their disposals and how the things functioned as part of that process. The conclusion is that the king’s gift giving was due to carefully strategic considerations and part of a highly political strategy, and that the objects given acted as part in a process where – in the century to come – the aristocracy became a more distinguished group, both materially, culturally and socially.

The Artists’ model in Sweden is a relatively unexplored topic. This study applies a discourse analytical approach to the figure of the artists’ model, based in Foucaultian thought, in order to investigate the discourse surrounding the model in Sweden during the period 1880 – 1899. The study poses the following questions: How does the artists' model appear and what themes can be identified in selected text from Swedish newspapers? How does the model appear in selected visual works and how does that relate to the model in popular culture? How does the model appear in material from the Academy of fine arts, how does this relate to the model in popular culture and what conclusions can be drawn concerning their life and working conditions? What discursive tendencies surrounding the model can be identified and how does conceptions of class, gender and ethnicity impact the model in the discourse? The investigated material is serialised novels and short stories in newspapers, visual depictions of models in art and their reception, as well as archival material from the Royal Swedish Academy of Fine Arts. Additional methods being used is close reading and thematic analysis.  The study concludes that the model in Sweden belongs to a wider international discourse, stereotypes of models in English, German and French context appears in Sweden, due to the international nature of both the art and publishing worlds. Models are defined by contemporary conceptions of ethnicity, gender, and age. A clear discursive tendency constructs the model as female and the artist as male. The relationship between them is often presented as romantic or sexual in nature. An opposing tendency, often presented by writers involved in the art world, constructs the artist as distant and disinterested, with an aesthetic gaze, and the model as objectified non-woman, their relationship that of working professionals. The study also argues that no particular concept of the Swedish model existed, models were more frequently conceived of as Italian or Parisian in Swedish discourse.

This master thesis has examined a user’s capabilities to utilize the Swedish national web archive Kulturarw³ for research purposes. The aim was also to identify any potential areas of improvement in the user’s capabilities working with Kulturarw³. The research questions are: 1. How does Kulturarw³ operate? 2. What are the main factors which affect Kulturarw³ structure and function? 3. What capabilities exist for researchers and students to utilize Kulturarw³ for their research? Are there any potential areas of improvement to the web archives user capabilities? The author has analyzed the web archive altogether using institutional theory in organization studies. The analysis has been loosely structured after Staffan Furusten’s model of the outside world in using institutional theory in organization studies. The purpose of this is to explain why the web archive looks the way it does today. An understanding of the web archive will better illuminate why any potential areas of improvement identified may or may not be possible for KW3 to implement. The author has conducted email interviews, in-person interviews as well as digital interviews with the staff responsible for working with Kulturarw³ at the Swedish National Library, Kungliga biblioteket. A draft of guidelines concerning Kulturarw³ from Kungliga biblioteket and a video-interview at Internetmuseum with one of the the founders of the web archive has also been used as source-material for this master thesis. The author concluded that Kulturarw³ is a national web archive with a long history. Its functions and limitations are complex. Kulturarw³s operation has changed greatly throughout its lifetime because of the surrounding environment. Several main factors which affect Kulturarw³ were identified. Several Swedish laws, international charters and initiatives, collaborations between and relations to other web archives, use of open-source software and digitalization’s impact on Kulturarw³ is discussed in detail. Kulturarw³'s long history of archiving the Swedish web makes it a valuable and plentiful source for research. Its collections and functions should be sufficient for anyone to conduct qualitative research. Yet at the current moment, the web archive is too inaccessible to live up to user’s expectations. That makes it an unviable option for research purposes. Unfortunately, there is not a lot Kulturarw³ can currently change to make it more assessable. The lack of information readily available also hinders users from using the web archive at max efficiency. There is a lot of opportunities for KB to better inform its users of its value and capabilities. An increased collaboration with Swedish research institutions would also benefit both researchers and the web archive in the long run.

Vad denna utvärdering försökt få svar på är hur tillgängligheten för HBT-litteratur ser ut i de system som används hos privata och offentliga aktörer – internetbokhandlar och bibliotekskataloger tillgängliga via internet. Detta medförde ett antal mer praktiskta underliggande frågor om hur trädstrukturen är designad, vilket typ av språk som används och hur lätt det är att förstå, huruvida det finns särskilda kategorier för litteratur med HBT-innehåll och huruvida det finns direktlänkar mellan litteratur med HBT- innehåll. De system som testades var internetbokhandlarna Amazon (både den amerikanska versionen och det brittiska dotterbolaget), The Book Depository och Adlibris samt de klassificeringssystem som används av nationalbiblioteken i de länder där dessa bokhandlar har sitt säte (USA, Storbritannien och Sverige): Library of Congress Classification, Dewey Decimal Classification och Klassifikationssystem för svenska bibliotek. Två av bibliotekssystemen (LC och DDC) hade inte en trädstruktur som var tillgänglig för kunderna att se och navigera igenom, medan den tredje (SAB) erbjöd en struktur med både klassifikationskoden och svenska ord, även om det inte var optimalt konstruerade kategorier och förgreningar. Ingen av dem hade gott om länkar, om ens några, till annan litteratur med liknande innehåll. Internetbokhandlarna hade välutvecklade men inte för specifika trädstrukturer med lättförstådda namn och gott om länkar till annan litteratur. Två av dem (The Book Depository och Adlibris) hade inga huvudkategorier tillägnade HBT-material vilket däremot Amazon UK och Amazon US hade. Alla bibliotekssystemen skulle behöva omarbetas för att tillgängligheten för litteratur, och i synnerhet HBT-litteratur som var fokus i denna utvärdering, ska bli god. Library of Congress och British Library skulle behöva upprätta trädstrukturer för kunderna att använda sig av och alla tre behöver se till att en kategori där all HBT- litteratur samlas finns på den högsta nivån. Internetbokhandlarna å andra sidan behöver inte göra mycket för att tillgängligheten i deras system ska bli god: Adlibris och The Book Depository behöver precis som bibliotekssystemen upprätta en HBT-kategori i trädstrukturen men i övrigt är de privata aktörerna fullt godkända. De båda Amazon- filialerna var de aktörer visade sig ha den bästa tillgängligheten av alla. / What this investigation has tried to find out is how easily availabie LGBT literature is in the systems that are used by private companies and the public sector - online book shops and library catalogues available online (OPACs). This entailed a number of more practical underlying factors regarding the design of the tree structure, what kind of language is used and how easy it is to understand, whether or not there are special categories for LGBT-related literature and whether or not there are direct links between literature with LGBT content. The systems investigated were the online book shops Amazon (both the American version and the British subsidiary), The Book Depository and Adlibris along with the classification systems used by the national libraries in the countries where these book shops reside (the US, the UK and Sweden): Library of Congress Classification (LC), Dewey Decimal Classification (DDC) and Klassifikationssystem för svenska bibliotek (SAB). Two of the library systems (LC and DDC) did not have a tree structure available for the customers to see and navigate through, while the third one (SAB) offered a structure with both the classification code and Swedish words explaining what the codes meant, even if the categories and subdivisions were not optimally constructed. None of them had very many links to other literature. Two of them (The Book Depository and Adlibris) did not have main categories specifically for LGBT content which both Amazon US and Amazon UK did. All the library systems could use a revision to ensure that literature, and particularly LGBT literature as that was the focal point of this investigation, is easily available. The Library of Congress and the British Library need to establish a tree structure their clients could use and all three need to make sure they have a category where LGBT literature is collected and available at the root. The online book shops on the other hand do not need to do much to improve the availability of their systems: like the library systems, Adlibris and The Book Shop need to create a category of LGBT literature in the tree structure but besides that the private companies pass with credit. The systems used by the Amazon branches proved to have the greatest availability of all the systems investigated.

No description available.

Jag söker det vackra i det som gör så jävla ont. tvetydigt vackert Jag kallar det för en sorgens separatism. Att bli utestängd från alla andra på grund av sin sorg, för att sedan börja stänga in alla de som av sorgen inte stängts ut. Zarah var en av många som grät en tår och den föll genom staden bort till mitt öga. De som gråter över sorgen, sorgen som är. De gråter i mina ögon. Men när jag väl kommer gråtandes, kommer du då tillåta mig att gråta i ditt? Min konst kanske kan få vara mellanrummet mellan våra tårar, som de kvävda andetagen mitt där i. Det är en sorgens separatisms och jag är osäker på om varken vi sorgsna eller vi sorgliga förstår mer om vad det innebär än om hur det faktiskt känns.

This thesis is about two Swedish artists named Julia Beck (1852–1935) and Maj Bring (1880–1971). The idea was to see what kind of differences there were between these two Swedish female artists. They both studied at the Swedish Art academy and both had very successful careers, though they belong to different generations of artist. The first question to be answered, was is if you could see any similarities or differences in their education and career. The other question in this thesis was how the female art was perceived during the different art exhibitions which Julia Beck or Maj Bring participated in. Could you see if the art were perceived and judged differently due to, they being female artist? And could you see if there were any kind of resistance towards them as artists or towards their art and if so, how did it express itself? To answer that question the analysis is based on art exhibit reviews with a theory based on a gender perspective and of Linda Nochlins essay Why have there been no great women artists? This to help with looking after what kind of social barriers or resistance is visible in these art critics reviews.                                                                  The results of the biographical comparison showed many similarities and some differences. Such as them both studying in Paris after their education in the Swedish Art academy and both frequently traveled back and forth to stay in France for as long as possible. Eventually Julia Beck moved to France and stayed there until her death. While Maj Bring lived her entire life in Sweden and started an art school in Stockholm and paused her artist career for a while. Meanwhile Julia Beck dedicated her entire life to her artistic career. In the results of the analysis, you could clearly see several kinds of resistance to both the female art and the female artists. They were very much treated differently than their male colleagues. For example, in Paris there were specific places where the female artists showed their art. The critique reviews often explained the female art with female qualities and said that female artist had specific characteristics that made them more qualified in specific areas that was thought women belonged too.