Syftet med studien är att undersöka uppfattningar om språkstörning som begrepp och dess påverkan på läs- och skrivutveckling samt om den lärmiljö elever med språkstörning erbjuds. Att de intervjuade personerna tillhör olika yrkesgrupper bidrar med variation i uppfattningarna och ligger delvis till grund för resultatmodellen i analysen. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där vi lär i samspel med andra och utveckling sker inom den proximala utvecklingszonen. Resultaten diskuteras också utifrån olika synsätt på specialpedagogisk verksamhet; det relationella och det kategoriska perspektivet samt dilemmaperspektivet. Den fenomenografiska ansatsen har inspirerat till intervjuer som datainsamlingsmetod och även till valt analysförfarande. Resultatet visar att språkstörning som begrepp uppfattas mångfacetterat, individuellt och svåravgränsat. Skolan anses behöva mer kunskap om begreppet. Det uppfattas finnas ett starkt samband mellan språkstörning och läs- och skrivsvårigheter men detta ses inte som absolut. De intervjuade menar att det många gånger handlar om språkförsening. Dyslexi används som begrepp för något språkstörning kan utvecklas till. Dyslexi uppfattas också som en del av en språkstörning. På frågan om vilken lärmiljö eleverna bör erbjudas är svaren ganska lika med störst vikt vid individnivån. Enskild undervisning anses nödvändig och elevens svårigheter är i fokus. Specifika språkstörningskunskaper, skolorganisation och elevkännedom är tre delar alla på något sätt uppfattar som viktiga, dock i varierande grad beroende på yrkestillhörighet och/eller plats i organisationen. Alla menar att samarbete över yrkesgränserna är mycket viktigt för att skolan ska kunna erbjuda eleven med språkstörning goda utvecklingsmöjligheter.

Syftet med denna uppsats är att få en bild av Mobila förskolans pedagogers uppfattningar om verksamhetens lärmiljö med fokus på barns lek, och om den bilden skiljer sig åt från pedagogers uppfattningar om lek/lärmiljö inom den reguljära förskolan. Min studie består av intervjuer med dels pedagoger från en Mobil förskola, dels pedagoger från reguljär förskola. Jag utgår från en tes jag har: att Mobila förskolans verksamhet, med sin lärmiljö och upplevelsepedagogik, skapar möjligheter för barn att utveckla lek, fantasi och kreativitet på ett annorlunda/särskilt vis; särskilt i den bemärkelsen ”olik” den reguljära förskolans verksamhet. Studien utgår från pedagogernas egna uppfattningar utifrån den verksamhetsform de arbetar i, och har för avsikt att utläsa eventuella särskiljande drag hos Mobila förskolans upplevelsebaserade lek/ lärmiljö - med pedagogernas uppfattningar som underlag. Som bakgrund och stöd för min analys använder jag mig av tidigare forskning kring utomhuspedagogik och barns utveckling, samt ett sociokulturellt perspektiv. Mina frågeställningar fokuserar på att belysa pedagogers uppfattningar om den egna verksamhetens lärmiljö som främjande för barns utveckling av lek, fantasi och kreativitet, och syftar till att studera särskiljande drag för den Mobila förskolan. Resultatet visar att med naturen som lek/lärmiljö, skapar och utvecklar barnen i Mobila förskolan sina lekar anpassade till lärmiljöns opåverkbarhet. Med hänsyn till platsen, dess djurliv och växter, och till andra besökare, får barnen upptäcka och erfara att det är den egna fantasin, kreativiteten och lusten som i samspel med pedagoger och andra barn styr den egna utvecklingen. Ett utmärkande drag hos den Mobila förskoleformen är att avsaknaden av färdigt material och fasta rum, i bemärkelsen rum med väggar och tak, är en särskiljande faktor som ur ett sociokulturellt perspektiv på ett främjande sätt bidrar till pedagoger och barns frihet och möjligheter att utveckla lek, fantasi och kreativitet.

Sammanfattning Ett av grundskolans kunskapsmål är att varje elev ska kunna tala och kommunicera muntligt i ämnena svenska och engelska. Skolan har därmed ansvar för att uppmärksamma och stödja de tysta och passiva eleverna, så att de kan utveckla sin muntliga förmåga till interaktion med andra människor. Därför är syftet med denna studie att undersöka vilka specialpedagogiska insatser som görs för gruppen mycket tysta och passiva elever och vilka effekter de åtgärderna får. Det handlar om elever som har anmälts till elevhälsoteamet, med anledning av att deras tystnad och passivitet bedömdes hindra deras sociala och kunskapsmässiga utveckling. Studien bygger på en kvalitativ metod där åtta semistrukturerade intervjuer angående tre mycket tysta och passiva elever genomfördes med fyra lärare och fyra representanter för elevhälsan på tre skolor i tre kommuner.  Resultaten visar att de tre eleverna var tysta och passiva i klassrummet, men hos speciallärare/specialpedagog var beteendet det motsatta för två av dem. Den tredje eleven ville inte ta emot hjälp av annan lärare, men var däremot öppen för samtal med kuratorn. Förutom sin tystnad och passivitet i klassrummet hade eleverna knappast något annat gemensamt. Vissa extra anpassningar för eleverna genomfördes av deras lärare i klassrummet. Elevhälsogruppernas åtgärder bestod av enskild undervisning två timmar i veckan samt erbjudande om psykologutredning. En av de tre eleverna kunde utredas och lärarna samt elevhälsopersonalen upplevde en positiv förändring hos den eleven, som började delta i skolundervisningen efter rekommenderad medicinering.

Elever med funktionsnedsättning har under sin skoltid varit med om många förändringar. En del av dem har börjat i grundskolan för att sedan efter sin diagnos blivit mottagna i särskolan, andra har från tidig ålder fått sin diagnos och mottagits direkt i särskolan. Med införandet av den nya skollagen har förfarandet ändrats.  Skollagen (SFS 2010:800) (2010) menar att personer med enbart autism eller autismliknande tillstånd bara får tillhöra särskolan om de även har en utvecklingsstörning. En konsekvens av detta är att grundskolan fått ta emot elever med autism eller autismliknande tillstånd i de vanliga klasserna, utan större omorganisation eller förberedelse. Syftet med arbetet är att belysa hur eleven visar delaktighet i sin undervisning.  Resultatet visar att eleverna visar sin delaktighet genom att ständigt vara med och påverka hur arbetet ska utföras och i detta blir de delaktiga i utformningen av undervisningen tillsammans med övriga elever. Det behövs en tydlig, trygg och tillåtande lärmiljö för att eleverna skall kunna utveckla sina förmågor och växa som människor. En elev som får vara delaktig och inkluderad, i enlighet med Skollagen (2011), ges möjlighet till att bli en inkluderad samhällsmedborgare. Resultatet visar också att vi måste samtala och ta del av elevernas upplevelser av sin lärmiljö och studiesituation för att skapa miljöer som fungerar för eleverna.

Syftet med detta arbete var att synliggöra hur den fysiska lärmiljön kan främja barn i deras lärande. Vi ville ta reda på hur lärare arbetar för att utveckla barns lärmiljö. Vi ville även ta reda på hur barnen uppfattar sin lärmiljö samt hur de önskar att deras lärmiljö ska se ut. Vi ville även undersöka hur lärare anser att barnen gynnas i sitt lärande av att arbeta i en välplanerad lärmiljö. För att ta reda på detta genomförde vi en kvalitativ datainsamlingsmetod med semistrukturerade intervjuer för att synliggöra barn och lärares tankar kring ämnet. Det resultat vi funnit visar att både barn och lärare anser att den fysiska lärmiljön har stor betydelse för barnen då de spenderar mycket av sin tid i skolan. Resultatet visade även att trivsel främjar barnens lärande och utveckling. Barnens delaktighet i utvecklingen av lärmiljön såg olika ut beroende på lärarnas inställning till förändring samt skolans förutsättningar. Hinder som lärarna tog upp var främst platsbrist och deras egen kreativitet. Ett flexibelt klassrum med rum i rummet möjliggör en variation av arbetssätt som uppskattas av både barn och lärare.

Denna studie har haft som syfte att synliggöra två arbetslags tankar och uppfattningar om fysisk lärmiljö. Samt att ta reda på vad tidigare forskning kommit fram till avseende fysiska lärmiljöer. Tillvägagångssättet har bestått av två datainsamlingsmetoder; intervjuer med pedagoger och observationer av pedagogernas respektive småbarnsavdelningar på förskolan. Resultatet visade på en barncentrerad verksamhet där pedagoger och arbetslag aktivt och medvetet arbetar med den fysiska lärmiljön på förskolan. Detta pågående arbete sker i arbetslaget där pedagogerna tillsammans tar tillvara på barnens intressen. Dessa intressen ligger sedan till grund för planering, utvärdering, utveckling och utförande av den fysiska lärmiljön på förskolan.

What does mathematics teaching look like in classrooms with second language students? A study focusing on communication, language and learning environment in mathematics classrooms Utgångspunkten för studien är att många elever med en andraspråksbakgrund har svårt att nå målen i matematik. Syftet med studien är därför att utifrån observationer och intervjuer försöka fånga hur undervisningen speglar aktuell forskning kring undervisning av andraspråkselever i matematik. Fokus kommer att ligga på det språkliga, hur kommunikationen ser ut och hur lärmiljön kring dessa elever ser ut. I studien används både kvalitativ och kvantitativ metod. Nio olika klassrum har observerats utifrån vilka undervisningsmetoder som använts och därefter har pedagogerna intervjuats. I vår studie har vi sett att kommunikationen i klassrummet till stor del är kommunikation mellan lärare och elev och att kommunikationen mellan elever behöver utvecklas. Pedagogerna är skickliga på att fånga elevers tankar och svar, men eleverna ges sällan tillräckliga tillfällen att själva använda begreppen. Vad gäller den språkliga delen visar undervisningen stor medvetenhet kring att modersmålet är viktigt. Eleverna ges tillfällen att använda sitt modersmål och i flera klassrum har det funnits tillgång till modersmålslärare eller språkstöd. Vi ser att pedagogerna medvetet försöker skapa en miljö för att underlätta kommunikation mellan eleverna. Vi noterade även att det var sällan elevernas språkliga bakgrunder lyfts fram – ett område som lyfts som väsentligt i litteraturen. Sammanfattningsvis ser pedagogerna stora möjligheter i arbetet med andraspråkselever och det finns ett stort engagemang att utveckla sin undervisning. Dock saknar många pedagoger fortbildning inom området.

Syftet med studien är att undersöka matematikens förekomst i förskolans verksamhet. För att uppnå vårt syfte använder vi oss av tre frågeställningar: Hur praktiseras läroplansmålen om matematik i verksamheten? Hur används den fysiska miljön som resurs i arbetet med matematik i verksamheten? Finns det skillnader i synsätt och arbetsmetoder mellan de förskolor som deltagit i matematiklyftet och övriga? För att ta reda på vårt syfte används intervjuer och fotografidokumentation som metod. Intervjuerna genomfördes med fyra förskollärare som representerar varsin förskola. Två av de deltagande förskolorna har fått kompetensutveckling inom ämnet genom den nationella satsningen matematiklyftet. Matematikens förekomst i den fysiska miljön studerades genom en fotografidokumentation på 18 avdelningar på de fyra förskolorna. Studien grundar sig i två teoretiska utgångspunkter där det sociokulturella perspektivet lyfter förskollärarens betydelse för barnets utveckling och lärande i och om ämnet matematik. Det multimodala perspektivets begrepp affordance beskriver den fysiska miljöns betydelse för barnets kunskapserövring.   Resultatet visar att det finns både likheter och skillnader mellan förskolor som deltagit i kompetensutveckling genom matematiklyftet och inte. Huvudsakligen visar resultatet att alla förskolor anser att matematiken har en viktig plats i förskolan och att pedagogernas kunskap och inställning till ämnet är betydelsefullt för synliggörandet av matematiken i verksamheten. Tidigare forskning (Björklund & Barendregt, 2016) visar att det är viktigt att förskollärarna är medvetna över hur de utformar den fysiska miljön och hur de använder den. Det krävs också att förskolläraren har kunskap om hur barn lär och hur man formar verksamheten för att skapa bästa möjligheterna för barnens kunskapserövring (2016). Den stora skillnaden mellan förskolorna är verksamhetens synliggörande av matematik i den fysiska miljön. Placeringen av lärmaterial i lärmiljön skiljde sig mellan de olika förskolorna. Majoriteten av de studerade förskolorna placerar lärmaterialet oåtkomligt för barnen. En av de två förskolor som deltagit i matematiklyftet placerar lärmaterialet på barnens nivå.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur lärmiljöer i fritidshemmet struktureras, utifrån fritidshemslärarnas/fritidshemspersonalens erfarenheter och samverkan med klasslärare för framåtsyftande fysiska lärmiljöer. Denna undersökning söker svar på följande frågeställningar; vilken inverkan fritidshemslärarna har på lärmiljöerna och på vilket sätt kan eleverna förbättra samt trivas på fritidshemmet? Studien är teoretiskt förankrad i det sociokulturella perspektivet och pragmatismen. Vi utförde enskilda kvalitativa semistrukturerade intervjuer, med totalt åtta personer som arbetar i fritidshem varav två var fritidspedagoger, fyra var utbildade inom omsorg eller hade läst på folkhögskola, medan övriga två respondenter var utan relevant pedagogisk utbildning. Studien visade att många av respondenterna som arbetade i fritidshem och delade lokaler med klasslärare ansåg att påverkansmöjligheter för inomhusmiljön var låg, medan somliga intervjuade menade att det fanns mer att säga till om eller förändra när det gäller skolgården. De materiella förutsättningarna hade en betydande roll för elevernas process, där fritidspedagoger/fritidshemspersonalen tillgänglighets gjorde relevant material på avdelningen och skolgården.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka tillvägagångssätt förskollärare använder för att möjliggöra barns inflytande och delaktighet i skapandet av lärmiljön. Studien vilar på ett sociokulturellt perspektiv. En kvantitativ enkät med inslag av kvalitativa frågor användes som datainsamlingsmetod. Studiens datainsamlingsmetod utgick från en innehålls analysmetod. Resultatet visar att förskollärares vilja och tillvägagångssätt i att ta tillvara barns intresse i skapandet av lärmiljön varierar. Resultatet visar också att det i förskolans lärmiljö förekommer faktorer som kan påverka barns delaktighet och inflytande i skapandet av lärmiljön exempelvis barns ålder och barnsäkerhet. Slutsatsen är att förskollärare behöver besitta en kunskap, och förverkliga den kunskapen till olika tillvägagångssätt, för att ge barn möjlighet att skapa en lärmiljö utefter deras intresse och behov.