Studiens syfte är att undersöka vilka konstruktioner förskollärare berättar om kring den fysiska inomhusmiljön samt om utformningen har en betydelse för barnen. För att besvara syftet är frågeställningarna: Hur berättar förskollärare om den fysiska inomhusmiljöns betydelse? och Hur berättar förskollärarna om sin profession i relation till förskolans fysiska inomhusmiljö? Reggio Emilia filosofin och det sociokulturella perspektivet är studiens teoretiska utgångspunkter. Socialkonstruktivismen utgör studiens vetenskapliga ansats och vi har använt oss av en tematisk analys som metod. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med tre förskollärare på två olika förskolor i Halmstad kommun. Studiens resultat synliggör förskollärares konstruktion av den fysiska inomhusmiljön utifrån deras profession. Det är betydelsefullt för förskollärare att se förskolans alla rum som en helhet och att ta tillvara på rummens möjligheter. Det är av stor vikt att varje rum utformas så att barnen trivs, stimuleras och utmanas. Resultatet indikerar även på att barns delaktighet är en grundpelare för att de ska känna tillhörighet och blir inspirerade i miljöerna, och att det är den aktiva pedagogens arbete med att anpassa miljön utefter barngruppen som skapar goda fysiska lärmiljöer.

Studiens syfte är att ta reda på hur några förskollärare beskriver sitt arbete med språkutveckling i förskolan och hur de planerar sin fysiska lärmiljö. I studien har en kvalitativ forskningsansats använts och som datainsamlingsmetod har semistrukturerade intervjuer utförts. Studiens riktning har gått ur ett sociokulturellt perspektiv och begrepp som nämns är proximala utvecklingszonen, scaffolding, mediering och appropriering. I resultatet synliggörs vikten av att vara en närvarande förskollärare och att det gäller att fånga upp lärandesituationer eftersom den språkliga utvecklingen sker hela tiden i det vardagliga samspelet. Den fysiska lärmiljön är av betydelse då pedagogerna behöver utforma platser utefter barns intressen, som fångar upp deras nyfikenhet och kan bjuda in till samspel. Slutsatsen är att det språkfrämjande arbetet pågår hela tiden och inte enbart vid planerade aktiviteter, att som förskollärare ta tillvara på de spontana tillfällena där barn visar intresse och att hela tiden vara medveten om sitt eget språkbruk.

Denna fallstudie syftar till att undersöka vilka tankar och idéer som ligger till grund förutformandet av en nybyggd bildsal samt hur den fungerar i praktiken. Syftet är vidareatt ge en sammanställning och en utvärdering av den nya bildsalen som förhoppningsviskan bidra med kunskap och erfarenheter inför framtida skolbyggen och renoveringar.För att få förståelse för de bakomliggande tankarna har intervjuer genomförts medansvarig arkitekt samt kommunens projektledare. Ett observerande besök och enintervju med bildläraren som nu arbetar i lokalerna har även genomförts för att få eninblick i hur lokalerna är utformade och vilken typ av undervisning som bedrivs däridag. Den insamlade empirin har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv ochkategoriserats utifrån de fem punkterna interaktion, aktivitet, artefakt, utvecklingshoppoch kreativitet. Studien visade att när Färjestadens högstadium utformadesimplementerades en ny typ av pedagogik i den fysiska miljön. Målet var att utveckla enundervisningsform som sätter varje elevs unika behov i fokus och en miljö somuppmuntrar till tematiskt, projektbaserat och ämnesövergripande arbete. En kreativarena skapades med mindre klassrum för bild, slöjd och teknik samt stora generösagemensamma utrymmen. Studien visar bland annat att det finns mycket godaförutsättningar för interaktion och aktivitet men att det råder brist på nödvändigaartefakter. Överlag är bildläraren nöjd med de nya lokalerna och har anpassat sinundervisning utifrån de nya förhållandena som den fysiska miljön medfört.

Denna kvalitativa studie syftar till att, med hjälp av en fokusgruppsintervju, undersöka hur musikelever på gymnasiet upplever innehållsmässiga ramfaktorer vad gäller ljudmiljö i ensembleundervisningen, samt att undersöka vilka fysiska, ljudrelaterade ramfaktorer som påverkar musikelevernas upplevelser av lärmiljön i ensembleundervisningen. I studien används, utöver skolforskning om lärmiljö, arbetsmiljö och ramfaktorer, tvärvetenskaplig, kvantitativ och kvalitativ forskning framtagen från olika fält av ljudmiljön, däribland audiologi, fysiologi och miljömedicin. Det insamlade materialet analyseras utifrån två kategorier av ramfaktorer- innehållsmässiga samt fysiska, ljudrelaterade ramfaktorer för att synliggöra möjliga ramfaktorer i ensembleundervisningen. Studiens resultat presenterar elevernas upplevelser av ljudnivåer och buller i ensembleundervisningen, hur och vad som påverkar deras upplevelser av lärmiljön, samt hur de upplever gymnasieskolans arbete med ljudvolym och hörselvård. Studien visar att innehållsmässiga och fysiska, ljudrelaterade ramfaktorer existerar och har påverkan på musikelevernas upplevelser av lärmiljön i ensembleundervisningen. Läraren och elevernas individuella förhållningssätt, ensemblesalarnas akustiska kvalitet och det sociala klimatet framtas som ramfaktorer och diskuteras för vidare djup.

Tunek, Karin (2017). ”Jag ska ju dagligen känna att det är viktigt för någon att jag kom hit - en studie om förskolans lärmiljö för barn med språkstörning” (”I should daily feel that it is important for someone that I´m here” – a study about Preschool learning environment for children with specific language impairment). Specialpedagogprogrammet, Institutet för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö högskola. Syftet är att bidra med kunskap om hur lärmiljön i förskolan kan utformas för barn med språkstörning genom att studera några pedagogers uppfattningar. Studiens teoretiska inramning utgår ifrån Specialpedagogiska skolmyndighetens tillgänglighetsmodell. I modellen är miljön i förskola, skola och fritidshem uppdelat i fysisk, social, pedagogisk miljö, samt förutsättningar för lärande. Samspelet mellan delarna är avgörande för utveckling. Till modellen finns värderingsverktyg och lärmaterial som personal i förskola, skola och fritidshem kan använda för att nå en mer tillgänglig miljö. I kombination med tillgänglighetsmodellen har studien utgått ifrån ett sociokulturellt perspektiv där Säljö (2014) anser att kunskap förs vidare i samspel mellan människor. Lärande finns i alla mänskliga verksamheter, så som ett samtal eller i en händelse. Säljö (2014), anser att lärande sker inte bara i skolsammanhang, utan hela tiden i vårt samhälle. Studien har tagit inspiration från en fenomenografisk ansats. Empiriinsamlingen har gjorts med halvstrukturerade, tematiska intervjuer. Resultatet visar att det finns en variation i resonemangen om vad som ingår i den fysiska, sociala och den pedagogiska lärmiljön i förskolan för barn med språkstörning, men också likheter. Tydlighet och anpassning av lärmiljön, olika hjälpmedel till kommunikation, så som bildstöd och TAKK, kompetens och ett varierat arbetssätt är några likheter. Variationen i resonemangen handlade om vad i lärmiljön som ingår i fysisk-, social,- och pedagogisk lärmiljö. Resultatet visade också att samspelet genomsyrar hela verksamheten och alla dess delar. Samspel i olika former är nödvändigt för lärande och det är av stor vikt att pedagoger i förskolan ger barnen möjlighet till samspel i alla situationer under dagen. Dessutom framgår det i tidigare forskning och i intervjuerna att omsorg, kompetens och engagemang är viktiga egenskaper hos pedagoger som arbetar med barn med språkstörning, dessa begrepp behandlas inte i tillgänglighetsmodellen. Med dessa egenskaper hos pedagogerna i kombination med att aktivt arbeta med att kartlägga de individuella förutsättningarna, leder till en tillgänglig miljö för barn med språkstörning. Studien bekräftar således Perssons (2015) resultat om att fokus på individuella förutsättningar har för liten plats i tillgänglighetsmodellen. För att barn med språkstörning i förskolan ska få vistas i en så tillgänglig lärmiljö som möjligt är tillgänglighetsmodellens lärmaterial och värderingsverktyg ett tydligt och systematiskt sätt för pedagoger att ta sig an. Dock finns det fler aspekter att beakta utöver de som behandlas i tillgänglighetsmaterialet, pga. att de individuella förutsättningar kan se mycket olika ut. Omsorgstrygghet, pedagogers kompetens om språkutveckling och språkstörning och engagerade pedagoger är begrepp som skulle kunna ge en mer tillgänglig miljö för barn med språkstörning. Resultatet för studien bidrar till att pedagoger som arbetar med barn med språkstörning får nya perspektiv på lärmiljön i förskolan. I förebyggande insatser för barn med språkstörning kan den fysiska, sociala och den pedagogiska lärmiljön göras tillgänglig med tillgänglighetsmaterialet från Specialpedagogiska Myndigheten. Enligt studien är dessutom samspelet mellan pedagoger och barn, i lärmiljön, något som behöver få större plats då det är en förutsättning för lärande. Omsorgstrygghet och kompetens om språkutveckling och språkstörning är också viktiga för att kunna ge de bästa individuella förutsättningarna för barn med språkstörning.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka förskollärares undervisning i skogen. Vi har främst tittat på hur förskollärarna leder barnen genom samtal i undervisningen, både i den planerade och spontana undervisningen. Vi har också undersökt hur skogen som miljö påverkar undervisningen och om förskollärarna tar vara på möjligheterna som skogen ger. Vi har under sammanlagt sju timmar observerat förskollärare från två förskolor hur de undervisar i skogen. Insamlade data har analyserats med tematisk analys genom densociokulturella teorin samt andra relevanta begrepp, efter teman som framträtt genom analysen och anknyter till studiens frågeställningar. Resultatet visar att förskollärarna använder främst förmedlingssamtal i planerad undervisning, och användningen av materialskiljer sig åt mellan planerad och spontan undervisning. Resultatet visar även hurförskollärare förhåller sig till skogen och utnyttjar miljön i undervisningen. I diskussionen lyfter vi de skillnader som observerats i förskollärarnas planerade och spontana undervisning, vilka typer av samtal förskollärarna använder och hur det avspeglar undervisningen som skeri skogen. Genom ett sociokulturellt perspektiv har vi undersökt hur förskollärare undervisar i skogen. Vi upplever att det finns en kunskapslucka inom detta område, och där har vår studieen betydelse för professionen. Utifrån studiens resultat ser vi ett behov av vidare forskning om förskollärares undervisning skiljer sig mellan olika undervisningsmiljöer, till exempel utomhus och inomhus miljö.

Denna studie fokuseras på att undersöka elevers upplevelser av anpassningar iundervisningen kopplat till att kunna nå kunskapsmålen. Syftet är att undersöka hur eleverhar upplevt anpassningar i sin undervisning och hur det har påverkat dem och derassjälvuppfattning. Frågeställningen jag har haft är hur hanterar eleverna sina behov av stöd försitt lärande? Hur upplever eleverna att skolan bemöter elevernas behov av stöd? Hur sereleverna på sig själva i relation till att vara i behov av stöd?Det är sex elever från olika årskurser men från samma skola som har deltagit i studien.Studien genomfördes på en gymnasieskola i Stockholm.Jag har valt att gör intervjuer med dessa elever som alla är i behov av anpassningar. Elevernaberättar om olika upplevelser kring anpassningar, både negativa och positiva. De flesta eleverhar känt sig annorlunda och utpekade på grund av utformningen av det specialpedagogiskstödet. I studien visades också vilken stor roll läraren har i utformningen och arbetet medanpassningar och elevers delaktighet.

Det finns ett positivt samband mellan elevers prestationer, välbefinnande och lärmiljö. Studien i denna uppsats är en utprövning av skattningsverktyget MAVIS, som är skapat för lärare i grundskolans senare år för att utvärdera, analysera och utveckla en lärmiljö. Verktygets innehåll utgår ifrån en teoretisk modell av skolans sociala klimat och definierar tio aspekter av lärmiljö: Stimulans, kompetens, lärande, kontroll, säkerhet, hjälpsamhet, delaktighet, ansvar, inflytande och kreativitet. Studiens syfte är att undersöka användbarhet, identifiera förbättringsmöjligheter, problematiska aspekter och undersöka om verktyget är tillförlitligt, och kan antas mäta kvaliteten på relevanta aspekter av elevers lärmiljö som det avser att göra. Två klasser på två grundskolor var föremål för studien, där sammanlagt sex lärare och sex elever deltog. Lärarna besvarade skattningsverktyget och deltog i ett utvärderingssamtal. Eleverna besvarade skattningsverktyget genom intervju. Resultatet gav att skattningsverktyget upplevdes som användbart och möttes med god acceptans. Två skilda profiler för två olika lärmiljöer kom fram och visade utvecklingsområden samt styrkor inom lärmiljön. Elevers och lärares skattning gav liknande bild av lärmiljön, men lärare skattade lite lägre än eleverna. Förtydliganden av frågors alternativ framkom som förbättringsmöjlighet. Skattningsverktyget verkar kunna användas som diskussionsunderlag för att utveckla lärmiljöer och kan vara en del av specialpedagogens förebyggande arbete.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare anpassar skolans lärmiljöer för att kunna förbättra kunskapsinhämtningen för elever i läs- och skrivsvårigheter. Avsikten är att ta reda på hur lärarna anpassar lärmiljöerna pedagogiskt, socialt och fysiskt, vilka av anpassningarna som utmärker sig som framgångsrika för elever i läs- och skrivsvårigheter, samt vilka hinder som lärarna anser finns för att kunna genomföra dessa anpassningar i praktiken. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där individens omgivning är avgörande för att en utveckling ska kunna ske. Vi genomförde en enkätstudie, där 58 lärare i årskurserna 4-9 i 17 kommuner i Sverige svarade. Resultatet visade att våra informanter upplever både den pedagogiska och den sociala lärmiljön som mycket bra. De är dock mindre nöjda med den fysiska lärmiljön. Av de anpassningar som görs anser lärarna att det som är mest framgångsrikt för elever i läs- och skrivsvårigheter är möjligheten att använda sig av digitala hjälpmedel, att ge individuella instruktioner, tillhandahålla stödstrukturer samt att använda alternativa redovisningsformer. Extra viktigt anser våra informanter vara att få kollegial stöttning från speciallärare/specialpedagog, rektor och kollegor, tillsammans med goda relationer till eleverna och tid och resurser för att kunna planera och genomföra individuella anpassningar. Svårigheterna med att kunna göra så bra anpassningar som möjligt är, enligt våra informanter, tidsbrist och resursbrist för att kunna planera och genomföra en varierad och individuellt anpassad undervisning och samtidigt räcka till för alla elever. Slutsatsen av vår studie är att lärarna har kunskaper om och på många sätt anpassar skolans lärmiljöer för elever i läs- och skrivsvårigheter. Anpassningarna som görs är till största del av pedagogisk karaktär där lärarna t.ex. ger elever i läs- och skrivsvårigheter individuella instruktioner och använder sig av digitala verktyg. Dock upplever lärarna att det saknas både tid och resurser för att kunna genomföra anpassningarna på ett tillfredställande sätt. Många önskar också handledning och stöttning för att kunna göra detta ännu bättre. För att kunna få mer tid till att hjälpa eleverna vore det bra om det gick att skapa ett arbetssätt som gör att alla elever arbetar på individuell nivå inom samma arbetsområde. Enligt Tjernberg (2013) pekar den tidigare forskningen på att ju mer tid lärarna lägger på tydliga genomgångar i början av lektionen desto mer tid får de att hjälpa elever som är i behov av extra stöd för att utföra uppgiften.

Syftet med denna studie var att undersöka hur några fritidshem beskriver runt om i Sverige hur de arbetar med fysiska lärmiljöer och hur och om det har ändrats utifrån rådande pandemi och dess restriktioner. Studiens empiri bygger på en enkätundersökning som skickades ut i diverse fritidshems-grupper på Facebook. Både slutna och öppna frågor har ställts för att ge respondenterna möjligheter att utveckla deras svar för att få en mer bredd på deras syn om fysiska lärmiljöer. Ansatsen vi tillämpat är mixed method research, en kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder. Vi har analyserat vårt empiriska material med deskriptiv statistik och innehållsanalys. Resultatet av detta arbete visar att det är en stor variation ute i fritidshemmen i arbetet med fysiska lärmiljöer. En upptäckt vi gjorde var att gemensamt för de flesta fritidshemmen är svårigheten att arbeta med fysiska lärmiljöer då fritidshemmet inte tillhandahåller egna lokaler anpassade för fritidspedagogik. Fritidshemmet delar ofta lokaler med skolan som fritidshemmet får anpassa sig efter. Det framkom också att stora barngrupper på liten yta är vanligt förekommande i fritidssammanhang. Vi har också undersökt utifrån ett coronaperspektiv om hur fritidspersonalen utformar de fysiska lärmiljöerna i och med rådande pandemi och dess restriktioner. I studien visade det sig att majoriteten av fritidshemmen har flyttat all sin verksamhet utomhus för att minska smittspridningen, på så vis har de fysiska lärmiljöerna ändrats då eleverna får all sin fritidsundervisning utomhus. Problemområdet vi undersöker är hur fritidspersonal beskriver arbetet med fysiska lärmiljöer. Tidigare forskning inom området fysiska lärmiljöer är bristfällig då det läggs mest fokus på forskning om undervisningen och inte områdena runt omkring. / <p>Betygsdatum: 2021-06-06</p>