This essay will look into the relationship between an organization’s external crisis communication, in this case Swedbank’s communication, and the media’s use of for example agenda setting. The chosen organization is Swedbank because they have long been a target of the Swedish media. This relates to allegations that Swedbank was involved in money laundering. Two press releases on two different topics were used in the study. The topics will be discussed further down in the abstract.  Some of the media channels used in this essay were Aftonbladet and Expressen, which have a wide spread in the Swedish society and are known for publishing scandalous content. Other media channels that were examined are Dagens industri, Affärsvärlden and Realtid, which are more of business papers than newspapers. Despite the fact that Dagens industri occasionally publishes articles that are similar to those published by Aftonbladet and Expressen. SVT nyheter and Dagens nyheter were selected to represent a more typical newsreader.  The following questions are investigated in the essay: What are the differences between the information that the organization, in this case Swedbank, sends out versus what the different media channels report in their articles? What aspects of the organization’s crisis communication will the media focus on? The analysis investigated two different topics that had been covered in various ways by the media. The first topic was about how Swedbank admits that they had a flaw in their approach to dealing with risks of money laundering. The second topic was about Swedbank’s decision not to press charges against their former CEO. Overall the analysis found that the more business oriented media channels, Affärsvärlden, Realtid and Dagens industri, published nearly indentical information about the first topic as Swedbank. Although Realtid and Dagens industri were more critical of the second topic in their articles. Because Aftonbladet and Expressen wrote a large part about Swedbank’s former CEO, it can be seen as they wrote scandalously about the first topic. Expressen did not publish an article on the second topic, but Aftonbladet did and they focused on a more scandalous angle on the topic. Both Dagens nyheter and SVT nyheter reported information that was nearly identical to Swedbank’s press release. The conclusion of this essay is that the media will use an organization’s crisis communication if it’s interesting for their readers. Otherwise, the media channel will write what they believe will be most interesting to their readers.

Bakgrund: Varje år genomgår 35000–38000 kvinnor abort i Sverige. Upplevelser av autonomi, skuld och skam finns beskrivet. En stor del av den svenska befolkningen läser dagstidningar varje dag och massmedia anses ha en viktig roll angående opinionsbildningen. Barnmorskans förhållningssätt ska präglas av kvinnans autonomi och kvinnan ska ses som en kompetent individ som självständigt kan fatta beslut. I barnmorskans arbete ingår att stå upp för kvinnans rättigheter och god kunskap i att framföra dessa rättigheter på basis av evidens och forskning. Kunskap om abortframställandet i dagstidningar är viktigt för barnmorskan då det kan påverka kvinnans beslut och hennes tankar kring aborten. Syfte: Att undersöka hur svenska dagstidningar framställer bilden av abort och abortvård i Sverige Metod: En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats har tillämpats. Analys har genomförts av 126 artiklar från de fem svenska dagstidningar som har störst räckvidd. Resultat: Aborträtten och kvinnans rätt till autonomi framställs som om den står på spel, fostrets rätt till liv och abortförsvarande krafter engagerar. Fyra kategorier och nio subkategorier framkom ur analysen. Konklusion: Ovanliga och dramatiska aborter och aborthändelser framställs i massmedia framför den okomplicerade majoritetsaborten. Skildringen av abort och abortvård i svenska tidningar kan ses som problematisk då synen på abort i samhället riskerar att stigmatiseras och därmed i slutändan drabba kvinnans autonomi, reproduktiva och sexuella rättigheter. / Background: 35,000-38,000 women undergo abortion in Sweden every year. Experiences of autonomy, guilt and shame are described. A large part of the Swedish population reads newspapers and the mass media is considered to have an important role in public opinion formation. The midwife's approach must be characterized by the woman's autonomy and be seen as a competent individual who can make decisions independently. The midwife's work includes standing up for women's rights and good knowledge in asserting these rights on the basis of evidence and research. Knowledge abort presentation on abortion in newspapers is important for the midwife then it can affect the woman’s decision about abortion. Purpose: To investigate how Swedish newspapers present the image of abortion and abortion care in Sweden. Method: A qualitative analysis with inductive approach has been applied. An analysis of 128 articles from five Swedish daily newspapers with the greatest reach has been carried out. Outcome: The right to abortion and women's right to autonomy are presented as being at stake, the fetus's right to life and women’s right to abortion is engaging. Four categories and nine subcategories are presented. Conclusion: Unusual and dramatic abortions and abortion events are presented in mass media in front of the uncomplicated majority abortion. The portrayal of abortion and abortion care in Swedish media can be seen as problematic as the view of abortion in society risks being stigmatized, and thereby ultimately affecting women's autonomy and reproductive, sexual rights.

Syftet med föreliggande studie är att utifrån nyhetsrapporteringen i Ystads Allehanda och Sydsvenska Dagbladet Snällposten undersöka vems röster som gjordes hörda i den massmediala diskursen kring den asiatiska influensan som grasserade 1957. Utifrån olika teman, som jag vid närläsningen kunde identifiera som återkommande i nyhetstexterna, studerar jag vad man talade om och hur man talade om detta. Jag studerar också vem mottagarna var och om det förmedlas några speciella budskap. Dessutom gör jag en jämförelse av de båda tidningarnas rapportering i egenskap av att SDS kan sägas representera stad medan YA representerar landsbygd.Undersökningen genomförs med utgångspunkt i Faircloughs kritiska diskursanalys och utifrån det teoretiska perspektivet att språket i sig är en handling. Vad som förmedlas via språket är ingen avspegling av verkligheten, utan en konstruktion, som utifrån olika perspektiv och syften skapar ”sanningar”. I studien framgår explicit massmedias roll som ”ideologisk” meningsskapare. Med hjälp av det journalistiska nyhetsspråket, och då speciellt i rubriker och i ingresser, konstruerar massmedia verklighet, en verklighet som kan skilja sig markant ifrån det reella förhållandet. Syftet är givetvis att fånga läsarens intresse men i förlängningen också kommersiellt, då tidningar produceras med ett vinstgivande ändamål.

Min studie syftar till att få reda på vad som ligger bakom några av de negativa uttalanden som figurerar kring Arbetsförmedlingen (Af) och genom att berätta om Af:s verksamhet försöka höja kunskapsnivån om Arbetsförmedlingen. Jag har med hjälp av fem kvalitativa intervjuer kommit fram till att det i intervjupersonernas fall i det stora hela handlar om frustration och bemötandet samt okunskap om Af:s verksamhet vilket har lett till felaktiga förväntningar. Ett intressant resultat var att intervjupersonerna trots sina negativa uttalanden inte var särskilt negativa i sin inställning under intervjutillfället, och detta förklarar jag med att det handlar om enstaka händelser, som leder till ilska och frustration, som ligger bakom – det handlar inte om att allt Arbetsförmedlingen gör är negativt. Jag ville också få en inblick i hur fem företag och organisationer ser på Arbetsförmedlingen och höra vilka anledningar de trodde låg bakom de negativa uttalandena. För att få deras perspektiv träffade jag fem personer från olika företag för intervjuer, och det kom fram att de flesta av dessa företag också var relativt positiva till Af. Även här såg jag dock bristande kunskaper om Arbetsförmedlingens verksamhet. Olika åsikter om anledningen till kritiken kom fram, men i stort sett handlar det om bemötandet, resursproblem och massmedias påverkan samt klass och felaktiga förväntningar.Som analysinstrument till dessa totalt tio intervjuer använder jag mig av flera olika teorier: medias påverkan, social psykologi, okunskap och vägledningsteorier. Jag menar att dessa förklarar den bredd resultatet från intervjuerna gav.

Denna studie syftar till att analysera massmedias framställning av kvinnor och män dömda för mord, och med utgångspunkt i genusteori jämföra skildringen av män, kvinnor, femininitet och maskulinitet. Vår analys grundas i den genusteoretiska ansatsen att genus produceras och reproduceras, vilket ständigt förhålls till normativa föreställningar om både femininitet och maskulinitet. Studiens empiriska material baseras på artiklar från kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen, som tillsammans skildrar fem manliga respektive fem kvinnliga gärningspersoner dömda för mord. Genom användning av en tematisk textanalys identifieras i resultatet fyra teman som är centrala för reproducerandet av genus i artiklarna: benämningar av gärningspersoner, skildring av våldshandling och motiv, dubbelliv och kontrasterande samt sexualitet. Genomgående i artiklarna återfinns mönster av hur gärningspersonerna beskrivs i linje med normativa föreställningar om genus och hur detta kontrasteras till det dödliga våldet. Massmediala framställningar använder således reproducerandet av olika genusgöranden på ett sätt som skapar sensationella nyheter.

I denna fallstudie har jag undersökt hur sektbeteende karaktäriserats med särskilt fokus på den Filadelfiaförsamling i Knutby som under många år har bevakats av media. Syftet med studien var att skapa en punktlista med sekteristiskt beteendemönster för att jämföra det med församlingen i Knutbys verksamhet. Frågeställningarna ser både till församlingen som sekt med också till den mediala bevakningens eventuella vinklig av församlingen. Jag använde mig av en deduktiv ansats med utgångspunkt i Stark och Bainbrigdes klassifikationsmodell av kultrörelser. Undersökningen är en kvalitativ textanalys av både litteratur och tidningsartiklar. I slutsatsen framkom det att församlingen vinklats till fördel för sekteristiskt beteende i media, men att denna vinkling är korrekt då församlingen i Knutby kan förstås som en sekt.

Studien syftar till att studera medikaliseringen av psykedelika i svensk massmedia. Uppsatsen utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Begreppen diskurs, makt, subjektsposition och social kontroll utgör studiens teoretiska begreppsram. Studien är utförd med foucauldiansk diskursanalys som metod. Totalt har 34 tidningsartiklar som förekom mellan 2016-2023 samlats in och analyserats från sex svenska tidningsaktörer. Resultatet visar att massmedia använder en rad strategier för att medikalisera psykedelika. Strategierna består av att; konstruera psykedelika som effektiv behandling för psykiska besvär; tilldela aktörer som har en positiv inställning till att behandling med psykedelika ska bli legitim plats att uttala sig; psykedelika som behandling konstrueras som en viktig lösning på samhällsproblem gällande den utbredda problematiken med psykisk ohälsa; massmedia konstruerar att det finns kulturella hinder för effektiv behandling med psykedelika i form av ett etiskt motstånd samt läkemedelsindustrin.

När ett Coronavirus uppdagades i Kina fick det stor medial uppmärksamhet och den 11 mars 2020 klassade Världshälsoorganisationen virusspridningen som en pandemi. Förenta Nationerna slog i april 2020 larm om ett världsproblem som ökat kraftigt i samband med rekommendationerna till äldre personer i och med CoVid-19, nämligen åldersdiskriminering. Till följd av att mängden personer över 60 år ökar i hela världen och att världsbefolkningen år 2050 beräknas bestå av två miljarder människor 60 år och äldre, ställer det krav på världens länder att se till att ha en fungerande hälso- och sjukvård samt ett fungerande välfärdssystem.  Media besitter stor makt att genom den information som sprids påverka människors känslor och tankar, särskilt i oroliga tider. Syftet med denna uppsats är, att utifrån hur media skildrar rekommendationer i och med CoVid-19 för medborgare 70 år och äldre, undersöka om och i så fall hur medias diskurser präglas av ålderism. Vi har analyserat 29 stycken artiklar från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen som vi hämtat från tidningarnas elektroniska upplaga under perioden 16–22 mars 2020. Vi har studerat publicerad forskning samt tillgodogjort oss relevant litteratur för studiens syfte. Teorin och metoden utgörs av en kritisk diskursanalys och Norman Faircloughs tredimensionella analysmodell där vi med hjälp av verktygen modalitet, transitivitet och interdiskursivitet analyserat vårt material.  I materialet noterade vi tre diskursteman relaterat till människor som är 70 år och äldre gällande Folkhälsomyndighetens rekommendationer i och med CoVid-19. Den ena diskursen framställer ett “vi och dem”, den andra beskriver personer 70 år och äldre som en belastning för sjukvården och i den tredje diskursen framställs “de äldre” som lydiga eller egoister, vilket synliggörs i mediala reaktioner och motreaktioner. Med hjälp av begreppet ålderism som ramverk för analysen har vi kunnat urskilja att diskursen i media innehåller ålderistiska framställningar av “de äldre”. I socialt arbete kan stereotypa framställningar medföra att insatser fördelas ojämlikt och människor 70 år och äldre riskerar att ses som en homogen grupp. / When a coronavirus was discovered in China it got a great media attention, and on March 11, 2020 the World Health Organization classified the virus as a pendemic. In April, 2020 the United Nations raised an alarm about a world problem that has been seen to increase sharply in line with the recommendations from Folkhälsomyndigheten regarding older people and CoVid-19 – age discrimination, also known as ageism. As the number of people over the age of 60 increases worldwide, and the world population is estimated to consist of two billion people of 60 years and older in 2050, it requires the countries of the world to ensure that they have a functioning healthcare and welfare system.  The media has great power to influence people's feelings and thoughts through the information disseminated, especially in troubled times. The purpose of this essay is to, based on how the media portrays the recommendations of CoVid-19 for citizens 70 years and older, investigate whether and if so, how media discourses are characterized by ageism. We have analyzed 29 articles from Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet and Expressen which we retrieved from the newspaper’s electronical edition during the period 16th-22nd of March 2020. We have studied previous reserach and relevant literature for the purpose of the study. The theory and method are a critical discourse analysis and Norman Fairclough’s three-dimensional analysis model, where we with the help of the tools modality, trasitivity and interdiscursivity analyzed our material.  In the material we noted three themes of discourse related to people 70 years and older in the articles about the recommendations of CoVid-19. One discourse presents a “we and them”, the second describes people 70 years and older as a burden on healthcare and in the third discourse the elderly are portrayed as obedient or selfish, which is made visible in medial reactions and counter-reactions. With the help of the concept of ageism as a framework for the analysis we were able to discern that the discourse in media contains age discriminating portrayals of the elderly. In the social work, stereotypical representations can mean that efforts distribute unequally and people 70 years and older are at risk of being seen as a homogeneous group.

Att massmedia är med och skapar allmänhetens uppfattning om verkligheten är kanske inget man tänker på dagligen. Massmedia har utifrån sina gestaltningar en stor makt att påverka hur allmänheten tolkar olika samhällsfenomen. Syftet med studien var att ta reda på vilken gestaltning media skapar av socialarbetarnas arbetsmiljö och dess effekter. Likväl vilken bild som media förmedlar till allmänheten. Frågeställningarna hade för avsikt att undersöka hur socialarbetarnas arbetsmiljö framställdes, vilka förhållanden kopplade till arbetsmiljön som framträdde och vilka aktörer som fick komma till tals i artiklarna. För att nå vårt resultat genomfördes en framinganalys, det vill säga, genom att rama in hur journalisterna strategiskt, medvetet eller omedvetet framställer det dem vill förmedla. Till vår hjälp i analysarbetet användes gestaltningsteorin för att kunna ta reda på hur media gestaltar och framställer socialarbetarnas arbetsmiljö och dess effekter. De 15 analyserade tidningsartiklarna som användes för studien publicerades mellan åren 2014–2019. Det framkom inte speciellt stora skillnader i hur journalisterna beskrev socialarbetarnas arbetsförhållanden mellan det undersökta tidsspannet. Det framkom bland annat att socialtjänsten framställs vara en ohälsosam arbetsplats och att socialarbetare flyr på grund av tunga arbetskrav och en arbetsmiljö präglad av hot och våld. De gestaltningsramar som framkom tydligt i studien var generella gestaltningar. Vilka formas av en medielogik som journalisterna själva skapat, det vill säga, utifrån nyhetsredaktionernas värderingar, praktiker och rutiner. Betydelsen för hur de olika gestaltningarna påverkar diskuteras i studien såväl som vilka effekter och vilket inflytande dem olika aktörerna som får komma till tals kan ha på allmänheten. / The fact that the media is involved and creates the public's perception of reality is perhaps nothing you think of daily. Based on their design, the mass media has a great power to influence how the public interprets different social phenomena. The aim of this study was to find which framing the media creates by the social workers' work environment and its effects. As well as which image media conveys to the public. The study's questions intended to examine how the social workers' work environment was presented, what conditions that emerged were linked to the work environment and which participants were to be heard in articles. To achieve our results, a framing analysis was carried out, by framing how the journalists strategically, consciously or unknowingly, produced what they want to convey. To our help in the analysis work, the framing theory was used to be able to find out how the media portray and produce the social workers' work environment and its effects. The 15 analyzed newspaper articles used for the study were published between 2014–2019. There were no particularly large differences in how the journalists described the social workers' working conditions between the time span examined. It emerged, among other things, that the social service as a workplace is presented as an unhealthy workplace and that social workers flee due to heavy work demands and because of a work environment characterized by threats and violence. The frames that emerged clearly in the study were general frames. Which are formed by a media logic that the journalists themselves created, that is, based on news editorial values, practices and routines. The significance of how the different frames influence is discussed in the study as well as what effects the various participants that may come to speak has influence on the public.

Denna studie syftar till att undersöka vilka diskurser som framträder i massmedia om hemlösa, hur och var de framträder samt om det skett några förändringar gällande detta under de senaste 25 åren (1993–2018) och, i så fall, hur dessa förändringar sett ut. För att besvara detta syfte har 55 artiklar som publicerats i Dagens Nyheter under perioderna 1993-07-01–1993-12-31, 2005-07-01–2005-12-31 och 2018-07-01–2018-12-31 analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys. Tillämpningen av den kritiska diskursanalysen har inneburit analyser (också kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys) av tre olika nivåer av texten har genomförts: text (textens innehåll), diskursiv praktik (textens produktionsmönster) och social praktik (textens potentiella effekter).  I studien framkommer att framställningarna av den hemlösa individen i Dagens Nyheter under de tre årtalen har utgått från fyra olika diskurser som varit återkommande under samtliga årtal. Dessa har i studien benämnts som: De svåra förhållandenas diskurs, Sympatiernas diskurs, De ovärdiga samhällsmedborgarnas diskurs och Uteliggarnas diskurs. Hur den hemlösa individen framställs beror i viss mån på vilken av diskurserna som aktualiseras då de hemlösa diskuteras. Det finns emellertid även antaganden om de hemlösa som är så vedertagna att de återkommer i alla diskurserna. Samtliga fyra diskurser innehåller därtill antaganden som kan anses som problematiska för dem som befinner sig i hemlöshet vilka kan leda till stigma och ett epitet som avvikande, dock i varierande omfattning. Under två av årtalen (1993 och 2005) är det Sympatiernas diskurs som oftast framträder vilket innebär att den hemlösa individen främst befästs med en förståelse av att vara i behov av andras medlidande, sympati, stöd. Detta gör vidare att den hemlösa tillskrivs en betydelse av att vara ett passivt offer som inte klarar av att hantera eller ta sig ur sin situation utan andras hjälp. Under 2018 är det istället De svåra förhållandenas diskurs som oftast framträder. Detta leder till att den som befinner sig i hemlöshet främst beskrivs utifrån de besvärliga omständigheter ett liv i hemlöshet innebär. Diskursen bidrar vidare till en förståelse av individen som i första hand en hemlös person, de övriga egenskaper individen besitter ges en underordnade betydelse. Även om skillnader årtalen emellan således uppdagats under studiens förfarande uppfattas dessa inte som särskilt omfattande. Denna studie argumenterar därför för att sättet för att beskriva de hemlösa och de diskurser som strukturerar språkbruket om dem i Dagens Nyheter mellan 1993 och 2018 inte genomgått några omfattande förändringar. / The purpose of this study is to explore media discourses regarding the homeless individual, who they are, how and where they appear and if there´s been any changes regarding this since 1993.  55 articles from the newspaper Dagens Nyheter who were published during three different periods of time (1993-07-01–1993-12-31, 2005-07-01–2005-12-31 and 2018-07-01–2018-12-31) were examined to answer this purpose. The form of examination has been critical discourse analysis which, in this study, means that examination (also with the help of qualitative and quantitative content analysis) has taken place in three different levels of the text: text (the content of the text), discursive practice (the production pattern of the text) and social practice (the potential effects of the text). The study shows that four different types of discourse has been framing the language use in Dagens Nyheter regarding the homeless individual and all of them appears during each of the three studied years. The discourses have, in this study, been named as follows: The discourse of hardships, The discourse of sympathies, The discourse of the unwanted citizen and The discourse of the vagrants. How the homeless individual is represented depends, to some extent, on which of the four discourses the authors in Dagens Nyheter base their statements on. There is, however, also some general assumptions about the homeless that can be found in all of the four discourses. All four of them also contain assumptions that, to a different degree, can lead to a view of the homeless as an outsider and thereby to stigmatization. During two of the years (1993 and 2005) most of the authors statements were based on The discourse of sympathies which lead to a representation of the homeless individual as a person in need of pity, sympathy and support from others. This forms an understanding of the individual as a passive victim that needs help from others to cope with the situation and/or to get to another place in life. During 2018 most of the authors statements instead derives from The discourse of hardships. This leads to a representation of the homeless individual as a person that is surrounded by difficult conditions. The discourse also forms an understanding of the individual as first and foremost homeless, all other attributes and aspects of the homeless persons life comes second to the homelessness. Even though some differences have been noticed between the three years throughout the course of the study the study argues that these should be viewed as fractional. This also leads to a standpoint that the representations of the homeless individual in Dagens Nyheter hasn´t gone through much change during the studied period of time (1993-2018).