No description available.

Syftet med studien är främst att undersöka organisationen och individualiseringen av matematikundervisningen på gymnasieprogrammet individuellt alternativ (IMA). En enkätundersökning genomfördes där respondenterna utgjordes av 168 matematiklärare på programmet. Studien visar att det finns flera skillnader i hur IMA organiseras på olika skolor, men enskilt arbete är en ofta förekommande arbetsform på skolorna i studien. Beträffande individualisering så varierar det också mellan de olika skolorna, men hastighetsindividualisering i form av arbete i egen takt är vanligt. Organisatoriska faktorer som gruppstorlek och antal undervisningstimmar har inget tydligt samband med andelen godkända elever på skolorna i studien. En god relation mellan läraren och eleven i undervisningen är en faktor som kan ha större betydelse. Relationen behövs även för att kunna individualisera på ett lämpligt sätt.

Denna undersökning, som genomförts bland F-3-lärare vilka är uttalat positiva till varierad undervisning i matematik, syftar till att förstå hur och på vilka grunder matematikundervisningen varieras. Studien bygger på en gruppintervju med fem utbildade lågstadielärare. Resultaten har sedan tolkats utifrån ett sociokulturellt teoretiskt ramverk. I studien framkommer det att lärarna använder matematikboken nästan konstant men det är inte den som styr undervisningen utan det är lärarna som styr läromedlet. De menar att genom att använda matematikboken som grund att luta sig på, både som trygghet för lärarna för att planera undervisningen men även för eleverna för att de ska kunna ha något att arbeta med och för att de ska känna av ägarskap av en matematikbok. Undervisningen i matematik varieras genom att ändra arbetsmaterial, miljö, arbetssätt och plats. Lärarna klargör att genom variation i matematikundervisningen förstår eleverna kopplingen mellan matematiken och vardagen. Genom variation kan undervisningen anpassas efter varje elevs kunskapsnivå. Genom variation ökar elevernas intresse och motivation till ämnet.

Dagens klassrum i de svenska skolorna blir mer och mer mångkulturella. I snitt var femte elev har utländsk bakgrund. Det ställer stora krav på verksamma lärare eftersom de behöver anpassa undervisningen för att tillgodose alla elevers behov och förutsättningar. Egna observationer visar att andraspråkselever har brister i begreppsförståelsen inom det matematiska området vikt. Forskning visar att elever generellt har brister i begreppsförståelsen inom just området vikt. Ytterligare framkommer det att vikt är ett lågprioriterat område inom matematiken, då relativt lite tid avses för att undervisa om vikt. Vidare finns det få forskare som genomfört studier om vikt, vilket begränsar lärares möjligheter till att vidareutveckla sin undervisning, på grund av avsaknad av kunskap inom det matematiska området vikt. Syftet med observationsstudien är att bidra med kunskap om elevers språkanvändning inom det matematiska området vikt. Utifrån frågeställningen; hur kommer kunskap om begrepp inom vikt till uttryck i andraspråkslevers matematiska kommunikation, har en deduktiv analys grundad i tidigare forskning genomförts. Ur tidigare forskning urskildes studiens ramverk och analysverktyg, som blev utgångspunkt i analysen av det empiriska materialet. Empirin består av videoobservationer, som transkriberats och analyserats. Resultatet visar att den kunskap om begrepp om vikt som kommer till uttryck synliggörs genom att andraspråkseleverna kopplar samman begrepp med begrepp, kopplar samman begrepp med representationer, kopplar samman begrepp med situationer och kopplar samman begrepp med metoder. Genom en varierad undervisning, skapas förutsättningar för andraspråkselever att uttrycka och förstå begrepp om vikt, samt deras samband. Det är även betydelsefullt att lärare lägger mycket tid på undervisning om vikt, med fokus på begrepp. Vidare är det av stor betydelse att forska vidare kring begreppsförståelse i matematik, i synnerhet inom området vikt. Det kan bidra till didaktisk vägledning för verksamma lärare och därmed skapa förutsättningar för en god undervisning inom det matematiska området vikt.

Åren 2015 och 2016 kom det cirka 200 000 immigranter till Sverige. Detta innebär att det ställs krav på den svenska skolan som utvecklats och blivit allt mer mångkulturell. Enligt statistik från Skolverket kan det fastställas att det i Sverige finns en stor mängd flerspråkiga grundskoleelever som inte uppnår målen i matematik och slutar därför grundskolan med ett underkänt betyg. Anledningarna till varför vi valt att genomföra denna kunskapsöversikt är för att belysa vikten av en flerspråkig matematikundervisning och eftersom detta är ett aktuellt ämne. Syftet med denna kunskapsöversikt var att undersöka vilken betydelse språket har i en flerspråkig matematikundervisning. Senare i kunskapsöversikten har vi fördjupat oss i hur lärare kan arbeta för att nyttja elevers flerspråkighet i matematikundervisningen. Urvalet av studier har utförts genom en systematisk process. Först gjordes enkla sökningar i olika elektroniska  databaser.  De  elektroniska databaserna  som  nyttjades  var  Primo, Summon, ERIC, Google Scholar och DiVA. I kunskapsöversikten utgick vi från vetenskapliga  artiklar  som granskades  utifrån  olika  kriterier.  De  olika  kriterierna  var peer-review, fulltext, språk, årtal och land. Dessa studerades och redovisades sedan i form av en kartläggning. I kartläggningen uppmärksammas författare, årtal, land, forskningsfråga och metod. Vi har valt att utforma en fördjupad analys som berör hur lärare kan arbeta för att nyttja elevers flerspråkighet i matematikundervisningen. Fyra olika aspekter tas upp och dessa är: En flerspråkig matematikundervisning, en anpassad undervisning, höga förväntningar och stöttning för ökad prestation och social kommunikation och interaktion.

I den här intervjustudien berättar fem lärare om hur de ser på och använder sig av problemlösning i matematikundervisningen. Ämnet har valts på grund av att forskningen och Skolverket är eniga om att problemlösning är viktigt, men att Skolinspektionen visat att problemlösning ibland åsidosätts. Studien tar fasta på ett teoretiskt perspektiv som visar på tre inriktningar, matematik för, om eller via problemlösning. Lärarna använder sig av matematik för, om och via problemlösning i olika utsträckning och är överens om att problemlösningen har en viktig roll i matematikundervisningen och för övrig undervisning då den även utvecklar andra förmågor, exempelvis läsförståelse, men anser att tiden problemlösningen tar i anspråk är det största hindret. Även språkförbistring tas upp som en hindrande faktor. Detta resulterar i att lärarna i studien inte undervisar via problemlösning i den mån de skulle vilja, och eleverna riskerar att gå miste om matematikundervisning via problemlösning. Som avslutning väcks ett intresse för vidare forskning kring problemlösning som ämnesövergripande undervisningssätt, samt hur problemlösningen påverkas av att undervisas på elevers andraspråk.

No description available.

Syftet med denna studie är undersöka hur lärare arbetar med laborativt material, vilken inställning de har till arbete med laborativt material och i vilket syfte de använder det. Studien utgår från två frågeställningar; Hur arbetar lärare med laborativt material inom matematikämnet i grundskolan?  På vilket sätt anser lärare att laborativt material främjar inlärningen i och förståelsen för ämnet?   I denna studie har två datainsamlingsmetoder använts för att undersöka mina frågeställningar, metoderna är enkäter och intervjuer. Denna studie har visat att lärare i hög grad arbetar med laborativt material av olika slag och att de har en positiv inställning till undervisning med laborativt material. Utifrån resultat i denna studie kan vi se att en betydande del av respondenterna använder laborativt material till de elever som uppvisar svårigheter vilket är ett vanligt fenomen enligt tidigare forskning men som också har lett till låg status bland eleverna att behöva arbeta med laborativt material.

Studien behandlar formativ bedömning i de tidiga skolåren. Temat är viktigt att undersöka då bedömning för lärande är ett förhållningssätt till kunskap och lärande som ska implementeras i undervisningen. Problemställningen är hur lärare beskriver begreppet och hur lärare beskriver att de arbetar med formativ bedömning i matematikundervisningen. De empiriska metoder som använts är observation och kvalitativ intervju. Fyra lågstadielärare i år 1 och 3 deltog. Samtliga intervjuer spelades in och transkriberades. Resultatet visar att lärarnas definition av begreppet formativ bedömning delvis stämmer med de teoretiska definitionerna. Tre nyckelprocesser var väl implementerat hos samtliga informanter. Den första nyckelprocessen, att veta målet med undervisningen kopplades i intervjuerna ihop med tydliga mål för lektionen. Skillnaderna mellan lärarna kan antas ha samband med deras yrkeserfarenhet. Den andra nyckelprocessen, att ta reda på var eleven är i sitt lärande, kopplades i intervjuerna ihop med matriser. I analysen framkom dock att lärarnas arbete med matriser inte var synliga under observerade lektioner. Den tredje nyckelprocessen, vad som behövs för att komma närmare målet kopplades i intervjuerna ihop med feed back som för lärandet framåt. Resultaten från intervjuer och observationer stämmer delvis med teoretiska definitioner, då lärarnas feed back till eleverna under lektionerna kan definieras som summativa bedömningar snarare än att eleverna ges strategier för fortsatt lärande.

Utgångspunkten i arbetet var att elever går ut den svenska grundskolan utan betyg i matematik samt att ett av speciallärarens uppdrag är att arbeta förebyggande genom att delta i utveckling av matematikundervisning. Syftet med studien var att identifiera vad som skulle kunna vara aktuellt att utveckla i matematikundervisningsprocessen på lågstadiet. Genom en kvalitativ ansats och fyra halvstrukturerade fokusgruppsamtal tog vi del av lärarnas beskrivningar av de didaktiska val som görs i den egna undervisningsprocessen. Samtalen analyserades utifrån ett sociokulturellt och didaktiskt perspektiv. Vi använde de didaktiska frågorna i samspel med undervisningsprocessens faser planera, organisera och reflektera som analysverktyg. Resultatet av studien visade att det fanns behov av att planerings- och reflektionsfasen lyftes fram och fick ta större plats i undervisningsprocessen. Genom att möjliggöra mer kollegialt lärande kunde framför allt planering och reflektion lyftas fram och få ta större plats i undervisningsprocessen. För att matematikundervisningen skulle ge eleverna större möjlighet att utveckla de matematiska förmågorna behövde matematiklärarna i de kollegiala samtalen utveckla den problembaserade undervisningen. De slutsatser vi drog av studien utifrån de beskrivningar några lärare gett av sin undervisningsprocess och som vi tolkat är att matematikundervisningen kunde vara en speciallärares uppdrag genom att de arbetade för att utveckla undervisningsprocessen tillsammans med matematiklärarna.