Denna studie syftar till att undersöka omständigheterna till 90-talisters överrepresentation inom psykiatrin. Hur den ökade psykiska ohälsan som rapporteras kan vara kopplad till de samhällsförändringar som skett de senaste decennierna. Vi undersöker även hur olika definitioner av begreppet psykisk ohälsa har kommit att påverka den statistik som presenteras. Studiens resultat är baserad på tolv intervjuer med 90-talister där fokus låg på deras egna erfarenheter och upplevelser av hur olika faktorer i deras omgivning och miljö har påverkat deras välmående. Analysarbetet har skett genom innehållsanalys med en hermeneutisk ansats. Studien visar på att digitaliseringen har haft en stor inverkan på 90-talisters välmående, där sociala medier spelar en central roll i hur vi baserar vårt egenvärde utifrån jämförelser med andra personer. Vi har även kunnat se hur individualistiska värderingar, exempelvis en stark strävan efter självständighet och självförverkligande, har varit en källa till både stress och oro hos målgruppen. Vidare kan vi se hur 90-talisters egna uppfattningar av psykisk ohälsa baseras på självupplevda känslor snarare än medicinska diagnoser, samt att de har en större benägenhet att vända sig till professionell hjälp. Detta skulle kunna vara en möjlig faktor till målgruppens överrepresentation inom den psykiatriska vården.

Syftet med föreliggande uppsatsarbete är att beskriva erfarenheter av psykofarmaka och psykoterapi. Studien är kvalitativ till sin karaktär och utgår från intervjuer med fyra psykoterapeuter och en läkare. Uppsatsen tar utgångspunkt i ett fenomenologiskt perspektiv. Intervjuerna har analyserats så förutsättningslöst som möjligt utifrån EPP-metoden. Arbetet har haft sin grund utifrån fem övergripande frågeställningar; Hur uppfattar vi lidandets mening i relation till psykofarmaka? Påverkas en individs möjlighet att känna och tänka om denne regelbundet brukar psykofarmaka? Kan den som lider förvänta sig vägledning i de olika enskilda, respektive kombinationsbehandlingar som finns? Minskar det egna lidandet genom att sätta ord på sin ångest i psykoterapi? Hur resonerar läkemedelsindustrin i frågan kring individens psykiska lidande? Dessa frågeställningar har vilat mot en filosofisk fond som ställer frågan: Är medikaliseringen ett sätt att medicinera mot livet självt, att göra samhällets tillkorta-kommanden till ett individuellt problem? Resultaten presenteras i fem synopsis som visar på att; lidande kan ses som kraft till förändring. Antidepressiva läkemedel har en tendens att döva tankar och känslor. Patientens egen vilja är viktig. Mediciner tenderar att bli till substitut för mötet med människor och att relationen till läkemedelföretagen är problematiskt för behandlare då den också är en vinstmaskin. / The purpose of the study is to describe experiences gained from the use of psychotropic drugs and/or psychotherapy. The study is qualitative in nature and based on interviews with four psychotherapists and physicians. The study takes as its basis a phenomenological perspective. The interviews were analyzed as unprejudiced as possible using the EPP method. The work was based on five overreaching issues; How do we perceive suffering, meaning in relation to psychotropic drugs? Is an individual's ability to feel and think affected by regular use of psychotropic drugs? Can an individual who suffers expect guidance via individual treatment or via available combined treatments? Is an individuals suffering reduced by setting words to the anxiety in psychotherapy? How does the pharmaceutical industry discuss the issue of individual mental suffering? These issues have been tested against a philosophical background that asks the question: Is medicalisation a way of medicating against life itself, a way of making society's shortcomings the individual`s problem? The results are presented in five synopsis which say that suffering can be seen as force for change. Antidepressants have a tendency to numb thoughts and feelings. The patient's own will is important. Medication tends to be a substitute for meeting people and the relationship to pharmaceutical companies problematic for therapists as the industry is also a profit machine.

This dissertation investigates the treatment of eclampsia in Sweden at the turn of the 20th century, paying particular attention to two treatments, the “Active treatment” and “Stroganoff’s treatment”. The aim is to investigate the evolving medicalization of eclampsia in Sweden by analyzing the interdisciplinary discussion on eclampsia in the Swedish medical journals. Eclampsia has been described by physicians as the “disease of a thousand theories”, an enigma or a riddle without an answer. The disease has been known since antiquity, as evidenced by its presence in the Hippocratic corpus, but has been without a cure to this day. In the latter half of the 19th century and the beginning of the 20th century, treatments of eclampsia emerged that – at the time – seemed to hold promise. Eclampsia has been described as an insidious disease that strikes the patient as lightning from a clear blue sky.In 1843 the Scottish doctor John Lever connected albuminuria with the onset of eclampsia which allowed for early diagnostic of eclampsia. This marked a new way of perceiving eclampsia; no longer was it just an acute disease, but a progressive disease that could be treated before it became life threatening. The discovery of albuminuria became an important clue in the formation of the theory that eclampsia was caused by an unknown poisoning. Since no cure could be found, preventing the onset of eclampsia became a higher priority.The only known way of ending the progression of the disease was to end the pregnancy – a method used since the 18th century. This was usually done by caesarian section, an operation that during the 19th and early 20th century could be just as fatal as the disease itself. A change came in the late the 19th century with the discovery of new operating techniques, better hygiene, and the introduction of general anesthetics, which reduced the amount of fatalities connected with operations. The caesarian section eventually became the choice of treatment for eclampsia known as the “Active treatment”. This4treatment was challenged by “Stroganoff’s treatment”, which was a reformed version of the older treatment of eclampsia. The version of “Stroganoff’s treatment” used by Swedish doctors, which incorporated caesarian section, gave them a broader range of treatments that could be modified to suit different scenarios in a way that was impossible using just the “Active treatment”. The two treatments were discussed in Swedish medical journals throughout the beginning of the 20th century, and their discussion shows the growing medicalization of eclampsia during this time.

Beskrivningar av erektionsproblem går att återfinna långt tillbaka genom människans historia och brukar idag beskrivas som ett av de vanligast förekommande sexuella problemen. Erektionsproblem som företeelse hos gruppen unga män har på senare år lyfts i media främst relaterat till rapporter om ökad användning av potensmedel hos unga män, och genom debatter om erektionsproblem som potentiell konsekvens av pornografianvändning. Vad gruppen unga män själva tänker kring detta ämne verkar dock hittills förhållandevis outforskat. Syftet med denna studie var att belysa hur unga män reflekterar och förhåller sig till föreställningar om erektionsproblematik. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes med män mellan 24 och 28 år. Det teoretiska ramverk som empirin analyserades utifrån var: sexuella skript, maskulinitet, samt medikalisering. Resultatet visade på en stor bredd och variation av reflektioner kring erektionsproblem hos männen i studien. Maskulinitetsnormer och förväntningar kring manlig sexualitet var återkommande teman i tankar kring erektionen och erektionsproblematik, där det även verkade finnas en stor medvetenhet kring dessa normer hos männen i studien. Intervjupersonerna lyfte olika aspekter av den mellanmänskliga dimensionen av erektionsproblem, reflekterade över hur psykologiska orsaker och sexlust kan vara kopplat till erektionsproblem, problematiserade potensmedelsanvändning hos unga män, samt diskuterade hur pornografi och mainstreammedia kan ge en onyanserad bild av manlig sexualitet. Studien visade på en efterfrågan av mer information om erektionsproblem och ett öppnare samtalsklimat kring dessa frågor, både mellan vänner och i samhället i stort. / Descriptions of erection problems can be found throughout human history and is today considered one of the most common sexual problems. Erection problems as a phenomenon within young men as a group have in recent years been discussed in media, mainly related to reports of increased use of medicines used to treat erectile dysfunction (such as Viagra) amongst young men, and through debates regarding whether pornography use could result in erection problems. However, there seems to be a lack of research which discusses what young men themselves think about this subject. The aim of this study was to examine how young men reflect on, and relate to, ideas regarding erection problems. Nine semi-structured interviews were conducted with men between the ages of 24 and 28. The theoretical framework used to analyze the material consisted of: sexual scripts, masculinity, and medicalization. The results indicated a wide variety of reflections about erection problems. Masculinity and expectations regarding male sexuality were recurring themes in thoughts regarding erection and erection problems, where the men in the study also seemed to have a substantial awareness of these norms. The participants highlighted different aspects of the interpersonal dimension of erection problems, how psychological causes and sexual desire may be linked to erection problems, they problematized the use medicines such as Viagra amongst young men, and discussed how pornography and mainstream media can present an undifferentiated image of male sexuality. The study indicated a need for further research and information regarding erection problems, and requests amongst the participants for a more open discourse about these issues between friends and in society.

Denna studie undersöker och analyserar hur sex olika socialarbetare kan se på olika sociala kontexters betydelse för beteenden som kan leda till en adhd-diagnos bland barn och unga. Studiens frågeställningar vill få fram vilka förklaringar som intervjupersonerna ger till olika sociala kontexters betydelse som kan omge barn och unga som diagnostiseras med adhd samt hur intervjupersonerna förklarar bakomliggande orsaker till beteenden som kan ge upphov till en adhd-diagnos. I dagens samhälle ökar diagnostiseringen och medicineringen av adhd hos barn och unga och vi ställer oss frågande till om diagnostiseringen är svaret på problemet eller om sociala kontexter har en inverkan. Vi frågar oss även om det är möjligt att få adekvat hjälp för barn och unga endast utifrån att utreda individen eller om det behövs ett bredare perspektiv. Det empiriska materialet består av intervjuer med sex intervjupersoner som arbetar nära barn och unga på ett icke utredande sätt. Dessa intervjuer har sedan analyserats med en tematisk analys. Resultatet visar intervjupersonernas nyanserade bild av fenomenet adhd som de har utifrån deras unika erfarenheter från socialt arbete med barn och unga. Det framgår i resultatet att intervjupersonerna såg det som problematiskt att missa helhetsperspektivet i utredningsprocessen. De förespråkade ett individfokus där en diagnos inte ska stå i centrum i hjälpandet av barn och unga. Intervjupersonerna visade på att det inte bara är svart eller vitt utan de gav ofta en variationsrik bild av fenomenet där de kunde nämna både för- och nackdelar med ett diagnostiserande. I slutsatserna framgår att det krävs ett helhetsperspektiv i bemötandet och hjälpandet av barn och unga med beteenden som kan ge upphov till en adhd-diagnos. Framtida forskning bör lägga fokus på sociala kontexter och socialarbetares perspektiv för att få en bredare och mer nyanserad bild av adhd som fenomen.

This thesis purpose is to highlight young adults with perceived mental illnesses, and who have experiences of being or not being included by Swedish welfare through a phenomenological perspective. The empirical material of the study is built upon six interviews with women who experience psychological problems and have been on sick leave for some time. In order to contextualize the narratives of the informant’s observations have been made in two Facebook groups. The empirical chapters are built on the following main questions: In what ways do the informants experience their psychological problems that have been confirmed by the health care system? In what ways do the informants communicate their illnesses? And how are the informant’s everyday lives shaped by their psychological problems? The main conclusion of the study is that medicalization has made it more complex when trying to understand human health, since the labels that are provided by medical sciences are insufficient when trying to evaluate an individual's actual well-being.

Syfte: Att beskriva kvinnors erfarenheter av att bli inducerad i samband medförlossning från graviditetsvecka 41. Metod: En kvalitativ webbaserad undersökning genom ett frågeformulär med öppna frågor. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats valdes som analysmetod. Resultat: Totalt inkluderades 28 deltagare i undersökningen. I resultatet framkom fyra huvudkategorier och elva subkategorier. Kvinnorna reagerade olika beträffande beslutet om induktion av förlossning. Flera tog emot beslutet positivt, en del accepterade beslutet och andra hade önskat spontan förlossningsstart. Kvinnorna beskrev att det inte togs hänsyn till personliga önskemål eller möjlighet att ifrågasätta. Det framkom en besvikelse över att kroppen inte startade igång förlossningen spontant och naturligt. Kvinnorna hade olika erfarenheter av information, delaktighet, stöd och närvaro i samband med induktion av förlossning. Det kunde konstateras att kvinnorna erfor förloppet antingen som långdraget eller snabbt. Slutsats: Barnmorskor som bistår kvinnor vid induktion av förlossning behöver särskilt Information från barnmorskor har stor betydelse för att stilla oro, stress och förvirring samtidigt som det skapar lugn och samhörighet. uppmärksamma att induktionen kan skapa varierade reaktioner och känslor.

Psykisk ohälsa, mentalsjukhus, psykiatrireform, stigmatisering, överdiagnostik, medikalisering, diskurser, attityder, påverkan, förhållningssätt, samhälle / Mental illness, mental hospitals, psychiatric reform, stigmatization, overdiagnosis, medicalization, discourse, attitudes, influence, approach, community

No description available.

This thesis examines the discursive construction of lifelong learning in Swedish, Australian and American policy. Lifelong learning has an aura of apparent self-evidence which this study wishes to challenge by deconstructing the normalised truths in contemporary lifelong learning policies. The thesis rests on a collection of four articles, written by the author within the framework of the PhD programme. Using foucauldian concepts of power/knowledge and governmentality, this study identifies a number of discursive stories about the present in terms of how the ideal society and its ideal citizens are envisioned. It shows that there are national differences in the usage of lifelong learning in terms of the meanings given to life, long and learning. Yet three stories also extend across the nations examined. First, learning is construed as work-related rather than a life-related. Secondly, the positive rhetoric of lifelong learning – the creation of ideal citizens – is accompanied by a parallel story of deviance, incompetence and failure. This leads to a third pervasive story of ‘medicalization’ where the deviant is pathologised as an undesirable other in need of treatment and correction by professionals who operate as the doctors and nurses of lifelong learning. Overall, the analysis suggests that as discourse, lifelong learning links the government of others and the government of the self.