ADHD är idag ett av de mest studerade medicinska tillstånden och den snabbast växande diagnosen. Medicin som behandling av ADHD har liksom diagnostiseringen de senaste åren ökat markant, trots att det inte finns studier gjorda som kan visa på medicinens långsiktiga beroendeframkallande effekt. Det finns en tydlig oenighet i hur ADHD uppkommer och hur kriterierna för att ställa diagnosen bör vara utformade. Syftet med denna forskningsöversikt är att undersöka kunskapsläget kring fenomenet ADHD och dess behandling. För att begränsa vår studie har vi valt att fokusera på den del av kunskapsläget vars fokus ligger på behandling och utifrån relevanta studier undersöker vi sedan vilka ontologiska perspektiv på ADHD som går att urskilja. Utöver detta vill vi utforska hur studierna resonerar kring olika behandlingsmetoder och vad dessa kan innebära för både barnet och omgivningen. Litteraturöversikten baseras på 13 granskade studier som vi ansåg kunde svara upp mot våra frågeställningar och innehöll generaliserande kunskap. I resultatet framkommer tre olika orsaksförklaringar till ADHD; biologiskt, psykosocialt och transaktionellt perspektiv. Merparten av studierna, oavsett synsätt, poängterar omgivningens betydelse för hur symptom för ADHD utvecklas och kommer till uttryck. Den behandlingsform som i studierna framkommer som vanligast var medicinering, andra behandlingsformer som förespråkas var beteendeinriktad behandling samt föräldrastöd. / ADHD is one of the most frequently studied medical conditions of today and also the fastest growing diagnosis. Despite the fact that there are no longitudinal studies that can prove that the medicine cannot lead to an addiction in adulthood, medical treatment increases for those who are diagnosed with ADHD. However, there are disagreements on how to define and establish ADHD. Consequently the criteria for diagnosing this kind of disability are vague. The purpose of this essay is to investigate the knowledge concerning ADHD and its treatment. To limit the purpose this investigation will solely treat the knowledge regarding the treatment, and from without relevant studies review which ontological perspectives could be distinguished. Moreover, a research on how relevant studies reason concerning methods of treatment and their effects – both for the child and its environment. Thirteen different studies have been reviewed in this essay. These articles could answer to the questions formulated in this essay, and also contained generalizing knowledge. The main conclusion of this investigation is that there exist three different ontological ideas of ADHD; biological, psychosocial and transactional. A majority of the studies, regardless of ontological idea, emphasizes the importance of the social environment in how symptoms for ADHD is developed and manifests themselves. Treatment through medication is the most common one according to these studies. Other recommended treatments are treatment with focus on behavior and support for parents.

Under 2022 utkom nya rekommendationer från Socialstyrelsen gällande hormonbehandling för unga med könsdysfori, och de nya rekommendationerna innebar stramare regler för vilka som erbjuds hormonbehandling. Denna kvalitativa intervjustudie ämnar undersöka hur könsidentitetsmottagningar arbetar med Socialstyrelsens nya rekommendationer samt hur mottagningarnas vårdpersonal ställer sig till rekommendationerna. Socialstyrelsens nya rekommendationer bygger på en forskningssammanställning av SBU. Denna utgör, tillsammans med studier gällande personer med könsdysforis levnadsvillkor, hälsoeffekter av hormonbehandling, psykosociala hälsoeffekter samt detransition, studiens forskningsunderlag. Studiens material har samlats in genom åtta intervjuer med vårdpersonal och sakkunnig som har kodats och tematiserats för att kunna analyseras genom kvalitativ innehållsanalys. Studien har en socialkonstruktionistisk forskningsansats. Medikaliseringsteorin och teorin om minoritetsstress utgör studiens teoretiska ramverk genom vilka materialet har analyserats. Studiens resultat indikerar att rekommendationerna har förändrat vilka som erbjuds hormonbehandling samt i vilken utsträckning de erbjuds hormonbehandling. Resultatet pekar även på att en majoritet finner rekommendationerna negativa då de inte är i linje med deras kliniska erfarenhet samt gör det svårare att skapa en allians med patienterna. Ytterligare indikerar vårt resultat att patienters psykiska ohälsa samt självmedicinering befaras öka till följd av rekommendationerna, och att detta kan medföra en ansvarsförskjutning till patienten. Några få intervjupersoner uppfattar dock rekommendationerna som övergripande positiva och det finns över lag en trygghetskänsla hos intervjupersonerna till följd av rekommendationerna.

Sexmissbruk eller diagnosmissbruk? – En diskursanalys av begreppet sexmissbruk Jakobsson, R.Key words: diagnoses, hypersexuality, medicalization, nymphomania, sexual addiction, sexual behavior, sexual compulsivity, sexual deviation, shame, social construction.Background: Sexual addiction has been given a dominant discoursive power in Sweden which (re)inforces the idea that sexuality is essentially a dangerous and lethal force.Methods: The thesis consists of two sub studies. Firstly, a critical discourse analysis is conducted over scientifical articles of sexual addiction and sexual compulsivity. Secondly, a critical discourse analysis of the concept of sexual addiction in newspapers in Sweden’s largest newspaper, DN, and an evening paper, Aftonbladet. These two sub studies are reflected towards each other to examine the construction and discourses surrounding sexual addiction.Results: The first sub study shows that sexual addiction is a term and concept that lacks empirical data. However, research still speculates that a sex addict can be someone who compulsively consumes any sexual behaviors that deviates from marital sex. The second sub study shows that sexual addiction is a vague concept that could be applied to most people in society; it may include people who masturbate, are unfaithfull, are rapists, perform incest, consume pornography, have difficulties with intimacy and/or have multiple sexual partners.Conclusion: Sexual addiction is a moral concept, which pathologizes people who deviate from erotic normalcy. The media articles presented a vague image of a sex addict that includes a series of sexual behaviors, ranging from masturbation to sex offending. Although research has been conducted for over 30 years, there is no empirical data about what constitutes sexual addiction and what the potential consequences for the individual and society are. In sum, both science and popular discourses presents a potential addiction to diagnoses.Suggested Citation: "Jakobsson. R. (2013): Sexmissbruk eller Diagnosmissbruk? – En Diskursanalys av Begreppet Sexmissbruk. Master Thesis at Malmo University, Sexology.”

Sammanfattning: Bildterapi är en kreativ behandlingsmetod som kan användas både i förebyggande och rehabiliterande syfte, när psykologiska faktorer påverkar utveckling och upplevelse av ohälsa. Den här uppsatsen beskriver resultatet av en klinisk upplevelseutvärdering av bildterapigrupper genomförda på en vårdcentral 2010 - 2014.    Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att delta i bildterapigrupp i primärvården.  Metod: Utvärdering av 44 bildterapideltagares erfarenheter av bildterapi via frågeformulär med öppna frågor. Frågorna handlade om lärdomar, mål, samt vad de saknat eller skulle vilja förändra i bildterapin och deras erfarenheter i förhållande till eventuella andra behandlingar. Svaren analyserades utifrån Grounded Theory, detta tydliggjorde deltagarnas erfarenheter av vad som var värdefullt för dem i deras deltagande i bildterapi.  Resultatet visade att bildterapi i grupp hjälper deltagare att uttrycka och utforska känslor som ökar insikten samt ger katharsis. Bildterapi skapade medvetenhet och förståelse för hur individens egensituation påverkar upplevelse av hälsa. Genom kommunikationen med och om bilden förmedlades budskap om livssituationen, vilket underlättade förändring av aktivitetsmönster och förmågan att se sig själv som värdefull. Förändrade aktivitetsmönster möjliggjorde aktivitetsbalans. Gruppen bidrog till att deltagarna kunde förstå sin sjukdom och se att de inte var ”konstiga”, utan reagerade normalt på belastningar. Bildterapeuter med grundprofessionen arbetsterapeut kan arbeta målinriktat med aktivitetsbalans i bildterapi.  Slutsats: Bildterapi kan med stöd av den här studien vara verkningsfull för patienter i primärvården, och bildterapeuten med arbetsterapeut som grundproffession, kan arbeta målinriktat med aktivitetsbalans. Bildterapin kan kombineras med arbetsterapiteori och ValMO modellens värdedimensioner konkret-, sociosymboliskt- och självbelönande värde. Bildterapi skulle därmed kunna fylla ett gap, och utgöra ett komplement till annan behandling i primärvården. Deltagarnas ökade förståelse för sin sjukdom skulle sekundärt kunna leda till minskad medikalisering. / Summary: Art therapy is a creative treatment method that can be used for both preventive and rehabilitative purposes when psychological factors affect the development and experience of ill health. This paper describes the results of a clinical experience evaluation of art therapy groups conducted at a health center during 2010 - 2014.    Purpose: To describe patients' experiences of participating in group art therapy in primary care. Method: Evaluation of 44 art therapy participants' experiences with art therapy via open question questionnaires. The questions were about lessons learned, goals, and what they missed or would like to change in the art therapy and their experiences in relation to any other treatments. Grounded Theory was used to analyze the answers, which clarified participants' experiences of what was valuable to them in their participation in art therapy. The results showed that group art therapy helped participants express and explore emotions that increased insight and provided catharsis. Art therapy created awareness and understanding of how the individual's own situation affects the experience of health. Through communication with and about the image, messages about the life situation were conveyed, which facilitated change in activity patterns and the ability to see oneself as valuable. Changing activity patterns enabled activity balance. The group helped participants understand their illness and see that they were not "weird," but responded normally to heavy loads. Art therapists with a basic profession as occupational therapist can work purposefully with activity balance in art therapy.  Conclusion: Art therapy can, based on this study, be effective for patients in primary care. The art therapist who also is an occupational therapist, can work purposefully with activity balance. The art therapy can be combined with occupational therapy theory and the value dimensions of the ValMO model: concrete, socio-symbolic and self-rewarding value. Art therapy could thus fill a gap and be complementary to other treatment in primary care. The participants' increased understanding of their disease could secondarily lead to reduced medicalization.

ADHD är en komplex neuropsykiatrisk diagnos eftersom både sociala och medicinska perspektiv bidrar till hur vi förstår och tillskriver diagnosens karaktär och orsaker. ADHD behandlas ofta med medicin, och sedan 2006 har antalet personer som hämtat ut medicin mot ADHD ökat, och fortsätter öka kontinuerligt (Socialstyrelsen, 2021). Studien undersöker varför fler personer blir föremål för ADHD-utredningar. Vi har samlat berättelser från anonyma internetforum skrivna av personer som antingen har diagnos, nekats diagnos eller misstänker att de har ADHD. Som datainsamlings- och analysmetod har vi använt grounded theory, och de teorier vi utgått från är anknytningsteori, medikalisering och välfärdsreformen new public management. Genom berättelserna har vi kommit fram till att en ADHD-diagnos innebär en ökad känsla av samhörighet och självacceptans bland författarna, som ofta återger en känsla av utanförskap och svårigheter i relationer.

Berättelsen om testosteronet. En historisk studie av vetenskapen om det manliga könshormonet inom det manliga klimakteriet och homosexualitet. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur historien och idéerna om manliga klimakteriet och testosteron är kopplade till de idéer som finns om sexualitet, moral och hur läkarna såg på det manliga klimakteriet. Syftet är också att förstå hur idéerna om det manliga klimakteriet har förändrats från 1920-talet jämfört med idag och hur det har diskuterats under åren av forskare. Vikten av testosteron och vilken roll idéerna om testosteron har spelat är också av betydelse för syftet i denna uppsats. I uppsatsen använder jag sociologen Peter Conrads teori om medikalisering. Conrad beskriver medikalisering genom att säga att det är en process där icke medicinska problem förändras och bli definierade och behandlas som medicinska problem och detta görs vanligen i form av sjukdom och störningar. I den här uppsatsen beskriver jag hur idéer om ett manligt klimakterium utvecklades under perioden 1920-talet – 1960-talet. Jag beskriver de idéer forskarna och läkarna hade om vad ett manligt klimakterium kunde vara. I uppsatsen undersöks även vilken effekt upptäckten av testosteron hade på idéer om det manliga klimakteriet. Debatten som läkarna har haft om det finns ett manligt klimakterium eller inte behandlas även i uppsatsen. I uppsatsen presenterar jag fyra olika svenska läkare och en finsk läkare från perioden 1920-talet – 1960-talet och behandlar deras idéer om det manliga klimakteriet och testosteron. Då diskussionen vänder sig till testosteronet presenterar jag Paul de Kruif som publicerade boken The Male Hormone (1945) och var en av de första att göra reklam för testosteronbehandling. Jag beskriver även medikaliseringen av det manliga klimakteriet och testosteron och varför det manliga klimakteriet och testosteron inte fick samma genomslag som det kvinnliga. I denna uppsats behandlas också förhållandet mellan de manliga könshormonen och homosexualitet. Jag undersöker varför läkare försökte använda testosteron och andra manliga hormon som ”botemedel” av homosexuella män och jag beskriver ett experiment som gjordes på homosexuella av den svenska doktorn Erik Lundberg. / The purpose of this essay is to investigate the history and ideas of the male menopause and testosterone and how they are linked to ideas about sexuality, morality and how the doctors viewed the male menopause. The aim is also to understand how ideas about the male menopause has changed from the 1920’s compared to today and how it has been discussed by scientists. The importance of testosterone and the role the ideas of testosterone have played is also of importance for the purpose of this essay. In the essay, I use the sociologist Peter Conrad's theory of medicalization. Conrad describes medicalization by saying that it is a process where non-medical problems change and become defined and treated as medical problems, and this is usually done in the form of disease and disorders. In this essay, I describe how the ideas of a male menopause evolved in the period 1920’s - 1960’s. I describe the ideas scientists and doctors had about what a male menopause could be. This essay also examines the impact the discovery of testosterone had on ideas about the male menopause. The debate that doctors have had if there is a male menopause or not is also discussed in the essay. In this essay, I present four Swedish doctors and a Finnish doctor from the period 1920’s - 1960’s and their ideas about the male menopause and testosterone. When the discussion turns to testosterone, I present Paul de Kruif who published the book The Male Hormone (1945) and was one of the first to promote testosterone treatment. I also describe the medicalization of male menopause and testosterone and why the male menopause and testosterone did not have the same impact as the female menopause. This essay also discusses the relationship between the male hormone and homosexuality. I examine why doctors tried to use testosterone and other male hormones as a "cure" of gay men and I describe an experiment conducted on homosexuals by the Swedish doctor Erik Lundberg.

Sverige har under en längre period utgjort de OECD-land med ett av de högsta antal förlossningsskador. Historiskt har förlossningsvården varit en sfär för kvinnor. Medicinvetenskapen intog emellertid en allt mer betydande roll under 1800-talet och läkarkåren utgjordes av män. Den gravida kvinnan blev en patologisk kropp. Följden har lett till att kvinnor föder i gynställning och bristningar är standard. Syftet med studien har utgjorts av att, genom Foucaults teori om biomakt undersöka hur en svensk, samhällelig och medicinsk normalisering av förlossningsskador kan förstås som en följd av medikalisering av kvinnlig sexualitet och reproduktion. Med ett konstruktivistiskt angreppssätt baserat på upplevelser och definitionsprocesser har kvinnors subjektiva erfarenheter av sina skador studerats genom strukturerade intervjuer. Resultatet skildrar en statlig inverkan i reproduktionsfrågor och dess disciplinerande kontrollorgan, inte minst inom mödra- och barnahälsovården. Känslor av skam, skuld, litenhet och förminskande är upplevelser bemötandet i vården orsakat. Samhället är aktiva i att upprätthålla realiteten för kvinnorna och förmedlas diskursivt, då kvinnan som gör anspråk på den egna kroppen kategoriseras som avvikande. Det saknas ett psykosocialt inriktat stöd i vårdkedjan. / For a long period of time Sweden has been an OECD-country with one of the highest quantity of obstetric injuries. Childbirth has mainly been a sphere for women historically. Medical science however took an increasingly significant role during the 19th century and the profession mainly contained men. The pregnant woman became a pathological body. The consequence has led to women giving birth in lithotomy position and obstetric trauma is standard. The aim of this study has been, through Foucaults theory of bio power, analyse how a Swedish, social and medical normalization of obstetric injuries can be understood as a result of medicalization of the female sexuality and reproductivity. With a constructivist approach, the subjective experiences of their obstetric injuries has been analysed via structured interviews with women. The result shows a public impact in questions regarding female reproductivity and sexuality from the institute administrators. Emotional states of shame, guilt, pity and diminishing occur by the encounter with the institutes. Societies maintain the reality for women and mediate it discursively, since women who claim their bodies as their own are abnormal. Psychosocial support lacks in the care chain.

Studiens syfte har varit att undersöka upplevelsen och betydelsen av att få en ADHD-diagnos hos unga kvinnor. Studien har haft en kvalitativ ansats och består av intervjuer med tre kvinnor i åldrarna 24 till 30 år som alla har fått sin diagnos efter tjugo års ålder. Utskrifterna från dessa intervjuer har meningskoncentrerats och har analyserats utifrån känsla av sammanhang, diagnossociologiska tankeströmningar och medikaliseringsbegreppet. De två forskningsfrågor som studien har ämnat besvara har varit dels hur de intervjuade kvinnorna har upplevt att få en ADHD-diagnos och dels vilken betydelse ADHD-diagnosen har haft för de intervjuade kvinnorna. Resultatet visar att kvinnorna i studien upplevde det som mestadels positivt att få en ADHD-diagnos och att diagnosen har ökat deras känsla av sammanhang avseende framför allt begriplighet och hanterbarhet men även avseende meningsfullhet. Att få en diagnos har enligt mina informanter inneburit att de förstår sig själva bättre och att de också har fått en större förståelse från andra. Diagnosen har också fungerat som en förklaringsmodell för ens eget beteende. Förutom att egna beteenden har omdefinierats till att förstås utifrån en medicinsk förklaringsmodell har diagnosen även inneburit att kvinnorna fått tillgång till hjälp och hjälpmedel som exempelvis receptbelagda läkemedel. Det har också underlättat utvecklingen av strategier för att klara av vardagen genom att antingen ”ADHD-säkra” eller använda diagnosen som en felsökningsmanual. Slutligen visar studien, som dess titel skvallrar om, på en alternativ bild av att ha en ADHD-diagnos än den som vanligtvis förmedlas i samhället, där kvinnorna ser på ADHD mer som en uppsättning personlighetsdrag som förvisso kan innebära vissa svårigheter i vardagen men som också för många goda saker med sig så som kreativitet, initiativrikedom och en förmåga att se möjligheter där andra ser problem. / The purpose of this study was to examine the experience and the meaning of being diagnosed with ADHD in young women. The study had a qualitative approach and consists of interviews with three women aged 24 to 30 whom all received their diagnosis after the age of 20. The transcripts from the interviews have been processed through meaning condensation and then content analysis, focusing on sense of coherence, sociology of diagnosis and medicalization. The study aims to answer two questions – how the interviewed women experienced being diagnosed with ADHD and what meaning the diagnosis had for the interviewed women. The results shows that the women in this study mainly had positive experiences of being diagnosed with ADHD and that the diagnosis increased their sense of coherence mainly in regards of comprehensibility and manageability but also regarding meaningfulness. Getting an ADHD-diagnosis has, according to the interviewed women, led to a greater understanding of themselves and also to a more understanding approach from others. The diagnosis has also been used as an explanation model for their own behavior. In addition to own behaviors being redefined to be understood in a medicinal explanation model, the diagnosis has also meant that the women has gained access to help and aids like, for instance, prescription drugs. It has also facilitated the development of strategies for managing everyday life through either “ADHD-securing” and using the diagnosis as a manual for troubleshooting.  Finally, this study shows an alternative picture of having an ADHD-diagnosis that differs from the picture that is usually conveyed in society, where the women in this study perceive ADHD more as a set of personality traits that indeed may cause difficulties in their everyday life but also brings a lot of good things with it, such as creativity, an ability to take initiatives and an ability to see possibilities where others see problems.

The study aims to analyze conceptions of death and dying at a clinic for palliative care, using a constructivist perspective and a discourse analytical approach. The empirical material consists of interviews with staff members, documents and photographs of the environment, taking both space and materiality into account. I conclude that the studied practice is mainly characterized by a tension between a caring discourse and a medical discourse.

Med hjälp av kritisk diskursanalys har denna studie utforskat hur 1177 Vårdguiden på sin hemsida skriver om ångest- och depressionsrelaterade tillstånd. Syftet med studien är att utifrån tesen att institutioner och samhällskulturen i stort präglas av en patologisk syn på psykiskt lidande belysa, analysera och problematisera om, och i så fall hur, psykiskt lidande genom språkbruket konstrueras och reproduceras som något sjukt och icke önskvärt. Detta har genomförts utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med hjälp av Faircloughs tredimensionella modell som kompletterats med teorier kring medikalisering. Analysen resulterade i två identifierade diskurser som benämns “En del av livet” och “Du behöver vård”. Trots att diskurserna inom vissa avseenden har gemensamma drag påvisar de tydliga skillnader i vilken omfattning de normaliserar respektive patologiserar de olika tillstånden. Vidare visar studiens resultat att 1177 kan betraktas som en hegemonisk diskurs gällande psykisk ohälsa och klassificering av denna genom en bristande intertextualitet och återkommande hög grad av modalitet. / Using a critical discourse analysis, this study investigates how the Swedish organization 1177 Vårdguiden writes about anxiety- and depression related conditions. The purpose of this study is to illustrate, analyze and problematize if, and in that case how, mental suffering through the use of language is constructed and reproduced as something ill and undesirable, based on the thesis that institutions and the social culture are characterized by a pathological view of mental suffering. This has been carried out from a social constructionist perspective using Fairclough’s three-dimensional model, supplemented with theories about medicalization. The analysis resulted in two identified discourses named “Part of life” and “You need health care”. Although the discourses in some regards showed common features, they show clear differences to the extent that they normalize and pathologize the different conditions. Furthermore, the study’s results show that 1177 may be regarded as a hegemonic discourse when it comes to mental illness and its classification by the lack of intertextuality and recurrent high modality.