Denna studie har som syfte att undersöka musiklärares bedömningspraktiker och utvärdering av bedömande. Med en fenomenologisk utgångspunkt undersöks musiklärares uppfattningar om bedömning, hur de utvärderar bedömandet och vad de erfar som meningsfullt att bedöma. Rektorer har som uppdrag att ge skolans samtliga lärare förutsättningar att säkerställa att bedömningar är likvärdiga. I den här studien undersöks lärares bedömningspraktiker och hur de själva reflekterar om sitt bedömande. För att göra det undersöks vad lärare finner bedömningsbart och hur de skapar bedömningsituationer för det. Följande två frågeställningar ligger som grund för arbetet: Vad bedömer lärare och hur går de tillväga för att göra det? Samt frågeställningen: Vad tänker lärare om bedömandet och hur utvärderar de bedömning? För att samla in data till sagda frågeställningar, utförde jag fem semi-strukturerade, kvalitativa intervjuer. Av resultatet framkommer det teman som grundar sig i studiens frågeställningar. Den första typen av teman handlar om bedömningspraktiker. Ett undertema är vad som bedöms och ett annat är hur det går till enligt lärarnas erfarenheter. Den andra typen av teman handlar om utvärdering av bedömandet. Här visar resultatet hur lärare reflekterar om sitt bedömande, det lyfts fram att genom vetandet av vilka kriterier som förväntas visas upp, vet läraren också vad som ska bedömas vilket blir deras intentioner och mål med sina bedömande, tidsbegränsning får lärare att söka efter kunskap de ser passa till kriterier. Formativ- och summativ bedömning lyfts också fram i resultatet där informanterna menar att formativ och summativ bedömning har olika syften och används vid olika tillfällen av bedömning. Avslutningsvis jämförs studiens resultat med tidigare forskning där det framkommer ett behov av att definiera musikalisk kunskap inför bedömning eftersom lärare utvärderar sitt bedömmande olika. / The purpose of this study is to investigate music teachers’ assessment practices and evaluation of assessment. With a phenomenological starting point, music teachers´ perceptions of assessment, how they evaluate the assessment and what they experience as meaningful to assess are examined. Principals have the task of giving all the school´s teachers the condition to pass on that assessments are equal. This study examines teacher´s assessment practices and how they themselves reflect on their assessment. To do this, examine what the teacher find assessable and how they create assessment situations for it. The following to questions form the basis of the study: What do teachers assess and how do they go about doing so? The other question is as following: What do teachers think about the assessment and how do they evaluate the assessment? To collect data on these issues, I conducted five semi-structured qualitative interviews. The result show what is based on the studies´ issues. The first type of theme is about assessment practices, what knowledge is assessed. One subtheme highlights how it goes according to the teachers’ experiences. The second type of theme is about evaluating the assessment. Here the result show how teachers reflect on their assessment. The result shows that teachers know what to assess through the criteria and that affects their intention of assessment. Time restrictions in the classroom also affect teachers’ assessment by creating a need for concrete criteria. Formative and summative assessment are also highlighted in the result where informants believe that formative and summative assessment have different purposes and are used at different stages of assessment. Finally the results gets compared to previous research. It shows that there is a need to define musical knowledge before assessment because teachers evaluate their assessment different.

Det här examensarbetet handlar om barns tankar kring undervisning som jag bedrivit tillsammans med elever i årskurs 1 under en av mina VFU-perioder. Syftet med studien är att undersöka och beskriva elevernas uttalade upplevelser kring de undervisningssituationer som utgick från Gunilla Bergströms berättelser som handlar om Alfons Åberg. Utifrån detta avser studien att besvara följande frågor: Vilka tankar ger eleverna utryck för kring de upplevelser som undervisningen har fört med sig? Vilka orsaker och samband kopplat till motivation och lustfyllt lärande kan urskiljas i en sådan undervisningspraktik? Vilka möjligheter och hinder för att motivera elever till att läsa och skriva kan bli synliga i detta undervisningsförlopp? En empirisk kvalitativ intervjustudie har gjorts för att undersöka elevernas upplevelser av undervisningen. Tio elever har medverkat i intervjustudien. För att söka svar på forskningsfrågorna har en kvalitativ innehållsanalys använts. Som analytiskt redskap har begreppen nyfikenhet, kreativitet, fantasi och meningsskapande använts. Resultatet har tolkats och analyserats utifrån teoretiska perspektiv och forskning som är relevant för studien. I studiens slutdiskussion diskuteras resultatet med utgångspunkt från tidigare forskning kopplat till forskningsfrågorna. Resultatet visar att nyfikenhet, fantasi, kreativitet och social interaktion samspelar med varandra i ett meningskapande sammanhang och kan urskiljas i olika grad beroende på aktivitet. Om läs- och skrivundervisningen sker utifrån ett meningskapande sammanhang där olika språkliga utryck integreras med varandra kopplat till elevernas erfarenheter tyder detta på att elevernas nyfikenhet och intresse för aktiviteterna stimuleras vilket i sin tur frammanar elevernas motivation till att läsa och skriva. Ett förslag till fortsatt forskning är hur barns lekar och intresselekar i olika åldrar kan fångas upp och användas i det informella lärandet. Storyline-metoden är också ett intressant område att utforska.

Den här undersökningen studerar pojkars attityder till läsning då de befinner sig i en grupp tillsammans med andra pojkar. För att se hur deras svar påverkats har de i förväg fått fylla i några svar som rör olika frågeområden. Under en efterkommande gruppintervju med fyra pojkar ur samma skolklass i årskurs nio, ges de ett andra tillfälle att svara på några lite mer specifika frågor. Samtalet leder till att några elever blir tystare än andra då det handlar om den egna läsningen i hemmet, men också under lektionstid.Inledningsvis är det i synnerhet en elev som inte läser så mycket hemma som går i ledning för att svara på hur läsningen ser ut i hans vardag, varvid en annan tenderar att hålla med i det mesta. Samtidigt är det två elever som svarat att de läser betydligt fler böcker än vad vi ser att de andra gör. Detta leder till en analys med hjälp av några olika socialpsykologiska verktyg av hur pojkarnas attityder tenderar att förändras beroende på vilken form av läsning de pratar om och om huruvida de befinner sig i en icke-anonym eller en anonym situation.Undersökningen ser också tecken på att elevernas sociala strukturer kan kastas om när en av de fyra eleverna går i bräschen för ett samtal som leder oss in i på läsning som intresserar dem än mer i grupp än vad den sedvanliga läsningen av böcker gör. Detta samtal pekar på att det kan finnas andra sätt för pojkar att inte bara finna intresse, engagemang och identitet utan även finna mening med hjälp av svenskämnet.

Min utgångspunkt för den här studien har varit att förstå och analysera pojkars menings- och identitetsskapande i vardagen. Mitt intresse var att förstå identitetsprocesser såsom de framträder i pojkars möten med olika texter, i ett vidgat perspektiv, med fokus på virtuella världar. Grundläggande begrepp är identitet, reception och meningsskapande. Vad jag främst velat ta reda på är vilken betydelse texter och virtuella världar har för pojkars menings- och identitetsskapande. För att ge en bakgrund och för att läsaren ska kunna få en bild av de olika sociala rum studiens pojkar befinner sig i ”tecknar” jag deras ”porträtt”. Jag ger också en bild av vilka texter, i ett vidgat perspektiv, pojkarna finner vara meningsbärande. Studiens resultat tematiseras sedan i tre delar för att i slutdiskussionen åter vävas samman. Studien har en kvalitativ forskningsansats och dess empiri är insamlad under ett antal intervjuer med fyra pojkar i skolår sju. Studiens slutsatser diskuterar hur pojkarna rör sig mellan olika sociala rum, mellan det som är skola och det de anser vara fritidskultur. De är ständigt upptagna med att definiera sig själva och detta görs bland annat utifrån olika texter där skönlitteratur har en marginell betydelse medan dataspelen och spelens berättelser lyfts av pojkarna. Pojkarna upplever att de har en egen stark identitet som de själva är skapare av. Informanterna anser att vissa kompetenser kan utvecklas vid spelande, men de ser också faror för dem som spelar mycket. De upplever en mycket liten respons från vuxenvärlden, men anser sig vara nöjda med det. Ungdomarna i denna studie uttrycker ett behov av en skyddad arena. Spelande är en aktivitet som för dessa pojkar hör hemma i livet utanför skolan.

Kultur tillhör alltid en del av undervisning i moderna språk. Nationella faktakunskaper som ofta förekommer i mina läroböcker gör mig tveksam på om dessa fakta direkt kan bidra till framgångsrik kommunikation vid kulturmöten. Utifrån mina tvivel syftar mitt examensarbete till att ta reda på vilka åsikter om kultur gymnasielärare i moderna språk har och hur de genomför sin kulturundervisning. Min undersökning baseras på kvalitativa intervjuer med sex verksamma gymnasielärare i moderna språk. I resultatet av intervjuerna visar sig att kultur ofta står i bakgrunden och är mindre viktig än de fyra språkfärdigheterna. Utvecklingen av nationella faktakunskaper ses som det viktigaste undervisningsmålet och -innehållet. Kunskaper och färdigheter som direkt kan bidra till kommunikation ses som mindre viktiga. Kultur betraktas ofta som konfliktfritt. Val av undervisnings- och textspråk beror starkt på vilket steg eleverna läser.Till följd av globalisering och internationalisering ska kulturbegreppet förknippas med mångfald och kultur ska idag förstås som ett uttryck av inneboende spänningar och motsägelser. Trots att faktakunskaper är viktiga för att bygga upp de sociokulturella kunskaper som de infödda förvärvat från sin barndom, ska kunskaper och färdigheter som gynnar kommunikation samt kritisk förmåga lyftas fram. Ämnesplanen som styr lärares tolkningar om kultur ska problematisera kulturbegreppet och ge ett kulturbegrepp som bäst anpassas till dagens postmoderna samhälle.

The purpose of this bachelor thesis is to explore and gain insight into the research about efforts to promote literacy among children and adolescents and that are conducted by school and public libraries. And how studies about these literacy efforts take gender into account during research. To gain insight into the research topic within the library and information science area, a literature review was conducted. To gather articles for the review, criterions were formulated regarding the research questions and the purpose of the thesis. The criterions were then used to decide which article to include in the review among the articles that each database presented with the search string. For this thesis I used Dolatkhah’s (2010) theory of the four M of reading to analyse the articles that were gathered for the purpose of study. The results from the analysis show, that among other things, to the importance of cultivating a positive attitude to reading among both genders. That access to books, either at home or by a library can influence reading habits positively. Research underscores that both girls and boys consider reading to be a feminine activity. Meanwhile, girls on average also receive more encouragement to read books than boys.

Meningsskapande är ett begrepp vi flera gånger stött på under vår utbildning, särskilt i relation till litteraturundervisning, men vars innebörd tycks hänga lite i luften. För att göra begreppet användbart för oss som blivande svensklärare har vi därför velat undersöka hur litteraturundervisning kan bli just meningsskapande, och vilka faktorer som kan påverka detta. Det övergripande syftet med kunskapsöversikten har varit att sammanställa forskning inom detta problemområde, och det mer specifika att få syn på vad som kan känneteckna en för elever meningsskapande litteraturundervisning. Genom en systematisk sökprocess har vi funnit tio studier som vi ansett kunna bistå oss med svar på våra frågeställningar. Utifrån frågeställningarna har resultaten i dessa studier granskats och tematiskt analyserats, vilket har lett fram till svar i form av fyra olika teman. De teman som formulerats är: Att sätta ord på och ta del av läsupplevelser, Analys föregås av engagemang, Skolans respektive elevens förhållningssätt till litteraturundervisning och Textens relevans för individen. Våra resultat visar att läslogg och boksamtal, var för sig och tillsammans, utgör tillvägagångssätt som kan göra läsning och arbetet med skönlitteratur meningsskapande för elever. Dessutom har vi funnit att engagemang bör ses som en förutsättning för textanalys. Utöver detta framkommer det i resultaten att olika förhållningssätt till undervisningen och en texts relevansmässiga potential är faktorer som kan påverka meningsskapandet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur arbetet med en övergång mellan förskola och förskoleklassen ser ut utifrån lärarnas perspektiv. Studien som presenteras i examensarbetet har gjorts i en specifik kommun för att få en inblick om hur arbetet med övergångar genomförs. Övergångar idag är konstruerade utifrån lärarnas tolkning av läroplanerna, då det inte finns en bestämd handlingsplan för hur en övergång ska ske. Till studien användes både en kvantitativ metod som bestod av enkäter som blev utskickade till förskolor och skolor i den specifika kommunen, samt en kvalitativ metod som bestod av semistrukturerade intervjuer med lärare och förskollärare.  Studiens resultat analyseras med hjälp av anknytningsteorin av Riddersporre och Bruce (2016), postmodern teori av Dahlberg, Moss och Pence (2014), samt med hjälp av ett barndomssociologiskt perspektiv av Halldén  (2007).  Resultatet av vår studie visar att lärarna vill samverka mellan verksamheterna, men hur de ska gå tillväga är oklart för samtliga parter. Då ingen handlingsplan finns kan det bli otydligt om hur och vem av verksamheterna som ska ta kontakt med den andra. Detta försvårar lärarnas mål om en trygg och likvärdig övergång till skolan för alla barn.

Miljön i förskolan ska utifrån Läroplanen för förskolan (SKOLFS 2018:50) inspirera och utmana barn i deras lek, utveckling och lärande. Samtidigt som den kan hamna i bakgrunden i pedagogiska dokumentationer och med detta förblir oreflekterad. Det var något som verkade intressant att undersöka. Vad kan vara anledningen till att det läggs uppmärksamhet på inredning av lärmiljön, samtidigt som det sällan blir föremål för reflektion? Saknades det begrepp för att undersöka fenomenet djupare? Sökningen efter tidigare forskning inom området visade sig vara svårhittad och resultaten blev få. Därför formulerades syftet att analysera vad som möjliggör eller hindrar barn i deras lek, utveckling och lärande i intra-aktion med förskolans miljö inomhus för att förstå hur rummet påverkar deras möjligheter till att utforska olika idéer och fenomen. I analysen besvaras syftet utifrån tre forskningsfrågor. Här undersöks vad som lockar barnen till olika delar av rummet, på vilket sätt pedagogerna påverkar intra-aktionen mellan barn/rummet och på vilket sätt barn kan förändra och anpassa rummet för att skapa ny mening i processen.  I fallstudien används en kvalitativ ansats i form av observationer av barngruppen. Därefter analyseras resultaten utifrån ett posthumanistiskt perspektiv genom användandet av dess begreppsapparat som: agens, intra-aktion och subjektskapande. I analysen av resultaten visas att det finns olika kännetecken i miljön som lockar barnen till intra-aktion medan andra platser verkar i motsatt riktning. I andra delar av lärmiljön ingår även pedagogen i relationen mellan barn/rummet och påverkar denna. Det framkommer att pedagogen har ett stort inflytande i denna relation och med detta skapa möjligheter och hinder i syftet att följa läroplanens målsättning gällande lärmiljöer i förskolan. Resultaten visar slutligen att både barn och rummet får agens och påverkar varandra, utifrån detta uppstår möjligheten för barnen att skapa ny mening i deras lek och att bygga upp nya erfarenheter och kunskaper i världen.

Denna studie fokuserar på hur fyra socialsekreterare retrospektivt berättat om sitt yrkesliv utifrån begreppen att skapa mening och en praktisk yrkesteori. Förutom att belysa den meningsskapande processen i yrket som socialsekreterare har syftet också varit att pröva livshistoriemetoden som ett sätt att nå fördjupad kunskap om konstruktionen av en yrkesroll, i det här fallet inom socialt arbete. De intervjuade personerna har berättat om sitt yrkesliv i form av en livsberättelse som sedan satts in i ett socialt, historiskt och kulturellt sammanhang. Socialsekreterarna har arbetat inom yrket mellan 28 – 40 år. Analysen indikerade att socialsekreterarnas arbetsuppgifter är lokaliserade i ett spänningsfält mellan ’myndighetsutövning’ och ’informellt socialt arbete’. Socialsekreterarnas förhållningssätt till arbets-uppgifterna rör sig samtidigt i en personlig dimension mellan att ’mötas som roll’ eller att ’mötas som människa’. Det egna förhållningssättet blir en del i den praktiska yrkesteorin. I gestaltandet av den egna praktiska yrkesteorin har man som socialsekreterare skapat mening genom att betona olika delar i arbetsuppgifterna och genom att också förhålla sig till arbetsuppgifterna på delvis olika sätt. De enskilda socialsekreterarnas berättelse ingår som en del av en större berättelse om yrket. Det fanns gemensamma nämnare som exempelvis mötet med människor som alla framhävt som det mest centrala i det sociala arbetet. Livshistoriemetoden som använts i studien bedöms ha fyllt sitt syfte och kan vara ett sätt att nå fördjupad kunskap om yrket som socialsekreterare och andra jämförbara professioner, särskilt när det gäller människovårdande yrken, där den egna personen blir en del i yrkesutövningen.