Våren 2016 blev det obligatoriskt att genomföra kartläggning av nyanlända elevers kunskaper i grundskolan. Detta tillsammans med faktumet att antalet nyanlända i våra skolor ökade markant, medförde en utmaning för många kommuner. Kommunerna runt om i landet har valt att organisera detta arbete på olika sätt. Syftet med denna studie var att beskriva och analysera hur det specialpedagogiska arbetet i olika verksamheter inom grund och gymnasieskola har påverkats utifrån kartläggningen av nyanlända elevers kunskaper. De grund - och gymnasieskolor som undersöktes finns alla i norra Sverige. Den kvalitativa undersökningen genomfördes med hjälp av intervjuer och dokumentstudier. Resultaten visade att trots att kommunerna har samma vilja och ambition att få detta arbete att fungera på ett bra sätt är variationen stor i hur man har valt att organisera arbetet kring mottagande och kartläggning av nyanlända elevers kunskaper. Specialpedagogens roll har inte påverkats i någon stor utsträckning i någon av de undersökta kommunerna.

Abstract The main purpose of the essay is to describe the reception of Alexander Solzhenitsyn’s debut novel   One day in the Life of Ivan Denisovich (1962) in Swedish newspapers. The reception itself comprises the 1963’s Swedish reviewers opinions on the novel as to how it was controversial or not and the literary quality of the novel and Solzhenitsyn’s writing. In the analysis, seventeen reviews from seventeen different newspapers is included, studied and compared. All of these reviews were written one year after the original release of the book, i.e. in 1962. The analysis will also include five other articles from five different Swedish newspapers, not about One Day, but rather about the Swedish view of the Soviet Union Solzjenitsyn lived in and loathed. The reason I included those articles was because they were written just a few months before the reviews, which makes them interesting when interpreting the image of the novels controversial content, something that could differ very much between the Soviet and the Swedish point of view.

Mottagandet av flyktingbarn som kommer till Sverige med sin familj är ett relativt outforskat område. I den här uppsatsen redogörs barnens upplevelser av mottagandet i syfte att undersöka vilka skillnader och likheter som finns i barnets upplevelser beroende på ifall det kommit ensamt eller tillsammans med anhöriga. Genom åtta semistrukturerade intervjuer ger barnen sin bild av mottagandet i två kommuner i Jämtlands län. Den största skillnaden som framkom var att de ensamkommande barnen hade ett mycket större kontaktnät i kommunen, tack vare kontakter med socialtjänst, boendepersonal m.fl. vilket påverkar deras Känsla av Sammanhang. Det framkom även att samtliga barn upplevde svårigheter att påverka sin tillvaro och att få sin röst hörd. Barnen belyser också vikten av att ha nära vänner och sätter vännerna före föräldrarna på prioriteringslistan över viktiga personer.

Denna studie syftade till att öka förståelsen för hur mottagandet av äldre invandrare kan upplevas i en svensk medelstor kommun. Frågeställningarna rörde hur företrädare för invandrades egna organisationer och yrkesverksamma uppfattar att mottagandet fungerar. För att undersöka detta har dokument rörande mottagandet av invandrare i kommunen undersökts. Företrädare för tre olika invandrarorganisationer har intervjuats enskilt och tre yrkesverksamma kommunala tjänstemän har deltagit i en fokusgruppsintervju i ämnet. Med hjälp av Aaron Antonovskys individteori känsla av sammanhang (KASAM), Roine Johanssons organisationsteori och Berth Danermarks tankar om samverkan har materialet analyserats hermeneutiskt. Studiens resultat visade att ingen särskild planering görs för att ta emot äldre invandrare. Både företrädarna för invandrarorganisationerna och de yrkesverksamma var kritiska till mottagandet i kommunen. Kritiken rörde bristen på planering och samarbete mellan organisationer som möter invandrare. Särskilt påpekades vikten av att tillvarata kunskaper från integrerade landsmän för att skapa förståelse för kulturella skillnader. / The purpose of this study was to enhance the understanding of how the reception of older immigrants can be perceived in a swedish medium-sized municipality. The questions asked was how representatives from immigrant associations and municipality officials looked upon the reception. To investigate this have documents concerning the reception of immigrants been analysed. Representatives from three immigrant associations have been interviewed, and three municipality officials partook in a focusgroupinterview. Theories used to analyze the material were Aaron Antonovskys theory sense of coherence (KASAM), Roine Johanssons organisational theory and Berth Danermarks thoughts on cooperation. The result from the study indicated that no special planning is made for the reception of older immigrants. Both the representatives and the officials were critical of the reception. The criticism concerned the lack of planning and cooperation between organisations that meet immigrants. The importance of using the knowledge from integrated countrymen was stressed to create understanding for cultural differences.

<p> </p><p><strong><p>Abstract</p></strong></p><p>The main purpose of the essay is to describe the reception of Alexander Solzhenitsyn’s debut novel</p><p> </p><p><em>One day in the Life of Ivan Denisovich </em>(1962) in Swedish newspapers. The reception itself comprises the 1963’s Swedish reviewers opinions on the novel as to how it was controversial or not and the literary quality of the novel and Solzhenitsyn’s writing. In the analysis, seventeen reviews from seventeen different newspapers is included, studied and compared. All of these reviews were written one year after the original release of the book, i.e. in 1962. The analysis will also include five other articles from five different Swedish newspapers, not about <em>One Day</em>, but rather about the Swedish view of the Soviet Union Solzjenitsyn lived in and loathed. The reason I included those articles was because they were written just a few months before the reviews, which makes them interesting when interpreting the image of the novels controversial content, something that could differ very much between the Soviet and the Swedish point of view.</p>

Huvudsyftet med denna uppsats är att beskriva mottagandet för nyanlända elever, i år 6-9, vad gäller utbildning i en kommun i Sverige. Studiens avsikt har därmed varit att belysa, med utgångspunkt i tidigare forskning, vilka förutsättningar för en positiv skolutveckling som den nuvarande organisationen erbjuder. För att uppnå detta syfte har jag genomfört en kvalitativ studie som baserats på intervjuer med fem informanter från skolans kontext, en rektor, en modersmålslärare, en lärare i förberedelseklass samt två kärnämneslärare. Resultaten från de genomförda intervjuerna har tolkats och analyserats och visar att förutsättningar för positiv skolutveckling finns i form av medvetenhet bland undervisande lärare samt rektor om vad som behövs för detta. Det finns behöriga lärare i svenska som andraspråk som försöker se till de nyanlända elevernas utbildningsbehov samtidigt som det finns andra lärare som har svårt att anpassa undervisningen för dessa elever. För att kunna diagnostisera utbildningsbehovet genomförs kartläggningar av lärare i syfte att få så mycket information om elevens skolbakgrund som möjligt. Dessvärre framkommer inte exakt hur och vad man kartlägger eller vad man gör med resultaten men det visar sig att det är kunskaper i matematik och engelska som främst testas, och det på svenska, vilket är tvärtemot vad Skolverket rekommenderar. Skolverket menar att det är viktigt att man inte bara tittar på elevens kunskaper i svenska språket utan att man även ska titta på elevens kunskaper från hemlandet. Studiehandledning förekommer inte på skolan utan de lärare som undervisar de nyanlända eleverna och då främst i svenska som andraspråk får därför fungera som studiehandledare, på svenska, vid språkproblem som uppstår. När eleverna anses vara mogna för klassundervisning sker en övergång dit. Detta äger rum efter kunskapstester och när läraren i förberedelseklassen anser att elevens språkkunskaper är tillräckliga för att klara av den undervisningen. Eleverna slussas ut till övriga ämnen successivt i syfte att integreras med klassen vilket är en bra förutsättning för positiv skolframgång. Den sammanfattande helhetsbilden av resultaten, på den undersökta skolan, visar att det finns förutsättningar för positiv skolutveckling för de nyanlända eleverna, medan det även framkommer att det finns mer att göra för att förbättra skolsituationen för dessa elever.

Denna studie undersöker vad sex förskollärare i storstockholmsområdet anser betydelsefullt och utmanande i mottagandet av nyanlända barn på förskolan. Vidare undersöks också vilken kompetens­utveckling som förskollärarna blivit erbjudna i samband med mottagandet, vad den bidragit till och vad de önskar mer kunskap om. Studien tittar även på hur förskollärarna idag arbetar med mottagandet. Materialet samlas in via djupintervjuer och i dessa framkom att någon direkt kompetensutveckling kring ämnet mottagande av nyanlända inte getts till våra intervjuade förskollärare. Däremot är andra kompetensutvecklingar med framförallt fokus på språk­utveckling och språkinlärning givande i deras arbeten. Mer kunskap om andraspråksinlärning samt hur olika traumabeteenden kan yttra sig hos barnen är områden som förskollärarna önskar mer kunskap om. Studien visar att arbetet med mottagande är komplext och innehåller utmaningar. Med ett interkulturellt förhållningssätt menar forskning att mottagande gynnas. Samtliga intervjuade förskollärare beskriver begrepp och kunskap som inte går att sätta ord på, vilket vi i studien väljer att benämna som tyst kunskap. Materialet analyseras med hjälp av KASAM vilket är en modell inom det salutogena perspektivet som studerar hur människors mående kan förändras med hjälp av olika tillväga­gångssätt. Materialet analyseras även med hjälp av ett socialkonstruktionistiskt- samt ett interkulturellt perspektiv.

Larsen, Linda (2022). Stadieövergången till årskurs sju – elevers fortsatta kunskapsutveckling och stödbehov i matematik. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förhoppningen med studien är att rikta större uppmärksamhet mot stadieövergången till årskurs sju med anledning av den stora omställning det är för elever och i synnerhet för de i behov av stöd. Genom att synliggöra utmaningar, utvecklingsmöjligheter och framgångsfaktorer vid stadieövergången kan studien fungera som ett diskussionsunderlag inför ett förändringsarbete. Ytterligare en förhoppning är att göra skolor observanta på elevernas behov av kontinuitet i matematikundervisningen över stadier. Studien syftar till att hitta framgångsfaktorer vid en systematisk stadieövergång till årskurs sju som främjar elevens kunskapsutveckling i matematik. Den syftar också till att undersöka vilken information som förmedlas vid övergången. En övergång i form av ett stadiebyte kan förstås utifrån en sammanvävning av Vygotskijs (1999, 2001) sociokulturella perspektiv och Bronfenbrenners (1979) ekologiska systemteori. Öquist (2018) beskriver systemteori som hierarkiska nivåer av system men det är också ett ömsesidigt beroendeförhållande mellan individen och omvärlden, likt ett ekosystem. För att påverka systemet krävs ett helhetstänk vilket går i linje med speciallärarens uppdrag som innebär kartläggning och utveckling av lärmiljön. En gemensam beröringspunkt för de båda teorierna är kontextens centrala betydelse för lärandet. Vygotskij (1999) lyfter också fram språket och tänkandet som något centralt samt att ny kunskap bygger på tidigare förkunskaper.  Studien genomfördes med hjälp av en semistrukturerad kvalitativ metod inspirerad av en fenomenologisk ansats. En tematiserad intervjuguide användes som frågeunderlag. Informanterna bestod av några elever, lärare och övergångssamordnare som delade sina uppfattningar av stadieövergången. Därmed gjordes studien utifrån olika perspektiv och både likheter och skillnader i upplevelser synliggörs. Intervjuerna spelades in, transkriberades och därefter tematiserades resultatet efter de mönster som var framträdande.  Framträdande framgångsfaktorer är betydelsen av relevant överlämnad information, samarbetet med vårdnadshavare och samverkan mellan skolorna. Studiens resultat visar att mottagande skola efterfrågar mer specifik information om elevernas kunskaper i matematik, både på gruppnivå och individnivå. Det framkommer också att relationen lärare-elev och elev-elev är betydelsefull för en framgångsrik kunskapsutveckling.  Det finns olika uppfattningar inom verksamheten gällande uppföljnings- och utvärderingsarbetet då övergångssamordnarna menar att det finns ett sådant medan lärarna menar att det inte finns. Lärarna anser att samverkan mellan skolorna fungerar väl men eleverna ser inte effekterna då matematikundervisningens kontinuitet är otydlig för dem.  Studieresultatet visar på en likhet med de utmaningar som var framträdande vid stadieövergångar för 35 år sedan (Magne, 1987), såsom den otydliga röda tråden i matematikundervisningen över stadier. Speciallärarens betydande funktion vid övergångsprocessen är framträdande i studien. Spännvidden i speciallärarens uppdrag synliggörs på samtliga nivåer; individ-, grupp- och organisationsnivå.

Syftet med denna studie var att undersöka och tolka förskoleklasspedagogers erfarenheter och upplevelser kring mottagandet av nya eleverna och den medföljande övergångsprocessen som sker. För att få syftet besvarat användes intervjuer som metod där sju olika pedagoger verksamma i förskoleklass medverkade från sex olika skolverksamheter från en kommun i norra Sverige. Studien visar att det finns en stor variation men även likheter kring hur mottagandet och övergångsprocessen kan gå till och hur pedagoger resonerar kring den. Det framkommer också att det finns mycket likheter mellan vilka områden pedagogerna värderar där ett framträdande begreppet som de presenterar är trygghet. Barn måste känna en trygghet i relationer och miljö för att må bra och för deras fortsatta lärande och utveckling. / <p>2019-12-20</p>

Under senaste åren har Sverige mottagit en stor ökning av migranter. Några av migranterna är nyanlända barn. Barn som har rätt till utbildning. Vid skolplacering av nyanlända möts skolorna av utmaningar, där lärares kunskaper är avgörande för att nyanlända ska lyckas i skolan. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur mellanstadielärare ser på arbetet med nyanlända elever. En studie ur lärarperspektiv behövs för att höra hur lärarna upplever arbetet och ser på mottagandet av nyanlända. Forskningsfrågorna i denna studien är: Hur tar skolorna emot nyanlända? Hur ser mellanstadielärare på arbetet med nyanlända elever? Hur syns kulturmöten och mål för utbildningen i lärarnas och skolornas arbete? Vilka stöd kan skolorna erbjuda mellanstadielärare &amp; nyanlända elever? Undersökningen är av kvalitativ metod. Det insamlade materialet består av intervjuer med fyra mellanstadielärare från två olika skolor. Slutsatserna visar på skolornas mottagande av nyanlända som en socialisering. Lärarna vill förmedla den svenska kulturens normer och värden. Lärarna ser på arbetet med flexibilitet och där ett förmedlande av bestämda kvalificeringskrav måste införlivas hos eleverna. Målet med nyanländas utbildning är att förse eleverna med baskunskaper och språkkunskaper i svenska. Detta genomförs för att eleverna senare ska kunna delta i samhällslivet. Det stöd som eleverna och lärarna erbjuds behöver finnas för att eleverna ska lyckas i skolan. Stöden är bland annat: studiehandledare, tolk och resurs. Lärarna får även kollegialt stöd som lärarna använder för att tillsammans kunna hantera de olika kulturmöten som lärarna möter inom skolan. Avslutningsvis framkom att alla verksamma behöver engagera sig i varje elev, eftersom lärarnas engagemang och kompetenser är avgörande för elevernas skolframgångar.