Die vorliegende Arbeit befasst sich mit dem Verhältnis zwischen Natur und Kultur in einer evolutionstheoretischen Perspektive. Mein theoretischer Ausgangspunkt ist ein sozial-ökologisches Rahmenkonzept, das physische Interaktionen zwischen Gesellschaften und ihrer natürlichen Umwelt in den Mittelpunkt stellt. Der Anspruch dieser sozial-ökologischen Sichtweise ist es, Gesellschaft-Natur-Interaktionen zu beschreiben, ohne in naturalistische oder kulturalistische Reduktionen zu verfallen. Dieser Ansatz muss daher davon ausgehen, dass "Gesellschaft" aus dem Zusammenwirken von symbolischen oder kulturellen Systemen und materiellen Elementen, zum Beispiel der menschlichen Bevölkerung, verstanden werden soll. Damit beschreitet diese Arbeit einen Weg, der die "zwei Kulturen", wie Snow es in seinem berühmten Aufsatz ausgedrückt hat, also die sozial- und geisteswissenschaftliche Kultur auf der einen Seite und die naturwissenschaftliche Kultur auf der anderen Seite, überbrücken will. Zunächst stelle ich ein so positioniertes sozial-ökologisches Rahmenkonzept vor. Ausgehend von drei möglichen sozial-ökologischen Konzepten, der humanökologischen Position Stephen Boydens, der kulutranthropologischen Theorie Maurice Godeliers und des umwelthistorischen Modells von Rolf Peter Sieferle, erarbeite ich ein epistemologisches Gesamtmodell der Gesellschaft-Natur Interaktionen, das sowohl mit wichtigen kultur- und sozialwissenschaftlichen Konzepten konsistent ist, als auch kompatibel mit einer naturwissenschaftlichen Betrachtungsweise. Daran anschließend unterziehe ich einige der vorgestellten Thesen, einer ersten empirischen Überprüfung. Das zweijährige Einschlussexperiment "Biosphäre 2" dient dabei gewissermaßen als sozial-ökologischer Modellfall. Kapitel 3 führt die Theoriediskussion weiter, jetzt jedoch mit einem anderen Fokus. Nicht mehr die Interaktion zwischen Gesellschaft und ihrer natürlichen Umwelt steht im Mittelpunkt der Überlegungen, sondern Gesellschaft und Kultur selbst. Die Frage, wie nützlich hier der Systembegriff sein kann, wird in konzeptueller und terminologischer Hinsicht diskutiert, ebenso wie die Positionierung einer solchen Theorie gegenüber verschiedenen kulturanthropologischen und soziologischen Theorien. Aufbauend darauf versuche ich eine Theorie der "kulturellen Evolution" zu entwickeln. Leitfragen dabei sind: Was ist Evolution? Was evolviert? Unter welchen Bedingungen kann man von kultureller Evolution sprechen? Schließlich werden aus den erarbeiteten theoretischen Positionen Schlussfolgerungen für eine mögliche Theorie der Gesellschaft-Natur Koevolution gezogen, Wege einer empirischen Umsetzung werden skizziert, und der Versuch unternommen, resümierend die Frage nach den Bedingungen der Möglichkeit nachhaltiger Entwicklung neu zu stellen. / This thesis deals with the interrelations between nature and culture from the perspective of evolutionary theory. The theoretical starting point is an overall social-ecological model that focuses on the physical interactions between societies and their natural environments. This social-ecological approach aims to describe society-nature interactions without reverting to "naturalistic" or "culturalistic" reductions. Society is understood here to be a hybrid comprising symbolic as well as material elements. Thus, the approach proposed here seeks to bridge what Snow in his well-known book termed the "two cultures," namely the culture of the sciences and culture of the humanities. The first chapter of this thesis proposes an overall social-ecological framework that is positioned in these terms. Beginning with a description of three socio-ecological models, as proposed by scientists from three different disciplines -- Stephen Boyden a human ecologist, Maurice Godelier, a cultural anthropologist, and Rolf Peter Sieferle, an environmental historian -- I proceed to develop my own epistemological model of society-nature interactions that is both consistent with central concepts of the social sciences and compatible with a natural sciences perspective. Some of the hypotheses elaborated upon in the first chapter are then exposed to empirical testing, whereby the famous two-year enclosure experiment "Biosphere 2" serves as a social-ecological case study. The third chapter resumes the theoretical discussion, focusing however on the concepts themselves of society and culture. The question of whether a systems approach is useful for and compatible with a socio-ecological model is discussed from a conceptual as well as a terminological point of view, as is the position of such a theory with regard to cultural-anthropological and sociological theories. It is concluded that a systems model is useful and necessary in a limited sense, yet the leading difference/s between nature and culture is/are reconfirmed. The fourth chapter strives to develop a theory of cultural evolution, based upon the positions elaborated thus far and beginning with a classification and discussion of various attempts to adapt evolutionary thinking to society or culture. Key questions here include: What is evolution? What evolves? When is it possible to speak of cultural evolution? My work leads me to suggest the use of an abstract version of the Darwinian algorithm in combination with systems theory to develop a concept of cultural evolution. Finally, I draw conclusions regarding a possible theory of society-nature co-evolution. The potential for empirical realisation is explored and an attempt is made in summing up to define the conditions necessary for a transition towards sustainable development.

The Kyrgyz are a Mongolian, Turkic ethno-linguistic people group. The political and social changes of the post-soviet times have led to a great religious openness among the Kyrgyz. Within one decade the nunber of Kyrgyz Christians has grown from few dozens to over 3000. The intention of this work was to analyze the conversion process of the Kyrgyz converts to Christianity and to apply the results to further missiological activity. The religious background of the Kyrgyz, which is heavily influenced by Folk Islam, was presented in the first chapter of the paper. In the second chapter, interviews collected from Kyrgyz Christians were evaluated. The third chapter summarizes the most important findings of the work and makes them applicable for missionary work. The precise knowledge of the religious background of the Kyrgyz and intercultural communication that it is based upon it can essentially dismantle barriers for the acceptance of the gospel. / Christian Spirituality, Church History and Missiology / M. Th. (Missiology)

Die begriffliche Unterscheidung von Geschlecht als einerseits biologischem Faktum (Sex) sowie anderseits als Produkt kultureller und sozialer Prozesse (Gender) geht auf Arbeiten zur Transsexualität in den sechziger Jahren zurück. Der feministische Diskurs griff die Unterscheidung auf und verstand sie in einem antibiologistischen Sinne. Die Sex-Gender-Unterscheidung impliziert jedoch auch die unhaltbare Annahme, dass es ein biologisches Substrat der Geschlechterdifferenz gäbe, welches kulturellen Unterscheidungen stets vorgängig wäre (latenter Biologismus). Wissenschaftstheoretische Arbeiten verweisen demgegenüber darauf, dass Natur stets durch die Brille der Kultur gesehen wird.

Denna uppsats ämnar till att skapa insikt och kunskap kring turistiska diskurser rörande natur, genom att undersöka vilka bilder och representationer kring natur i de svenska nationalparkerna som framhävs i turistbroschyrer, hur människa-natur-relationer framställs men även vilka implikationer det kan framkalla. Med ett avgränsat fokus på nio nationalparker som uppfyller kriterierna av fjällkaraktär eller inbegriper renskötande samebyar. Genom en visuell diskursanalys som metod har turistbroschyrernas bilder, texter och kartor analyserats med applicering av Foucaults diskursperspektiv där makt, kunskap och sanning är centrala begrepp. Resultatet denna studie påvisar är att de diskursiva formationerna består av tre huvuddrag gällande naturen. Den framställs som något exotisk, externt, sublimt, orörd och förhistorisk, men även som en tillgänglig och romantiserad plats för just turisten ifråga samtidigt som naturen porträtteras som något speciellt för Sverige vilket då också symboliserar dess identitet. Turisten porträtteras även som tillfällig besökare, vars relation till naturen särskiljs från samers, vilka istället framställs som ”naturliga” sevärdheter för turisten. Allt som allt resulterar denna studie i ett igenfyllande av en kunskapslucka gällande olika praktikers framställande av representationer kring svenska nationalparker, samtidigt som den påvisar liknande representationer som tidigare studier resulterat i. / This essay aims to create insight and knowledge about tourist discourses regarding nature, by examining which images and representations about nature in the Swedish national parks that are highlighted in tourist brochures, how human-nature relations are produced, but also what implications it can induce. With a delimited focus on nine national parks that meet the criteria of mountain nature or include reindeer herding Sami villages. Through a visual discourse analysis as a method, the pictures, texts, and maps of the tourist brochures have been analyzed with the application of Foucault's discourse perspective where power, knowledge, and truth are central concepts. The result of this study is that the discursive formations consist of three main features of nature. It is presented as something exotic, externally, sublime, untouched, and prehistoric, but also as an accessible and romanticized place for the tourist, and at the same time as something special for Sweden, which symbolizes its identity. The tourist is portrayed as a temporary visitor, whose relation to nature is distinguished from Sami people, who instead are presented as "natural" attractions for the tourist. All in all, this study results in a refilling of a knowledge gap regarding the presentation of representations by various practitioners about Swedish national parks, while at the same time demonstrating similar representations that previous studies have resulted in.

Denna studie syftar till att undersöka hur virtuella takfönster upplevs av människor i en väntrumsmiljö och diskuterar huruvida det är en lämplig lösning som komplement till saknaden av fönster. Tidigare forskning har bekräftat att det finns behov av att undersöka en alternativ belysningslösning i syfte att komplettera saknaden av fönster. Det uppsatta målet för den aktuella studien har därför varit att visa hur en belysningslösning i form av virtuella takfönster med hög eller låg ljusnivå, tillsammans med antingen hög eller låg ljusnivå på allmänljus upplevs.    Med detta som grund har en experimentell studie genomförts med deltagare som har fått uppleva sex olika ljusscener i en väntrumsmiljö. Det som skiljde ljusscenerna åt var att de varierade mellan hög och låg ljusnivå på allmänljuset och på LED-panelerna som även var släckta i två ljusscener.    Resultatet har visat att det finns ett samband mellan ljusnivån på de virtuella takfönsterna och rums- och ljusupplevelsen. Tända LED-paneler var något som deltagarna föredrog över släckta i ett väntrum, i kombination med allmänljus på en hög eller låg ljusnivå. Det var särskilt den tredje ljusscenen, när både allmänljuset och LED-panelerna hade en hög ljusnivå som utmärkte sig mest och gav ett positivt resultat. Det indikerar på att deltagarna föredrog denna ljusscen mest. Anledningen till varför kan bero på att kontrasten av ljuset upplevdes mest behaglig, jämfört med de fem övriga ljusscenerna.     Vidare forskning inom området rekommenderas av författarna för att bidra till en djupare kunskap om hur virtuella takfönster ska appliceras för att skapa brukaranpassade ljusmiljöer i rum som saknar fönster. Upplevelsen av fler ljusnivåer gällande virtuella takfönster bör därför undersökas, samt att studier i fler typer av inomhusmiljöer borde undersökas, förslagsvis i studiemiljöer. Det kan bidra till en bredare kännedom kring applikationsmöjligheterna av virtuella takfönster, som komplement i fönsterlösa rum. / This study aims to examine how virtual sky lights are perceived by people and discuss whether it is a suitable solution as a complement to the lack of windows. Previous studies have confirmed that there is a need to examine an alternative lighting solution in order to supplement the lack of windows. The stated goal for the current study was therefore to evince how a lighting solution of virtual sky lights with a high or low light level, together with ambient lighting of either high or low light level is perceived.        With this as a foundation, an experimental study has been conducted with participants who have experienced six different light scenes in a waiting room environment. The light scenes were distinguished between high and low light levels of the ambient lighting and of the LED-panels, which were also turned off in two light scenes.      The result has shown that there is a connection between the light level of the virtual sky lights and the perception of the room and the lighting. The participants preferred the LED-panels when they were turned on rather than turned off in the waiting room, in combination with an ambient lighting at a high or low light level. It was especially the third light scene, when both the ambient lighting and the LED-panels had a high light level that excelled the most and showed positive results. It indicates that the participants preferred this light scene the most.  It might be because the contrast of light was perceived most pleasantly, compared to the other five light scenes.    Further studies within the field is recommended by the authors to contribute to a deeper knowledge about how virtual sky lights can be applied, to create user adapted lighting environments in rooms that lack windows. The perception of more light levels should therefore be investigated, also more types of environments should be investigated, study environments is one suggestion. It could contribute to a wider knowledge about possible application areas of virtual sky lights as a complement in windowless rooms.

Does our cultural background colour our perception of nature? And if so, can it be seen when asked about early childhood memories? These were some of the starting questions I was pondering over after a walk in the forest with 5 women from different continents. Even if we were about same age, it was quite clear that what we saw and how we perceived the surroundings differed. At this time, I got a book written by Bruno Latour and as his thought was intriguing, I wanted to test my understanding of his actor-network theory and search for traits that could explain the difference in our perception by following his advice. This was not as easy as it seemed. My material is based on interviews with three women in their 60´s and early 70´s done during October 2018. They told about their early childhood memory of nature. I used this material to follow the connections back in time and between actors of importance in their environs. I could also find trails that followed them until this day. I have also discussed different aspects of the use of narrative as a tool to make the reality understandable for the individual. How interpretation evolves during life to maintain the importance of one’s life in time and space. Words have the ability to imbed events in a bigger narrative and in that way let things be remembered for the future. How we react to events do depend on both cultural and biological factors and our interpretation of the situation is something that may have duration during our whole life. A tiny thing such as a blueberry can have a huge importance as one of the women told me. I found that a simple question revealed an astonishing amount of information that could be tracked down in time. Cultural tradition could be seen, and trails of family history were observable. Also, nature preferences turned out to have been established early. All three talked about the importance of their type of nature throughout their life, but what they preferred differed. What one of the women found preferable was totally indifferent for one of the others and the source was to be found in these important childhood memories. I have used research from several scientific disciplines and authors as Latour, Bell, Ellen, Frykman, Daun, Saltzman, Ulrich, Kaplan and others. The point of departure is ethnology, but other areas are visited during this study due to the fact that, as I argue, everything is connected, following Bruno Latour in his actor-network theory.

<p>Denna kvalitativa pilotstudie har som syfte att utifrån en fallstudiemetod undersöka varför de som valt MNR gjort det valet, vilken nytta MNR bidragit med både yrkesmässigt och personligt, vad den lett till samt vilka för- och nackdelar den flexibla studieformen haft.</p><p>Pilotstudien är baserad på telefonintervjuer med tre studenter som genomgått programmet från allra första programstarten hösten 2001. Intervjuerna har sedan bearbetats med en modifierad fenomenografisk metod.</p><p>Resultatet visar en mycket positiv hållning till MNR från samtliga tre intervjupersoner genom uppfyllda förväntningar och mål, personlig utveckling och att den flexibla studieformen gjort högre studier möjligt. Men framför allt har nyttan med en examen från högskolestudier lyfts fram. Detta visar att högskolekompetens har stor betydelse vid arbetssökandet men även att MNR skapar en bred bas med flera valmöjligheter på framtidens arbetsmarknad.</p>

Syftet med vårt examensarbete har varit att undersöka hur några valda pedagoger förhåller sig till utomhuspedagogik som en pedagogisk undervisningsmetod och diskutera dessa olika perspektiv av vad pedagogerna säger utifrån frågeställningarna i vårt syfte. Med hjälp av intervjuer har vi ställt frågor till fyra utvalda pedagoger som besitter skilda kunskaper och erfarenheter av utomhuspedagogik. I litteraturstudien mötte vi begrepp som forskare och teoretiker förknippade med utomhuspedagogik. Begrepp som direktkontakterfarenhet, sinnlig erfarenhet, autentisk lärandemiljö. Resultatet åskådliggör att pedagogerna ser fler fördelar än nackdelar med utomhuspedagogik. Några fördelar gällande utomhuspedagogiken framkom som mer rörelse i lärandet, bättre hälsa och att lära om objekt i sin verkliga miljö m.fl. En nackdel som flera av pedagogerna var överens om var personalbrist, tidsbristen gällande planering och de praktiska förberedelserna. Pedagogerna visade olika intresse för utomhuspedagogik men alla var överens om att det var en bra undervisningsmetod och några av dem ville gärna använda sig mer av det i sin undervisning i framtiden.

I denna studie beskriver jag problemet hur planering och zonering av destinationer för friluftsliv och ekoturism kan göras. Genom att utveckla och analysera teori och resultat abduktivt har analys och slutsats utvecklats med Kristianstad Vattenrike som utvalt studerat område. Kristianstad Vattenrike är ett av Sveriges fem biosfärområden och sträcker sig nästan över hela Kristianstad kommun med en mångfald av olika naturtyper. Som utnämnt biosfärområde ska man bidra till hållbar utveckling och utveckla området utefter ledorden bevara, utveckla och stödja och planera området i kärnområden, buffertzoner och utvecklingsområden. För att uppnå studiens syfte att abduktivt visa i teoretisk och analytisk växelverkan hur man kan planera och zonera en destination för friluftsliv och ekoturism så har jag valt att beskriva hur planering av friluftsliv kan göras, om zonering, om planering för ekoturism och rural turismutveckling. Dessa har utvecklats abduktivt med utvald kvalitativ metod för analys av en destination, Kristianstad Vattenrike, och hur det planeras i praktiken för eventuell zonering av friluftsliv och ekoturism enligt tre intervjuer och skriftliga källor om Kristianstad Vattenrike. I studiens resultat och analys analyseras tre frågeställningar för syftet: 1) Vilka förutsättningar för friluftsupplevelser och ekoturism erbjuder natur, landskap samt infrastruktur i Kristianstad Vattenrike?, 2) Hur planeras det för friluftsliv och ekoturism i Kristianstad Vattenrike? och 3) Varför ska zonering användas som medel för att planera hållbara destinationer för friluftsliv och ekoturism? Här beskrivs vilket brett utbud av naturtyper som erbjuds i ett friluftsliv som hela tiden utvecklas med behov och efterfrågan på området, men också med produktutveckling. Det beskrivs att de använt bl a plan för att utveckla badplatser inom Kristianstad Vattenrike som kan utvecklas generellt för friluftslivet. För ekoturism görs vissa näringslivssatsningar men inget som direkt lyckas inspirera till ett hållbart ansvarstagande för företag, men ett par uthålliga entreprenörer har lyckats med utveckling av säsonger för upplevelse av Vattenriket över året. Zonering som medel för planering av friluftsliv och ekoturism beskrivs och klargörs att det är en eftersatt modell i Sverige för planering av friluftsliv och ekoturism och även så i Kristianstad Vattenrike. Efter granskade resultat och analyser så dras slutsatser med studien att zonering behöver en svensk uttalad definition för att lättare kommuniceras och förstås för implementering som destinationer som Kristianstad Vattenrike skulle dra fördel av vid planering och zonering för friluftsliv och ekoturism.

Denna kvalitativa pilotstudie har som syfte att utifrån en fallstudiemetod undersöka varför de som valt MNR gjort det valet, vilken nytta MNR bidragit med både yrkesmässigt och personligt, vad den lett till samt vilka för- och nackdelar den flexibla studieformen haft. Pilotstudien är baserad på telefonintervjuer med tre studenter som genomgått programmet från allra första programstarten hösten 2001. Intervjuerna har sedan bearbetats med en modifierad fenomenografisk metod. Resultatet visar en mycket positiv hållning till MNR från samtliga tre intervjupersoner genom uppfyllda förväntningar och mål, personlig utveckling och att den flexibla studieformen gjort högre studier möjligt. Men framför allt har nyttan med en examen från högskolestudier lyfts fram. Detta visar att högskolekompetens har stor betydelse vid arbetssökandet men även att MNR skapar en bred bas med flera valmöjligheter på framtidens arbetsmarknad.