<p>Tidigare genomförda studier visar på brister gällande skolans roll att motverka traditionella könsmönster och främja jämställdhet inom skolämnet Idrott och hälsa. Denna studie har därför genomförts för att ta reda på hur eleverna själva upplever sin situation under idrottslektionerna. Studiens syfte var således att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur pojkar och flickor i skolår 2 och 3 upplever lektionerna i Idrott och hälsa. För att avgränsa studien lades fokus på tre områden: vilket intresse pojkar och flickor har för idrottslektionerna och vad det grundar sig i, hur elever upplever pojkars och flickors beteende under idrottslektionerna samt hur elever upplever att deras lärare kommunicerar med pojkar och flickor under idrottslektionerna.</p><p>Den metod som tillämpades i studien var kvalitativa parintervjuer med fyra pojkar och fyra flickor från samma klass, skolår 2-3. Intervjuerna spelades in på band för att sedan transkriberas och genom meningskategorisering bearbetas och presenteras i rapportens resultatredovisning. I diskussionskapitlet knyts resultatet av elevernas bearbetade utsagor samman med teorier om genus och tidigare forskning inom det undersökta området.</p><p>Resultatet visar att både pojkar och flickor tycker att idrottslektionerna är roliga, trots att de generellt tror att pojkar är mer intresserade av idrottslektionerna än flickor. Deras intresse grundar sig i de förekommande aktiviteterna, att idrottslektionerna ger möjlighet att tävla och att idrottslektionerna ger en möjlighet att få röra på sig. Vidare visar resultatet att eleverna upplever att pojkar generellt beter sig som ”den oordentliga eleven” under idrottslektionerna samt att pojkar kämpar bra under idrottslektionerna. Samtidigt upplever eleverna att flickor generellt beter sig som den ”ordentliga eleven”. Men det finns också en upplevelse av att flickor är skrytsamma. Gällande lärarens kommunikation med pojkar och flickor upplever eleverna att både pojkar och flickor får beröm, men att pojkarna oftare än flickorna får tillsägningar från läraren.</p>

<p>Problemformulering: Patienters upplevelser av att nutrieras via gastrostomi eller parenteral nutrition (PN) är ett förbisett område. Det är viktigt att sjuksköterskan har en helhetssyn på patienten för att kunna ge god omvårdnad. Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av att nutrieras i hemmet via gastrostomi eller PN. Metoden var en systematisk litteraturstudie, där elva artiklar bearbetades och analyserades utifrån problemområdet. Resultat och Konklusion: När patienter behandlades i hemmet med antingen gastrostomi eller PN förändrades det dagliga livet för dem. Patienterna upplevde både positiva och negativa effekter av att nutrieras i hemmet. Det positiva med behandlingarna var enligt patienterna att de blev välnutrierade och att behandlingen räddade deras liv. Det negativa med behandlingarna var att de kunde ge fysiska, psykiska och sociala begränsningar. Trots de negativa effekterna upplevde patienterna att de positiva effekterna av behandlingen övervägde de negativa. Implikation: Det finns behov av ytterligare forskning inom området för att sjuksköterskor ska få bättre kunskap om patienters upplevelser av att nutrieras via gastrostomi och PN.</p>

<p>Upplevelsen av att inte kunna kommunicera hos patienter som ventilatorbehandlas på intensivvårdsavdelningen uppfattas av sjuk- sköterskor som ett obehag och kan vara ett skrämmande minne för patienterna. Idag är dessa patienter mindre sederade och mer vakna</p><p>än tidigare, vilket ställer högre krav på sjuksköterskans förmåga att kommunicera. Denna litteraturstudie belyser hur vuxna patienter inom intensivvård som ventilatorbehandlas upplever kommunikation samt sjuksköterskans åtgärder för att underlätta kommunikation. Efter genomgången analys skapades fyra olika teman; patientens reaktioner, patientens delaktighet, sjuksköterskans bemötande samt kommunikationsmetoder. Patientens reaktioner präglades av; skräck, rädsla, förvirring, osäkerhet och frustration över att inte kunna kommunicera. Delaktighet och bekräftelse var viktigt för kommunikationsförmågan. Läppläsning, ögonblinkningar samt beröring var metoder för att underlätta kommunikationen. De vanligaste hjälpmedel som användes var kommunikationstavla, papper och penna samt ja- nej frågor. Vidare forskning kan göras på vad som skiljer de patienter åt som minns sin ventilatorbehandling från de som inte minns. Hur nya sederande läkemedel som används idag påverkar kommunikationsförmågan under ventilatorbehandling är ännu outforskat. Utbildning i vårdkommunikation för intensivvårdssjuksköterskor skulle kunna påverka att mötet förbättras med patienter som vårdas i ventilator.</p>

<p>Att avslöja sin homosexuella läggning blir allt vanligare i dagens samhälle, dock lever negativa attityder gentemot homosexualitet och homosexuella individer kvar. I vården som i resten av samhället speglas vi av heteronormativa attityder och tankar. Det förutsätts att de flesta människor lever enligt den heterosexuella normen, vilket kan göra det svårare för homosexuella personer att komma ut och vara öppna om sin homosexuella läggning. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa patienters upplevelse av sjuksköterskans attityder och bemötande gentemot deras homosexuella läggning. Litteraturstudien utformades utifrån en induktiv ansats, där 14 vetenskapliga artiklar användes till resultatet. I resultatet framkom det att hälso- och sjukvården upplevs styras av ett heteronormativt tankesätt, där patienten antas vara heterosexuell. Bristfällig kunskap hos sjuksköterskor och annan vårdpersonal var något som upplevdes av flera informanter. Många var också rädda för att avslöja sin homosexuella läggning på grund av oro för sämre vård och negativa attityder ifrån vårdpersonal. Framtida forskning bör inriktas på vidare studier av patienter som är homosexuella och deras upplevelser av hälso- och sjukvård och dess attityder gentemot homosexualitet. Det kunde också vara intressant att studera om det fanns skillnader mellan homosexuella män och kvinnor när det gäller deras upplevelser av bemötandet inom vården. </p>

<p>En olycka, skada eller sjukdom påverkar hela individen. I sjukvården emellertid, är det de fysiska skadorna som får mest uppmärksamhet trots att de psykosociala skadorna orsakar lika mycket lidande och kräver minst lika mycket vård. Forskning visar att det är patientens och omgivningens uppfattningar som har betydelse för de konsekvenserna ett trauma får. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelser av traumatisk händelse. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 16 artiklar analyserades. Resultatet visade att stödet var viktigt för att patienterna skulle kunna gå vidare i livet och hoppet var en viktig källa till kraft för att kunna hantera situationen. Efter en traumatisk händelse upplevde patienterna förlust av kontroll och självständighet. Med förlusten kom känslor som rädsla, sårbarhet, ensamhet. Efter den traumatiska händelsen upplevde patienterna att de blev medvetna om sin dödlighet. Det sociala nätverket och sjuksköterskans stödjande funktion hade stor betydelse för patientens tillfrisknande. Utförlig forskning finns på området, men för att den ska komma till nytta för patienterna måste den appliceras inom vården.</p>

<p>Övervikt och fetma växer sig allt större runt om i världen. Ca 25 % av 10-åringarna i Sverige är överviktiga och 4 % lider av fetma. Denna litteraturstudie belyser interventionsprogram mot övervikt och fetma samt upplevelser kring övervikt hos ungdomar och erfarenheter av arbete med övervikt och fetma . Denna studie visar att beteendemodifierad behandling med fokus på kost- och aktivitetsråd var den vanligaste strategin. Interventionsprogrammen erbjuder föräldramedverkan och utbildning av olika slag. Överviktiga ungdomar har dåligt självförtroende och självbild som påverkar deras vardag negativt. Både miljö och bemötande påverkar hur ungdomarna upplever det stöd de får. Professionella vårdgivare upplever brist på motivation, tid och resurser samt avsaknad av stöd från kollegor som ett hinder för att starta interventionsprogram. Det är av stor betydelse att de tydliga och lättanvända riktlinjer som finns för sjukvården lyfts fram och används.</p>

<p>Sjuksköterskans yrke handlar till stor del om att bygga upp relationer ur de möten sjuksköterskan har med patienten. Hur patienten upplever mötet med sjuksköterskan är ytterst väsentligt eftersom mötet skapar grunden för den fortsatta relationen. Inom den palliativa vården så tar dessa möten ofta plats mellan patienter, som befinner sig i kritiska si-tuationer i livet, och sjuksköterskor. Syftet var att beskriva upplevel-serna i mötet mellan sjuksköterskan och patienten inom den palliativa vården samt hur dimensionerna i begreppen kommunikation, stöd och tillit i en relation mellan sjuksköterskan och den palliativa patienten framträder. Metoden som vi använde oss av var en litteraturstudie och artiklar som stämde överens med syfte och frågeställningar användes. Resultatet visar att god kommunikation är en förutsättning för en god relation och i denna relation kan patienten få stöd och känna tillit. Mer utbildning i sjuksköterskeutbildningen inom området kommunikation med palliativa patienter är önskvärt då sjuksköterskor möter palliativa patienter inom sjuksköterskans olika yrkesområden.</p>

<p>Att anhöriga skall närvara under pågående hjärt- och lungräddning är ett</p><p>relativt nytt begrepp inom svensk sjukvård. Det finns få studier utförda</p><p>inom detta område i Skandinavien. De studier som finns har framförallt</p><p>genomförts i USA men det finns även en del studier utförda i Europa</p><p>och Asien. Studierna belyser mestadels positiva och negativ effekter för</p><p>de anhöriga. Studier som ser till vilka effekter det har för vårdpersonal</p><p>är mycket få. Syftet med studien var att belysa hur sjuksköterskan</p><p>upplever att ha anhöriga närvarande under pågående hjärt- och</p><p>lungräddning på patient med hjärtstopp. Ostrukturerade intervjuer med</p><p>fem sjuksköterskor genomfördes. Intervjuerna bandades och</p><p>analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att</p><p>sjuksköterskorna upplever att närvarande anhöriga i samband med hjärtoch</p><p>lungräddning är krävande och att det hindrar i arbetet men att det</p><p>samtidigt finns en förståelse och acceptans för de anhörigas önskemål.</p><p>Det blir en naturlig del i sjuksköterskans arbetsuppgifter i</p><p>hjärtstoppssituationen ju mer vana sjuksköterskan får av närvarande</p><p>anhöriga.</p>

<p>Denna studie handlar om några ADHD elevers upplevelser av sin egen skoltid. Syftet med</p><p>studien var att ta undersöka om det fanns gemensamma upplevelser bland denna grupp.</p><p>Gruppen bestod av fem stycken ADHD elever som valdes ut av en lärare på</p><p>gymnasieprogrammet de ingick i.</p><p>Metoden som användes under studiens gång var intervjuer där både strukturerade och</p><p>ostrukturerade frågor ingick. De fem eleverna av båda könen, intervjuades om sin skoltid.</p><p>Utifrån syfte och frågeställning har resultatet bearbetat och jämfört intervjuresultaten för att</p><p>komma fram till en resultatdel.</p><p>Resultatet i studien pekade på bland annat oförstående lärare som inte satt sig in i elevernas</p><p>situation under skoltiden. Eleverna ansåg även att de inte fått den hjälp och de stödinsatser som de behövde för att klara sin skoltid.</p><p> </p>

<p>Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskestudenters och lärares upplevelser av transkulturell undervisning i utbildningen. Metoden som användes var en litteraturstudie som involverade 15 utvalda artiklar. Litteratursökningarna genomfördes i databaserna Cinahl och Medline (via PubMed). Resultatet visade att sjuksköterskestudenterna ansåg att de hade lite kunskap om kulturell omvårdnad och att de kände sig osäkra i sin roll som kulturellt kompetenta vårdare. De var positivt inställda till patienter med annan kulturell bakgrund men de såg bristande språkkunskaper som ett stort problem och efterfrågade mer kunskaper om hur teorier kan omsättas i praktiken. Studenter som hade genomgått en utbildning som infört kulturspecifika kurser och kursplaner hade högre kulturell medvetenhet än studenter som tagit del av utbildningar utan kulturspecifika kurser. Lärarna visade ovilja att lära ut kulturell omvårdnad på grund av bristande kunskaper om teoretiska modeller och osäkerhet över att göra uttalanden som kunde misstolkas. De såg också en ansträngande utmaning i att öka mångfalden i kurserna.</p>