Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att undersöka hur föräldrar ställer frågor till barn i en ålder av 2;3- 2;5 år med olika utvecklat ordförråd. Ett annat syfte med uppsatsen är att undersöka om barnen ger respons på föräldrarnas frågor samt om barnen själva ställer frågor. De frågeställningar som står i fokus är: Hur många ord och yttranden säger barn och föräldrar? Vilka typer av frågor ställer föräldrarna? Ställer barnen frågor och i så fall i vilken omfattning? Ger barnen respons på föräldrarnas frågor och i så fall i vilken omfattning? Är frågor överlag effektivt för att få barn i åldersgruppen att tala? Frågeställningarna besvaras genom språkanalyser av transkriberade dialoger mellan föräldrar och barn. Transkriptionerna omfattar tre timmar dialoger totalt och materialet har analyserats med hjälp av CLAN. Deltagarna är nio familjer från SPRINT-projektet vid Stockholms universitet. Deltagarna är utvalda för att representera barn med låg- respektive hög ordförrådsnivå baserat på SECDI data, ett svenskt normerat instrument i syfte att mäta barns ordförråd. Resultatet visar totalt cirka 2 500 yttranden från föräldrarna och drygt 900 från barnen. I ord räknat omfattar materialet totalt cirka 11 000 ord från föräldrarna och drygt 2 000 ord från barnen. Det råder stora procentuella skillnader mellan den högpresterande gruppen (höggruppen) och den lågpresterande gruppen (låggruppen) vad angår barnens antal yttranden och ordförråd till fördel för höggruppens barn. Föräldrarna visar inte på lika tydliga skillnader som barnen, men föräldrarna till barnen i höggruppen gör fler yttranden och använder ett mer varierat ordförråd än i låggruppen. Frågor är vanligt förekommande i föräldrars kommunikation med barn. Det framkommer att totalt för båda grupperna utgör frågor cirka en tredjedel av föräldrarnas yttranden. Vanligt förekommande frågor är ja/nej- frågor, produktiva frågor och frågor med hjälpverb. Barnen i höggruppen ger oftare respons på föräldrarnas frågor än barnen i låggruppen. Likaså ställer barnen i höggruppen oftare egna frågor än barnen i låggruppen. Den tydliga diskrepansen mellan grupperna indikerar att det finns samband mellan kvantitetsfaktorer i föräldrarnas och barnens tal samt att frågor är en metod som kan generera tal från barnen. Det kan finnas anledning att fundera över frågors olika komplexitet i förhållande till barnets ålder och övriga utveckling eftersom det framkommer att föräldrar generellt ställer komplicerade frågor. / The primary purpose of this paper is to explore how parents ask questions to toddlers (in this paper 2;3-2;5 year old children) with different vocabulary development. Another purpose of this paper is to explore if the children respond to questions given by their parents, and if the children ask questions themselves. Questions in focus for this paper are: How many words and utterances are said by the children and the parents? What kind of questions do the parents ask? Do the children ask questions, and if so, to what extent? Do the children respond to the parents’ questions, and if so, to what extent? Are questions generally effective in getting children to talk? The questions are answered through language analysis by transcribed dialogues between parents and children, where the transcriptions cover three hours of dialogues in total. The material has been analyzed in CLAN. The participants are nine families from the SPRINT-project at Stockholm University. The participants are selected to represent children with low- or high vocabulary based on SECDI data, a Swedish standardized instrument for measuring children’s vocabulary. The result shows about 2 500 utterances by the parents, and more than 900 by the children, while the number of words is approximately 11 000 words by the parents and more than 2 000 by the children. Concerning the children’s utterances and vocabulary there are large differences in percentage between the groups, with an advantage for the children in the high performing group (HP group). The parents don’t show such distinct differences, but the parents in the HP group make more utterances and use more variation in their vocabulary than the parents in the low performing group (LP group). Questions are frequently used in parents’ communication with children. In total, for both groups, questions constitute one third of the parents’ utterances. Commonly occurring are yes- no questions, productive questions and questions with auxiliary verbs. The children in the HP group more frequently respond to their parents’ questions than the children in the LP group. Similarly, children in the HP group more frequently ask questions than the children in the LP group. The distinct discrepancy between the two groups indicates causality between quantity factors in parents’ and children’s speech. It also indicates that the use of questions may in general be an effective method for triggering children’s speech. In general parents ask complicated questions, and therefore it may be appropriate to consider variations in question complexity in relation to the child’s age and overall development.

Bakgrund: Tidigare forskning om avkodningsförmåga i relation till olika språkliga och kognitiva förmågor har i huvudsak fokuserat på avkodning i tidiga skolår och genomförts i en engelskspråkig kontext. Vi känner inte till några studier som undersökt sambanden mellan fonologisk bearbetningsförmåga, snabb benämning, ordflöde, ordförråd, arbetsminne och ordavkodning i senare skolår i en transparent ortografi som svenska.   Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka sambanden mellan fonologisk respektive ortografisk avkodning och fonologisk bearbetningsförmåga, snabb benämning, ordflöde, ordförråd och arbetsminne i senare skolår i den transparenta ortografin svenska.   Metod: Studien inkluderade 44 deltagare. Data började samlas in på höstterminen 2015 när deltagarna gick i klass 8 och samlades in över en period på 11 månader. All data var insamlad när eleverna gick i åk 9, höstterminen 2016. De beroende variablerna var fonologisk avkodning och ortografisk avkodning och de oberoende variablerna var fonologisk medvetenhet, fonologiskt korttidsminne, snabb benämning, ordflöde, ordförråd, verbalt arbetsminne och visuospatialt arbetsminne. Korrelations- och regressionsanalyser utfördes för att undersöka sambanden mellan de beroende och oberoende variablerna.   Resultat: Resultaten visade att fonologisk medvetenhet och ordflöde var de enda variablerna som korrelerade signifikant med både fonologisk- respektive ortografisk avkodning.   Slutsatser: Vårt resultat stärker vikten av tidig träning av fonologisk medvetenhet eftersom det visar att fonologisk medvetenhet fortsätter korrelera signifikant med avkodning även i senare skolår i en transparent ortografi som svenska. Vårt resultat ger även stöd åt fortsatt klinisk användning av ordflödestest då vi kan se att ordflöde korrelerar signifikant med avkodning i senare skolår. / Lässvårigheter, språklig förmåga och skolresultat i senare skolår

Abstract The purpose of this study is to clarify how pedagogues work with the new curriculum goal regarding reading and talking about text content in order to promote children's language development in various ways. Eight observations have been conducted and four qualitative interviews at four different preschools. Based on the socio-cultural perspective. The results show that preschool teachers have understood that reading aloud and talking about the read is important for children's language development, but the working method between the different preschools has varied.

<p>Cochleaimplantat (CI) är ett tekniskt hjälpmedel som ges till personer med dövhet eller grav hörselnedsättning. Ett CI kan hos barn ge en möjlighet till ökad utveckling av kognitiva och språkliga förmågor. Syftet med föreliggande studie var att undersöka utvecklingen av kognitiva och språkliga förmågor hos barn med CI. Studien är en del av en longitudinell studie som tidigare genomförts 2007 och 2008. Deltagarna var sju barn med CI mellan 8;8 och 14;5 år. Jämförelser gjordes mellan prestationerna hos barnen med CI 2007, 2008 och 2009 samt mellan prestationerna hos barn med CI och normalhörande barn. Resultatet visade att barnen med CI hade en positiv utveckling av prestationerna i test av visuospatialt och komplext arbetsminne samt läsningens avkodningsdel. Samma tydliga positiva utveckling sågs inte av fonologiska representationer, fonologiskt arbetsminne, receptivt ordförråd samt läsförståelse. Den utplanande utvecklingen av fonologiska representationer kan vara en anledning till avsaknaden av positiv utveckling av fonologiskt arbetsminne och receptivt ordförråd.  Trots brister i fonologisk bearbetning kan barn med CI ha en positiv utveckling av läsning när det gäller avkodning. Samma tydliga positiva utveckling sågs inte av läsförståelse vilket kan bero på högre krav på arbetsminne och receptivt ordförråd. En grundlig utredning av varje barn bör göras för att upptäcka individuella styrkor och svagheter.</p> / <p>A Cochlear implant (CI) is a technical device given to individuals with severe to profound hearing impairment/deafness. CI can provide children with increased possibilities to develop cognitive and linguistic abilities. The purpose of this study was to investigate the development of cognitive and linguistic abilities in children with CI. This study is part of a longitudinal study previously carried out in 2007 and 2008. The participants were seven children with CI between the ages of 8;8 and 14;5. Comparisons were made both between the performances of the children with CI 2007, 2008 and 2009 and between the performances of the children with CI and the reference group of children with normal hearing. The result demonstrated that the children with CI showed a positive development of visuo-spatial and complex working memory as well as the decoding part of reading. This pattern of development was not seen in tests of phonological representations, phonological working memory, receptive vocabulary and reading comprehension. The poor development of phonological representations may be related to the poor development of phonological working memory and receptive vocabulary. Despite difficulties with phonological processing a positive development of the decoding abilities was seen. This pattern of development was not seen in reading comprehension which could be due to higher demands on working memory and receptive vocabulary. A thorough assessment of the strengths and weaknesses of each individual child should always be carried out.</p><p> </p><p> </p>

<p>Språket är i ständig förändring vilket innebär att språkligt material med tiden föråldras och blir inaktuellt. Vid talaudiometrisk testning av barn är det viktigt att testmaterialet innefattar ord som är välkända för barn eftersom förståelsen för materialet kan inverka på mätresultatet. Det talaudiometriska test som idag används för barn bygger på ordmaterial som ursprungligen insamlats under 1930-talet. Föreliggande studie är en del av ett större projekt och inleder arbetet med att utarbeta ett nytt talaudiometriskt material för barn.</p><p>Syftet med föreliggande studie var att beräkna och jämföra ordfrekvens och antal ordformer utifrån inspelade samtal mellan de deltagande barnen i åldersgrupperna 5-8 år (Grupp 1) respektive 9-12 år (Grupp 2). Totalt 79 barn mellan 5 och 12 år deltog i studien. Inspelningar av barns samtal med varandra gjordes på förskolor och fritidshem i Linköpings tätort och cirka 300 minuter inspelat material analyserades. Barnens yttranden transkriberades ortografiskt och de ord som användes i samtalen grupperades för att därefter delas in i sex olika kategorier. Frekvensberäkning av ord per åldersgrupp utfördes och de båda åldersgruppernas totala volym av ordformer räknades ut.</p><p>Resultaten visade att ordfrekvensen var högre i Grupp 2 än i Grupp 1. I Grupp 2 förekom också ett större antal ordformer än i Grupp 1. Hos båda åldersgrupperna var Substantiv den mest använda kategorin avseende antal ordformer, dock var det stor skillnad mellan Grupp 1 och Grupp 2 gällande vilka ordformer som användes.</p><p>Resultaten diskuteras utifrån de åldersrelaterade skillnaderna mellan grupperna, olika sätt att beräkna ordfrekvens samt i relation till förändringar i svenska språket över tid.</p>

Cochleaimplantat (CI) är ett tekniskt hjälpmedel som ges till personer med dövhet eller grav hörselnedsättning. Ett CI kan hos barn ge en möjlighet till ökad utveckling av kognitiva och språkliga förmågor. Syftet med föreliggande studie var att undersöka utvecklingen av kognitiva och språkliga förmågor hos barn med CI. Studien är en del av en longitudinell studie som tidigare genomförts 2007 och 2008. Deltagarna var sju barn med CI mellan 8;8 och 14;5 år. Jämförelser gjordes mellan prestationerna hos barnen med CI 2007, 2008 och 2009 samt mellan prestationerna hos barn med CI och normalhörande barn. Resultatet visade att barnen med CI hade en positiv utveckling av prestationerna i test av visuospatialt och komplext arbetsminne samt läsningens avkodningsdel. Samma tydliga positiva utveckling sågs inte av fonologiska representationer, fonologiskt arbetsminne, receptivt ordförråd samt läsförståelse. Den utplanande utvecklingen av fonologiska representationer kan vara en anledning till avsaknaden av positiv utveckling av fonologiskt arbetsminne och receptivt ordförråd.  Trots brister i fonologisk bearbetning kan barn med CI ha en positiv utveckling av läsning när det gäller avkodning. Samma tydliga positiva utveckling sågs inte av läsförståelse vilket kan bero på högre krav på arbetsminne och receptivt ordförråd. En grundlig utredning av varje barn bör göras för att upptäcka individuella styrkor och svagheter. / A Cochlear implant (CI) is a technical device given to individuals with severe to profound hearing impairment/deafness. CI can provide children with increased possibilities to develop cognitive and linguistic abilities. The purpose of this study was to investigate the development of cognitive and linguistic abilities in children with CI. This study is part of a longitudinal study previously carried out in 2007 and 2008. The participants were seven children with CI between the ages of 8;8 and 14;5. Comparisons were made both between the performances of the children with CI 2007, 2008 and 2009 and between the performances of the children with CI and the reference group of children with normal hearing. The result demonstrated that the children with CI showed a positive development of visuo-spatial and complex working memory as well as the decoding part of reading. This pattern of development was not seen in tests of phonological representations, phonological working memory, receptive vocabulary and reading comprehension. The poor development of phonological representations may be related to the poor development of phonological working memory and receptive vocabulary. Despite difficulties with phonological processing a positive development of the decoding abilities was seen. This pattern of development was not seen in reading comprehension which could be due to higher demands on working memory and receptive vocabulary. A thorough assessment of the strengths and weaknesses of each individual child should always be carried out.

Språket är i ständig förändring vilket innebär att språkligt material med tiden föråldras och blir inaktuellt. Vid talaudiometrisk testning av barn är det viktigt att testmaterialet innefattar ord som är välkända för barn eftersom förståelsen för materialet kan inverka på mätresultatet. Det talaudiometriska test som idag används för barn bygger på ordmaterial som ursprungligen insamlats under 1930-talet. Föreliggande studie är en del av ett större projekt och inleder arbetet med att utarbeta ett nytt talaudiometriskt material för barn. Syftet med föreliggande studie var att beräkna och jämföra ordfrekvens och antal ordformer utifrån inspelade samtal mellan de deltagande barnen i åldersgrupperna 5-8 år (Grupp 1) respektive 9-12 år (Grupp 2). Totalt 79 barn mellan 5 och 12 år deltog i studien. Inspelningar av barns samtal med varandra gjordes på förskolor och fritidshem i Linköpings tätort och cirka 300 minuter inspelat material analyserades. Barnens yttranden transkriberades ortografiskt och de ord som användes i samtalen grupperades för att därefter delas in i sex olika kategorier. Frekvensberäkning av ord per åldersgrupp utfördes och de båda åldersgruppernas totala volym av ordformer räknades ut. Resultaten visade att ordfrekvensen var högre i Grupp 2 än i Grupp 1. I Grupp 2 förekom också ett större antal ordformer än i Grupp 1. Hos båda åldersgrupperna var Substantiv den mest använda kategorin avseende antal ordformer, dock var det stor skillnad mellan Grupp 1 och Grupp 2 gällande vilka ordformer som användes. Resultaten diskuteras utifrån de åldersrelaterade skillnaderna mellan grupperna, olika sätt att beräkna ordfrekvens samt i relation till förändringar i svenska språket över tid.

Många barn i Sverige växer idag upp med fler språk än ett. Detta gör att logopeder behöver kunskap om normal språkutveckling hos flerspråkiga, för att kunna skilja denna från språkstörning och därmed minska risken att över- och underdiagnostisera flerspråkiga med en sådan diagnos. Syftet med denna studie var därför att undersöka vilka skillnader som föreligger mellan enspråkiga och flerspråkiga barns berättande, med särskilt fokus på barnens ordförråd. Fem flerspråkiga barn i femårsåldern som talade svenska och engelska testades med Buss-sagan (BST) och Peabody Picture Vocabulary Test (PPVT), och jämfördes med en kontrollgrupp bestående av sex enspråkigt svensktalande barn. De flerspråkiga testades på både svenska och engelska och jämförelser gjordes såväl kvantitativt som kvalitativt inom och mellan grupperna. Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde uppmätas på BST eller PPVT. På samtliga uppmätta parametrar märktes dock en variation inom den flerspråkiga gruppen som var större än inom den enspråkiga. En kvalitativ bearbetning visade att enspråkigas berättelser oftast var kortare men mer korrekta med avseende på exempelvis ordval. En måttlig positiv korrelation (r=0,49) nära statistisk signifikans (p=0,054) fanns mellan resultaten på BST och PPVT, vilket indikerar ett samband mellan ordförråd och förmågan att återge Buss-sagan korrekt. Slutsatsen man kan dra är att flerspråkiga som grupp är väldigt heterogen samt att ordförråd är en språklig hörnsten som får genomslag på andra språkliga förmågor, exempelvis narrativ sådan. / Many children in Sweden grow up speaking more than one language. This demands that Speech-Language Pathologists are knowledgeable about normal bilingual language development to be able to distinguish bilinguals with typical language development from those with language impairment, thereby lessening the risk of bilingual children being given the wrong diagnosis. The aim of the present study was to investigate which differences there are between monolingual and bilingual children’s narratives, with extra focus on their vocabulary. Five bilingual children, five years of age, speaking Swedish and English were tested with the Bus Story Test (BST) and Peabody Picture Vocabulary Test (PPVT), and were compared to a control group of six monolingual Swedish speaking children. The bilingual children were tested in both languages, comparisons were made quantitatively as well as qualitatively within and between groups. No statisticially significant differences were found in neither BST or PPVT, however, a larger variation were present on all parameters studied in the bilingual group than in the monolingual group. A qualitative analysis showed that the monolingual children’s narratives generally were shorter but more correct regarding for instance word choice. A moderate positive correlation (r=0,49), near statistical significancy (p=0,054), were found between the results of PPVT and BST, indicating that there is a connection between vocabulary and the ability to be able to retail the content of the Bus Story correctly. Implications that can be drawn from this study is that bilinguals are heterogenous at group level when looking at language abilities. Another conclusion is that vocabulary is a linguistic cornerstone having a major impact on other linguistic abilities, for instance narrative competency.

Theory of mind är att kunna tillskriva andra människor mentala tillstånd som förklarar deras beteenden. Dessa mentala tillstånd kan röra sig om uppfattningar, intentioner eller känslor.    Theory of Mind Scale är en bedömningsskala utformad av Wellman och Liu (2004), som undersöker olika nivåer av theory of mind. Theory of Mind Scale är uppbyggd i skalsteg med stigande svårighetsgrad. Syftet med föreliggande studie var att översätta Theory of Mind Scale från engelska till svenska samt validera bedömningsskalan för barn mellan 3 och 4 år. Studien syftade även till att se om det fanns ett samband mellan dessa barns förmåga till theory of mind, impressiva grammatiska förmåga och impressiva ordförråd.      Valideringen i föreliggande studie visade att skalstegen i den amerikanska originalversionen av Theory of Mind Scale var applicerbara på barnen i föreliggande studie, med undantag för den sista uppgiften. Istället för att exkludera den sista uppgiften skulle ett alternativ till en bedömningsskala kunna vara att jämföra barns resultat mot ett medelvärde med en normalvariation. I föreliggande studie kunde ett barn mellan 3;0 och 3;11 års ålder förväntas klara 2,83 ± 2,50 uppgifter och ett barn mellan 4;0 och 4;11 års ålder förväntas klara 3,71 ± 1,50 uppgifter.    Resultaten visade att sambandet var starkare mellan ickeverbal intelligens och theory of mind än mellan impressivt ordförråd och theory of mind. Inget signifikant samband fanns mellan impressiv grammatisk förmåga och theory of mind. Översättningen och valideringen som gjorts i samband med föreliggande uppsats gör det möjligt att kvalitativt använda bedömningsskalan i det kliniska arbetet med barn som misstänks ha svårigheter med theory of mind. / Theory of mind is an ability to ascribe other people mental states to explain their behaviors. These mental states may regard beliefs, intentions or feelings.    Theory of Mind Scale is an evaluation scale designed by Wellman and Liu (2004). The scale consists of different scale steps of theory of mind, with an increasing difficulty. The purpose of this study was to translate Theory of Mind Scale from English to Swedish and validate the scale for children from the age of 3 to 4 years. The study also aims to examine if there is any relationship between children’s theory of mind, grammatical understanding, receptive vocabulary and non-verbal intelligence.    The validation of the present study showed that the order of the scale steps in the American original version of the Theory of Mind Scale was applicable to the children in the present study, with an exeption of the last task (real-apparent emotion). An alternative to the scale would be to compare the children’s performance against a normal variation. According to the present study a child between the age of 3;0 and 3;11 years could be expected to complete 2,83 ± 2,50 tasks and a child between the age of 4;0 and 4;11 years could be expected to complete 3,71 ± 1,50 tasks.    The results indicated a stronger correlation between theory of mind and non-verbal inteligence than between theory of mind and receptive vocabulary in children between the age of 3;0 and 4;11 years. No significant correlation existed between receptive grammar and theory of mind. The translation and validation of Theory of Mind Scale enables qualitative clinical investigations of theory of mind deficits in children.

Ett flertal studier har undersökt användandet av olika typer av efterfrågan om förtydligande i en referentiell kommunikationsuppgift. Bland annat har skillnader i kommunikationsstrategier mellan barn med cochleaimplantat och normalhörande barn påvisats. Syftet med föreliggande studie var att undersöka huruvida kommunikationsstrategier skiljer sig åt i en referentiell kommunikationsuppgift hos barn med lindrig till måttligutvecklingsstörning och en mentalt åldersmatchad kontrollgrupp. Vidare syfte var att undersöka hur barn med lindrig till måttlig utvecklingsstörning reagerar vid kommunikationssammanbrott, när personen inte har tillgång till en specifik referent. Studien har också undersökt vokabulär hos de båda grupperna och om detta har någon betydelse för vilka kommunikationsstrategier de väljer. I studien ingick två grupper. Den ena gruppen bestod av personer med utvecklingsstörning som har en kronologisk medelålder på 14:9 år, och kontrollgruppen bestod av barn utan utvecklingsstörning med en kronologisk medelålder på 7:8 år. Båda grupperna hade en mental medelålder på 8:6 år. Barnets kommunikativa strategier skattades av logopedstudenter i en referentiell kommunikationsuppgift och ordförrådsdelen i WISC-IV användes för att kunna jämföra ordförråd. Då idén till föreliggande studie föddes ur Ibertsson et al. studie från 2009 Deaf teenagers with cochlear implants in conversation with hearing peers har samma typer av efterfrågan om förtydligande använts som utgångspunkt i analys. Resultaten visade att personer med utvecklingsstörning kan skilja sig i användandet av olika typer av efterfrågningar från en mentalt åldersmatchad grupp. Vissa typer av efterfrågningar korrelerade signifikant med varandra i högre grad inom kontrollgruppen än inom målgruppen. Prestation på ordförrådstestet skiljde sig inte signifikant mellan grupperna. I jämförelse mellan medelpoäng på ordförrådstestet och typ av reaktion, som visar ordförrådets betydelse för hur personerna reagerar på den utbytta referenten, återfanns ett signifikant resultat i målgruppen. / Several studies have investigated the use of different types of requests for clarification in a referential communication task. The purpose of this study was to examine whether communication strategies differs between children with developmental disabilities and mental age matched peers in a referential communication task, and how the children react to a communication breakdown. We tested vocabulary to see if vocabulary correlates with different types of requests for clarification. Our study included two groups. One group consisted of people with development disabilities with chronological mean age of 14:9 years. The other group consisted of mental age matched children with no development disabilities. The mental mean age of both groups was 8:6 years. The children’s communicative strategies were assessed in a referential communication task. The vocabulary was examined with the vocabulary subtest of WISC-IV. Our results indicate that children with mental disabilities differ from mental age matched peers in the use of types of requests for clarification in this study. Different types of requests correlates with each other in both groups. This indicates that the persons in the groups use different strategies in solving the task. The vocabulary was not different between the groups.