This essay aims to investigate the extent to which a book’s peritext can be used to determine which age-group a book is best suited for. This in the hopes of finding a useful complement to the bibliographic information that is usually used for information retrieval, a complement that can simplify the process by adding more subject signifiers to an information retrieval system’s repertoire. The material being used is a selection of books that were published or republished between the years 2014-2020 and catalogued by the National Bibliography as belonging to the fantasy fiction genre.  The study is grounded in Gérard Genette’s concept of peritext, defined as the information surrounding a written text with the purpose of introducing the text before the actual reading commences. A number of these peritextual elements are studied to see how frequently they appear in the present study’s selection of books, after which the books’ cover designs and titles are studied in more detail. The results of this study show that there are differences in how the peritext of children’s and adults’ books are formatted, especially when it comes to how the front covers are designed. It is not, however, possible to draw any definite conclusions regarding how the peritext might be used to facilitate the process of information retrieval. To achieve this there is need for further research on the subject.

The purpose of this study is to investigate what the picture book's paratext tells us. The study focuses on aspects such as whether the cover and the story match, and whether the paratext text gives a true and fair view of the contents of the picture book. The study also includes a gender aspect that highlights whether the paratext is different depending on whether it is a male or female illustrator, and a time aspect based on differences in paratexts depending on the year of publication. The method used to carry out the study is a text and image analysis of ten different picture books for children.The survey shows that the picture book's paratext informs the reader about the action in the picture book as well as how the book of the picture book and the story have been related to each other. The survey also shows that the text of the picture book differs depending on the year in which it is published. / Syftet med denna studie är att undersöka vad bilderbokens paratext berättar. Undersökningen fokuserar på aspekter som om omslag och handling stämmer överens och om paratexten ger en rättvisande bild av bilderbokens innehåll. Studien innefattar även en genusaspekt som belyser huruvida paratexten skiljer sig beroende på om det är en manlig eller kvinnlig illustratör, samt en tidsaspekt utifrån skillnader i paratexter beroende på utgivningsår. Metoden som har använts för att genomföra studien är en text- och bildanalys av tio olika bilderböcker för barn.Resultatet av undersökningen visar att bilderbokens paratext informerar läsaren om handlingen i bilderboken samt hur bilderbokens paratext och handling har förhållit sig till varandra. Undersökningen visar också att bilderbokens paratext skiljer sig beroende på under vilket år den är utgiven.

Sätten att titta på TV-serier har utökats de senaste åren i och med Internets allt mer centrala rolli vår mediekonsumtion. Sverige har gått ifrån att vara ett land med en enda public service-kanaltill ett med ett stort utbud av kommersiella TV-kanaler med syfte att locka tittare och annonsörer.I vår studie har vi undersökt aspekter av TV-serier som ligger utanför själva texten. GerardGenette (1997) var den som myntade uttrycket paratext som består av de två delarna peritextoch epitext. Dock är det Jonathan Gray (2010) som pratar om paratexter i relation till TV-serier,medan Genette (1997) endast beskriver paratexter i samband med litteratur. Eftersom det finnsså många olika TV-serier och TV-kanaler är det viktigt för en ny TV-serie att sticka ut blandmängden, samt att skapa en bild av vilken typ av TV-serie den är innan den faktiskt börjat sändas.Vi har använt oss av tre olika metoder för att kunna besvara våra två frågeställningar som rörvilka epitexter TV-kanaler använder sig av och hurvida det finns ett intresse hos tittare att kunnaengagera sig vidare i en TV-serie. Vår första metod utgjordes av en kvantitativ innehållsanalys avtio svenska TV-serier på fem olika svenska TV-kanaler, där vi främst riktade in oss på epitextersom kan hittas online. Därefter skapade vi en kvantitativ enkätundersökning där 79 respondentersom tittar på TV-serier deltog. Den sista metoden var en kvalitativ innehållsanalys på fyrapopulära svenska TV-seriers officiella webbplatser.Vårt resultat tyder på att det finns ett starkt intresse hos TV-tittare att följa en TV-serie på andrasätt än endast på utsatt tid på TV:n, och även att det finns en vilja att diskutera TV-serier, medsläkt och med vänner, likväl som med främlingar på Internet. Webbplatser för de olika TV-serierna erbjuder besökare möjligheter till både diskussion och vidare läsning om exempelvisavsnitt eller karaktärer. På så sätt skapas ett engagemang som gynnar båda parter. / Ways of watching TV series have increased over the years by way of the ever expanding part theInternet plays in our media consumption. Sweden has gone from being a country with a singlepublic service channel to one with a wide range of commercial TV channels with the purposeto attract viewers and advertisers. In our study we have examined aspects of TV series that existbeyond the text itself. Gerard Genette (1997) was the one who coined the expression paratextwhich consists of two parts; peritext and epitext. Though Jonathan Gray (2010) is the one whowrote about paratexts in relation to TV series, whereas Genette (1997) only describes them interms of literature. Because there are so many different TV series and television channels it isimportant for a new series to stand out from the rest, while also making it easy for potentialviewers to determine the show’s genre even before it has started airing. We have used threedifferent methods to be able to answer our two main questions about what different epitexts TVchannels use and whether there is an interest among viewers to be able to engage themselvesfurther in a TV series. Our first method consisted of a quantitative content analysis of tenSwedish TV series from five different Swedish television channels, where we mainly looked atepitexts found online. After this we made a quantitative survey in which 79 people who watchTV series took part. Our last method used was a qualitative content analysis of the officialwebsites of four popular, Swedish TV series.The result of our study shows a strong interest among viewers to follow a television seriesbeyond its regular broadcasting on television, and also that there is a will to discuss TV series,among family and friends, as well as with strangers found online. Websites of the different TVseries give visitors possibilities for discussion and further reading about, for example, episodesand characters from the show. In this way an involvement that benefits both parties is created.

The aim of this student thesis is to achieve a translation of an excerpt of a previously untranslated book from English to Swedish. The translated material has been collected from the autobiographical book Kingdom of Fear by the author Hunter S. Thompson and consists partly of paratexts. The translation has been performed in accordance with a principle that was formed within the theoretical frames of Gideon Toury’s Descriptive Translation Studies. Accordingly, the discussion about the translation is based on the terms adequacy and acceptancy. The paper includes analyses of relevant aspects of the translated material, for example genre, paratext, and persona related problems. To illustrate the translation process, comments on the translation are also enclosed, which deal with solutions regarding grammatical and syntactical changes, imagery and cultural-specific expressions. / Syftet med detta examensarbete är att åstadkomma en översättning av ett utdrag från ett tidigare oöversatt verk från engelska till svenska. Det översatta materialet är hämtat från det autobiografiska verket Kingdom of Fear av författaren Hunter S. Thompson och består bland annat av paratexter. Översättningen har utförts efter en princip som formulerats inom de teoretiska ramarna för Gideon Tourys Descriptive Translation Studies. Därmed utgår diskussionen kring översättningen från termerna adekvans och acceptans. Arbetet innefattar analyser på relevanta aspekter av det översatta materialet, exempelvis genre, paratext och personaproblematik. För att åskådliggöra översättningsprocessen medföljer även översättningskommentarer som behandlar lösningar angående grammatiska och syntaktiska ändringar, bildspråk och kulturspecifika uttryck.

The aim of the study is to apply a paratext analysis to investigate what it is in thepackaging of books that can appear attractive to children and what are the distinctiveshared features of popular pupil choices among books. The analysis consists of anexamination of each book and then a comparative section. The analytical categories arethe title and subtitle, author’s name, publisher’s information, cover pictures, the backcover, the spine, the format of the book, endpapers, and the series emblem. Thetheoretical premises are hermeneutics and semiotic interpretations of signs. The studyproceeds from Genette’s concepts of paratext, peritext and epitext. A prominent common feature of the books was series emblems in the form ofmain titles and colours. Another significant conclusion is that the cover often depictssome climactic event in the content of the book. The content and the cover mustharmonize so that the reader will not feel disappointed. The didactic conclusions are thatteachers must have a good understanding of the effect a book cover can have on pupils.Often teachers try to motivate pupils by telling them about the exciting content, but ifthe pupil is not motivated by the paratext, the threshold will be too high. It is of greatrelevance that teachers offer pupils several different books with varying paratexts.

Syftet med denna undersökning är att granska hur den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen ADHD skildras i fyra olika bilderböcker riktade till barn i förskoleålder. Genom textanalytiskt perspektiv utförs en bilderboksanalys och bilderböckernas paratext analyseras, det vill säga allt som är kring böckernas huvudsakliga berättelse. Därutöver analyseras karaktärerna genom personskildring och symtom vid ADHD. Resultatet visar att ADHD skildras i stort sett på samma sätt vilket ger en missvisande bild av ADHD. Endast en karaktär skiljer sig från de andra karaktärerna och visar på utmärkande egenskaper som står i kontrast med de andra bokkaraktärerna. Kort sagt visar resultatet på att endast två olika bilder av ADHD presenteras i bilderböckerna. Flickorna och pojkarna skiljer sig åt genom att några karaktärsdrag är det enbart flickorna som uppvisar. Samspelet mellan andra barn skildras ur en negativ synvinkel hos pojkarna till skillnad mot flickorna. Bilderböckerna möjliggör inte för identifikation och förståelse då det inte är någon större variation i skildringen av ADHD. det resulterar i en stereotyp och oriktig bild av ADHD. Fler bilderböcker som skildrar ADHD med större variation och riktar sig till barn i förskoleålder behövs. / The aim of this study is to examine how the neuropsychiatric disability ADHD is portrayed in four different picture books aimed at children in preschool age. Through a text analytical perspective, a picture book analysis is performed. The paratext of the picture books are analyzed, which means everything about the main story of the books. Further, the characters are analyzed by person portrayal and symptoms of ADHD. The result shows that ADHD in general is portrayed in the same way, which gives a misleading picture of ADHD. Only one character differs from the other characters and shows traits which is in contrast with the other characters. In short, the result shows that only two different portrayals of ADHD are presented in the picture books. The girls and boys in the picture books differ because some character traits are merely portrayed by the girls. The interaction between other children is portrayed from a negative point of view in the boys, unlike the girls. The picture books do not allow for identification and understanding as there is no major variation in the portrayal of ADHD. This results in a stereotype and incorrect image of ADHD. More picture books depicting ADHD with greater variety addressed to children in preschool age are needed.

No description available.

Письма, которые наряду с автобиографией, воспоминаниями (мемуарами), дневниками и записными книжками входят в корпус автобиографических текстов, в силу своей жанровой специфики позволяют взглянуть на эту проблему под особым углом. Данное диссертационное исследование рассматривает проблему анализа форм литературности автобиографических текстов, в частности писем, на материале эпистолярного наследия Марины Цветаевой. Для анализа выбираются большие блоки переписки, а именно: письма к С. Андрониковой-Гальперн, А. Бахраху, А. Берг, В. Буниной, В. Булгакову, А. Вишняку (Геликону), Н. Гайдукевич, Н. Гронскому, Р. Гулю, Ю. Иваску, О. Колбасиной-Черновой, Р. Ломоносовой, К. Родзевичу, В. Рудневу, В. Сосинскому, П. Сувчинскому, А. Тесковой, Г. Федотову, Д. Шаховскому, А. Штейгеру. / Laiškai – kaip ir autobiografijos, atsiminimai (memuarai), dienoraščiai ir užrašų knygutės – yra autobiografiniai tekstai, kurių tyrimuose visada iškyla „poezijos ir tiesos“, t. y. fakto ir išmonės, santykio klausimas, sprendžiamas pagal tam tikroje kultūroje galiojančias literatūrines konvencijas. Disertacijoje tyrinėjama literatūriškumo formų analizės autobiografiniuose tekstuose problema, pavyzdžiu imant epistolinį Marinos Cvetajevos epistolinio palikimą. Į analizuojamos korespondencijos korpusą įtraukiami stambesni susirašinėjimo blokai: tyrimo medžiaga tampa Cvetajevos laiškai N. Gaidukevič, S. Andronikovai-Galpern, A. Bachrachui, A. Berg, V. Buninai, V. Bulgakovui, A. Višniakui (Helikonui), N. Gronskiui, R. Guliui, O. Kolbasinai-Černovai, R. Lomonosovai, K. Rodzevičiui, V. Rudniovui, V. Sosinskiui, P. Suvčinskiui, A. Teskovai, G. Fedotovui, D. Šachovskui, A. Šteigeriui. / Like autobiographies, memoirs, diaries and notebooks, letters are autobiographical texts which problematize, in one way or another, the relationship between “poetry” and “truth”, i.e. fact and fiction, an issue that is examined by means of the literary conventions available to a given culture. This dissertation explores the issue of forms of literariness in autobiographical texts as based on Marina Tsvetajeva’s epistolary legacy. The corpus of correspondence includes larger blocks of writings, consisting of Tsvetajeva’s letters to N. Gaidukevitch, S. Andronikova-Galpern, A. Bachrach, A. Berg, V. Bunin, V. Bulgakov, A. Vishniak (Gelikon), N. Gronskij, R. Gul, O. Kolbasina-Tchernova, R. Lomonosova, K. Rodzevitch, V. Rudniov, V. Sosinskij, P. Suvtchinskij, A. Teskova, G. Fedotov, D. Shachovsk, and A. Shteiger.

Das Buch "Seuils" des französischen Literaturwissenschaftlers Gérard Genette wurde unter dem Titel "Paratexte" ins Deutsche übersetzt. Genette beschreibt den Paratext als "jenes Beiwerk, durch das ein Text zum Buch wird und als solches vor die Leser und, allgemeiner, vor die Öffentlichkeit tritt." (Genette, Gérard: Paratexte. Das Buch vom Beiwerk des Buches. Frankfurt a.M., 2001, S. 10.) In dieser Dissertation werden die Paratexte von 47 Sagenbüchern untersucht. Das Buchkorpus wird nach folgenden zwei Zeiträumen aufgeteilt: a) Buchkorpus mit Sagenbüchern aus dem Zeitraum von 1851 bis 1925. b) Buchkorpus mit Sagenbüchern aus dem Zeitraum von 1946 bis 1998. Die untersuchten Paratexte sind zum Beispiel: Nennung des Herausgebers, Titel, Vorwort, Schrift, Illustrationen und Umschlag. / The book "Seuils" written by the French literature specialist Gérard Genette was translated into German under the title "Paratexte". Genette describes the paratext as "all the ways in which a text makes itself a book and presents itself as such to its readers, and more generally to the public." (Genette, Gérard: Paratexte. Das Buch vom Beiwerk des Buches. Frankfurt a.M., 2001, p. 10.) In this dissertation the paratexts of 47 books of legends are investigated. The corpus is divided into the following two periods of time: a) Corpus containing books of legends from 1851 to 1925. b) Corpus containing books of legends from 1946 to 1998. The analysed paratexts, for example, are: the publisher's name, the title, the preface, the script, illustrations and the cover.

Submitted to the Faculty of Humanities in partial fulfillment of the requirements for the degree of M.A (Publishing Studies) University of the Witwatersrand, South Africa, 2017 / Gérard Genette famously noted that paratexts are ‘those liminal devices’, elements, both within and outside the book, that form part of the complex relationship between book, author, publisher, and reader. He determined that titles, forewords, epigraphs, and publishers’ jacket copy are part of a book’s ‘private and public history’. By considering each of these liminal devices in the larger context of marketing strategies, this research report addresses the question of how paratexts are altered to appeal to different markets in different countries – specifically South Africa and Germany – and how this is done in relation to five translated novels: Stadt des Goldes by Norman Ohler; Portrait with Keys by Ivan Vladislavić; Township Blues and Themba by Lutz van Dijk; and Fiela se Kind by Dalene Matthee. The research report argues that the relationship between paratext and reader is of vital importance when it comes to understanding how cultures are perceived by foreign readers. With each comparison between the paratexts of the original and their translated novels, the research report demonstrates that paratextual alterations are predominantly influenced by alterations in time and geography; use or dismissal of clichés and stereotypes; educational value; and either techniques which familiarise or defamiliarise the reader. By uncovering the way novels are marketed to a foreign readership, it becomes possible to uncover why translations occur and how the source-culture is perceived. / XL2018