Studiens syfte har handlat om att bidra med ökad kunskap om några förskolepedagoger och deras uppfattningar om musikens betydelse för barnens utveckling och lärande i förskolan. Syftet har vi hämtat med inspiration från tidigare forskning som menar att musikens plats i förskolan håller på att försvagas. Där estetiskt läran om och i musik inte har någon stor plats i förskolans verksamhet. Genom kvalitativa intervjuer har vi undersökt vad förskolepedagogerna anser om musikens betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan. Vi har även undersökt vilket förhållningssätt förskolepedagogerna uttrycker i intervjuerna om musicerandes tillsammans med barn. I analysen har vi tagit hjälp av teorin om den musiska människan. Den teorin utgår ifrån synen att barnets uttryck och gestaltande av världen är en del av barnets musikskapande. I den teorin ses hela barnets kultur som musiskt när barnet är spontant, nyfiket, lekande och lärande. Vi har även undersökt om förskolepedagogerna uttrycker ett estetiskt lärande i, om, med eller genom musik. Resultatet i vår studie visar att förskolepedagogerna arbetar på olika sätt med musik i förskolan tillsammans med barn. I både planerade och spontana musiksituationer framgår det att förskolepedagogerna mest arbetar med musik för att stödja barnens språkutveckling, det vill säga att musik används som ett verktyg. Resultatet visar att förskolepedagogerna i mindre utsträckning arbetar med ett lärande om musik. En slutsats är att det kan bero på att det inte framgår i intervjuerna om förskolepedagogerna arbetar med olika genrer, noter eller exempelvis benämner för barnen vad instrumenten de använder sig av heter. Sammantaget visar studien att den största drivkraften till varför förskolepedagogerna arbetar med musik i förskolan är den glädje det ger alla som deltar. Även om förskolepedagogerna inte uttalade sig hur de bemöter barnen musiskt kan vi ändå skönja i intervjuerna att det finns en gemensam syn på barnet som en musisk varelse där alla har musiken inom sig.

This study is based on a theatre project which was carried through in spring 2020. The purpose of the study is to examine the role of the pedagogue in making the children co-creators in the production of the performance. The study is made in a drama pedagogical context, based on the art pedagogical perspective. The background answers to the inquiry about what a drama teacher is and does. Previous research describes various role functions that pedagogues, teachers and adults can take on in an artistic process together with children. The theoretical framework is based on Hart's theory of participation. The researcher in this study was also the pedagogue in the project being investigated and therefore conducts the study as a reflective practitioner. The analysis is performed according to the method of grounded theory. The result presents three parallel creative processes; Create for the group + Creative with the help of techniques/tools and Receptive listening + Creative through experience and Create with consideration + Indirect creating. It appears that the pedagogue works to create conditions for the children to become co-creators. She reflects on being transparent and on her own role. The children become particularly co-creative through the play that they themselves initiate in gaps that arise when the pedagogue backs away. Through play, they were able to develop their characters and stories. It was also through play that the children made a selection of the material that then became the basis for the show. In the last part of the project, the pedagogue stages the play with two professional actors without the children that in the end receives the performance as an actualization of their own work. The pedagogue and the actors create with consideration and the children become involved through an indirect creation. The study discusses pedagogy as an offer as well as new ways of working further with and highlighting the drama teacher's competence in creative processes.

Syftet med denna uppsats är att undersöka pedagogers syn på barns lek i relation till lärande i förskolan samt vilken roll de anser sig ha för barns lärande genom lek. Vi vill även skapa en uppfattning om varför de anser att leken är betydelsefull för barn och barns lärande. Vi har använt oss av det sociokulturella perspektivet för att analysera vårt empiriska material. Perspektivet belyser att lärandet sker i lekfulla situationer och genom sociala processer - pedagogen anses ha en viktig roll för barns lärande och utveckling. Vi har genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer med 6 förskollärare. Materialet från intervjuerna ledde till en indelning i fyra teman: Fantasi och lustfylldhet, Genom leken bearbetar barnen omvärlden, Lekens betydelse för barns lärande och Pedagogens roll. Resultatet av studien visar att respondenterna beskriver leken som fantasifull och att leken i första hand är en lustfylld aktivitet. Fantasin utvecklas i leken, mer än i andra aktiviteter. Leken är betydelsefull för att den fungerar som en brygga till andra aktiviteter och nya relationer. I leken kan även barn kommunicera på ett icke-verbalt sätt och de bearbetar upplevelser, erfarenheter och intryck. Leken är betydelsefull för barns lärande eftersom den utvecklar barnens sociala förmågor. Barn lär sig av varandras olikheter och de lär sig hur andra barn tänker. Slutligen visar studien att respondenterna anser att pedagoger ska skapa möjligheter för barn att leka. Miljön ska vara stimulerande för barns utveckling men de måste även låta barnen ta egna initiativ. Leken kan fungera som ett hjälpmedel för att stötta barn som inte kan eller har lärt sig att leka.

Free play is a term that often common in educational activities. The definition of the term is difficult, but it is about the children themselves decides the scope, content and process in their play. On an after-school, this may mean that it is the children are given the opportunity to freely choose their own activity in the leisure constraints. Free play can be an alternative to other, more controlled activities where adults control framework. The purpose of this study is to investigate the variations in how some children perceive and experience the phenomenon of free play in the after-school and how the children perceive the teacher´s role in the free game. The study empirical data is limited to a class, in a department in an after-school center in the inner suburbs of Stockholm. School centers and schools are integrated with each other and operations are in close cordinations and cooperation in common areas. Study based in two qualitative semi-structured focus group interviews with three children in each other group. To analyze the material used a phenomenographic analysis model. The result show that children feel that it is imortant to have free play in the school center. The children experience a degree of freedom, because you yourself may determine the content of their play. Pedagogue role in the free game perceive children as a role, where the adults keep order and ensure that the children needs are met and to avoid conflict. Educators will alto be assisting with activities to inspire creativity. Free play is also linked to emotions such as desire and curiosity and to friends enriches free play greatly.

Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka erfarenheter pedagoger i förskolan har om “ barn somfar illa ”, och hur de hanterar denna problematik. Detta har utförts genom en kvalitativ metod i form avsemistrukturerade intervjuer, med fokus på pedagogerna i förskolans verksamhet. Metoden har vuxit framur en hermeneutisk ansats vilket har yttrat sig i en tolkade aspekt av pedagogernas perspektiv på barn somfar illa. Studien innefattar sammanlagt tio verksamma pedagoger och det har besökts sex förskolor i tvåolika kommuner. Den insamlade empirin har noggrant analyseras, tolkas och sorterats, vilket har bidragittill resultatets fyra huvudområden; Relationen mellan pedagog och barn , Pedagogernas erfarenheter kring barnsom far illa , Pedagogernas roll och ansvar gentemot barn som far illa och Anmälningsplikten med dess hinder.Resultatet i studien belyser vikten av att skapa en positiv relation till barnen som grundas i trygghet, därde får bekräftelse och uppmuntran. Pedagogernas erfarenheter kring barn som far illa var inte stor, utanresultatet visade på en bristande kunskap hos dem kring att uppfatta signaler som barn kan uppvisa om defar illa. I intervjuerna framkommer det att pedagogerna i studien upplevde anmälningsprocessen ochbegreppet barn som far illa, som problematiskt. Studien visade på att begreppet innefattade olikadefinitioner utifrån varje enskild pedagog. Pedagogerna upplevde sig ändå ha en del kunskaper angåendebemötandet och hanteringen av barn som far illa. Studiens resultat visade att pedagoger främst behövermer kompetens och utbildning för att öka kunskapen och se signaler hos barn som indikerar ett rop påhjälp. / <p>Betygsdatum 2018-01-05 i Ladok.</p>

Syftet för denna studie är att uppmärksamma betydelsen av pedagogers syn och erfarenheter om hur det verbala språket kan få betydelse för barns delaktighet i förskolan. Studiens resultat visar att barn med hjälp av det verbala språket kan lättare samspela med andra barn i lek. Barnen kan med hjälp av språket förklara och kommunicera så att de andra barnen inte missförstår. Det har visat sig att barnen använder sig av andra kommunikationssätt för att kommunicera och samspela med andra barn, exempelvis kroppsspråket. Pedagogens roll är att hjälpa barnen som en mellanhand, hjälpa barnen att tolka vad kompisarna säger men också tolka vad det barnet som inte använder sig av det verbala språket vill förmedla till sin omgivning. Den verbala språkutvecklingen ger barnen större möjlighet för delaktighet i lek. I läroplanen för förskolan definieras det att det är förskollärarens ansvar att ge barnen möjlighet till att utvecklas inom språk för att kunna kommunicera med omvärlden. / The purpose of this study is to draw attention to the importance of educators' views and experiences of how the verbal language may be important for children's participation in interaction. The result of the study shows that children who uses the verbal language easier can interact with other children in play. The children will be able to communicate and explain things to the one other with the language as a help so that there would be less misunderstandings. In the study it has been found that the children use other ways to communicate to interact with other children, such as body language. The educators roll is to help the children as an intermediary, to help the children to interpret what the child who does not use the verbal language wants to convey to the surrounding. The development of the verbal language gives the children greater opportunities for participation in play. In the preschool curriculum it is defined that the responsibility of the preschool teacher is to enable children to develop on language so that they can communicate with the world.

The aim of this study is to investigate how preschool children, aged 3-5 years, create meaning of static electricity in an activity led by a pedagogue, how this is expressed and what part the pedagogue takes in children’s meaning making. The method used was participant observation and video camera was used to document a designed activity. The observations took place at four occasions with four different groups and the observations was conducted in different rooms of various sizes, which were provided by the preschool. Equipment used in this study are: Balloons, pvc-pipes, salt, different kinds of papers, aluminum cans and thin plastic bags. Results in this study show that the children create meaning of the activity first and foremost by exploring interplay and conversations. They solve the task at hand working together and with support of the pedagogue. The role of pedagogue in the children’s meaning making is to present tasks which have moderate levels of difficulties, and to direct the children’s focus by using questions concerning the current phenomenon. In so doing, they support the children to succeed. Factors of importance for the children’s meaning making is to be given the opportunity to explore, their curiosity, joy and being heard.

The purpose of this study is to investigate the view of educators on their participation in free play in preschool. Free play is a typical activity for preschool. Engdahl &amp; Ärlemalm-Hagsér (2015) highlight Fröbel as creator of the concept of free play. According to Fröbel, free play is characterized by creativity, freedom, repetition, learning and development (p. 145). Lindgren, Pramling &amp; Säljö (2017) also motivate free play as chosen and led by the children themselves (p.148). With the revised curriculum, play has generally changed and more space has been given. However, the concept of teaching has been added, which means that the free play is being overshadowed. The curriculum for preschool does not highlight the concept of free play, but play in general, where children must be given the conditions for play so that they themselves initiate and that someone in the work team introduces the play to them (p. 8). Play should have a central place in preschool education, where an approach for everyone who is a part of the work team is to encourage play and confirm the importance of play for children’s development, learning and wellbeing (p.8). Nilsson &amp; Lecusay (2020) believe that play is human’s most distinctive feature (p. 78). and that adults should actively contribute to children’s plays (ibid p. 82). As teaching has taken over most of the activities, there is a fear that the play will be overshadowed and taken for granted. Free play may be seen as a normal behavior, which can lead to it being easily taken for granted (Pramling Samuelsson &amp; Asplund Carlsson 2008, p. 629) and therefore must be encouraged and challenged by adults by participating in the play.